När skall det bli slut på dessa skändligheter?

TUSENTALS Jehovas vittnen, som förlorat sin tillflykt i Moçambique, började nu fylla huvudvägarna i norra och centrala Malawi, när de återvände till sina hembyar. För många var det som att löpa gatlopp.

En grupp av fyrtio vittnen, både män och kvinnor, kom till marknadsplatsen i Mzimba, då de var på väg till sina hem i norra delen av landet. Folk samlades för att driva med de trötta resenärerna, och sedan blev de angripna av medlemmar av Malawis ungdomsförbund. De blev utsatta för svår misshandel från 8.30 på morgonen till 14.00 på eftermiddagen. Polismän stod och såg på. En av de misshandlade var en mer än åttio år gammal man. De hade ytterligare 110 kilometer att gå och var utan mat, eftersom Ungdomsförbundets medlemmar tog ifrån dem det lilla de hade i form av pengar.

När vittnena kom fram till sina byar, tillät man dem ibland till en början att ta sina hem i besittning igen. Men vanligen dröjde det inte länge förrän Ungdomsförbundets medlemmar kom för att kräva att de köpte medlemskort i det politiska partiet. När de vägrade, blev de utsatta för omänsklig behandling av alla slag. Ta del av följande fall:

Byn Sosola, Centralprovinsen; 26 augusti 1975: En grupp män och kvinnor, däribland parlamentsledamoten på platsen, Mr. Elson Muluzi, och partiets ordförande på platsen, Stuart Maere, omringar Jehovas vittnens hem och frågar om de är beredda att köpa medlemskort i partiet. När vittnena svarar att de inte kan göra detta, plundrar partimedlemmarna deras hem och driver dem bort från byn med orden: ”Ge er i väg härifrån! Ge er av till ett land där det inte finns några kort!”

Kasonjolaprovinsen; 4, 5 september 1975: Ungdomar i Malawis kongressparti går till vittnenas hem i byarna Nsambe, Kampini, Tanga, Mbalame I, Mbuziyamwana och Mselela. De kräver att vittnena skall köpa partikort. När vittnena vägrar, kommer partimedlemmarna in i deras hem och stjäl alla deras ägodelar: pengar, cyklar, armbandsklockor, tallrikar, koppar och andra hushållsföremål. Bröderna blir utsatta för fruktansvärd misshandel. En av bröderna blir till följd av detta medvetslös i en och en halv timme. Medlemmar av Ungdomsförbundet (vilkas ordförande heter Mozangwila) urinerar på majsmjölet i vittnenas hem på två olika platser för att göra det otjänligt att användas som föda. När ett av vittnena går till polisen för att rapportera angreppet och kommer tillbaka, blir han misshandlad på nytt.

Byn Makambale, Centralprovinsen: Fem vittnen, både män och kvinnor, blir avklädda, slagna och jagade elva kilometer. De ansvariga: parlamentsledamoten för Mangochiområdet, Mr. Abidabilu, och medlemmar av Ungdomsförbundet och Unga pionjärer.

Mazonda, Muso och Mingola; 2, 3 september 1975: Mer än tjugo manliga och kvinnliga vittnen blir angripna och svårt slagna av medlemmar av Malawis kongressparti från Ncheudistriktet. Ett av vittnena blir av misshandeln medvetslös i två timmar. Angriparna gnider sedan klådframkallande bönor i såren på både männen och kvinnorna. 4 september 1975: De ”unga pionjärerna” Maduka och Samora leder en grupp ungdomar till att angripa vittnen i byn Beni Chauya. Män och kvinnor blir slagna medvetslösa.

Lingadzi, Lilongweområdet; 29 september 1975: Klockan sex på morgonen hämtar en skara funktionärer i Malawis kongressparti och medlemmar av Ungdomsförbundet fjorton vittnen, både män och kvinnor, till partiavdelningens högkvarter i byn Tsoka. Där blir de utsatta för svår misshandel. Angriparna klär av ett av vittnena, som redan blöder från munnen och öronen, binder händerna på ryggen på honom och gnider sedan in gyttja i hans hår och ögon. De ansvariga: områdesordföranden Ng’ambe, vice ordföranden Syawa, Ungdomsförbundets avdelningsordförande Mchezo och vice ordföranden Mchenga.

