Vad människans danare har i beredskap

DET var aldrig Guds uppsåt att människan skulle leva några år här på jorden och sedan dö. Bibeln visar tydligt att de framtidsutsikter han gav de första människorna var evigt liv på jorden. Ett ”livets träd” i deras ljuvliga, parkliknande hem tjänade som symbol av Skaparens oföränderliga garanti för liv åt de människor som han dömde värdiga att ta del av dess frukt. — 1 Mos. 2:9; 3:22.

I våra dagar finns det inget bokstavligt ”livets träd” någonstans på jorden. Borta är också det förtjusande, paradisiska hem som de första människorna, Adam och Eva, åtnjöt så länge de var fullkomliga. Betyder detta att Guds uppsåt för människan har förändrats?

Vad någon lägger märke till i våra dagar kan få honom att tro att Gud har ändrat sig beträffande jorden och människan. Men skenet kan bedra. Guds ord, bibeln, ger oss en bestämd försäkran att Skaparen inte har ändrat sitt uppsåt. Vi läser: ”Gud är icke en människa, så att han kan ljuga, icke en människoson, så att han kan ångra något. Skulle han säga något och icke göra det, tala något och icke fullborda det?” (4 Mos. 23:19) ”Jag, HERREN [Jehova], har icke förändrats.” — Mal. 3:6.

Det förhållandet att människorna har fortsatt att dö under tusentals år bekräftar faktiskt att vi kan lita på det som Gud har sagt. Hur så? Jo, Adam fick veta vad olydnad skulle leda till: ”Du [skall] döden dö.” (1 Mos. 2:17) Adam gav efter för sin hustrus övertalning och bröt mot Guds lag. Skaparen höll sitt ord och dömde Adam till döden på samma dag. Gud sade: ”I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.” — 1 Mos. 3:19.

På grund av att Adam och hans hustru tilläts leva någon tid och bli föräldrar, kom ett döende människosläkte till. Eftersom Adam hade förlorat sina rättigheter till livet, kunde han inte vidarebefordra dem som ett arv till sina avkomlingar. Därför heter det i bibeln: ”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Rom. 5:12.

Guds dom över Adam har alltså gått i verkställighet, och vi känner fortfarande av dess verkningar. Bör vi då inte förvänta att den Allsmäktiges uppsåt att låta människorna leva för evigt på en paradisisk jord också skall gå i fullbordan? Jo, sannerligen!

I överensstämmelse med Guds ursprungliga uppsåt att människan skulle leva och inte dö ger bibeln denna försäkran: ”Han [Gud] skall för alltid göra döden om intet.” (Jes. 25:8) Det måste alltså bli en återställelse för människosläktet till den fullkomlighet som Adam och Eva en gång åtnjöt.

Grundvalen för återställelse

För många hundra år sedan lade Gud själv grundvalen för denna återställelse. Eftersom Adam genom sin olydnad förverkade människosläktets rättigheter till liv, gjorde den Högste föranstaltningar för att återlösa människorna. Han överförde sin förnämste Sons liv från himmelen till en judisk jungfrus, Marias, moderssköte. Läkaren Lukas i det första århundradet berättar vad Maria fick veta strax innan hon blev befruktad genom ett underverk: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall överskugga dig. Därför skall också det som föds kallas heligt, Guds Son.” — Luk. 1:35.

Denne Son, Jesus Kristus, bevarade sin oklanderliga lydnad mot sin Gud och Fader. När han avstod från sina rättigheter till mänskligt liv, kunde han därför återköpa de rättigheter till liv som Adam förverkade för alla sina avkomlingar. Beträffande detta säger den Heliga skrift: ”Liksom genom en enda försyndelse följden för människor av alla slag blev fördömelse, så har också genom ett enda rättfärdiggörelseverk följden för människor av alla slag blivit att de har förklarats rättfärdiga för liv. Ty alldeles som genom den enda människans olydnad många gjordes till syndare, likaså skall också genom den endes lydnad de många göras till rättfärdiga.” — Rom. 5:18, 19.

Att Jesus Kristus bevarade ett oklanderligt uppförande som människa bevisade att detta var möjligt för fullkomliga människor. På denna grundval kunde Gud betrakta även ofullkomliga människor som rättfärdiga, om de bevisade samma slags hängivenhet som hans Son gjorde. Om dessa hängivna människor också vore fullkomliga, skulle nämligen också de vara i stånd att bevara ett absolut oklanderligt uppförande. Jehova Gud hade alltså en grundval för att bringa mänskligheten till enhet med sig själv genom sin Son.

Varför har det gått så många hundra år?

