Vad säger bibeln?

Bestämmer ödet din framtid?

VARJE år dör tusentals människor genom olyckshändelser i hemmet, på arbetsplatsen eller under någon resa. Många fler tusen blir allvarligt skadade när det oanade inträffar. Varför? Och hur kommer det sig att oförutsedda gynnsamma händelser ibland gör livet ljusare för somliga? De flesta människor säger att det är tillfälligheterna eller slumpen som spelar in. Men är det verkligen fråga om tillfälligheter?

Vissa människor säger nej. De tror att allt som inträffar i en människas liv, till och med dödsögonblicket, är förutbestämt av ödet. Napoleon Bonaparte skrev en gång: ”Vår stund är bestämd, och ingen kan begära ett enda ögonblick mer i livet än vad ödet har förutbestämt.”

Många som tror på Gud hör till dem som menar att ödet bestämmer deras framtid. De tror att Gud på förhand måste känna till allt som kommer att inträffa i framtiden. Och med detta antagande som grund påstår de att alla framtida händelser är förutbestämda, eftersom allt som Gud vet på förhand, det måste inträffa. Somliga utsträcker denna tanke så långt att de tror på gudomlig predestination, vilket innebär att Gud har förutbestämt vissa individer av människosläktet till frälsning och de övriga till evigt straff.

Har Gud verkligen på förhand känt till allt som har inträffat historien igenom? Vet han nu exakt allt vad hans skapelser kommer att göra i de dagar som kommer? Bestämmer ett sådant öde din framtid?

Bibeln visar tydligt att mycket av det som inträffar i människors liv är verkliga tillfälligheter, eftersom ”tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla”. (Pred. 9:11, NW) Därför ger Jehova Gud också sina förnuftsbegåvade skapelser det privilegium och ansvar som ett fritt val innebär. Det forntida Israel fick rådet att ”välja livet” genom att lyssna till Jehova Gud. Profeten Sefanja uppmanade de ödmjuka: ”Söken HERREN [Jehova].” (5 Mos. 30:19, 20; Sef. 2:3) I Uppenbarelseboken 22:17 riktar Guds ord en inbjudan till ”var och en som så önskar” (NW) att dra nytta av Guds föranstaltningar för frälsning.

De inspirerade skrifterna framställer Jehova såsom en barmhärtig, rättfärdig, opartisk och kärleksfull Gud. (5 Mos. 4:31; 32:4; Apg. 10:34; 1 Joh. 4:8) Skulle en sådan Gud kunna uppmuntra människor att välja det som är rätt, om han redan visste att ödet skulle hindra många att göra det?

Förutvetande inte detsamma som ödet

Det är riktigt att Gud kan känna till saker och ting på förhand. Skriften talar om honom såsom den ”som från begynnelsen har förkunnat slutet och från fordom det som icke är skett”. (Jes. 46:10, Åk) Men att känna till någonting i förväg är inte detsamma som att orsaka det. En meteorolog kan till exempel göra en exakt förutsägelse därför att han är förtrogen med väderleksmönstren. Men ingen skulle vilja påstå att det var han som orsakade det förutsagda vädret.

När Gud verkligen förutsäger hur individer och grupper kommer att handla, sker det ofta på grundval av att han har gett akt på redan urskiljbara tankemönster. När Jehova profetiskt förutsade att Israels nation skulle bryta hans förbund, sade han således: ”Jag vet ju, med vilka tankar de umgås redan nu.” (5 Mos. 31:21) Profetior som gällde Jesu trogna jordiska levnadskurs hade sin grund i att Jehova tidigare hade lärt känna honom under hans mångtusenåriga föremänskliga tillvaro. — Joh. 6:62; 17:5, 25.

Om Jehova väljer att göra det, kan han läsa den genetiska koden hos ofödda barn och på så sätt veta vilka karaktärsdrag de kommer att utveckla. Det var tydligen vad som skedde, då Jehova förutsade följande om Isaks tvillingsöner, Jakob och Esau: ”Den äldre skall tjäna den yngre.” (1 Mos. 25:23) I några fall, till exempel när det gällde den israelitiske domaren Simson och perserkungen Cyrus, förutsade Gud redan före deras avlelse vissa ting som de skulle utföra. (Dom. 13:3—5; Jes. 44:28—45:3) Men inte i något fall bestämde ödet varje handling eller händelse i dessa personers liv.