Förnedrade sexuella angrepp

Många av rapporterna berättar om sexuella angrepp av det mest förnedrade slag. Här följer några exempel:

Mponelaområdet, norra Malawi: Vittnen blir av byhövdingen, Mr. Kwindanguwo, förda till polisstationen i Mponela. De får stanna där i fem dagar utan att få någon mat. De skickas sedan till polisstationen i Dowa, huvudområdet. När de kommer till polisstationen i Dowa, för den ansvarige polismannen dem till Malawis kongresspartis områdeskontor. De finner att andra vittnen redan befinner sig där. Allesammans blir utsatta för svår misshandel. Innan angreppet börjar skriker ordföranden för Malawis kongressparti i Dowaområdet, Mr. Kamtepa: ”Må Jesus Kristus komma ner nu och hindra oss från att slå er, innan vi börjar slå er!” Ordföranden och hans hantlangare i Ungdomsförbundet börjar sedan slå männen och kvinnorna. De tar av dem alla kläderna och gnider in en blandning av peppar och hår från baljorna av klådframkallande bönora över hela deras nakna kroppar. De pressar fast samma blandning på männens könsorgan och in i kvinnornas könsorgan. Sedan trycker de ner männen ovanpå kvinnorna i ett försök att tvinga dem att begå omoraliskhet, medan de hela tiden slår dem. Inte ett enda av vittnena ger efter för tortyren.

Byarna Bunda, Nyanga och Phatha, söder om Lilongwe; 4—9 september: Alla vittnena blir bortdrivna från sina hem, avklädda och slagna av pöbelhopar under ledning av avdelningsordförande inom Malawis kongressparti, av vilka en heter Jeke. En grupp av angripare består av mer än hundra personer, som har med sig vapen av olika slag att använda mot vittnena. De försöker övertala de manliga vittnena att begå omoraliskhet med de kvinnliga vittnena. Vittnena från Bunda förs till polisen, som också tar del i att slå dem. Polisen säger till vittnena: ”Styrelsen är vår. Ni kan vända er till Gud, om det finns någon, och be honom komma och hjälpa er.” När de andra skändligheterna rapporteras till polisen, svarar de: ”Gå och tala om det för Gud. Låt honom hjälpa er. Om han inte gör det, kommer det att vara slut med er i år.”

Dessa ord får en inte bara att tänka på den sadistiska nazistregimen i Tyskland, utan tankarna förs hela vägen tillbaka till det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, då Kristus Jesus blev falskeligen anklagad för upproriskhet mot myndigheterna och blev fastnaglad vid en tortyrpåle. Läs i din egen bibel hur nationens överstepräster och de skriftlärda och de äldste började ”gyckla med honom och säga: ’Andra har han frälst; sig själv kan han inte frälsa! Han är Israels kung; han må nu stiga ner från tortyrpålen, så skall vi tro på honom. Han har satt sin tillit till Gud; Han må nu rädda honom, om Han vill ha honom, eftersom han har sagt: ”Jag är Guds Son.”’” — Matt. 27:41—43, NW.

I våra dagar uttalas nästan identiska, hånfulla ord mot Jehovas vittnen i Malawi, därför att också de insisterar på att förbli lojala mot Gud, precis som hans Son, Jesus Kristus, som tidigare hade sagt till Pontius Pilatus: ”Mitt rike är icke av denna världen.” — Joh. 18:36.

Kanchenche, nordväst om Lilongwe; 31 augusti 1975: Medlemmar av Ungdomsförbundet angriper Jehovas vittnen. Männen slås till marken och Ungdomsförbundets medlemmar trampar dem på halsen. Kvinnorna blir avklädda och slagna, och Ungdomsförbundets medlemmar använder facklor till att bränna upp håret kring deras könsdelar. Kvinnor på platsen tar del i att slå dem. Fem gifta kvinnliga vittnen blir våldtagna. En ung flicka på sjutton år blir våldtagen av tre olika män. De som tog ledningen i denna förföljelse är: Malawis kongresspartis områdesordförande, Yowase Kapulula från byn Lundu; Kanjaye, son till Biliyati från byn Thandaza; Asedi Chavesi, son till Magadi från byn Chilomba, och Benala Mtsukwa från byn Msanda.

Byn Chimasongwe, Lilongweområdet; 7 september 1975: En grupp vittnen förs till områdesavdelningen av Malawis kongressparti, där deras angripare klär av både männen och kvinnorna. Sedan binder de ihop dem för att försöka tvinga dem att ha könsumgänge med varandra och därigenom begå äktenskapsbrott. Ett sextioårigt manligt vittne blir på detta sätt fastbunden vid en ung flicka bland vittnena; en annan ung man blir hopbunden med sin egen syster; till och med en kvinna som har menstruation blir hopbunden så med ett av de manliga vittnena. Ungdomsförbundets ordförande på platsen, Chipukupuku, tar också en fackla och bränner bort håret från könsdelarna, bröstet och armhålorna på tio av de manliga vittnena. Angriparna, som manas på av kvinnliga medlemmar av Malawis kvinnoförbund på platsen, tar ett kvinnligt vittne — som blivit avklädd naken — och hoppar upp och ner på hennes ben och mage, under det att de slår henne med blad av sisalhampa tills hon svimmar. Den kvinna som har sin menstruation blir slagen tills hon blöder från mun och näsborrar.

