”Mycket mer än en profet, Mr. Rahman!”

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Liberia

”BIBELN? Nej tack! Jag vill inte tala om den. Jag är muhammedan och har min egen heliga bok, Koranen. Förresten är de kristna de mest krigiska människorna på jorden.”

Missionären svarade vänligt: ”Det är sant, Mr. Rahman,a kristenheten är krigisk och egensinnig, helt olik den första kristendomen. Jag förstår mycket väl er motvilja.”

”Jag menar allvar när jag säger att jag inte vill höra något från bibeln. Ni kan aldrig övertyga mig om att Jesus är Gud.”

”Mr. Rahman, ni kanske blir förvånad över att få veta att bibeln inte lär att Jesus är den allsmäktige Guden. Tvärtom framställer den Jesus såsom en som ber till Gud och kallar honom, i Johannes 17:3, ’den ende sanne Guden’. Bibeln säger också att Gud ’har sänt’ Jesus och att Jesus är medlaren mellan Gud och människor.” — Joh. 5:30; 1 Tim. 2:5, 6.

”Det är just det som vår Koran också lär. Jesus var en god man. Vi kallar honom ’Nabi’, dvs. en profet.”

”Det är sant, Mr. Rahman. Jesus var verkligen en profet. I själva verket var han den profet som Mose förutsade skulle komma, den Mose som ni muhammedaner kallar ’Nabi Musa’. Får jag läsa vad Mose säger i 5 Moseboken 18:15: ’En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik, skall HERREN, din Gud, låta uppstå åt dig.’”

Varför han är större än Mose

”Jesus liknade Mose på många sätt. Både Mose och Jesus var smorda av Guds ande, hans verksamma kraft, båda utförde underverk och båda var medlare i ett förbund mellan Gud och hans folk. Mr. Rahman, vet ni vilket uppsåt Gud hade med det förbund han ingick med Israel genom Mose?”

”Nja, de skulle väl lyda Gud och vara hans folk.”

”Alldeles riktigt. Och ifall de lydde Gud skulle de bli ’ett rike av präster och ett heligt folk’. (2 Mos. 19:5, 6) Gud skulle ge dem privilegiet att tjäna som präster till förmån för mänskligheten.”

”Men israeliterna blev otrogna, inte sant? Det var väl därför Gud förkastade dem?”

”Ja, och när han gjorde det, så upphörde det förbund Mose var medlare för. Men Gud ville fortfarande ha ’ett rike av präster’. För att frambringa ett sådant ’rike’ ingick Gud ett nytt förbund genom en ny medlare.”

”Ni säger alltså att Jesus var den här nye medlaren. Men varför Jesus? Varför inte någon annan profet? Muhammed t. ex.”

”Därför att syndens straff, döden, som den förste mannen drog över oss, inte kan avlägsnas genom någon syndig medlare, inte ens genom en så stor man som ’Nabi Musa’. I själva verket kunde Mose såsom medlare endast på ett förebildligt sätt uppträda i den roll som den större Mose skulle utföra i verkligheten.”

”Hur så?”

”När Mose fungerade som medlare, offrade han bara felfria djuroffer för att illustrera den rättsliga principen om ’lika för lika’ som vi finner i 5 Moseboken 19:21, alltså ’liv för liv’.”

”Jag förstår inte.”

”Nå, om vi säger så här: Vad kräver rättvisan när någon har mördat sin medmänniska?”

”Mördarens liv, skulle jag vilja säga.”

”Alldeles riktigt, Mr. Rahman. Mördarens liv skall tas som vedergällning för hans offers liv. Låt oss nu tillämpa detta på människosläktet, som har ärvt döden från Adam. Genom att han var olydig mot Gud förverkade han inte bara sin egen rätt till liv utan också denna rätt för alla sina framtida avkomlingar. Han åstadkom på så sätt att de alla blev dömda till döden.

Gud kan inte, som om ingenting hade hänt, åsidosätta sitt eget rättvisekrav som går ut på att vi måste dö på grund av vår nedärvda synd. Men han kan som rättvis gottgörelse godta ett felfritt offer, en fullkomlig människas liv, eftersom detta mänskliga liv skulle motsvara den ursprungligen fullkomlige mannen Adam.”

”Och ni säger att denna fullkomliga människa var profeten Jesus?”

”Ja, Mr. Rahman. Jesus var mera än rätt och slätt profet. Han avlades genom en gudomlig viljeakt, något som ju er Koran erkänner, och blev så en fullkomlig människa.”

”Men dödsstraffet över människosläktet inbegriper millioner människor. Hur kan ett enda liv tillfredsställa rättvisekravet när det gäller så många?”

