Bör de som tillber Gud vara vegetarianer?
”VEGETARIANISM: ALLT VANLIGARE LEVNADSSÄTT, SÄRSKILT BLAND DE UNGA.” Så löd en helsidesrubrik i New York Times för 21 mars 1975. I artikeln hette det att vegetarianerna nu för tiden ”har en del kraftfulla understödjare på sin sida, däribland dr Jean Mayer, näringsexperten vid Harvarduniversitetet”. Times framhöll också att en del vegetarianer ”tillhör sådana religiösa grupper som sjundedagsadventisterna och Hare Krishna, vilkas medlemmar avhåller sig från att äta kött”.
Detta ger upphov åt några intressanta frågor. Bör de som tillber Gud vara vegetarianer? Vilket slags vegetarianer bör de i så fall vara? Att det finns många olika kategorier av vegetarianer framgick i synnerhet i augusti 1975 vid vegetarianernas världskongress, som hölls i Orono i delstaten Maine i USA. Bland de närvarande fanns ”’fruktätare’ . . . som bara äter frukt; ovo-laktovegetarianer, som äter ägg, mjölk och ost förutom rent vegetarisk kost; veganer . . . som avhåller sig från födoämnen eller kläder hämtade från djurriket; ’hälsovegetarianer’, som inte använder salt, socker, raffinerat mjöl, kryddor och inte vill kombinera frukt och grönsaker vid måltiderna; jainisterna från Indien, som inte använder några födoämnen som växer under jordytan, till exempel potatis och morötter” och ytterligare andra. (New York Times, 22 augusti 1975) I rapporten hette det vidare att ”vegetarianerna här då och då disputerar inbördes, vanligen på ett godmodigt sätt, om vilken som är den ’sanna vägen’”.
Även om det alltså finns många variationer på temat, så är vegetarianism i stor utsträckning, som dr Jean Mayer framhåller, en idé ”som har tre starka bevekelsegrunder — ekonomi, hälsa och medlidande”. Doktor Mayer kunde ha tillagt att för somliga är det också en fråga om religion.
Den ekonomiska faktorn
Det argument som baseras på ekonomin kan inte utan vidare avfärdas, och det består av två delar. För det första kostar det mindre att leva på vegetarisk föda än att ha kött på matsedeln, och ju mer kött som finns på matsedeln, desto större blir naturligtvis skillnaden i kostnad. Detta kan betraktas som ett starkt argument till förmån för vegetariska matvanor, eftersom vi äter för att leva och inte lever för att äta. Men faktum kvarstår att det inte alltid är lämpligt att leva på en sådan diet. Folk som lever i arktiska trakter skulle till exempel bli tvungna att emigrera till mera tempererade områden, om de ville bli vegetarianer. Man måste också ta hänsyn till den njutning som ligger i att äta.
För det andra finns det ett viktigare ekonomiskt skäl, som gäller själva produktionen av födoämnena. Under ett år lär till exempel ett hektars markyta kunna producera 230 kilo kött, men tio gånger så mycket spannmål och hundra gånger så mycket potatis. Allt detta ingår i ett stort system. Det skulle visserligen bli gott om mat för alla, om alla människor blev vegetarianer, men hur mycket skulle sanna gudsdyrkare, som endast utgör en mycket liten bråkdel av världens befolkning, kunna uträtta genom att avhålla sig från att äta kött? Så länge världen styrs av själviska människor under inflytande av dess gud, Satan, djävulen, är det inte sannolikt att livsmedlen kommer att kunna delas upp opartiskt. — 2 Kor. 4:4.
