Ett släpphänt samhälle — vad leder det till?
VÅRA dagars moderna samhälle håller på att bli alltmera släpphänt. I fler och fler länder betraktas många handlingar som tidigare var brottsliga numera antingen som lagligt tillåtna, eller också åtalas de helt enkelt inte.
Hasardspel (med eller utan tillstånd), prostitution, homosexuella handlingar, försäljning av pornografisk litteratur, fylleri, användning av beroendeframkallande droger, nakenhet på scenen, på filmduken och på allmänna badstränder, män som klär sig som kvinnor och vice versa — människor ägnar sig åt allt detta, och sannolikheten blir allt mindre för att de skall bli anhållna eller åtalade.
Somliga anser att denna tendens i själva verket är till godo för människans samhälle. De menar faktiskt att alla de handlingar som här nämnts bör vara sådant som lagens representanter ”inte skall lägga sig i”. Varför har de denna uppfattning?
Argumenten för släpphänthet
De lägger fram ett antal argument. Men det centrala temat är att dessa handlingar är ”brott utan offer”. ”Vem”, frågar de, ”är offret i samband med prostitution? Mannen fick det sexuella umgänge han sökte, och kvinnan fick de pengar hon var ute efter. Så vem är offret?”
Det förhåller sig på liknande sätt med hasardspel, vilket många betraktar som blott och bart ”underhållning”. Det är olagligt, men man ställer frågan: Om båda parterna spelar enligt reglerna, vem är då offret? Det är sant att den som spelar kan förlora pengar, men innan han började spela visste han att det kunde hända, och ändå valde han att spela. Så vari består det brottsliga?
I alla dessa fall hävdar man därför att så länge de som tar del gör det av egen fri vilja, bör lagens representanter inte ingripa.
Mera rakt på sak säger de att ”lagens representanter inte bör vara några ’beskäftiga moralpredikanter’, som lägger sig i folks privata angelägenheter”. Om man riktar uppmärksamheten på att vissa handlingar kan bli till skada för individens egen hälsa eller ekonomi, kan de som förespråkar ett mera släpphänt samhälle svara genom att citera John Stuart Mill, en engelsk filosof och ekonom, som skrev:
”Det enda syfte för vilket makt med rätta kan utövas över någon medborgare i ett civiliserat samhälle emot hans vilja är att förhindra att andra personer skadas. Hans eget bästa, vare sig i fysiskt eller moraliskt avseende, utgör inte någon tillräcklig grund.”
Men inte nog med det, de framhåller också att lagar som är avsedda att åstadkomma goda moralnormer, när det gäller sexuallivet, bruk av alkoholhaltiga drycker och narkotika eller hasardspel, i grund och botten är omöjliga att genomdriva åtlydnad för och därför bör avskaffas. Man hävdar faktiskt att sådana lagar till och med bidrar till att de ”allvarligare” brotten ökar. Varför det?
Därför att brott mot dessa lagar i så stor utsträckning gör anspråk på polismaktens resurser att polisen hindras från att koncentrera sig på sådana brott som överfall eller stöld. Det rapporteras att nästan hälften av de arresteringar som görs i Förenta staterna har att göra med så kallade ”brott utan offer”. Från polisen går dessa ärenden vidare till domstolarna. Förenta staternas president sade vid en nationell konferens om brottmålsdomstolarna:
”Vi måste finna på sätt att befria domstolarna från den ändlösa rad av ’brott utan offer’ som hindrar att någon större uppmärksamhet ägnas åt allvarliga brott.”
Många i våra dagar menar kort sagt att kampen emot hasardspel, marijuana, sexuella utsvävningar, oanständighet och dryckenskap är fåfäng och gör mera skada än nytta. ”Befria polisen och domstolarna, så att de kan dämma upp tidvattensvågen av angrepp på individers liv, lem och egendom”, manar de.
Vad säger de religiösa ledarna om allt detta? Många intar en ganska likartad ståndpunkt, särskilt när det gäller normerna för sexuallivet. Fler och fler av dem har sagt att de inte kan se någon allvarlig fara eller något orätt i homosexualitet och för- eller utomäktenskapligt sexuellt umgänge. Många religiösa ledares ståndpunkt liknar i hög grad den som en skådespelerska för ganska länge sedan gav uttryck åt: ”Det har ingen betydelse vad ni gör i sängkammaren, så länge ni inte gör det på gatan och skrämmer hästarna.” I en tid då det blir allt vanligare med sexuell perversitet till och med mellan äkta makar (till exempel oral och anal parning), har prästerskapet få om ens några råd eller förmaningar att ge.
Vart leder denna tendens?
Är denna släpphänta tendens till människors bästa? Kommer den verkligen att bidra till att skapa större trygghet för individers liv, lem och egendom? Är det förnuftigt att tänka att så länge dina handlingar inte skadar någon fysiskt eller drabbar hans egendom, så har det egentligen ingen betydelse vad du gör?
