Vad är verklig vänskap?

VARFÖR SKALL MAN VISA VÄNSKAP OCH MOT VEM? HUR KAN MAN UNDVIKA FARLIG VÄNSKAP?

TROTS de vetenskapliga förändringar som världen fått uppleva under de senaste åren behöver människor fortfarande människor. Hos de flesta personer tillfredsställs inte detta behov av blott och bart bekantskaper, utan det går mycket djupare än så. Det sträcker sig efter en vän som man kan anförtro sina innersta tankar. Vad som behövs är en förtrogen som är ansvarskännande, trovärdig, och som kommer till undsättning då man är i trångmål.

Det idealiska förhållandet är när större delen av ens känslomässiga behov tillgodoses inom ramen för kristen familjegemenskap. Barn som har tillgivna föräldrar och kärleksfulla syskon har all orsak att vara mycket nöjda. Stärkt av denna värme och samhörighet kan ett barn växa upp lyckligt och välbalanserat utan att alltid behöva se sig om på annat håll för att få sina känslomässiga behov tillfredsställda.

Även om vänskap i hemmet inte saknas, kan barn ändå känna en längtan efter att söka nya vänskapsförhållanden. Den stimulans de får av andra barn i deras egen ålder kan vara nyttig. Å andra sidan kan brist på vänskap i och utanför familjekretsen orsaka att många ungdomar blir ensamma. Detta är ett vanligt problem bland tonåringar.

Föräldrar som är medvetna om detta försöker tillgodose sina barns växande behov av vänskap. Ett sätt på vilket de kan göra detta är att utveckla ett närmare och mer förtroligt förhållande till barnen. I synnerhet tonåringar tycker att livet ter sig ljusare, när föräldrarna ger dem en chans att ge uttryck åt sina åsikter och hjälper dem att komma över tvivel och osäkerhet. I öppenhjärtiga diskussioner kan barnen bli styrkta genom uppmuntran och råd.

Det finns också tillfällen då en annan ung människas vänskap kan ge den uppmuntran som behövs. En medelålders man skrev så här om sina yngre dagar: ”Som tonåring var jag ofta missmodig av orsaker som jag inte längre kan komma ihåg. En särskilt svår vecka, när jag var som mest nere och ansåg mig själv vara vidrig, missförstådd och illa omtyckt, ringde telefonen. En kamrat från läroverket ... var på tråden. ’Vad är det som är på tok?’ frågade han vänligt när han hörde min röst. ’Du låter som om du inte hade en enda vän i världen — jag är ju inte död än!’ En lätt och intagande fras kanske — men på tjugofem år har jag inte glömt den eller hur jag rätade på mig, log och kände hur jag fick liv igen den kvällen.”

Hur man blir en vän

En del människor tycks ha en naturlig fallenhet för att få vänner. Andra måste lära sig vänskapens konst och gör det också. Åter andra har inte förmågan att skaffa sig vänner och är inte heller snara att lära sig den konsten. De behöver hjälp. Vad som än må vara fallet, måste man bry sig om människor för att vara en vän, bry sig om vad de tänker, hur de känner och varför de lider. Man måste vara välvilligt intresserad av vad människor gör. Man måste acceptera deras brister såväl som deras förtjänster. Man måste vara villig att göra uppoffringar och hjälpa andra att uppnå sina mål.

Den amerikanske poeten och författaren Ralph W. Emerson sade en gång: ”Det enda sättet att få en vän är att själv vara det.” Hjälp någon om du önskar få en vän. Det borde vara lätt, eftersom det är så många människor i dag som behöver hjälp. Där det finns arbete att utföra, erbjud dig att göra det. Arbete för människor samman.

Inbjud människor till ditt hem på en måltid eller bara till en pratstund med dig över en kopp kaffe eller te. Säg helt enkelt: ”Hur skulle det vara att komma hem till oss på lördag kväll?” Även om det inte passar dem att komma då, får de åtminstone veta att du skulle vilja lära känna dem bättre.

