Livet hemma kan vara glädjefullt
”UNDERSÖKNING VISAR ATT HEMMET ÄR DEN MEST VÅLDSPRÄGLADE PLATSEN I NATIONEN.” ”RAPPORT FÖRBINDER MORD MED FAMILJEGRÄL.” Rubriker sådana som dessa visar att allvarliga kriser har uppstått i många hem.
I artikeln som inleddes med den första av dessa rubriker framhölls det att ”ungefär en av 100 äkta män och hustrur hade gått längre än till att örfila, sparka eller kasta föremål på äktenskapspartnern och sade att de hade blivit slagna av eller hade slagit sin äktenskapspartner under det senaste året”. Doktor Richard J. Gelles vid University of Rhode Island framhöll att ”en million barn växer upp och får uppleva att föräldrarna använder pistoler och knivar mot dem — inte bara hotar dem utan faktiskt använder en pistol eller kniv mot dem”.
Det är inget nytt att människor har svårt att dra jämnt med medlemmar av den egna familjen. Ett välkänt ordspråk säger: ”Förtrolighet föder förakt.”
Hur är det i ditt hem? Finner medlemmarna i din familj glädje i att tala med varandra och göra saker tillsammans? Eller märker du att de söker sina närmaste vänner utanför familjekretsen? Sorgligt nog händer detta i allt fler familjer i våra dagar. Men varför?
Några orsaker till spänning i familjen
Har du lagt märke till att vissa familjemedlemmar ibland lägger sig till med personliga vanor som är besvärande för den övriga familjen? De dåliga vanorna kan inbegripa ett hafsigt bordsskick, vägran att göra sin del av arbetet i hemmet eller att de kanske insisterar på att stanna uppe sent och föra oljud medan andra försöker sova.
Det finns somliga som har för vana att förstora andras tillkortakommanden medan de överser med sina egna. Detta kan skapa spänning i ett hem. Personer som ständigt blir kritiserade ger ofta igen genom att själva bli kritiska mot felfinnaren. Detta sätter i gång ett kretslopp av till synes ändlöst trätande som berövar hemlivet glädjen. Förmodligen känner du familjer som fastnat i just sådan slentrian.
I andra hem kan individer ha en benägenhet att isolera sig genom att odla privata intressen med uteslutande av den övriga familjen. Föräldrar och barn i lika mån kan till exempel bli praktiskt taget glömska av varandra på grund av att de går till överdrift i fråga om att titta på TV, lyssna på musik eller odla en favorithobby.
Vilken verkan kan sådan självförvållad isolering ha på familjeförhållandena? Ja, hur känner du dig när någon ignorerar dig? Faran är att man utvecklar inställningen: ”Om han inte bryr sig om mig, varför skulle jag bry mig om honom?”
Många hem har drabbats av problem sådana som dessa. De kan inverka så menligt på familjeförhållandena att hemmet tjänar som föga mer än ett ”tankställe” för mat och en plats där man sover.
Vad är det som gör att familjelivet urartar på detta sätt? Bibeln lägger skulden på en farlig sinnesinställning, en inställning som i viss mån är betecknande för alla människor. Vilken inställning är det?
En farlig sinnesinställning
Aposteln Paulus angrep roten till de flesta problem människor emellan, när han skrev: ”Jag ... [säger] till var och en där ibland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka.” (Rom. 12:3) Den inställning Paulus önskade bekämpa var tendensen att tänka för mycket på sig själv. Denna inställning kommer ofta till uttryck när människor lever i nära gemenskap. Många finner det lätt att vara artiga och hänsynsfulla mot främlingar och tillfälliga bekantskaper. En persons uppförande hemma kan emellertid visa att hans ”verkliga jag” röjer en högmodig, stolt ande.
En person som har alltför höga tankar om sig själv kommer inte att vara benägen att ändra sina personliga vanor och egenheter. Om de plågar andra tycker han på sin höjd att det är beklagligt. Och hur är det med dem som isolerar sig från andra, som föredrar att ägna sig åt affärer, läsning, underhållning eller någon hobby i stället för nära personlig samvaro med sin äktenskapspartner och familj? Problemet är också här att man betraktar egna personliga intressen som viktigare än andras.