Hälsofaktorn
Många har blivit vegetarianer på grund av hälsofaktorn. Doktor Mayer sade i en artikel i New York Daily News för 14 maj 1975 att han fått ett överväldigande gensvar på en tidigare artikel om vegetarianismens tillväxt, och han försäkrade vidare sina läsare att en ”vegetarisk diet är näringsriktig”. De flesta läkare är överens om att den genomsnittlige argentinaren, amerikanen och kanadensaren äter för mycket kött. Men det är diskutabelt om det skulle vara bättre för alla att inte äta något kött över huvud taget. Man måste också tänka på hur praktiskt det skulle vara med tanke på de flesta människors matvanor. Doktor Mayer påvisade i fortsättningen hur människor har gått ner i vikt genom att bli vegetarianer. Även om de äter mer kolhydrater, så äter de mindre fett, vilket har dubbelt så högt kalorivärde som kolhydrater.
Men en strängt vegetarisk diet innehåller ofta inte tillräckligt med vitamin B12, och detta vitamin är ”oumbärligt för att förhindra den form av perniciös anemi som slutligen leder till att vissa delar av hjärnan och ryggmärgen degenererar”. Och ”en vegetarisk diet kan också sakna vitamin D. ... Den kan också innehålla för litet järn, eftersom kött innehåller det bästa och lättillgängligaste förrådet av järn, och detta gäller i synnerhet lever, skaldjur och andra animaliska födoämnen.” Vegetarianen Mayer säger slutligen: ”Rent allmänt kan sägas att ju mer inskränkt en mathållning är, desto mer sannolikt är det att den är obalanserad och innehåller för litet av ett eller annat näringsämne. Denna regel gäller både för vegetariska matvanor och för bisarra bantningskurer.”
Faktorerna medlidande och religion
För inte så få vegetarianer är det starkaste argumentet för deras levnadssätt grundat på medlidande med djuren. Sådana vegetarianer framställer och sprider bilskyltar med texten: ”Älska djuren — ät inte upp dem” och knappar med texten: ”Var snäll mot djuren — ät inte upp dem.” För att få stöd för sin ståndpunkt pekar vegetarianerna inte bara på sådana män som Buddha, Platon, Sokrates, Pythagoras, Ovidius, Voltaire, Shaw och Schweitzer, utan också på sådana militärt ryktbara män som fältmarskalk Montgomery och flygmarskalk Lord Dowding (RAF, ”Slaget om Storbritannien”).
Medlidandet med djuren är utan tvivel den allvarligaste invändningen mot att äta kött, men är den verkligen välgrundad? Eller är den alltför sentimental? Men framför allt: Har denna ståndpunkt stöd i Guds ord, bibeln?
Det här tycks vara ännu ett fall där de inspirerade, visa orden i Jeremia 10:23 och 8:9 är tillämpliga: ”Människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” ”Sådana visa [i denna världen] ... hava ju förkastat HERRENS [Jehovas] ord; vari äro de då visa?” Guds ord ger oss en balanserad förståelse beträffande detta ämne, ty det innehåller gudomlig vishet. Vad lär vi oss alltså, när vi vänder oss till denna källa?
Den visar först och främst att människans liv är heligt och att var och en som uppsåtligt tar en annan människas liv måste förlora sitt eget liv. Just vid det tillfälle då Gud för första gången gav denna lag åt mänskligheten, som då representerades av Noa och hans familj, vilka hade fått överleva syndafloden, bemyndigade Gud människorna att äta kött. (1 Mos. 9:3—5) Med andra ord: I samma andetag, så att säga, som han strängt förbjöd att man tog en annan människas liv och förklarade att straffet härför är döden, så bemyndigade han också människorna att döda djur för att få föda.
Denna åtskillnad mellan människa och djur finner vi hela bibeln igenom. Ja, redan från begynnelsen frambar man djuroffer med Guds godkännande. (1 Mos. 4:2—5; 8:20, 21) Mycket slaktande av djur var inbegripet i de många slag av offer som krävdes enligt den mosaiska lagen. Och krävde inte Gud att israeliterna skulle äta kött — ett lamm eller en killing — åtminstone en gång om året i samband med firandet av den judiska påsken, för att inte tala om hur ofta de åt kött när de frambar gemenskapsoffer? I synnerhet prästerna åt kött, eftersom de tog del av allas gemenskapsoffer. För att gå ett steg längre: Gud sades själv på ett symboliskt sätt ta del i att äta kött genom att den del som brändes på altaret framställdes såsom varande hans andel. — 2 Mos. 12:3—9; 34:25; 3 Mos. 7:11—15, NW.