Det allra första steget till vänskap är kanske villigheten att säga ”hej” först. Du måste visa att du tycker om människor. Om du hälsar på dem glatt och med ett leende, kommer du kanske att bli förvånad över det gensvar du får.

Vad behövs för att bevara vänskapen?

Vänskap kan liknas vid en planta som behöver vårdas. Den måste skötas och vattnas, om den skall kunna frambringa god och hälsosam frukt.

Vänskap hålls inte automatiskt vid liv. Det krävs planläggning. På vår lista över saker som skall göras under veckan kan vi mycket väl anteckna sådant som är uttryck för vänskap. Vi kan skriva upp namnen på dem vi önskar besöka eller ringa till, skriva några rader till eller sända en gåva. Hur lätt är det inte att försumma vänner just därför att de är vänner! Många som kan vänskapens konst planlägger för att äta middag tillsammans med vissa vänner en gång i veckan eller en gång i månaden.

En hjälp att vidmakthålla vänskap är att göra saker tillsammans. En vän lärde en annan hur man lagar mat. Efteråt berikade nöjet som matlagningen skänker deras samtal och liv. Andra har uppmuntrat sina vänner att följa med dem till olika platser och att göra saker gemensamt, som till exempel att gå på museer, ta en promenad i någon park eller göra en utflykt tillsammans.

Avstånd kan hindra vänner från att träffas, men ett vänligt brev kan slå bro över avståndet. Ett telefonsamtal påminner dem om att du bryr dig om dem. Det kan bli möjligt att tillbringa en semester med en gammal vän och förnya vänskapen. Återföreningar är ofta mycket hjärtevärmande.

Hur man löser problem

Problemet med avundsjuka uppstår ibland vänner emellan. En del människor kanske vill ha dig helt för sig själva. Men vänskap innebär också att dela en vän med andra. Detta kräver ödmjukhet. Det kräver förmåga att hålla tillbaka förtrytelsen i stället för att låta den fortleva och fördärva den goda andan. Goda vänner är varken tyranner eller dörrmattor; de präglas av lycklig jämvikt.

Vänskap inbegriper också disciplin. Det finns den risken att någon, som aposteln Petrus säger, ”blandar sig i vad honom icke vidkommer”, och det kan snart förstöra ett vänskapsförhållande. Det är därför nyttigt att man granskar sitt tal. — 1 Petr. 4:15.

Dessutom lever vi i en bråd tid, och vi kan inte förvänta att andra ständigt skall besöka oss eller vara underhållande. Den inspirerade Ordspråksboken (25:17) säger: ”Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus, så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.”

Och när du är bortbjuden en kväll, är det förståndigt att inte hålla din värd uppe för länge. Det är vanligtvis mycket som skall göras efter det att gästerna har gått, och om det är sent kan det bli betungande för värden. En del personer går så sent att de inte blir bjudna så ofta som de annars skulle bli. Och många människor, som inte kan vara uppe sent på grund av ålders- eller hälsoskäl eller för att de måste stiga upp tidigt, är inte så gästfria som de skulle önska vara därför att gäster ofta helt enkelt inte vet när de bör gå hem.

Vilket slags vänskap skall man odla?

Den viktigaste förutsättningen för bestående vänskap är kanske i första hand det val man gör. Många människor gör det misstaget att de väljer vänner för att ha nytta av dem. De väljer vänner efter vad dessa har eller kan erbjuda och inte efter vad de verkligen är. Sådan vänskap varar i allmänhet inte.

Andra vill rätt och slätt klättra uppåt på den sociala stegen och söker förbättra sin status. Deras vänskap befläckas av ett själviskt motiv. ”Du måste vara noga med att umgås med dem som verkligen räknas, annars kommer du ingenstans”, säger de. Detta är långt ifrån ett kristet tillvägagångssätt. (Jak. 2:1) Vänskap grundad på själviskhet är falsk, tom och värdelös. — Luk. 14:12—14.