Chilinde, i Lilongwe; 8 september: Medlemmar av Ungdomsförbundet utsätter på natten vittnena för svår misshandel. En av kvinnorna blir våldtagen av fyra män; en annan blir inlåst i sitt hem, och tre män våldtar henne. När vittnena rapporterar dessa händelser till polisen, får de följande svar: ”Tala om det för er Gud. Det är hans fel att ni blir plundrade. Är han död, så att hans ögon inte ser?”

Lumbadzi, norr om Lilongwe; 24 september: Vittnen återvänder som flyktingar till sina hem, och byhövdingen låter dem komma in i byn. Men den natten kommer Malawis kongresspartis områdesordförande och en skara medlemmar i Ungdomsförbundet och tar med sig vittnena till partikontoret i Dowa. Deras angripare slår dem och tar sedan två manliga vittnen och knyter samman deras könsorgan. De slår dem på könsorganen, och om någon av dem försöker dra sig undan från slagen, så skadar han den andre. De knyter fast tunga tegelstenar vid andra manliga vittnens könsorgan och tvingar dem att gå på detta sätt. Bland de ansvariga är en man vid namn Chilunje från Lumbadzi. När dessa skändligheter rapporteras till polisen, svarar de: ”Även om det skulle hända att ni blir dödade, finns det ingen hjälp för er att få.”

Byn Chindamba, väster om Zomba; 2 oktober: Femton vittnen arresteras av polisen i Zomba och blir torterade. Förutom att de låter dem svälta och misshandlar dem svårt, torterar de männens och kvinnornas könsdelar med tänger av trä i ett försök att tvinga dem att köpa politiska partikort.

Åter andra rapporter berättar om hur partiungdomar kört in pinnar i de kvinnliga vittnenas könsorgan. Helhetsbilden är i sanning på samma gång tragisk och vämjelig. Men ändå är det inte nog med detta.

Hopfösta i fångläger

I början av oktober skickade Malawis regering ut ett cirkulär till alla polisstationer — inte för att sätta stopp för de brottsliga angreppen och återställa lag och ordning — utan för att samla ihop Jehovas vittnen och sätta dem i fångläger, såsom i Dzaleka, Kanjedza och Malaku. I vissa områden utgörs dessa av stora fångläger; på andra platser är de taggtrådsinhägnade områden kring polisstationerna.

Men för vittnena är det värsta av alltsammans att endast de vuxna blir inspärrade i dessa läger. Det har inneburit att föräldrar blivit skilda från sina barn, och detta gäller även diande spädbarn. Påbudet från regeringen tycks vara avsett att hindra vittnena från att försöka fly till något annat land, eftersom de inte har barnen med sig; eller också kan påbudet vara avsett att utsätta mödrarna bland vittnena för sådan ångest och vånda att de gör våld på sitt kristna samvete och går med i det politiska partiet. Hela församlingar av Jehovas vittnen har nu blivit hopsamlade och satta i sådana fångläger. Vad Jehovas vittnen fått uppleva i Nazisttyskland upprepas nu — den här gången i Afrika.

Vittnena kan alltså inte vända sig till några som helst myndigheter i landet för att få rättvisa eller beskydd mot våld. Det är de själva som blir arresterade, inte deras angripare. När de sökt polisskydd, har de gång på gång fått höra sådana ord som: ”Vi kan inte slösa bort tiden på er, eftersom ni inte samarbetar med partiet. Även om ni kommer i svårigheter, har ni ingen orsak att komma och rapportera det till oss, eftersom vi inte är här för er skull. Bara om ni visar oss ett partikort skall vi hjälpa er, inte annars. Ni behöver bara rapportera till oss om någon dött, och då kommer vi bara att skriva en rapport om detta.”

I vissa områden är de enda säkra platser som vittnena kan finna i buschen och skogarna — där det bara finns bokstavliga djur, inga djuriska människor. Från Lilongweområdet kommer en lista över femton församlingar av Jehovas vittnen som har flytt till Dzalanyamaskogen på gränsen mellan Malawi och Moçambique. Medlemmar av många andra församlingar tillbringar dagen i staden, men beger sig varje kväll till buschen för att sova, antingen därför att de blivit hemlösa eller för att undvika nattliga angrepp.