Ingen kan förneka att myndigheterna och lagens representanter i våra dagar är hårt pressade av en flodvåg av våldsbrott och stöld. Och när allt kommer omkring, måste de själva avgöra vad de kan eller inte kan göra, när det gäller att genomdriva åtlydnad för vissa normer för uppförandet, och vad de menar måste ges företräde med tanke på allmänhetens bästa. Det måste medges att myndigheterna står inför mycket svåra problem, och mänsklighetens tidigare historia ger dem föga hopp om att medelst egna åtgärder framgångsrikt verka för en hög moral.
Men bortsett från vad de politiska regeringarna på grund av omständigheterna känner sig tvingade att göra, kan man fråga sig om släpphänthet någonsin kan leda till varaktigt förbättrade förhållanden. Eller visar den sig vara endast en provisorisk åtgärd, en sådan man tar sin tillflykt till när man hotas av nederlag eller katastrof?
Vilka skenbara fördelar släpphänthet än kan medföra, så är de ofrånkomligen av kort varaktighet. De onda förhållandena försvinner inte bara därför att man blundar för dem. Att blunda för de många så kallade ”brotten utan offer” ger heller inte någon verklig garanti för att det därigenom skall bli lättare att komma till rätta med våldsbrotten eller brotten mot individers egendom.
När en man spelar hasard och blir starkt skuldsatt, vart vänder han sig då för att klara situationen? Det är ett känt faktum att många gangsterligor som ägnar sig åt ”procenteri” har en stor del av sina kunder bland personer som sätter sig i skuld genom att spela hasard. Många förskingringar i banker och affärsföretag har samma orsak.
Att man låter narkomaner köpa narkotika till lågt pris kanske kan innebära att några av dem inte behöver ta sin tillflykt till stöld för att betala sin dyrbara last. Men det ger ingen garanti mot att de under påverkan av narkotika begår förnuftsvidriga och skadliga handlingar.
Det är ett fastslaget faktum att de flesta fall av personligt övervåld och mord inte begås mot vilt främmande personer, utan mot personer som gärningsmannen känner. Många våldsbrott har samband med svartsjuka och passionerade dispyter. Vad leder det till, om man lättar på fler och fler återhållande band när det gäller sexuell omoraliskhet? Leder det till att den atmosfär, som ger upphov åt sådana passionerade våldsbrott, förstärks eller försvagas? Det ena — det så kallade ”brottet utan offer” — ger ofta upphov åt det andra — ”brottet med offer”.
Ja, om man riktar så stark uppmärksamhet på brott som uppenbarligen har ”offer”, ignorerar man de grundläggande orsakerna till dessa brott. Lättja föder fattigdom, och stolthet leder till slitningar och oenighet, och det är på samma sätt med hasardspel, dryckenskap, sexuell omoraliskhet, pornografi och oanständighet; dessa ting är inte ”statiska” eller så att säga begränsade till sig själva. (Ords. 24:30—34) De leder nästan utan undantag till andra slag av ogärningar. Följande bibliska princip gäller också här: ”Vad människan sår, det skall hon ock skörda. Den som sår i sitt kötts åker, han skall av köttet skörda förgängelse.” (Gal. 6:7, 8) Att ignorera detta vore att ignorera livets fakta.
Vissa ogärningar, till exempel mord, ger omedelbart synliga resultat. Andra liknar en cancertumör, som kan utvecklas långsamt, smygande och till en tid utan smärta. Men slutresultaten av sådana ogärningar kan vara precis lika förödande som ett mordförsök. Detta gäller inte endast enskilda individer, utan kan också gälla ett helt samhälle. Som aposteln Paulus kort och koncist förklarade: ”Litet surdeg syrar hela degen.” (1 Kor. 5:6) När den moraliska tågan förslappas, är det inte långt kvar till moralisk sjukdom.
Vilket personligt val kan du göra?
Kristna människor, som verkligen låter sig vägledas av bibeln, inser i vilken utsträckning människornas regeringar tjänar som en ”hämnare, till att utföra vredesdomen över den som gör vad ont är”. (Rom. 13:4, 5) Men de förväntar inte att de politiska regeringarna i denna världen skall åstadkomma ett klimat av andlig hälsa och hög moral. De är inte rustade för att göra det, eftersom de saknar kunskap och insikt i Guds ord och hans uppsåt, såväl som makt och förmåga att utplåna sedefördärvet. Dessutom är de politiska regeringarnas intressen uppenbarligen inriktade på andra ting. Det enda som kan åstadkomma ett sådant moraliskt rent och hälsosamt klimat är att det politiska väldet över jorden ersätts av Guds messianska rikes herravälde. — Dan. 2:44.
