Hur man håller ”rätt kurs”
FINNS det någon i hela världen som inte har behövt vägledning? Vi har alla tid efter annan varit i behov av vägledning, antingen i form av en vägkarta eller en bruksanvisning för någon maskin.
För många århundraden sedan skrev Guds profet Jeremia: ”Jag vet det, HERRE [Jehova]: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” (Jer. 10:23, 24) Ja, Jeremia behövde vägledning. Det behöver också nutidsmänniskan.
En nutida illustration
Vägledning behövs också när det gäller människans rymdfarkoster. I många av dessa farkoster tillgodoses detta behov av ett orienteringssystem bestående av en datamaskin, sökarorgan, instrument för tröghetsnavigering samt styrorgan. Just dessa ting kan faktiskt användas för att illustrera människans behov av gudomlig vägledning.
Rymdskeppets ”hjärna” är datamaskinen. En programmerare matar in i den en matematisk bana eller en referensbana. Denna förbinder startpositionen med destinationen. I referensbanan kan man också ta med i beräkningen hinder och förbjudna områden som måste undvikas.
Sökarorganen är instrument som gör avläsningar för att ange hastighet och position. Positionen kan till exempel bestämmas med hjälp av en stjärnsökare, som använder stjärnor och planeter för att fastställa farkostens position i rymden.
Instrumentet för tröghetsnavigering reagerar för förändringar i rörelsen (acceleration eller retardation) och jämför dessa med hastighet och position. Det arbetar i samverkan med sökarorganen. Varje avvikelse hos instrumentet för tröghetsnavigering är en följd av brister hos detta instrument.
Signalerna från sökarorganen och instrumentet för tröghetsnavigering går till datamaskinen. Den tar hänsyn till uppgifterna eller gör korrigeringar för att motverka avvikelserna och bristerna hos dessa signaler. Datamaskinen använder sedan dessa upplysningar för att beräkna rymdfarkostens aktuella position och hastighet, jämför detta med den referensbana som ursprungligen programmerades in i den för att nå destinationen och bestämmer vilka korrigeringar som är nödvändiga för att återföra farkosten till rätt kurs. Dessa korrigeringar sänds sedan via ett elektriskt system till styrorganen.
Styrorganen är motorer som omvandlar dessa signaler till lämpliga ändringar i skevrodren, sidorodret och höjdrodret, om farkosten fortfarande befinner sig i jordens atmosfär. Om den befinner sig utanför atmosfären, tänds styrraketer för att farkosten skall återföras i rätt kurs. Efter starten avviker rymdfarkosten ofta från kursen och korrigeras många gånger. Den kommer ur kursen och förs tillbaka, den kommer ur kursen igen och förs tillbaka igen. Trots det förhållandet att farkosten ofta avviker från kursen, når den slutligen sin destination, därför att den alltid korrigerar sig själv medan den rusar fram mot sitt mål.
En ”referensbana” till liv
De olika delarna i detta orienteringssystem kan användas för att illustrera den kristnes kurs i livet. I bibeln har Jehova Gud gjort upp ett program som leder till liv, såväl som varnat för ett som medför död. Eftersom människan är en varelse med moralisk handlingsfrihet, är hon sin egen programmerare och väljer vilken kurs hon vill följa. I enlighet med detta sade Mose till israeliterna: ”Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är. ... [Håll] hans [Jehovas] bud ... för att du må leva. ... Men om ditt hjärta vänder sig bort och du icke vill höra, om du låter förföra dig, så att du tillbeder andra gudar och tjänar dem, ... [skolen] I förvisso ... förgås.” (5 Mos. 30:15—18) Man skulle kunna säga att en kristen, när han accepterar Guds väg, i sitt sinne programmerar en ”referensbana” som har dopet som startpunkt och evigt liv som slutlig destination. Den kristne måste ständigt rådfråga denna bibliska ”bana” för att kontrollera om han håller ”rätt kurs” eller inte.
Precis som rymdfarkostens datamaskin är programmerad att undvika hinder och förbjudna områden, så måste de kristna tänka på faror som de behöver se upp för. Bibeln pekar ut många av dem, sådana som ”köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet”. Skriften varnar: ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen.” Den påpekar också att ”dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”. I följande ord manas de kristna också att fullständigt överge det stora Babylon, den falska religionens världsvälde: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” — 1 Joh. 2:15, 16; 1 Kor. 15:33; Upp. 18:4.
På samma sätt som rymdfarkostens sökarorgan tar sikte på stjärnor och planeter för att ge information om var farkosten befinner sig, så måste de kristna vända sig till inspirerade, oföränderliga skriftställen för att se om de håller ”rätt kurs”. Och när gudaktiga människor granskar sig själva, måste de vara på sin vakt mot personliga fördomar. Att hysa fördomar mot en ras eller en viss nationalitet, att favorisera några därför att de är rika eller se ner på andra därför att de är fattiga — sådant måste man vara på sin vakt mot, precis som en rymdfarkosts datamaskin måste göra korrigeringar för de avvikelser som ibland uppträder hos de signaler den mottar från sökarorganen. — Apg. 10:34, 35; Jak. 2:1—9.