När du väljer vänner, bruka då urskillning på ett gudaktigt sätt. Till och med Gud brukar urskillning i sitt val av vänner. Gud kallade Abraham sin vän på grund av Abrahams tro. (Jak. 2:23) Och den femtonde psalmen visar att Gud ställer höga krav på dem som skall få bo i hans ”hydda” — inte alla är välkomna. Jesus Kristus ställde också krav på dem som skulle få bli hans vänner. Till sina efterföljare sade han: ”Ni är mina vänner, om ni gör det som jag befaller er.” — Joh. 15:14, NW.

Hur är det med dig? Brukar du urskillning när det gäller vänner? Har du pålitlig vägledning? Eftersom vi i viss utsträckning kommer att påverkas av de vänner vi håller oss med, gör vi väl i att bruka urskillning.

I fråga om egenskaper skulle vi förvisso inte göra några misstag om vi valde sådana som Gud och Kristus kallar vänner. Vi kan förvänta att de kännetecknas av kärlek, tålamod, vänlighet, godhet och självbehärskning. (Gal. 5:22, 23) De som äger dessa förträffliga gudaktiga egenskaper blir sannerligen utmärkta vänner! Och ingenting drar vänner närmare samman än deras gemensamma kärlek till Gud. Rut, som omtalas i bibeln, sade ju till exempel till Noomi: ”Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.” — Rut 1:16, 17.

En överlämnad kristen måste betrakta ämnet vänskap med en hel del bibliska principer i tankarna, vilka är till skydd. Där finns till exempel den princip som säger: ”För goda seder dåligt sällskap är fördärv.” Och en annan lyder: ”Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.” (1 Kor. 15:33; Jak. 4:4) Vi ser alltså att ett rätt val av vänner inte bara påverkar våra dagliga vanor utan också har ett direkt inflytande på vårt förhållande till Gud.

I syfte att skydda förhållandet till Gud är det vist att beakta rådet i hans ord genom att vända sig bort från umgänge med ett visst slags människor. Vilka då? Aposteln Paulus nämner dem som ”älskar pengar” — dem vars tankar ständigt är inriktade på materiella ägodelar. Han räknar också upp dem som är ”olydiga mot föräldrar”, dem som är högmodiga och ”utan självbehärskning” och människor som är ”nöjesälskande mer än Gudälskande”. (2 Tim. 3:2—5, NW) Med sådana personer bör man inte alls sluta någon vänskap. Om dessa bibliska råd följs, kan de bli ett verkligt skydd.

Eftersom en sann vän är en förtrogen som man litar på, bör vi också vara säkra på att vår vän inte är av det slag som skulle vålla oss skada genom att skvallra om oss. Beträffande sådana vänner säger bibeln: ”Den som skyler överträdelse eftersträvar kärlek, men den som håller i med att tala om en sak skiljer dem åt som är förtrogna med varandra. En sann vän älskar alltid.” ”Det finns kamrater som är benägna att krossa varandra, men det finns en vän som håller fast mera än en broder.” — Ords. 17:9, 17; 18:24; NW.

Det är också viktigt att vänner har samma intressen och mål. Om du till vän väljer någon vars intressen leder dig i en annan riktning, kan du förfela ditt mål i livet. Det är i synnerhet sant beträffande den som önskar bevisa sig trogen som en Guds tjänare.

Genom Guds ord bibeln lär vi oss alltså vad sann vänskap är, att den leder till kristen kärlek, att den främjar uppriktigt umgänge, att den bringar tröst i tider av trångmål och bereder tillfällen att göra något för andra. Vänskap berikar ens liv och skänker det större lycka. Var därför vänlig — var en vän.

[Bild på sidan 6]

Inbjud människor till en måltid. Det är ett gott sätt att skaffa sig vänner