Är det här vägen ut ur förvirringen?

FÖRVIRRINGEN är utan tvivel stor när det gäller frågan om vart mänskligheten är på väg. Millioner människor saknar också tydlig och klar vägledning i sitt personliga liv. Vilken väg leder ut ur förvirringen? Vilken utsikt finns det till en verkligt lycklig framtid?

”Man kan alltid hoppas!” kanske en del säger. ”Människan har alltid lyckats övervinna kriserna tidigare, så varför skulle hon inte göra det nu?” frågar de.

Det är naturligtvis bra att hoppas. Men visar inte fakta att människans historia utgjorts av en enda lång rad krossade förhoppningar? Falska förhoppningar kan bara leda till missräkning. För att våra förhoppningar om en bättre framtid skall bli verklighet måste de vara sanna och välgrundade.

Det är därför dåraktigt att bara blint hoppas på att ”det nog skall ordna sig på något sätt”. Det krävs handling. Men denna handling måste företas i rätt riktning. Vänder sig människor i rätt riktning för att finna en lösning?

Kan nationernas regeringar visa vägen?

Många människor väntar sig att regeringen i deras land skall kunna lösa de viktigare problemen i livet. ”Sätt vårt lands intressen främst!”, ropar de och kräver att det egna landets välfärd och säkerhet skall gå före andra länders intressen. Många vill ha en stark regering som kan upprätthålla ”lag och ordning” och kväva den oro som sociala orättvisor uppväcker.

Men kan en nation övervinna sina svårigheter genom att sätta sina egna intressen främst? Hur har det gått för de nationer som slagit in på den vägen i det flydda? Alltför ofta har överdrivna nationalistiska känslor lett till diktatur. Tyskland under nazistregimen är ett exempel på detta. Efter första världskriget befann sig Tyskland i ett utarmat tillstånd. Men under Hitlers hårda diktatur återhämtade det sig snabbt. Genomgripande nya lagar reviderade det ekonomiska systemet och den sociala ordningen. Handeln blomstrade. Arbetslösheten upphörde. Men samtidigt förlorade människor i allmänhet sin frihet.

Denna extrema nationalism blev också mycket kännbar för världen i övrigt. Millioner människor, däribland oskyldig civilbefolkning, förlorade livet i andra världskrigets fasor. Nationer härjades och en stor del av deras rikedomar gick förlorad. Nej, överdriven nationalism förbättrade inte världen, inte ens Tyskland.

Har utpräglad nationalism verkligen förbättrat förhållandena i andra länder? Har den löst Sovjetunionens problem? Har den löst problemen i de länder som nyligen blivit självständiga, till exempel i Afrika? Sovjetunionens problem när det gäller ekonomi och familjefrågor, såväl som det förhållandet att den personliga friheten i landet undertrycks, svarar Nej. De grymma stamkrigen, fattigdomen och de diktatoriska statsskicken i Afrika svarar Nej.

Många tänkande människor inser därför att nationalism inte är den väg som leder människan ut ur de allvarliga svårigheter hon befinner sig i. De vet från historien att det ena riket efter det andra uppstått och gått under och att ingen av människor upprättad regering någonsin kunnat tillgodose hela folkets behov.

Skulle en av människor upprättad världsregering klara uppgiften?

Eftersom världens problem vuxit sig så stora intar många människor samma ståndpunkt som den brittiske historikern Arnold Toynbee. Han sade:

”Mänsklighetens strategiska och hygieniska problem är världsomfattande och påträngande; de kan inte lösas av enskilda staters regeringar. De kräver upprättandet av en världsomfattande myndighet försedd med oinskränkta maktbefogenheter.”

Men är det realistiskt att förvänta att varje enskild stat frivilligt skall avstå sin suveränitet åt en sådan världsregering? Har det någonsin hänt att stater gjort det? Nej. Nationalkänslan har alltför djupa rötter. Därför sade Toynbee varnande: ”Mänsklighetens fortlevnad kräver politisk enhet, men den nuvarande tendensen går alltmera mot ökad splittring.”

