En närmare titt på tungan

”RÄCK ut tungan och säg Aahh!” Det är svårt att göra sig en föreställning om hur ofta läkarna har upprepat denna fras under årens lopp. Läkarna har länge insett betydelsen av tungans utseende när man undersöker någon som är sjuk. Särskilt i gångna tider måste läkarna lita mera till sin egen iakttagelseförmåga än till laboratorieprov.

Även om tungan återspeglar vissa förändringar eller sjukdomstillstånd i andra delar av kroppen, har man funnit att den sällan kan anlitas då man söker diagnostisera en särskild sjukdom. Scharlakansfeber är emellertid en av de sjukdomar där tungans tillstånd har betydelse för diagnosen, eftersom en patient med denna sjukdom har så kallad ”smultrontunga”.

Tungan och dess yta

Tungan består av ett mycket rörligt muskelknippe, som täcks av en ytterst känslig yta. Tungans muskler kan göra den platt och kan rulla upp spetsen och till och med kanterna av den, när man visslar. Dessa rörelser möjliggörs genom att musklerna i tungan är flätade i stråk och löper i flera olika riktningar. Det finns muskler som börjar vid spetsen och sträcker sig mot tungroten. Det finns muskler som i stort sett går från den ena sidan till den andra. Och det finns muskler som går uppifrån och ner. Alla dessa bidrar till att möjliggöra tungans olika rörelser.

Tungans yta består av talrika små utskott, som gör att den känns ungefär som sammet. (Hos kattfamiljen är tungans utskott tillräckligt stora och hårda för att tungans yta skall kännas som en fil.) Du kan lätt se dessa små utskott (som kallas ”papiller”) om du räcker ut tungan och torkar en liten del av den med ett mjukt, rent tygstycke. Om man gör detta, lägger man märke till att det finns olika typer av upphöjningar eller utskott.

De mest talrika är de skära, smala, trådliknande strukturer som är jämnt fördelade över tungans yta. Dessa är vanligen de första som försvinner vid vissa sjukdomstillstånd, däribland vissa näringsrubbningar.

Ett annat slags utskott liknar små rundade knölar på tungans yta. Dessa svampformade upphöjningar är färre till antalet, och de är vanligen något rödare än de andra. Också dessa kan försvinna vid vissa tillfällen.

Om du sticker ut tungan tillräckligt långt, kan du se ett större slags utskott längst bak på tungan i närheten av svalget. De liknar låga torn, omgivna av en vallgrav, och kallas därför ”vallgravspapiller”. Det brukar finnas mellan sju och elva av dessa rundade utskott, och de bildar ett ”V” över bakre delen av tungan.

Ytterligare ett annat slags utskott visar sig som veck på sidorna av tungan i närheten av tungroten.

Beläggning på tungan

Tungans yta blir ibland täckt eller belagd. Att det bildas beläggning på tungan är i själva verket en naturlig och ständigt pågående process. Men denna beläggning avlägsnas i vanliga fall av salivflödet och när man tuggar maten, talar och sväljer. Beläggningen består vanligen av små födoämnespartiklar, bakterier och vävnadsceller, som lossnar från tungans yta på liknande sätt som när döda celler lossnar från huden. Den mängd beläggning som bildas varierar naturligtvis med individen och även vid olika tider på dygnet.

Allt som verkar hämmande på den normala rengöringen av tungan kan föra med sig en onormalt stark beläggning på tungan. Bland de faktorer som kan bidra till detta är alltför lättuggad och porös föda, andning genom munnen för somliga individer, bristande uppmärksamhet när det gäller munhygien, rökning, vätskeförlust vid febersjukdomar samt alltför otillräckligt salivflöde. Allmänt talat tyder en belagd tunga på ett något försämrat hälsotillstånd. När en individ har matsmältningsbesvär, nedsätts avstötandet av tungans celler, vilket leder till att de ansamlar sig och ger upphov åt beläggning på tungan. I många fall kan man avlägsna beläggningen från tungan med tandborsten, samtidigt som man borstar tänderna.

Andra förändringar och sjukdomstillstånd

Förändringar i tungans ytstruktur och färg utvisar förmodligen mycket mer än beläggningen gör. Men också här måste läkaren veta mer om en patient innan han kan fastställa diagnosen på en speciell sjukdom. Tungan återspeglar visserligen förändringar i andra delar av kroppen, men den är inte ensam avgörande för diagnosen. Tungans tillstånd kan ge läkaren en fingervisning om att han behöver göra ytterligare undersökningar för att fastställa orsaken till besvären.

