Blick på världen
Frankensteins monster?
◆ Enligt en artikel i Dagens Nyheter för 6 mars 1977 har det under cirka fem år bland vetenskapsmännen pågått en debatt om ärftlighetsforskningens nya och framflyttade gränser. Experimenten som debatten gäller har bedrivits vid 100, kanske 200, laboratorier i bland annat USA, Tyskland och Sovjet. Nyckelorden i denna nya debatt är ”genetic engineering” och ”recombinant DNA”. ”Genetic engineering” kan enklast översättas med ”genetisk ingenjörskonst”. ”Recombinant DNA” syftar på experimenten med att snickra ihop arvsmassorna från helt skilda DNA-molekyler. Och vad det lekmannamässigt uttryckt ytterst handlar om är försök att gripa in i och förändra arvsanlagen hos levande organismer. Tills vidare är det bara enkla bakterier som utsatts för denna typ av ärftlighetsmanipulationer. Men många hyser farhågor för att det så småningom kan komma att röra sig om människan själv.
Det är här Frankensteins monster kommer in i bilden. För vad forskarna håller på med är något som den snillrike doktor Frankenstein bara lyckades med i inbillningens värld: Att skapa nya former av liv som inte existerar i naturen. Frankensteins monster är någonting som skapats av vetenskapsmän och som inte kan behärskas av vetenskapsmän. De ”potentiella” riskerna är enligt DNA-forskningens motståndare av två slag. För det första kan det finnas hälsorisker förknippade med manipulationen av arvsmassan hos existerande bakterier. Bakterier med nya arvsanlag skapas, och dessa kan visa sig omöjliga att bekämpa med antibiotika. Slipper sådana bakterier ut ur laboratorierna, kan de vålla våldsamma epidemier som läkekonsten är oförmögen att kontrollera. För det andra bör forskningen av principiella skäl inte ”skapa nytt liv” eller göra ingrepp i arvsmassan hos existerande liv. Nya och skrämmande perspektiv kan öppna sig: I dag handlar det om bakterier, i morgon kan det handla om människan själv, och då har alla slussar öppnats.
Den ”genetiska ingenjörskonstens” anhängare tillbakavisar dessa farhågor som helt ogrundade. I stället pekar de på en rad lysande framtidsvyer som kan öppnas under de närmaste årtiondena. En djupare förståelse av DNA-molekylerna och deras funktionssätt kan föra oss ett eller många steg närmare förståelsen av en sådan sjukdom som cancer — och därmed också hjälpa oss att bekämpa den och utrota den. Nya metoder kan utarbetas för att billigt och i stora kvantiteter producera mediciner, till exempel insulin och gammaglobulin. Och till sist — fast det ligger långt in i framtiden — kan måhända jordbruket och därmed livsmedelsförsörjningen i en hungrande värld revolutioneras. Hur då? Jo, genom ingrepp i arvsmassan hos växter (till exempel olika sädesslag), så att dessa får förmågan att direkt ur luften ta åt sig kväve och förvandla detta till de kemikalier som är nödvändiga för själva växtprocessen (så kallad kvävefixering). Därmed skulle världens beroende av dyrbara konstgödningsämnen minska.
DNA-forskarna har följt två huvudlinjer. En del har sökt konstruera en konstgjord gen. Förra sommaren meddelade en professor i Cambridge utanför Boston i USA att han lyckats bygga en sådan konstgjord gen och plantera in den i en bakterie. Andra forskare har laborerat med existerande material. De har tagit en bakterie innehållande en DNA-ring eller plasmid och lyft ut ringen ur bakterien. Därefter har de gjort likadant med en DNA-ring från en helt annan typ av bakterie. Sedan har de klippt ihop de två ringarna eller bitar av dem och till sist ”opererat” in den nya ringen i en tredje bakterie. Därmed har de sammanfört arvsanlagen — eller delar av arvsanlagen — från två skilda arter i en bakterie, som sedan i sin tur förökar sig. Det är en process som inte förekommer i naturen. I några fall förekommer det att två närbesläktade arter kan para sig, men vanligen blir då avkomman ofruktsam — så är det exempelvis med mulan, en korsning mellan häst och åsna. Vad forskarna gjort genom sina DNA-experiment kan därför uttryckas så att de åstadkommit nya livsformer. Det finns somliga som menar att Frankensteins monster nu till sist har sett dagens ljus.
”Man välsignar stridsvagnarna”
◆ Den katolske nyhetskolumnisten Garry Wills uttalade sig nyligen om det tidigare nära samarbetet mellan trupperna och de katolska hjälporganisationerna i Vietnam. Han skrev att ”katolikerna är de mest pålitliga rekryterna i Amerikas kalla krig”. Men han framhåller att ”det har skadat både vår politik och vår religion att sammanföra dem i en krigisk fromhet som gör vår krigsmakt till Guds arm”. Wills framhåller också att fältprästkåren bragt katoliker och protestanter i Amerika till ”enhet kring handlingen att döda. ... Prästerna välsignar fortfarande stridsvagnarna.”