Om nationerna verkligen gick med på att underkasta sig en av människor upprättad världsregering och anförtrodde den sina nationella angelägenheter, är det då sannolikt att deras problem skulle komma att lösas? Förefaller det rimligt att tro att mänskliga ledare, som inte lyckats lösa sina egna nationers problem, skall lyckas bättre om de samordnar sina ansträngningar? Kan en samling enskilda misslyckanden utgöra någon god grundval för lösandet av världsomfattande problem?

Men många människor tänker inte så mycket på vad som skulle kunna uträttas i världsvid skala. De oroar sig mest för det som händer på närmare håll.

Jakten efter att tillgodose själviska intressen

För de allra flesta är deras egna själviska intressen viktigare än något annat. Deras strävan går ut på att få det så bra som möjligt i materiellt avseende och, hoppas de, ekonomisk trygghet.

Men har detta materialistiska levnadssätt, som så ivrigt följs av så många människor, minskat människans problem? Låt oss granska några resultat.

Många av jordens naturtillgångar börjar nu ta slut. Varför? Därför att människan oavbrutet plundrat jorden på dess tillgångar för att tillfredsställa konsumenternas efterfrågan.

Detta har vidare lett till ”industrisamhällets” uppkomst. Det har fört med sig vissa fördelar, men har också tvingat millioner människor att stå ut med enformiga arbeten vid löpande band i bullriga, överfyllda fabriker, med liten utsikt att någonsin få göra något annat. Många måste på sin väg till och från arbetet andas in förorenad luft, som får det att svida i ögon och hals. De får färdas på övertrafikerade, ofta nerskräpade vägar. Längs många stränder, som en gång var natursköna och fridfulla, är det nu riskfyllt att bada på grund av föroreningen.

Strävan efter materiella ägodelar och ständigt stigande priser gör att många män och kvinnor börjar arbeta extra för att tjäna mer pengar, och därigenom blir familjerna sorgligt försummade. Allt fler besvikna kvinnor tar sin tillflykt till alkoholen. Barn, som inte får tillbörlig uppmärksamhet, upplever en ”generationsklyfta” och går därför sina egna vägar. Ofta tillgriper de narkotika och börjar leva ett omoraliskt liv.

Men narkotika bryter ner och leder till döden. Hejdlös alkoholism och epidemiska veneriska sjukdomar, orsakade av ett omoraliskt liv, kräver sin fruktansvärda tribut. Livstempot har blivit så hektiskt att man inte kan njuta av livet i full utsträckning. Besvikelser och spänningar ger upphov till mentalsjukdomar, hjärtsjukdomar och andra lidanden. Och allt detta har till stor del orsakats av den vanvettiga jakten efter materiella ting.

Har världens religioner lösningen?

Många människor i våra dagar har, som en kanadensisk professor sade, ”en mycket stark religiös längtan efter en förklaring”.

Men allt färre människor vänder sig till de traditionella religionssamfunden för att försöka fylla detta behov. Varför det? Därför att de lägger märke till oenigheten bland religionssamfunden, att de har olika uppfattningar i viktiga frågor. En del prästmän ifrågasätter till och med Guds existens. Normerna för vad som är rätt och orätt växlar, och det bidrar till att öka känslan av att världen har kommit ur kurs. Den är lik ett roderlöst skepp.

År 1971 krävde till exempel många katolska biskopar i Förenta staterna ett slut på kriget i Indokina och kallade det ett omoraliskt krig. Men tidigare hade ledande män inom katolska kyrkan sagt raka motsatsen. Kardinal Spellman talade om Förenta staternas trupper i Vietnam som ”Kristi soldater” och sade att det var ”otänkbart” att strida för något ”mindre än seger”. Viktiga frågor, som gäller till exempel celibat och födelsekontroll, diskuteras i katolska kretsar, i synnerhet bland prästerna, utan att man kommer fram till någon lösning. Många uppriktiga katoliker blir osäkra och förlorar förtroendet för kyrkans ledning.

