Europas största inlandshamn
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Västtyskland
DÅ MIN fru och jag lämnade våra vänner i en vacker del av Sydtyskland, frågade de: ”Vart tänker ni resa?” Vi förklarade för dem att vi tänkte resa till Rhen, i närheten av Duisburg. ”Jaha”, utropade våra vänner, ”ni tänker resa dit där det bolmar och ryker!”
Alla som har besökt Duisburg vet vad detta innebär. Under dagarna spyr väldiga skorstenar ut rökmoln som förmörkar himlen. Nattetid får masugnarna himlen att anta en eldröd ton.
Men i stället för att bli modfällda av detta beslöt vi oss för att gå på upptäcktsfärd. Vi fick veta att Duisburg är platsen för Europas största inlandshamn. De 22 dockorna har en sammanlagd kajlängd av mer än 44 kilometer. Detta är en viktig hamn. Under 1974 behandlades 68 millioner ton gods här. Som en jämförelse behandlades bara 57 millioner ton under samma period i Tysklands största havshamn, Hamburg.
Ett idealiskt läge
Ett skäl till att denna inlandshamn är så viktig är dess idealiska läge. Några av världens största järn- och stålproducenters masugnar finns i Duisburg. I det omedelbara grannskapet finns rika förekomster av stenkol. Och inom stadsgränsen finns ett stort kopparverk och ett antal kemiska industrier. Att industrin hade koncentrerats längs denna del av Rhenfloden och dess närliggande utgreningar, Ruhrområdet, krävde en effektiv hamn.
Duisburgs betydelse som hamnstad förhöjs ytterligare genom det internationella vattenvägssystem som staden är ansluten till. Dessutom finns förbindelser via kanaler med Östtyskland. Med hjälp av Rhen-Main-Donaukanalen är det praktiskt möjligt att komma ända till Svarta havet. Fartyg kommer till Duisburg från Frankrike, Spanien, England, Skandinavien, Polen, Sovjet och andra länder.
En rundtur i hamnen
Sedan vi hade fått lite grundläggande upplysningar, beslöt vi oss för att göra en sightseeingtur i denna väl förgrenade inlandshamn. Vi valde en plats på sightseeingbåtens övre däck för att obehindrat kunna iaktta allting.
Precis efter det att vi lagt ut från land lade vi märke till silhuetten av detta områdes väldiga industrikomplex. Snart syntes ett stort kopparverk, ett som bearbetar mer än en million ton råmaterial varje år. Sedan fick vi se en kemisk anläggning som har varit i funktion i över hundra år. Där var föroreningen verkligt svår. Brungula moln av rökgaser hängde i luften. Rostrött damm strilade ständigt från den förorenade atmosfären och lade sig över hela omgivningen. Stora penningbelopp har använts till luftfilter och andra medel för att minska föroreningen, men dessa ansträngningar har visat sig vara långt ifrån tillräckliga.
Så småningom anlände vi till Schwanentor, den äldsta delen av Duisburgs hamn. Där kunde vi se de väldiga sädesmagasinen i en spannmålshamn, som byggdes 1840. Därefter vände vi och satte kurs tillbaka mot Rhen. Där fanns mycket mer att se.
På en kort stund seglade vi förbi en oljehamn med 600 väldiga cisterner. Fartyg från Rotterdam låg förankrade vid pumpstationen och väntade på att få lossa sin last av råolja. På andra sidan ligger en skrothamn. Här kan man finna den största hydrauliska skrotpressen i Europa. Med en kraft som motsvarar 360 kilogram per kvadratcentimeter pressar denna maskin ihop och buntar skrotdelar, som sedan används för att tillverka stål. I dessa skrotberg fanns många bilvrak. Vi undrade när vår bil skulle hamna där.
Luften blev allt mörkare, och vi upptäckte snabbt varför. Vår sightseeingbåt passerade kranar och transportband som behandlade kol. Denna atmosfär tycks märkligt nog bara ha små skadeverkningar på de vita måsar som rastlöst flyger omkring här. Förvånansvärt nog hittar de mat i det grågröna hamnvattnet och lyckas även hålla fjäderdräkten ren trots den smutsiga atmosfären.
Gamla och nya bogserbåtar
Hamnen blev bredare, och vi fick se en glimt av bogserbåtsenheter. Förr i tiden drog bogserbåtarna pråmar efter sig, men nu för tiden skjuter de dem framför sig. På detta sätt kan en bogserbåt förflytta sex stora pråmar som är sammanfogade med varandra. Det påminner oss om en rangerbangård. Dessa ”påskjutande bogserbåtar” sysselsätter två besättningar för att kunna arbeta både dag och natt.
Här och där kunde vi emellertid se äldre bogserbåtar. Blomsterlådorna som prydde kajutfönsterna, tvätten som fladdrade i brisen och barnhagar omgärdade av ståltråd påminde oss om att familjeliv fortfarande existerar i Duisburgs hamnbassänger.
Vi fick till och med tillfälle att gå ombord på en gammal bogserbåt med skovelhjul. Detta ångdrivna fartyg tjänar nu som ett flytande sjöfartsmuseum. Det är 75 meter långt och har två svarta skorstenar som når nästan 9 meter upp i luften. Ungefär mitt på båten kunde vi se det stora hjulhuset som satt på utsidan. Detta visade tydligt att vi befann oss ombord på en antik farkost. Inne i båten kunde man se många historiska saker, som inbegrep gamla skeppsmodeller, lagar som tidigare reglerade flodtrafiken och till och med en efterbildning av ett gammalt romerskt träankare.
Har du för avsikt att besöka Västtyskland? Om du kommer till trakterna omkring Duisburg, kommer du att finna det mödan värt att göra som vi gjorde — ta en tur genom Europas största inlandshamn.