”Jo, tänk på det här: Hela det mänskliga släktet var ännu ofött, befann sig så att säga i Adams länd, vid den tid då Adam syndade. Som hans avkomlingar ärver vi därför alla synden från honom och dess straff, döden. När den fullkomlige mannen Jesus dog, hade också han möjligheten att frambringa ett släkte av människor. De befann sig ofödda i hans länd. Men Jesus avstod från sin rätt att bli far till ett mänskligt släkte på det normala sättet, genom en mänsklig kvinna. Därför har Gud godtagit hans ofödda mänskliga avkomma som en motvikt till det människosläkte som Adam har gett upphov åt fram till nu. Det är på det sättet som en enda fullkomlig människa, Jesus Kristus, var i stånd att dö för hela människosläktet.”

”Hmm. Mycket intressant.”

”Ni förstår alltså, Mr. Rahman, att detta förklarar varför den ofullkomlige Mose inte kunde göra annat än personifiera rollen som medlare. Han hade inte ett fullkomligt släkte i sin länd, eftersom han ju hade ärvt ofullkomlighet från Adam. Men den större medlarens, Jesu, död erbjöd verkligen en lösen för var och en av oss, en lösen som tillfredsställde rättvisans krav, eftersom Jesus var utan synd.

Dessutom kunde Guds rättvisa i detta fall inte tillfredsställas helt enkelt genom bön — inte ens alla Guds profeters alla brinnande böner tillsammantagna. Således måste vi nalkas Gud i den sanne medlarens, Jesu Kristi, namn och på grundval av hans lösenoffer.”

Varför ”Människoson”?

”Jag har svårt för att tro att Jesus var utan synd. Om han verkligen kom från himmelen, varför kallar då bibeln honom ’Människoson’?”

”Den titeln, Mr. Rahman, används i bibeln för att framhäva att han var inte bara den som profeten Daniel förutsade (Dan. 7:13, 14) utan också mänsklighetens store frände. Låt mig illustrera saken så här. Änglar som hade materialiserat sig i kroppar av kött besökte en gång Abraham och talade med honom. Skulle ni säga att de här änglarna nu hade blivit medlemmar av människosläktet?”

”Det skulle jag väl knappast. De var ju i verkligheten änglar.”

”Alldeles riktigt. En ängel är en andevarelse, överlägsen människan, och därför inte någon motsvarighet till henne. För att återköpa oss krävde Guds rättvisa ’en motsvarande lösen’ för att fullkomligt uppväga det mänskliga liv som Adam förlorade. Endast en fullkomlig människa hade också förutsättningar att frambringa en avkomma som kunde uppväga det fullkomliga människosläkte som Adam ursprungligen var i stånd att sätta till världen.

För att tillgodose dessa krav, Mr. Rahman, tillhandahöll alltså Gud en fullkomlig människa, född av kött och blod och följaktligen en sann mänsklig son. Jesus hade funnits till i himmelen som en mäktig ängel, men Gud överflyttade hans livskraft till en jungfrulig ung kvinnas moderssköte, och därför föddes han fullständigt mänsklig men likväl fri från synd. På det sättet motsvarade han den fullkomlige Adam i ordets fullständiga bemärkelse. Som faktisk medlem av människosläktet var Jesus den ende lämplige till att återköpa oss, och det är detta som titeln ’Människoson’ antyder.”

Omöjligt att Jesus kunde dö så fort?

”Edra förklaringar är imponerande, sir. Men jag kan inte låta bli att betrakta alltsammans som ganska overkligt. Så till exempel misstänker jag att de kristna har gjort de mest halsbrytande tolkningar av omständigheterna kring Jesu död för att få dem att passa in på deras frälsningsteori.”

”Vad menar ni, Mr. Rahman?”

”Jo, en kraftig man som Jesus kunde omöjligen ha dött efter att ha hängt bara sex timmar på träet. Det tar åtminstone tjugofyra timmar innan döden kommer, såvida man inte påskyndar den genom att slå sönder benen. Och jag tror att bibeln medger att Jesu ben inte blev sönderslagna.”

”Det har ni rätt i, Mr. Rahman. Det var också passande, eftersom hans fullkomliga offer på så sätt liknade det forntida påskalammet, vars ben inte skulle sönderslås.”

”Men varför är ni så säker på att Jesus dog den dagen? Sex timmar är en alldeles för kort tid för att en stark man skall hinna dö under de här omständigheterna. Håller ni inte med om det?”

”Men så var Guds vilja, Mr. Rahman. Enligt bibelns profetia ’behagade [det] HERREN att slå honom’. (Jes. 53:10) Det var alltså i verkligheten Gud som inte godkände att Jesus fick lida länge på pålen utan tillät hans död innan soldaterna kunde slå sönder hans ben.

Dessutom skulle soldater inte vara så vårdslösa att de lät en dödsdömd man undkomma. Bibeln säger att de till och med genomborrade Jesus i sidan med ett spjut och att ’blod och vatten’ kom ut. Det hjälper oss att förstå hur han dog.”

”Verkligen? Hur kommer det sig?”