Protestantiska kyrkor har på senare år skakats av sociala tvistefrågor. En del kyrkor inom ett samfund har godkänt rasintegration, medan andra kyrkor inom samma samfund inte gjort det. Somliga kyrkor inom en sekt understöder vänsterradikala rörelser, vars mål är att genomdriva sociala reformer; andra kyrkor inom samma religiösa riktning fördömer sådana rörelser. Lekmannen, som fångas i de korsande strömmarna, är förvirrad och känner olust.

Något som bidragit till förvirringen är att ett växande antal kyrkliga ledare godkänner sexuella förbindelser utom äktenskapet och till och med äktenskapsbrott.

En protestantisk präst vid Vassar College sade att målet, att leva ett rikt liv, bäst kan uppnås när mannen och hustrun är fria att inlåta sig på utomäktenskapliga förbindelser, dvs. begå äktenskapsbrott, inte i hemlighet, utan med bådas vetskap och samtycke. — Current Medical Reports, januari 1970.

Allt fler prästmän godkänner också homosexualitet. I en artikel i The Living Church, en veckotidskrift som utges av episkopalkyrkan, skriver San Franciscoprästen R. W. Cromey: ”Det finns ingen sexuell handling som är syndig i sig själv. ... Jag tror också att två människor av samma kön kan ge uttryck åt kärlek och fördjupa denna kärlek genom sexuellt umgänge [homosexualitet].”

Men bibeln förbjuder uttryckligen otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet. Guds ord säger att människor som utövar sådant förtjänar döden. — Rom. 1:24—32; 1 Kor. 6:9, 10.

Millioner människor har vidare tagit sin tillflykt till astrologi, ouijabord, svart magi och till och med djävulsdyrkan. Men inget av detta har visat mänskligheten vägen till verklig fred och säkerhet. Det är, såsom föreståndaren för en skola i Vancouver i British Columbia säger, bara ”ett annat sätt att fly från verkligheten”.

Vart kan du vända dig med tillförsikt?

Finns det något man kan vända sig till för att få tillförlitlig vägledning i livet? Vem kan visa oss den rätta vägen, som vi kan vara säkra på leder till en lycklig framtid?

Det finns ett ordspråk i bibeln som lyder: ”Där ingen synförmåga [eller ”uppenbarelse”] finns går människorna otyglade, men lyckliga är de som håller lagen.” (Ords. 29:18, NW) Denna förnuftiga princip visar sig vara sann också i våra dagar. Eftersom den ofullkomliga människan inte har förmåga att se vad framtiden skall föra med sig och inte har någon uppenbarelse som kan skänka vägledning, har hennes ansträngningar misslyckats och lett till allt större svårigheter, blodsutgjutelse, omoraliskhet och hjärtesorg.

Ja, mänskligheten behöver sannerligen synförmåga — den behöver få veta vart den är på väg och vilken den rätta vägen är som det nu gäller att slå in på. Mänskligheten behöver speciell vägledning som den inte kan ge sig själv. Varifrån måste den vägledningen komma? Den måste komma från någon som är högre än människan. Den måste komma från människans Skapare, Jehova Gud. Han är den ende som med säkerhet vet vart världen är på väg och vad som skall leda till att människan får uppleva en värld fri från nöd och elände.

Det är därför Jehovas vittnen är övertygade om att bibeln och dess profetior ger svaret på frågan: ”Vart är världen på väg?” I över två hundra länder studerar nu millioner människor bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Dessa människor har bland annat lärt känna betydelsen av ett speciellt årtal i vår tid — 1914. Vad har detta årtal att göra med våra dagar och med ditt hopp för framtiden?