Kan världen förändras?
MÅNGA människor har trott att en bättre värld skulle kunna skapas. Och i det flydda har ungdomar ivrigt försökt göra det. Under 1960-talet exempelvis var det vanligt i USA att unga människor orsakade nyhetsrubriker i sina ansträngningar att reformera systemet. I tusental protesterade de mot vad de ansåg vara ett rasistiskt, laglöst och grymt samhälle. Men på senare tid har praktiskt taget alla sådana ansträngningar att ändra på systemet upphört.
För några år sedan, när strålkastarljuset riktades mot de korrumperade handlingar som några av de mäktigaste männen i världen gjort sig skyldiga till, gav ungdomarna knappast ifrån sig ett ljud av indignation. Detta var en uppseendeväckande tystnad i betraktande av ungdomarnas ansträngningar att reformera samhället bara några få år tidigare! Vad berodde detta på?
I sin bok The Conspiracy of the Young (De ungas sammansvärjning) förklarar lärarna Paul Lauter och Florence Howe vad som åstadkommit den ändrade inställningen hos ungdomen på senare tid: ”Det fanns en grundläggande tro [för flera år sedan], kalla den medelklassoptimism kanske, att institutioner kunde ombildas. ... Men [Vietnam]kriget förändrade allt detta.”
Ungdomarnas ivriga ansträngningar under 1960-talet att ändra på systemet konfronterade dem med hårda verkligheter. De kom att inse något som de inte tidigare insett, något som många äldre människor önskar blunda för. Och detta är: världen är i grund, alltigenom, korrumperad, och den har varit det hela tiden. En ung aktivist från 1960-talet framhöll denna insikt, när han för en tid sedan skrev i New York Times Magazine: ”Vi hade kommit till den slutsatsen, helt riktigt, att vi levde i ett ruttet, korrumperat, moraliskt konkursmässigt, brutalt exploaterande system, men insåg bara inte att detta betydde att världen tickade på som vanligt.”
Vad är då den slutsats som många ungdomar kommit till? Att de inte kan göra någonting för att ändra på den korruption som existerar; världen är rutten rakt igenom, inklusive dess politik, handel och religioner. Den kan inte förändras till en bättre värld. Som en annan ung aktivist från 1960-talet skrev angående sina ansträngningar att förbättra världen: ”Dessa erfarenheter fick mig att inse att systemet inte kunde reformeras. Jag gav upp försöket att ändra på det — ’ät, drick och var glad’ blev min filosofi.” Och att döma av vad man ser har millioner ungdomar anammat samma inställning.
”Det är det som är bekymret med många ungdomar i dag”, kanske vissa äldre människor klagar. ”De är så negativa och pessimistiska.” Men unga människor svarar sannolikt: ”Vi är inte negativa; vi är bara realistiska.” Och ett växande antal människor som har begrundat bevisen torde i själva verket instämma. I sammanfattningen till Romklubbens andra rapport, kallad ”Mänskligheten vid vändpunkten”, som fått stor publicitet, kom man till följande slutsats: ”Vi befinner oss på en ödesdiger kurs. ... Människan tycks ha oddsen emot sig.”
Professorerna Dennis C. Pirages och Paul R. Ehrlich förutsäger också en världskatastrof och förklarar i avslutningen av sin bok Ark II: ”Vad som händer och vad som har hänt i Förenta staterna och världen runt är symptomatiskt för ett nära förestående väldigt sammanbrott för den industriella ordningen. Vi har nu alla råkat ut för en gigantisk tragedi som drabbar gemene man; varje individ, varje familj och varje nation kämpar för att hålla sig i täten, medan hela systemet är nära sammanbrott.”
Medan flertalet äldre människor håller med om att världen befinner sig i ett bedrövligt tillstånd, kommer de att invända att det är den enda värld vi har. Därför, säger de, bör vi göra allt vi kan för att rädda den, för att reformera den i stället för att ge upp och planera för dess sammanbrott. Men ungdomar i våra dagar betraktar i allmänhet sådana reformationsförsök som ett slöseri med tiden, som att försöka tömma havet med en fingerborg.
Har unga människor med sådana uppfattningar rätt? Är situationen hopplös? Är det förnuftigt att anta uppfattningen ”ät, drick och var glad, ty i morgon kanske vi dör”?
Någon framtid över huvud taget?
