Vad säger bibeln?

Skall man ta emot eller vägra blodtransfusion?

DU HAR förmodligen läst sådana tidningsrubriker som: ”Jehovas vittne nära döden, vägrade blod: berättar själv” och ”Vägran att ta emot blod oroar läkare i Kobe [i Japan]”.

Somliga personer som läser sådana rubriker har undrat: ”Varför skulle någon vägra blod, om hans liv var i fara?” Ja, varför vägrar dessa kristna att ta emot blod? Det är inte i första hand på grund av fruktan för medicinska komplikationer, utan på grund av deras fasta religiösa övertygelse.

Välunderrättade personer är naturligtvis medvetna om att blodtransfusioner kan vara riskfyllda. En lärare vid en högskola i Skottland, som föreläste om blodtransfusionsteknik, skrev: ”Många risker är förbundna med transfusion. Eventuell bakterieförorening, överföring av sjukdom, oförenliga blodgrupper och risken för blodgruppsimmunisering är särskilt viktiga. Blod är ingen magisk substans, och fördelarna för patienten ... bör noga vägas mot riskerna.”

På grund av dessa risker försöker många läkare nu undvika att ge blodtransfusioner. Men även om dessa risker inte existerade, skulle Jehovas vittnen ändå vägra blodtransfusioner.

De intar denna ståndpunkt därför att de inser att detta inte bara är en medicinsk fråga, som kan avgöras av läkare eller domstolar. Det är fråga om bibelns lag och gäller kristna som specialiserat sig på bibelns lag, som inser att de är underställda bibelns lag och som är fast beslutna att upprätthålla bibelns lag. Det är ingen tillfällig vurm, utan en livsviktig moralisk stridsfråga som gäller Guds lag, vilken förbjuder människor att ta in blod för att uppehålla livet. Ta del av bevisen för detta!

Bibliska uttalanden om blod

Bibeln talar ofta om blod, men vissa skriftställen är särskilt tillämpliga på frågan om blodtransfusioner:

Enligt 1 Moseboken 9:3—6 gav Jehova Gud Noa och hans familj två föreskrifter om respekt för livet. Gud sade först: ”Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda. ... Kött, som har i sig sin själ [sitt liv], det är sitt blod, skolen I dock icke äta.” Människan fick döda ett djur för att få föda, men om människans liv påbjöd Jehova: ”Den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild.”

Hög aktning för livet — som representeras av blodet — återspeglas också i den lag som Gud längre fram gav de forntida israeliterna: ”Dock får du, så mycket dig lyster, slakta [djur till föda]. ... Men blodet skolen I icke förtära; I skolen gjuta ut det på jorden såsom vatten. Allenast skall du vara ståndaktig i att icke förtära blodet; ty blodet är själen [eller livet].” — 5 Mos. 12:15, 16, 23; 3 Mos. 17:10—14.

Efter Jesu död bildades den kristna församlingen. Var de kristna föremål för alla den mosaiska lagens restriktioner? Nej, men Gud var fortfarande emot missbruk av blod, som representerade livet. Den kristna styrande kretsen påbjöd: ”De skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod.” — Apg. 15:19, 20, 28, 29; 21:25.

Djur? Transfusioner?

Somliga personer menar visserligen att dessa skriftställen inte fördömer blodtransfusioner. De anser att dessa verser endast innehåller dietföreskrifter om djurblod, vilka tycks ha föga att göra med transfusion av människoblod i venerna för att rädda människoliv. Vidare påstår somliga att dessa restriktioner gällde judar och judekristna men inte är bindande för de kristna i våra dagar. Håller du med om detta?

Det är sant att israeliterna, som fått de mosaiska lagarna om blod, skulle ha tänkt på blodet från djur som slaktats till föda eller som offer. (5 Mos. 12:15, 16; 3 Mos. 17:11) Men hur skulle de ha behandlat människoblod? Eftersom Skaparen förklarat att blodet representerade livet, var det förbjudet för en jude att uppehålla livet med hjälp av djurblod. Även om hans liv var i fara, skulle det ha varit en synd för honom att förtära djurblod. (1 Sam. 14:31—34) Tror du att han skulle ha dragit slutsatsen att djurblod var heligt och inte kunde användas, men att människoblod var mindre heligt och därför kunde användas? Tvärtom visar bibeln tydligt att människans liv är högre än djurens liv. Om alltså djurblod (som representerade livet) var alltför heligt för att användas, skulle då inte också människoblod vara alltför heligt?

Vissa personer hävdar att bibelns restriktioner i fråga om blod endast gällde judarna. Men förhåller det sig så? Kom ihåg att långt innan lagen gavs genom Mose hade Gud varnat Noa — hela människosläktets förfader — för att missbruka blod. Var Guds befallning bara en dietföreskrift?

Professor Gerhard von Rad har framhållit att 1 Moseboken 9:3, 4 ”inte alls är någon isolerad ’dietföreskrift’, ... utan ett påbud för hela mänskligheten”. (Genesis — A Commentary, 1961) Kom också ihåg att förbudet mot blod i 1 Moseboken 9:3—6 förbands med Guds uttalande om att människan skulle ha ännu högre aktning för andra människors liv. Rabbinen Benno Jacob framhöll:

”De två förbuden hör ihop. ... Tillåtelsen att äta kött, men utan dess blod, och förbudet mot att utgjuta människoblod visar människans plats i det levandes värld. ... Kort sagt: orsaken till förbudet mot blod är av moralisk karaktär. ... Den senare judendomen ansåg att detta skriftställe fastställer grundläggande moralnormer för varje människa.” (Kursiverat av oss)

Detta framgår av den kristna styrande kretsens beslut, som finns upptecknat i Apostlagärningarna 15:19—29. Somliga har förfäktat att det bara var en tillfällig utsträckning av den mosaiska lagen, som rekommenderades för de kristna för att de inte skulle såra judarnas religiösa känslor. Men den kristna styrande kretsen visade klart och tydligt att bibelns lag kräver att de kristna fortsätter att hålla blodet heligt.

Men om det skulle inträffa en olyckshändelse och en blodtransfusion tycks erbjuda de största utsikterna att ”rädda ett liv”? En läkare framhåller att en patient som är vid

”sina sinnens fulla bruk har rätt att godta eller förkasta varje särskild form av medicinsk behandling han blir erbjuden. Denna rätt är allmänt erkänd redan i fallet med romerska katoliker. ... Likaså är det svårt att förstå varför man inte bör ge ett Jehovas vittne samma frihet att vägra blodtransfusion. ... När man en gång godtagit principen att en individ har rätt att bestämma över sig själv, så kan varje handling som inkräktar på den rätten sätta i gång en kedjereaktion. ... Staten övertar undan för undan funktionen att fatta beslut åt individen. Det är på detta sätt fria länder upphör att vara fria och blir totalitära.”

I praktiskt taget alla situationer finns det alternativa behandlingsmetoder som kan tillgripas, om blod inte finns att tillgå eller inte är godtagbart för patienten. Men även om det inte förhöll sig så, kan man undra om det inte skulle vara att visa respekt för friheten och andra människors rättigheter att låta en individ själv avgöra vilken behandling han kan godta. Och detta är så mycket viktigare, om en kristen vägrar medicinsk behandling som strider mot hans förståelse av bibelns lag och de ”grundläggande moralnormer” han lever efter!