”Jo, Jesus hade befunnit sig under en fruktansvärd press. Kvällen innan var han i en sådan ångest att hans svett liknade blodsdroppar. Han hade också blivit brutalt pryglad. Några för fram den tanken att hjärtat eller någon av de större artärerna kan ha brustit och vållat blodutgjutning i hjärtsäcken, den hinna som löst omger hjärtat och som innehåller vätska. Då spjutet rändes in i sidan kan vätskan från hjärtsäcken och blodet som trängde ut ha tett sig som ’blod och vatten’. Hur det än må ha förhållit sig, var Jesus helt visst död.”

Var ”Yus Asaf” Jesus?

”Ändå finns det den uppfattningen att Jesus senare fick liv igen och reste till Indien. Man har faktiskt upptäckt en grav i Kashmir med inskriften ’Yus Asaf’, som betyder ’Jesus Församlaren’. Vem kan säga att detta inte var Jesus som på något sätt överlevde sitt svåra prov och for till Indien?”

”Jag känner till legenderna från Kashmir som går ut på att Jesus for till Indien för att söka efter de s. k. ’Israels förlorade stammar’. Men idén att Yus Asaf var Jesus är rena spekulationen. Ögonvittnesskildringar saknas fullständigt och likaså någon bekräftelse från Yus själv vad hans ursprung beträffar. Det finns ingen grund för att tro att Yus Asaf var Jesus, i synnerhet när man tänker på den stora mängden bevis för att Jesus verkligen dog i Jerusalem.”

”Tja, jag vet inte. Man hör så olika uppfattningar och åsikter. Finns det verkligen bevis för att Jesus dog i Jerusalem?”

”Ja, Mr. Rahman, bevisen för att han gjorde det är överväldigande.”

Bevisen angående Jesu död

”Till att börja med förutsade de hebreiska profeterna detaljer kring Jesu död. Jesaja t. ex. betygade att Jesus skulle ge ut ’sitt liv i döden’ eftersom han ’bar mångas synder’. (Jes. 53:12) Profeten Daniel visade att Messias’ död skulle inträffa i det fjärde året av hans tjänst. Jesus själv underrättade sina lärjungar i förväg om att han skulle dö i Jerusalem. — Luk. 13:33.

Skildringen i bibeln visar också att romarna vidtog försiktighetsmått för att hindra att Jesus levde då han togs ner från avrättningspålen. Enligt Markus 15:44, 45 kom Josef från Arimatea till Pilatus, och ’då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död, och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom, om det var länge sedan han hade dött. Och när han av hövitsmannen hade fått veta, huru det var, skänkte han åt Josef hans döda kropp.’ Så säger den bibliska skildringen.”

”Men, sir, man har kanske ändrat i berättelserna under seklernas gång för att de skulle få den lydelse de har nu.”

”Nej, Mr. Rahman, vi har bevis för att redogörelserna inte har blivit ändrade. Man har upptäckt mycket gamla bibliska manuskript och fragment av sådana. Ett kritiskt studium av dem har fastställt utom all fråga att några ändringar inte har skett. Och även om någon skulle ifrågasätta trovärdigheten i den bibliska skildringen, så har vi fortfarande vittnesbörd från icke-kristna historiker sådana som Tacitus från det första århundradet. Han skrev i sina Annaler att Jesus ’led det ytterst stränga straffet’ när han var i Pilatus’ våld.

Det är också en annan sak att tänka på, Mr. Rahman, nämligen att det för Jesu efterföljare innebar förföljelse från myndigheterna att hysa tro på Jesu uppståndelse och predika om den. Tror ni att de skulle vilja uthärda grym misshandel och rentav döden för att främja en lögn?”

”Jag vet inte. Jag får nog säga att bevisen faktiskt förefaller vara ganska starka.”

”Faktum är att Jesu död inpräglades så starkt i de av hans lärjungars sinnen som såg honom dö, att Jesus efteråt behövde uppenbara sig flera gånger för att helt kunna övertyga dem om att han verkligen hade blivit uppväckt från de döda. Historien överflödar av uppgifter om deras nit och kristendomens snabba tillväxt, en följd av att de var så övertygade om hans död och uppståndelse. En forskare har framhållit att Jesu Kristi död och uppståndelse i själva verket ’måste räknas till historiens bäst bevisade fall’.”

”Ni har gett mig någonting att tänka på, sir. Men att helt och fullt fatta det som ni har sagt om Jesus Kristus, det kommer att ta tid för en muhammedan som jag.”

”Ni tror ju att Jesus var en Guds profet, Mr. Rahman?”

”Ja visst. Som ni sade var han lik Nabi Musa.”

”Varför då inte själv läsa skildringen om hans liv och läror direkt från bibeln?”

”Jo, jag tror att jag måste göra det.”

”Om ni gör det kommer kanske också ni, Mr. Rahman, att bli övertygad om att Jesus är mycket mer än en profet.”

[Fotnoter]