När skall barbariet upphöra?

Även om Jehovas vittnen i Malawi och i resten av världen blir upprörda över sådan barbarisk förföljelse, blir de inte skakade i sin tro eller i sin beslutsamhet att hålla fast vid kristna principer. De påminner sig aposteln Petrus’ ord under en tid då de kristna under det första århundradet fick utstå liknande förföljelse, därför att inte heller de var ”någon del av världen”, utan bevarade sin odelade lojalitet mot Guds rike under Kristus Jesus. Till dem skrev aposteln: ”Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld, som är tänd bland eder och som I till eder prövning måsten genomgå, och menen icke, att därmed något förunderligt vederfares eder; utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder.” — Joh. 17:16, NW; 1 Petr. 4:12 13.

Men dessa ord minskar inte på något sätt den allvarliga skuldbörda som vilar på dem som utsätter oskyldiga människor för sådan förföljelse. Om inte förr, så kommer Jehova Gud, när han verkställer sina domar på en fientlig värld, att uppfylla sitt löfte att skänka befrielse och lättnad åt alla dem som har satt sin förtröstan till honom och förblivit trogna mot honom under svåra prövningar. För all framtid skall denna jord därefter aldrig mer vanäras av barbariska, brutala och förnedrande handlingar mot försvarslösa människor. Då skall det förverkligas i världsomfattande skala att ”de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid”. — Ps. 37:11.

Men kan dessa illdåd i Malawi komma att upphöra redan innan detta sker? Ja, det kan de. Om de makthavande respekterade Malawis konstitution, kunde dessa oursäktliga angrepp bringas att upphöra redan nu. Varför skulle dessa ämbetsmän i Malawi låta brottsliga element, även om de tillhör deras eget parti, göra Malawis konstitution till ett åtlöje och dra vanära över nationen i världens ögon?

Finns det inte en enda man med makt och myndighet i Malawi som äger en Gamaliels vishet och mod? Om det finns det, då är det sannerligen hög tid för en man av denna kaliber att ge sina kolleger samma råd som Gamaliel gjorde beträffande de kristna apostlarna, som blivit arresterade: ”Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned; men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.” — Apg. 5:38, 39.

De som nu blir förföljda i Malawi förtjänar sannerligen alla deras uppriktiga böner som har tro på Gud och på rättfärdigheten. (Jämför Apostlagärningarna 12:5.) Och om du är djupt bekymrad över dessa oskyldiga människors lidande, så varför inte redan nu skriva till Malawis representant i ditt land eller till vilken som helst av de ämbetsmän i Malawis regering vilkas namn och adress du finner här nedan? Uppmana dem att göra vad de kan för att sätta stopp för de skändligheter som pågår i deras land.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 12]

ÄMBETSMÄN ATT SKRIVA TILL

His Excellency the Life President of Malawi

Ngwazi Dr. H. Kamuzu Banda

Central Government Offices

Private Bag 301

Capital City

LILONGWE 3

Malawi

The Honourable R. A. Banda, S.C., M.P.

Minister of Justice and Attorney General and Minister of Local Government

Private Bag 333

LILONGWE

Malawi

The Honourable P. L. Makhumula Nkhoma, M.P.

Minister of Health

P.O. Box 351

BLANTYRE

Malawi

The Honourable D. Kainja Nthara, M.P.

Minister of Community Development and Social Welfare

P.O. Box 5700

LIMBE

Malawi

The Honourable R. T. C. Munyenyembe, M.P.

Minister of Education

Private Bag 328

Capital City

LILONGWE 3

Malawi

The Honourable N. P. W. Khonje, M.P.

Speaker of the Parliament of Malawi

P.O. Box 80

ZOMBA

Malawi

The Honourable D. T. Matenje, M.P.

Minister of Finance, Trade, Industry and Tourism

P.O. Box 30049

Capital City

LILONGWE 3

Malawi

The Honourable R. B. Chidzanja Nkhoma, M.P.

Minister of Organization of African Unity Affairs

P.O. Box 211

LILONGWE

Malawi

The Honourable A. A. Muwalo Nqumayo, M.P.

Minister of State in the Presidents Office

P.O. Box 5250

LIMBE

Malawi

Mr. Aleke K. Banda

Deputy Chairman/Managing Director

Press (Holdings) Limited

P.O. Box 1227

BLANTYRE

Malawi

Mr. Richard Katengeza

P.O. Box 5144

LIMBE

Malawi