Blick på världen

En helt annan människa

◆ Doktor Benjamin Boshes, som är ordförande för neurologiska avdelningen och professor i psykiatri vid Northwestern University Medical School, har sagt: ”Under andra världskriget var den amerikanske mannen en person som inte ville skada någon — han ville inte döda. Nu har vi frambringat en människa av helt annat slag.” Under andra världskriget var det många amerikanska soldater som inte avlossade ett enda gevärsskott i strid. Nu är det fråga om att ransonera ammunitionen. I Korea var det bara hälften av manskapet som sköt med sina vapen. När soldaterna i Vietnam skjuter, säger Boshes, är det nästan alltid automateld, och de brassar på mot allt inom synhåll. Problemet är att få männen att sluta skjuta, inte att börja. ”Jag är oroad över den förändring som skett med våra amerikanska pojkar”, säger Boshes och framhåller att de är en oregerlig samling. Han tillägger: ”Uppriktigt sagt var jag för bara ett eller ett par år sedan inte alls så oroad över vad som hände i Vietnam som jag var oroad över vad som kommer att hända här, när alla dessa oregerliga unga män kommer tillbaka.”

Attack mot fältprästerna

◆ Den romersk-katolske biskopen Antulio Parilla Bonilla från Puerto Rico krävde den 13 januari att systemet med fältpräster skulle avskaffas. ”Männen i uniform har berättat för mig att de får obetydlig andlig hjälp av fältprästerna”, sade biskopen. ”Fältprästerna är arméns män i första hand och kyrkans män i andra hand.” Biskopens krav tolkades som en indirekt kritik av kardinal Cooke i New York, som tjänar som andlig ledare för romerska katoliker inom försvarsmakten och som biskop för de katolska fältprästerna.

Präster underblåser krig

◆ I ett herdabrev anklagar biskop José Carranza i Santa Rosa de Copán i Honduras prästerna och säger att de bär ansvaret för kriget mellan Honduras och Salvador, i vilket mer än 4.000 liv förlorades och tiotusentals människor lämnades hemlösa. Biskop Carranza säger att prästerna kallade det ett ”heligt krig” och uppmanade katolikerna att ta del i det.

Varning för tillintetgörelse

◆ En vetenskapsman, John Platt vid University of Michigan, menar att människosläktet inte ens har 50-procentiga utsikter att överleva fram till 1980. Till stöd för sin förutsägelse om 1980 säger Platt att världen håller på att överrumplas av en ”storm av kriser”, som han redogör för i form av en tabell. Kärnvapenkrig eller tillintetgörelse genom kemisk och biologisk krigföring står främst på listan och kan inträffa när som helst, menar han. Vad det gäller världen som helhet kommer svälten därnäst i hans ordningsföljd. På tredje plats i listan över kriser i världen sätter han problemen med att styra städer och kommuner, och därefter kommer slumområdena, medbestämmanderätten och raskonflikten. Platt uppmanar sina kolleger inom vetenskapen att göra någonting för att komma till rätta med dessa stora kriser som hotar världen. Exakt hur vetenskapsmännen skall kunna frälsa världen säger Platt ingenting om.

President Nixons budskap

◆ I ett budskap för några månader sedan angående nationens tillstånd gav president Nixon ”första prioritet” åt världsfred och ett ”rättvist” slut på kriget i Vietnam. Men det som främst sysselsatte honom var tillståndet i Amerika. Hans tema kanske bäst uttrycktes i en retorisk fråga: ”Under de närmast följande tio åren kommer vi att öka våra tillgångar med 50 procent”, sade han. ”Den grundläggande frågan är då: Betyder det att vi blir 50 procent rikare i verklig mening, får det 50 procent bättre, blir 50 procent lyckligare?”

Till detta kan man ställa denna motfråga: Ger de förflutna tio årens resultat någon verklig orsak att svara ”Ja”? Flertalet av nationens befolkning, som bor i storstädernas fruktansvärda trafikträngsel, som håller på att kvävas av den rök- och dunstfyllda luften, förgiftas av vattnet, bedövas av larmet och blir terroriserad av våldsdåden, ser föga skäl till någon större optimism!

Gemensam ”nattvard” stridsfråga

◆ Liksom det finns s. k. vilda strejker har man nu också börjat praktisera ”vild ekumenik”, varmed menas att präster och pastorer tillhörande skilda samfund utan att inhämta sina överordnades tillstånd anordnat gemensamma möten och på sista tiden även s. k. nattvardsfirande. Här har nu uppstått ett nytt tvisteämne, som tillägg till alla övriga schismer inom kyrkosamfunden, i det att somliga prästmän gillar tilltaget och andra fördömer det. Biskop Helge Ljungberg, Stockholm, motsatte sig den sortens gemenskap med hänvisning till 1686 års kyrkolag, enligt vilken en frikyrkopastor inte får biträda vid ceremonin, men andra statskyrkopräster ansåg det ”diskriminerande” att inte frikyrkornas predikanter får samma rätt. ”Så här kan det inte fortsätta”, sade komminister A. Fjelkman. ”Vi vill inte ha någon strid om den här frågan, men för att något skall hända måste man ibland uppträda provocerande.” Saken skall nu hänskjutas till Svenska kyrkans biskopsmöte och Svenska missionsförbundets styrelse. Samtidigt lämnade ett antal ledamöter inom Missionsförbundet på grund av inre motsättningar sina befattningar. En av dem som ställde sin plats i styrelsen till förfogande var riksdagsman Karl Kilsmo, som förklarade: ”Efter de 14 år som jag har varit medlem av styrelsen har hela min tro på möjligheterna för Missionsförbundet att vara en kristen livsrörelse fullständigt splittrats sönder.”

I stormens spår

◆ Uppröjningsarbetet i de svenska skogarna efter de våldsamma stormarna över landet i höstas blev oerhört omfattande och strapatsrikt och hinner inte slutföras före sommaren. Det var 4—5 års avverkningar som stormen fullbordade på några timmar, och den svåraste faktorn att komma till rätta med är rotvältan, som i en del fall kan slå till som en råttfälla och döda arbetaren. Med hänsyn till säkerhetsrisken måste sådant arbete ske långsammare än normalt. Arbetarna förses med hjälm och arbetar spridda på fem eller sex ställen för att olyckor skall förhindras, när våldsamma krafter sätts i rörelse genom att trycket hos de i ett virrvarr insnärjda träden släpper. Intill mars månad hade 24 dödsolyckor och en rad olycksfall inträffat. Domänverket tog in hundratals finländska skogsarbetare, eftersom de är speciellt dugliga för den svåra uppgift det här gäller. Arbetsförhållandena betecknas som vidriga, och några arbetare har inte uthärdat dem utan måst vända om hem. Genom att iaktta stor försiktighet har man dock undgått större olyckor. Det är sålunda absolut förbjudet att arbeta vid kvarstående rotvältor, vilket visat sig alltför riskfyllt.