På grund av de till synes hopplösa världsförhållandena började många ungdomar leva helt enkelt för njutningen att tillfredsställa köttet. Men snart kunde många av dem inse att detta inte medförde verklig glädje eller lycka för dem. Tvärtom ledde det ofta till hjärtesorg. Detta framgår av att antalet självmord bland unga människor ökar kraftigt. I Förenta staterna till exempel ökade självmorden bland personer i åldern femton till tjugofyra år häpnadsväckande, med 250 procent från 1955 till 1975.
”Vad är då lösningen? Vart vill ni komma?” kanske någon ung läsare frågar. ”Tänker ni säga oss att om vi bara är goda och lever efter den ’gyllene regeln’, så kommer detta att lösa våra problem, och vi kommer att bli lyckliga? Försöker ni säga att detta kommer att göra världen bättre och att alla dessa hemska olyckor som förutsagts därigenom kommer att avvändas?”
Nej, vi försöker inte alls säga det. Att du lever ett så kallat ”gott liv” kommer i själva verket förmodligen att ha liten, om ens någon, inverkan på världens kurs. Jesus Kristus levde ett föredömligt liv på jorden, men det reformerade inte världen. Inte heller lyckades Jesu första lärjungar reformera världen. De väntade sig inte det, och de försökte inte ens göra det. Förvånar detta dig?
När vi tar reda på vad Jesus och hans lärjungar lärde om den här världen, blir vi inte förvånade. Jesus insåg att världsordningen är korrumperad och att den inte går att reformera. Han pekade därför på den enda realistiska lösningen och förklarade att detta system måste tillintetgöras. Han jämförde denna förstöring med förstöringen i Noas dagar och sade:
”För alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara. För såsom de var i de dagarna före syndafloden, då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän syndafloden kom och ryckte dem alla bort, så kommer Människosonens närvaro att vara.” — Matt. 24:37—39.
Jesu lärjungar var livligt intresserade av hans undervisning i den här saken. De hade i själva verket just frågat honom: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matt. 24:3) De godtog Jesu undervisning angående slutet på tingens ordning, och en av dem skrev senare: ”Världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” — 1 Joh. 2:17, 1917.
Kanske undrar du: Skulle slutet för världen, som Kristus och hans lärjungar talade om, kunna vara nära? Det är intressant att undersöka vad Jesus svarade sina lärjungar, då de frågade efter ett ”tecken” på avslutningen på tingens ordning. Hans svar är nertecknat i bibeln, huvudsakligen i Matteus, kapitel 24, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21.
Jesus angav där ett ”tecken” bestående av många drag. Alla dessa olika händelser, sade han, skulle inträffa omedelbart före världsförstöringen. Och det anmärkningsvärda är att just dessa ting, som han förutsade, nu inträffar världen utöver. Enligt Jesu profetia betyder detta att förstöringen av det nuvarande systemet är nära förestående!
”Om detta är sant”, kanske du säger, ”varför inte försöka få ut allt av livet, innan det snart tar slut? Vad finns det för framtid?”
Saken är den att slutet för denna världsordning kommer att bana vägen för den mest strålande framtid, en framtid som till och med överträffar våra djärvaste föreställningar. Detta beror på att slutet på denna korrumperade tingens ordning inte kommer att betyda slutet på allt liv på jorden. Kom ihåg att bibelns löfte, som återgavs här ovan, säger: ”Den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” Och det liv som då kommer att åtnjutas på jorden kommer att vara av högsta kvalitet. Vi kan vara övertygade om det, eftersom bibeln säger om vår Skapare: ”Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.” — Ps. 145:16.
”Men det där låter som önsketänkande”, kanske någon säger. Och ändå är det mer än så. Det finns välgrundade skäl för oss att vara optimistiska när det gäller utsikterna till en bestående, lycklig framtid i en bättre värld. Tänk över varför vi säger detta.
[Ruta på sidan 6]
FRUKTAN FÖR FRAMTIDEN
Många människor fruktar ett hotande sammanbrott och vidtar mått och steg för att skydda sig. I tidskriften ”Time” för 4 augusti 1975 omtalades en sådan plan: ”Att vänta på Harmageddon är, på ett besynnerligt sätt, en av de sjukligt spännande sysselsättningarna i vår tid. ... En grupp kaliforniska markexploatörer har bildat något som kallas Scott Meadows Club — omkring 300 hektar fruktbar vildmark i Sierra [Nevada] i Siskiyou County i norra Kalifornien har tagits undan för att utgöra en hemlig tillflyktsort, när en gång civilisationen, som vi känner den, nått sin upplösning.”