Jesu Kristi, Guds Sons, exempel är också i överensstämmelse med vad som här sagts. Det råder inget tvivel om hans kärlek och medlidande gentemot människorna. (Fil. 2:5—8) Han uppenbarade Guds vilja för oss och tjänade samtidigt som vårt föredöme. (1 Petr. 2:21) Hade han något att invända mot att äta kött? Nej, som en trogen jude åt han ju kött åtminstone vid varje påskhögtid. Han hade heller ingenting emot att fånga och äta fisk. Han hjälpte ju vid två tillfällen sina lärjungar att få ett stort nät fullt av fisk. Och vid två om inte fler tillfällen fick han genom ett underverk några få fiskar att mångfaldigas, så att de kunde mätta tusentals män, kvinnor och barn. — Mark. 8:18—20; Luk. 5:4—6; Joh. 21:6—11.
Frågan om att äta kött kom upp bland de första kristna, men inte på grund av medlidande med djuren. Som judar hade de varit förbjudna att äta vissa slag av kött, och det blev nödvändigt att visa dem att de inte längre var underställda Mose lag i dessa angelägenheter. (Apg. 15:19, 20) Man hade också problemet i förbindelse med att äta kött som offrats åt avgudar. Aposteln Paulus klargör att tillbedjare av Gud inte skulle dömas på grundval av om de åt kött eller inte: ”Den ene har tro till att äta allting, men den svage äter grönsaker. Den som äter må inte se ner på den som inte äter, och den som inte äter må inte döma den som äter.” Lägg märke till att de här nämnda bibliska råden och exemplen framgångsrikt vederlägger deras ståndpunkt som på religiösa grunder har invändningar mot att äta kött. — Rom. 14:2, 3.
Av vad som här sagts framgår det tydligt att det inte är emot Guds vilja att slakta djur, om det tjänar människans behov. Men hans ord uppmanar oss att visa omtanke om djuren. (Ords. 12:10) Det kräver dock inte att vi skall ”älska” djuren så mycket att vi ställer dem på samma nivå som människan. Medan Adam och Eva fortfarande var kvar i Edens lustgård är det tydligt att Gud slaktade djur för att ge dem något att skyla sig med. (1 Mos. 3:21—23) I synnerhet tycks det vittna om brist på balans, när människor energiskt protesterar mot att man dödar djur till föda, trots att de inte har något att invända mot bloddrypande krig, som vållar omätlig misär, vedermöda, lidande och död för millioner män, kvinnor och barn förmedelst skjutvapen, torpeder och bomber.
Svaret på frågan: ”Bör de som tillber Gud vara vegetarianer?” måste bli att det är en individuell, personlig angelägenhet. Om någon är övertygad om värdet av detta med tanke på kostnaden, ekonomin eller hälsan och finner det vara praktiskt genomförbart, så kan han lägga sig till med vegetariska matvanor. Men han kan inte finna något etiskt stöd i Guds ord för sina restriktiva matvanor. Om han går så långt i sin vegetarianism, så förlorar han Guds betraktelsesätt ur sikte.
Det som är viktigt i vår tid är inte om man äter kött eller inte. Det viktiga är i stället om man tillber den sanne Guden, Jehova, med ande och sanning, på det sätt som han tillkännager i sitt ord, den Heliga skrift. Jesus Kristus belyste detta sätt för oss. Han betjänade människors behov i både materiellt och andligt avseende, men särskilt i andligt avseende. Han sade nämligen: ”Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” Det är hans exempel som alla sanna tillbedjare av Gud bör önska följa. — Matt. 4:4; Joh. 4:24.