Medicinens män lär av skapelsen

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Sverige

HAR du nyligen tagit en promenad i skogen eller på en äng? I så fall hade du troligen inte en tanke på att du gick omkring i den äldsta och största ”läkemedelsfabrik” som existerar. En undersökning visar emellertid att naturen är en mycket viktig källa till kemiska ämnen som används vid behandling av våra sjukdomar och åkommor.

Har du haft huvudvärk nyligen? Då försökte du troligen få tag i magnecyl- eller aspirintabletter. Aspirin har blivit handelsnamn för acetylsalicylsyra, som nu massproduceras på syntetisk väg. Men från början framställdes aspirin ur ett ämne som upptäcktes i barken av pil och sälg. Barken hos dessa träd innehåller salicin. Salicin överförs med kemiska metoder till salicylsyra, som är grundvalen för aspirin, världens kanske mest kända smärtstillande medel.

Många av den moderna medicinens mera sofistikerade läkemedel är inte heller några nyheter. De kan spåras tillbaka till skapelsen. Det har ofta hänt att forskarna fått uppslag från folkmedicinen. Sedan man funnit att användning av vissa växter lindrade en del sjukdomar, har kemisterna isolerat den verksamma beståndsdelen för massproduktion. Låt oss se på några exempel.

Växter som källa till råmaterial

Växter ger råmaterialet till många mediciner. En välkänd hjärtmedicin är ett exempel på detta. För ungefär två hundra år sedan lade en läkare i England märke till att en viss huskur hjälpte personer som led av vattusot, en sjukdom vid vilken vätska samlar sig i olika vävnader eller håligheter i kroppen. Den här medicinen innehöll blad av fingerborgsblomman, som på latin heter Digitalis purpurea på grund av de fingerlika, purpurröda blommorna. Från fingerborgsblommans blad kommer det kemiska ämne som kallas ”digitalis” och som är känt världen utöver som ett viktigt läkemedel vid behandling av många hjärtsjukdomar. Det skulle emellertid vara mycket oförståndigt att behandla sig själv med dessa blad, eftersom de är mycket giftiga, och det är ytterst viktigt att man får den rätta doseringen.

En annan välkänd medicinalväxt är Atropa belladonna, som också kallas ”den dödliga nattskuggan”. Ur denna växt utvinns atropin, det bäst kända ämnet i en klass av läkemedel som verkar kramplösande på många organ i kroppen.

Växterna ger också råmaterial till narkotiska ämnen. Det mest välkända exemplet är opiumvallmon. Ur de omogna fruktkapslarna hos denna vallmo utvinns en mjölksaft som kallas opium (från det grekiska ordet för vallmosaft). Beträffande verkan av detta narkotikum skrev en läkare på 1600-talet: ”Bland de mediciner som det har behagat den allsmäktige Guden att ge människan för att lindra hennes lidanden är ingen så universell och så effektiv som opium.” De smärtstillande egenskaperna hos opium beror på att det innehåller alkaloiden ”morfin”, som uppkallats efter Morfeus, drömmarnas gud i den grekiska mytologin. Det välkända kodeinet (från grekiskans kodeia, ”vallmohuvud”) är ett smärtstillande ämne som är grundat på morfin.

Nästan alla har hört talas om penicillin. Detta antibakteriella medel kanske har hjälpt dig att återhämta dig från en allvarlig sjukdom. Penicillin framställs nu industriellt i enorm skala, men visste du att den här ”mirakelmedicinen” hade en anspråkslös början? Penicillinet utvanns från början ur mögel av släktet Penicillium. En av de bästa mögelstammarna växte fram i en kultur från stjälken på en möglig cantaloupmelon.

Har du någonsin hört talas om ”sötklöversjuka”? För omkring femtio år sedan lade man märke till att boskap som ätit felaktigt lagrat hö av sötklöver fick en sjukdom som kännetecknades av svåra blödningar. Längre fram isolerade vetenskapsmännen det gift som hade hindrat den normala levringsmekanismen i djurens blod. De kallade ämnet dikumarol, och det är numera ett viktigt läkemedel mot blodproppsbildning.

Läkemedel från djur

Djuren är en annan källa till moderna läkemedel. Organextrakt, i första hand av körtlar från slaktdjur, ger sådana ämnen som hormoner och enzymer, som ingår i olika läkemedel. Sköldkörtelhormonet thyroxin, som används vid behandling av vissa typer av sköldkörtelsjukdomar, utvinns ur sköldkörteln hos djur.

Känner du någon som lider av sockersjuka? Men du kanske inte visste att insulin för behandling av denna sjukdom ofta kommer från bukspottkörteln hos nötkreatur. Mycket av våra dagars insulin framställs emellertid på syntetisk väg.

Man efterbildar skapelsen

Det är dock inte alla mediciner som innehåller ämnen direkt från naturen. När det är ont om de naturliga ämnena, har vetenskapsmännen funnit det praktiskt att framställa syntetiska ämnen. De kan utgå från ett ämne som finns i naturen och som liknar det de vill ha fram och sedan ”bygga om” det till det önskade ämnet.

Låt oss ta steroiden ”cortison” som exempel. Den används allmänt vid behandling av många olika sjukdomar, däribland vissa former av reumatism. Naturligt cortison finns i galla från nötkreatur. Men det finns så litet av detta ämne i gallan att det kan gå åt galla från fyrtio djur för att få ihop till en enda dagsdos. Ett ämne som heter diosgenin och vars molekyl liknar cortisonets finns emellertid i vissa jamsarter, som växer i Mexico. Med hjälp av ett enzym som utvunnits ur svart brödmögel kunde kemisterna förändra en diosgeninmolekyl till en cortisonmolekyl. Det finns numera flera olika biprodukter från växter som används vid framställning av cortison.

Vitamin C, som är oumbärligt för god hälsa, finns i naturen, men i alltför små mängder för massproduktion. Sedan forskarna fastställt askorbinsyrans, dvs. det rena C-vitaminets, molekylära uppbyggnad, lade de märke till att askorbinsyremolekylen liknade en annan molekyl — druvsocker. Med hjälp av ättiksyrebakterier kunde de ”bygga om” druvsockermolekylen till en askorbinsyremolekyl och på så sätt framställa syntetiskt C-vitamin.

Sedan kemisterna haft framgång med att bygga om redan befintliga molekyler, lärde de sig snart hur de skulle åstadkomma helt nya ämnen, sådana som inte fanns i naturen men till sin uppbyggnad liknade de naturliga ämnena.

Många av de produkter som används inom den nutida läkekonsten är helt enkelt modifikationer eller syntetiska efterbildningar av ämnen som finns i naturen. Till och med i vår moderna tid fortsätter alltså medicinens män att lära av skapelsen.

[Bild på sidan 15]

Fingerborgsblomma

[Bild på sidan 15]

Belladonna