Men om Gud har förmågan att på förhand känna till vad som skall hända, är då inte hans förmåga att förutveta detsamma som ett oföränderligt öde som bestämmer alla framtida händelser? Nej, så förhåller det sig inte. Varför inte det? Därför att man inte kan sätta likhetstecken mellan vad Gud kan göra och vad han verkligen gör. Även om Jehova Gud har förmåga att på förhand känna till saker och ting, kan han välja att inte utöva denna förmåga till fullo. Tänk till exempel på hur Gud brukar sin makt. Fastän Gud är allsmäktig, använder han inte all sin makt i varje situation, utan brukar den i den utsträckning som behövs för att hans uppsåt skall fullbordas. På liknande sätt kan Gud begränsa utövandet av sin förmåga att förutveta.

Detta framgår av bibeltexter som beskriver hur Gud gör en undersökning av vissa situationer för att skaffa sig kännedom om dem. Vi lägger märke till att Jehova underrättade Abraham om sitt beslut att undersöka förhållandena i Sodom och Gomorra för att ”se, om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det”. — 1 Mos. 18:20, 21.

Vad säger bibeln om predestination?

Men hur förhåller det sig med de skriftställen som säger att vissa människor är ”utvalda enligt Guds ... förutvetande”, utvalda ”före världens grundläggning”, förutbestämda till att ”adopteras såsom hans [Guds] söner”? (1 Petr. 1:1, 2; Ef. 1:3—5, 11; NW) Genom att hänvisa till sådana bibeltexter har religiösa ledare, till exempel Augustinus och Johan Calvin, lärt att Adam och Eva var förutbestämda till att visa olydnad mot Gud redan innan de blev skapade och att alla deras efterkommande i förväg blev utvalda till frälsning eller till evig förtappelse.

Men ger dessa verser verkligen stöd åt en sådan lära som predestination av individer? I så fall skulle det vara omöjligt för någon av de utvalda att förlora Guds ynnest. Likväl framhöll samma apostlar som skrev de föregående orden (Petrus och Paulus) att några som var köpta och helgade genom Kristi blod skulle avfalla och inte visa någon sinnesändring, utan dra tillintetgörelse över sig själva. — 2 Petr. 2:1, 2, 20—22; Hebr. 6:4—6; 10:26—29.

Följaktligen måste de förut nämnda texterna syfta på förutbestämmelsen av den kristna församlingen som klass betraktad.

Hur blev den kristna församlingen utvald ”före världens grundläggning”? I Lukas 11:50, 51 (NW) förband Jesus denna ”grundläggning” med Abel. Det var sålunda före Abels födelse, men efter det att Adam och Eva valt att visa olydnad mot Gud, som Gud förutbestämde denna klass som skulle bli medarvingar med Kristus i hans rike. — Upp. 20:6.

Gud uppmanar människor i våra dagar att vända om från alla sina överträdelser och förbli vid liv, alldeles som han gjorde med det forntida Israel. (Hes. 18:23, 30—32) Petrus skrev att Gud ”inte önskar att någon skall bli tillintetgjord, utan önskar att alla skall ge rum åt sinnesändring”. (2 Petr. 3:9, NW) Hur uppriktig skulle denna önskan vara, om ödet redan hade överlämnat många, kanske millioner, till förtappelse? Bibeln lär vidare att Kristus Jesus ”gav sig själv till lösen för alla”, men hur kan detta stämma, om ödet hindrar många att få något som helst gagn av denna lösen? — 1 Tim. 2:6.

Nej, ödet bestämmer varken din eller någon annan förnuftsbegåvad skapelses framtid. Det står dig fritt att välja att tjäna Gud eller att inte tjäna honom. Men ”var och en av oss [skall] ... göra räkenskap” för det val han gör. (Rom. 14:12) Vilket val kommer du att träffa?