En viktig förändring av tänkesättet
För att göra hemlivet glädjefullt krävs det att var och en i familjen grundligt ändrar sin inställning. Bibeln hjälper människor att göra detta genom att påpeka: ”Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.” (Pred. 7:21) Detta är verkligen sant! En människa som är medveten om sin nedärvda ofullkomlighet bör inte envist insistera på att göra saker och ting på sitt eget sätt. Det bör i stället finnas en önskan att ändra vanor som är störande för andra. Och en person som inser sin ofullkomlighet bör inte förvänta att andra skall uppvisa fullkomlighet. I stället för att vara en kronisk felfinnare bör en sådan person hörsamma Jesu råd:
”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda. ... Varför ger du akt på strået i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: ’Låt mig dra ut strået ur ditt öga’; när, titta! det är en bjälke i ditt eget öga? Skrymtare! Dra först ut bjälken ur ditt eget öga, och därpå skall du tydligt se att dra ut strået ur din broders öga.” — Matt. 7:1—5.
Aposteln Paulus framhöll ytterligare en viktig princip som kan göra livet hemma glädjefullt, när han skrev: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” Gör inte ”något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan [håll] med anspråkslöshet i sinnet ... före att de andra är er överlägsna, och [håll] inte med personligt intresse ... ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. — 1 Kor. 10:24; Fil. 2:3, 4.
Känner du det så gentemot personer som du lever tillsammans med? Ditt sätt att ge gensvar, när familjemedlemmarna talar till dig, vittnar om din inställning. En osjälvisk person är en god lyssnare. I stället för att slå dövörat till, när han blir tilltalad, eller försöka tillfredsställa talaren med enstaka ”hm-m-m” kommer han att utöva självdisciplin och uppodla äkta intresse för vad medlemmar i hans familj talar om. En person som verkligen håller före att andra är honom överlägsna kommer inte att ha för vana att dra sig tillbaka för att titta på TV, ägna sig åt en hobby eller andra personliga intressen. I stället kommer han att tänka på vad han kan säga eller göra för att gagna dem som han lever tillsammans med.
Behovet av att visa heder
En närbesläktad biblisk princip säger: ”Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra. Ta ledningen i att bevisa varandra heder.” (Rom. 12:10) Den som önskar hörsamma detta råd kommer inte att vara benägen att läxa upp medlemmar i familjen, kalla dem ”inskränkta” eller något annat nedsättande.
När man strävar efter att visa varandra heder, är det viktigt att inbegripa barnen. Även om barn emellanåt kan vara prövande, bör vuxna aldrig behandla de små som ”andra klassens” människor. Undvik att göra det till en vana att förolämpa barn med sådana uttryck som: ”Din lilla odåga! Du är elak, elak, ELAK!” Den sorgliga följden kan bli ett barn som är övertygat om att det inte kan göra någonting rätt och bra. Detta kan omintetgöra barnets önskan att ens försöka. Ett bättre sätt att tilltala ett barn som uppför sig illa skulle kunna vara att säga något liknande detta: ”Du är en snäll pojke. Men i dag uppför du dig så illa. Det är inte likt dig att göra så, och du måste sluta med det genast!”
Människor som tillämpar dessa bibliska principer kan finna det nedslående om andra i familjen är tröga att ge gensvar. Om de inte gör det, kan man ha den tillfredsställelsen att veta att man behagar Gud och försöker göra det som är rätt. Skriftens råd är: ”Om någon nämligen, för samvetets skull inför Gud, håller modet uppe under bedrövelser och lider orättvist, då är detta någonting behagligt.” — 1 Petr. 2:19.
Livet hemma kan verkligen vara glädjefullt. Men för att göra det glädjerikt måste familjemedlemmarna uppodla en rätt sinnesinställning till sig själva och andra. De måste vara osjälviska, inte själviska. Varför inte avsätta någon tid nu genast till att begrunda de bibliska principer som dryftats i denna artikel? Tillämpa dem sedan i ditt eget liv.