”Där ingen vision finns går människorna otyglade, men lyckliga är de som håller lagen”, heter det i Ordspråksboken 29:18 (NW). Endast hoppet om liv i Guds nya, rättfärdiga ordning kan ge oss en klar och säker vision eller bild av vad framtiden bär i sitt sköte. Om vi har tro på Guds löften, får vi skydd mot att glida in på den otyglade kurs som nu blir allt vanligare bland människor i världen, som inte har något säkert framtidshopp. Vi kommer då att uppskatta och följa rådet i Ordspråksboken 4:25—27:
”Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut. Akta på den stig, där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta. Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster, vänd din fot bort ifrån vad ont är.”
Vi kommer då inte att låta lura oss av de bestickande argumenten att ”vad som helst går för sig, så länge man inte skadar någon annan”, och ”att det inte finns något offer”, så länge båda parterna frivilligt tar del i en viss handling. Direkta fysiska men är inte den största skada man kan drabbas av, och att bli berövad materiella ting är inte den största förlust man kan lida. Men skador i hjärta och sinne och förlust av ett gott anseende, heder, ostrafflighet och ett gott förhållande till Gud är av allra största betydelse och medför den allra största skada.
Kristus Jesus visade hur livsviktigt det är att vi skyddar vårt hjärta, när han sade: ”Vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta, som orenar människan. Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.” (Matt. 15:18, 19) Om vi befläckar oss själva eller någon annan genom omoraliska handlingar, även om det sker med ömsesidigt samtycke, visar vi antingen prov på stor okunnighet eller också upprörande brist på kärlek till och omsorg om vår nästa och dessutom brist på kärlek till Gud. — Rom. 13:8—10.
Vi är allesammans ofullkomliga skapelser, som är benägna att handla orätt. Men vi hjälper inte oss själva genom att söka tillfredsställa våra mänskliga svagheter eller locka andra att ge efter för sina. Av människor upprättade regeringar kan visserligen aldrig genom lagstiftning ingjuta rättfärdighet i människors hjärta, men att ta sin tillflykt till släpphänthet kan faktiskt leda till moralisk anarki.
Du kan inte stoppa den tendens i riktning mot släpphänthet som nu växer sig allt starkare i världen. Men det finns något du kan göra. Du kan hjälpa dig själv och andra genom att skydda ditt hjärta mot att bli förhärdat ”genom syndens makt att bedraga”. (Hebr. 3:13) Detta förhärdande, som leder till fördärv, är inte ett ögonblicks verk. Det är en försåtligt smygande process, som ofta har en obetydlig början. Enda sättet att undvika att halka in i dess fasta grepp är att hålla fast vid de normer för uppförandet som finns i Guds ord och låta dess vishet tukta oss till rättfärdighet.
Du behöver inte känna dig hindrad och klavbunden i fråga om vad du kan göra. Om du håller fast vid denna gudomliga tuktan, kommer du att få erfara en storslagen känsla av frihet, frihet att göra det som leder till verklig lycka i livet. Ja, det kommer att leda dig ”på det rättas stigar. När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg, och när du löper, skall du icke falla; håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.” — Ords. 4:11—13.
Jehovas vittnen har funnit att det förhåller sig så. Besök en av deras Rikets salar, så kommer du att få uppleva det hälsosamma moraliska klimat som Guds ords stärkande och uppbyggande principer kan åstadkomma.
[Ruta på sidan 4]
EN GRUNDLÄGGANDE ORSAK
Senator John L. McClellan, som har använt många år till att utreda brottsligheten och sedefördärvet, säger enligt ”U.S. News & World Report”: ”Det tycks råda brist på tillbörlig respekt och disciplin i hemmet. Och i våra dagars skolor råder det utan tvivel stor brist på disciplin. Och jag tror att det förhåller sig på samma sätt inom kyrkosamfunden. Enligt mitt förmenande kräver en del kyrkosamfund inte längre en verkligt hög norm i fråga om ostrafflighet och moral i denna tid. De har inte de ideal för kristet liv som hölls högt och efterlevdes i gångna tider.”
[Ruta på sidan 5]
SLÄPPHÄNTHET — ENDAST I VÄST?
I en artikel i ”The Atlantic” för december 1974, som i huvudsak ställer sig positiv till Sovjetunionens handelsmöjligheter, heter det: ”Sovjetiska chefer medger privat att de har problem med den yngre generationen. En sovjetisk chef sade att han måste ta en fjortonårig dotter ur skolan för att få henne gift, eftersom hon var gravid. Andra ger i det privata uttryck åt sin förbittring över ungdomarnas dille på Västerlandets popmusik, jeans och hårmode, men däremot är narkotika inget allmänt problem. ... Men många av cheferna söker tillfredsställa sina ungdomars vurmar.”
[Bild på sidan 3]
Den moderna generationen frågar: ”Varför skall man försöka tala om för andra människor vilka moralnormer de skall följa?”