Ibland ställs de kristna inför problem som inte berörs av uttryckliga skriftställen. Detta skulle kunna jämföras med rymdfarkostens belägenhet, när sökarorganen inte har någon stjärna i sikte att hänvisa till. Man måste då lita till instrumentet för tröghetsnavigering. Det reagerar för rörelseändringar och gör slutledningar med hjälp av dessa för att räkna ut eller beräkna positionen. Sådana beräkningar, som är grundade på slutledningar, är bristfälliga, och återigen måste datamaskinen motverka dessa brister.
När den kristne saknar en direkt biblisk befallning i en fråga, kan han sluta sig till det rätta handlingssättet genom att begrunda en biblisk princip. Det finns till exempel inga skriftställen som direkt omnämner tobak och förbjuder de kristna att röka. Men den kristne inser att rökning är en överträdelse av uppmaningarna att vara ren från det som förorenar köttet och att visa kärlek till nästan, eftersom även icke-rökarnas hälsa påverkas menligt av tobaksrök. — 2 Kor. 7:1; Matt. 22:39.
Att göra korrigeringen
Jesus sade till religiösa skrymtare på hans tid: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror, att ni har evigt liv i dem. Fastän de vittnar om mig vill ni icke komma till mig för att få liv.” Varför ville de inte? Jesus svarade: ”Ni ... har [icke] någon kärlek till Gud i er.” I synagogorna föreläste de Skriften för folket, och med detta i tankarna sade Jesus till människorna: ”Allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.” De religiösa ledarna studerade verkligen Skriften, som visade vägen till evigt liv, men de följde den inte. — Joh. 5:39—42, Hedegård; Matt. 23:3, 1917.
Sanna kristna strävar efter att följa denna väg därför att de älskar Gud. De inser att ”detta är ... vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud”. (1 Joh. 5:3) De studerar inte bara Guds ord, lär känna vägen till liv, jämför sitt uppförande med denna kurs som utstakas i bibeln och ser vilka korrigeringar de behöver göra, utan de tillämpar också aktivt denna kunskap på sig själva och gör de nödvändiga korrigeringarna. De kristna har blivit ”ordets görare och inte bara dess hörare”. De inser att ”liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död”. — Jak. 1:22; 2:26.
Jämför detta med vår illustration med rymdfarkosten. Datamaskinen blir inte bara medveten om de korrigeringar som behöver göras, utan sätter också styrorganen i rörelse för att göra korrigeringarna. De kristna behöver handla på liknande sätt när det gäller att tillämpa Guds ord i livet.
Att förfela målet är att synda
Kom ihåg att rymdfarkosten efter starten ofta avviker från kursen. Med hjälp av orienteringssystemet korrigerar emellertid farkosten ständigt sig själv. Ordet ”synd” i bibeln är översatt från hebreiska och grekiska ord som betyder ”att förfela målet” i betydelsen att missa ett mål eller att inte nå ett mål. Detta kan avse ett fysiskt föremål eller ett moraliskt eller intellektuellt mål. Och eftersom ”alla har ... syndat och är i saknad av Guds härlighet”, förfelar de kristna ofta målet och kommer till korta när det gäller att fullkomligt göra Guds vilja. — Rom. 3:23.
Att följa en rättfärdig väg kommer ibland att vara svårt. Men bli inte missmodig. I stället bör vi fortsätta ”att vinna kraft i Herren” och bör ”pröva” om vi ”är i tron”. (Ef. 6:10; 2 Kor. 13:5) När Jehova korrigerar oss, behöver vi lyssna. Profeten Jesaja skrev: ”Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skola dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: ’Här är vägen, vandren på den.’” — Jes. 30:21.
Genom att visa trohet i små ting utvecklar vi en vana att vara trogna som hjälper oss, när vår tro sätts på stora prov. Genom våra trogna vanor inpräntar vi Guds lag ännu djupare i våra hjärtan. Ju mer ett av Skriften upplyst hjärta vägleder oss, desto sällsyntare kommer det att bli att vi förfelar målet genom att synda. (Ef. 1:18) Slutligen kommer vi genom Jehovas barmhärtighet och oförtjänta omtanke att nå destinationen, evigt liv i hans rättfärdiga nya ordning. — 2 Petr. 3:13.
Ibland kan några känna sig utom räckhåll för Guds barmhärtighet. I likhet med rymdfarkosten avviker de från kursen så ofta. Ändå kan Jehovas barmhärtighet och kärleksfulla omtanke utsträckas till oss, liksom den har gjort till så många andra. Därför: ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” (Gal. 6:9) Framför allt önskar de kristna visa sin kärlek till Jehova Gud. Det är inte möjligt att ”programmera” sig själv att visa sådan djup aktning för den Högste. Men vi kan öka vår uppskattning av honom och kan förbättra våra utsikter till evigt liv genom att ge akt på oss själva och på Guds ord. Vi kan undersöka de behövliga korrigeringarna och göra dem. När vi faller, kan vi resa oss, återgå till ”rätt kurs” och fortsätta mot evigt liv.
[Infälld text på sidan 4]
”När den kristne saknar en direkt biblisk befallning i en fråga, kan han sluta sig till det rätta handlingssättet genom att begrunda en biblisk princip.”