Men hur kommer det sig då att vi flera hundra år senare fortfarande är hemsökta av svagheter och ofullkomligheter? Orsaken till detta är att Gud har en bestämd tid för att ingripa. Sedan Jesus Kristus uppstått från de döda sade han till sina lojala lärjungar: ”Det tillkommer inte er att få kännedom om de tider eller tidsperioder som Fadern har lagt under sin egen domsrätt.” — Apg. 1:7.

Vi måste därför vänta tålmodigt på Guds tider och tidsperioder och inte betrakta saken från rent mänsklig ståndpunkt. När en människa vill nå ett visst mål, måste hon handla inom en jämförelsevis kort tid. På grund av sin begränsade livslängd kan hon inte skjuta upp saken hur länge som helst.

Men Skaparen är inte på något sätt begränsad av tiden. För honom är ”tusen år” ”såsom den dag, som förgick i går; ja, de äro såsom en [fyra timmar lång] nattväkt”. (Ps. 90:4) Han är ”från evighet till evighet”. (Ps. 90:2) Han behöver inte räkna med oförutsedda händelser. Framtiden är inte som ett oskrivet blad för honom. Bibeln talar om honom såsom den ”som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett”. (Jes. 46:10) Jehova Gud kan därför ta hänsyn till det förflutna, det nuvarande och framtiden för att avgöra vilken som är den rätta tidpunkten att ingripa till gagn för människorna. Eftersom han också kan uppväcka de döda, blir det inte till varaktig skada för människan att hans dag för att återställa människorna till fullkomlighet ännu hör framtiden till. Den Högste är därför inte tvungen att handla förrän hans egen tid är inne, den rätta tiden.

Finns det något sätt att veta när vi egentligen kan förvänta att bli befriade från mänskliga svagheter och ofullkomligheter? Bibeln visar att detta skall äga rum sedan den nuvarande ogudaktiga ordningen blivit tillintetgjord och ersatt med en rättfärdig ny ordning. ”Dagen och stunden” då Gud skall verkställa sina domar på den nuvarande ordningen har inte uppenbarats i den Heliga skrift. (Matt. 24:36—42) Men bibeln talar däremot om den situation som skulle råda på jorden strax före denna händelse.

Vi läser: ”Svåra tider skall bryta in, när det lider mot denna tidsålders slut. Då skall människorna bara tänka på sig själva och fråga efter pengar, de skall uppträda skrytsamt och högmodigt, deras tal skall vara fullt av smädelser, och de skall inte mer lyda sina föräldrar. De skall vara otacksamma, gudlösa, inte känna tillgivenhet för någon, aldrig vara villiga att försona sig med en motståndare, ha lust i förtal, sakna all självbehärskning och vara förråade. De skall inte tåla det goda, vara färdiga till varje förräderi, vara uppbrusande och inbilska. De älskar sina lustar i stället för att älska Gud. De har ett sken av gudsfruktan.” (2 Tim. 3:1—5, Hedegård) Är det inte sant att det som här beskrivs gör livet allt svårare för människor i vår tid? Visar inte detta att Guds tid att låta ”denna tidsålder” nå sitt slut är mycket nära?

Ett storslaget uppsåt skall snart förverkligas

Sedan denna ordning nått sitt slut, avser Jehova Gud att återställa människosläktet till fullkomlighet genom sin Son, Jesus Kristus, och en församling av himmelska härskare, som blivit friköpta från jorden. De som skall ingå i denna styrande församling är män och kvinnor, som har bevisat sin obrytbara lojalitet mot Gud och sitt osjälviska intresse för sina medmänniskor. — Upp. 14:5.

Jesus Kristus och hans klanderfria medregenter skall ta herraväldet över jordens angelägenheter så snart den nuvarande ofullkomliga tingens ordning har utplånats från jorden. Detta innebär att de som fördärvar jorden själva skall drabbas av fördärv eller förintelse. (Upp. 11:18) Därefter skall de som får överleva förintelsen av jordens fördärvare få uppleva hänförande förändringar. De kommer att vara föremål för Jesu Kristi och hans medregenters kärleksfulla uppmärksamhet under tusen år. (Upp. 20:6) Under denna tid skall jorden förvandlas till ett paradis. Alla svårigheter och allt lidande från det förgångna skall undanröjas. Och de döda skall bli uppväckta. Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, beskriver vad Gud skall göra genom sin himmelska regering:

”Han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer.” — Upp. 21:4.

Vilken underbar framtidsutsikt att få bevittna hur Guds ursprungliga uppsåt går i fullbordan — att se människosläktet återfört till fullkomlighet och denna jord förvandlad till ett vackert, paradisiskt hem! Finns det något du kan göra nu för att få vara med om det säkra förverkligandet av detta uppsåt?

[Bild på sidan 9]

Jehova Gud danade människan för att leva, inte för att dö, och satte de första människorna i ett ljuvligt, parkliknande hem eller paradis