Ett arbete ”i det tysta”
DET är underbart att vandra genom skogen. Särskilt nu, när stadsbebyggelsen tar allt större landområden, tycker många människor att det är synnerligen uppfriskande att sakta vandra på en skogsstig i det varma solskenet. Fastän människor lägger märke till de vilda blommorna, buskarna, träden, fåglarna och ekorrarna, tänker de ofta inte på att det finns de som arbetar ”i det tysta” i lagren av vissna löv och i kvarlevorna av enstaka djurkroppar.
Det är förmultningsorganismerna — bakterier och svampar. Den uppgift de utför är precis lika viktig som fotosyntesen i gröna växter. Oräkneliga milliarder bakterier och svampar frodas på marken i skogen och på träd och stubbar. Vad kan man finna, om man lyfter upp några multnande löv? Ofta ser man ett virrvarr av små vita trådar. Det är svamparnas mycelium. Dessa trådar borrar sig in i döda blad och avsöndrar därvid enzymer, som smälter och bryter ner död materia. På detta sätt bryter de ner avfallet och frigör användbara ämnen som kan upptas av nya växter.
Ett kretslopp av produktion och konsumtion
Bakterier och svampar fyller verkligen en viktig funktion i ett kretslopp som omfattar producenter och konsumenter. Producenterna är de gröna växterna, som framställer komplicerade ämnen och strukturer av oorganiskt, icke-levande material — luft, vatten och mineralämnen. Växterna tar de livlösa kemiska föreningarna och förvandlar dessa till levande växtdelar, till exempel rötter, stjälkar och blad. Människor och djur — konsumenterna — kan sedan äta några av dessa växter. Vissa konsumenter kan bli uppätna av andra konsumenter. Konsumenterna är för sitt livsuppehälle beroende av växt- och djurliv; de kan inte använda oorganiskt material som det är.
Det är här som dessa organismers arbete ”i det tysta” passar in i kretsloppet. De har till uppgift att bryta ner de komplicerade ämnena till enklare, att förvandla avfall till användbart material. Vad skulle hända om alla löv som någonsin fallit ner på marken blivit liggande där? Eller hur skulle det gå om alla döda djur som någonsin levat skulle ligga kvar där de dog? Alltför mycken materia skulle samlas i detta avfall. Livet skulle inte kunna fortsätta under sådana omständigheter. Bakterier och svampar bryter emellertid ständigt ner döda växt- och djurdelar och gör deras beståndsdelar tillgängliga för nya växter. På detta sätt kommer livsuppehållande material från dött avfall.
Nästa gång du vandrar genom skogen, varför inte böja dig ner och raka undan några löv och se om inte förmultningsorganismer i tysthet utför sitt arbete där? Undersök också en multnande trädstam och se om du hittar några färggranna mögelsvampar eller andra svampar.
Det är värt att lägga märke till att Guds lag till Israel gjorde anordningar för att dessa organismer skulle kunna utföra sitt arbete ordentligt. Vart sjunde år skulle landet ligga i träda. (2 Mos. 23:10, 11) Under det året kunde jorden återhämta sig och återställas igen. Varför behövdes det ett helt år? Jo, eftersom bakteriernas och svamparnas verksamhet påverkas av temperaturen, hämmar vinterkylan deras arbete. Ofta kan man på våren fortfarande finna multnande växtdelar. Därför skulle jorden till sist kunna bli utarmad. För att förhindra detta föreskrev Guds lag tillräcklig tid, så att dessa organismer skulle kunna bryta ner växt- och djurdelar och därigenom återbörda oorganiska ämnen till jorden.
Hur kan vi samarbeta med dessa förmultningsprocesser? Vi kan utnyttja avfallet, i form av kompostjord, på våra trädgårdsland. Där man använder kompost kan jorden vara mörk och bördig, medan en närliggande tomt kan ha ofruktbar, röd lerjord. Sådana ämnen som inte är biologiskt nerbrytbara, till exempel vissa plaster, kan inte brytas ner av bakterier och svampar och är därför värdelösa i komposten.
Allteftersom vi lär oss mer om naturens kretslopp, bör vi tacka den store Skaparen, Jehova Gud, som i sin oändliga vishet inte förbisåg att utrusta vår jord med livsviktiga organismer, som i det tysta arbetar för hela mänsklighetens bästa.