Det finns sjukdomar som kan påverka tungan på ett speciellt sätt, till exempel cancer och syfilis. Men oftare uppvisar tungan förändringar eller tillstånd som i verkligheten är ofarliga. Namnen på dessa tillstånd är ibland mera skräckinjagande än tillståndet självt — sådana namn som ”hårtunga”, eller svart tunga, och ”kartbladstunga” är beskrivningar av tillstånd som i allmänhet är ofarliga.

Dra därför inga förhastade slutsatser, om din tunga tycks ha ett egendomligt utseende. Orsaken kan vara så obetydlig som att en skarp kant på en tand eller plomb kan orsaka irritation av tungan. Man bör naturligtvis göra något åt detta, så att inte ytterligare skada vållas.

En av de vanligaste orsakerna till ett icke önskvärt tillstånd hos tungan sägs vara brist på B-vitaminer. Fåror och åsar i tungans yta har förbundits med långvarig brist på B-vitaminer. Man har funnit att en ömmande, purpuraktig tunga kan orsakas av brist på vitamin B₂. Vid perniciös anemi är tungan köttröd till färgen och är glatt och glansig, vilket utvisar brist på vitamin B₁₂. En klarröd tunga kan orsakas av brist på niacin (nikotinsyreamid). Vissa experter anser att en stor, tjock tunga kan bli följden av brist på pantotensyra.

Nödvändig för talet

Tungan är så viktig för talet att språken också kommit att kallas ”tungomål”. Det engelska ordet för språk, ”language”, kommer faktiskt från ett franskt ord som betyder ”tunga”. Hos personer som fått tungan avlägsnad är talet mycket bristfälligt.

De rörelser tungan gör under talet är kanske de mest exakta rörelser som detta organ kan utföra. Genom att beröra eller inte beröra tänderna och gommen bidrar tungan till bildningen och artikulationen av de olika ljuden. Om du läser alfabetet mycket sakta på ditt eget språk, kan du lägga märke till de många olika rörelser tungan då måste göra. Att se på när någon annan talar är ett annat sätt att få en uppfattning om tungans snabba rörelser. Somliga har försökt lära sig att röra tungan med flinkhet genom att snabbt uttala så kallade tungvrickare, till exempel ”packa pappas kappsäck” och ”sex laxar i en laxask”.

Till och med en del mycket enkla ord kräver en hel del av tungan. Detta muskelknippe kan behöva utföra en hel mängd rörelser när man uttalar ett enda ord. Multiplicera detta med 150 till 200 ord i minuten, så förstår du hur snabbt tungan måste röra sig för att hålla jämna steg med tankarna.

Smaksinnet skänker njutning

En mycket njutbar funktion hos tungan är att den registrerar och vidarebefordrar smakförnimmelser. Dessa förnimmelser registreras av omkring 3.000 smaklökar, som är belägna bland de små utskott som utgör tungans yta. Var och en av dessa smaklökar svarar endast på det slags smak som den utformats för.

Tungan kan skilja mellan fyra grundläggande smaker: sött, salt, surt och beskt. Var och en av dessa grundläggande smaker uppfattas på ett mer eller mindre begränsat område av tungans yta. Sådant som är sött kan urskiljas med tungspetsen. Smaklökarna längs tungans sidor i närheten av spetsen reagerar för salta födoämnen. De smaklökar som förmedlar sura smakförnimmelser är också belägna på tungans sidor, men närmare dess bakre del. Besk smak uppfattas vid tungroten i närheten av svalget. Ett område i mitten av tungan har inga smaklökar alls.

Vilken njutning kan inte dessa små kemiska sinnesorgan skänka, när man äter en lagom kryddad måltid! Och Skaparen har sannerligen gett människan en mångfald av smakliga födoämnen till glädje och behag för henne. Jämför detta med hur smaklös maten verkar, när man har en svår förkylning, så kan du bättre uppskatta värdet av en frisk tunga. Tungan kan uppenbara en del för läkaren om ditt hälsotillstånd, men i fråga om talförmågan och smaksinnet är den av mycket större värde för dig.