Jultidens sång och musik
DET är en kall kväll i december. Genom de långsamt fallande snöflingorna kommer det glada ljudet av röster som sjunger. Där under gatlyktan står en grupp människor, hjärtligt sjungande julsånger. Är detta en välbekant scen för dig? Det är det utan tvivel för många i Nordamerika och Europa. Ja, detta är den tid på året då personer i alla åldrar tycker om att sjunga den melodiösa musik som är förknippad med julen.
I somliga hem samlas familjemedlemmarna kring ett piano eller en orgel för att sjunga sådana favoritsånger som ”Stilla natt”, ”Bjällerklang” och liknande. I skolor, kyrkor och vissa klubbar finner man körer som entusiastiskt övar sina julsånger som förberedelse för speciella julprogram. Från radioapparater, televisionsmottagare och stereoanläggningar strömmar de välbekanta julsångernas glada refränger ut. En bakgrund av julmusik hjälper de jäktade kunderna i stora varuhus att uppnå helgstämningen och ger dem impulser att köpa.
Profana och religiösa körsällskap, men även symfoniorkestrar i de större samhällena, övar flitigt för särskilda julkonserter. De övar in sådana musikaliska verk som genom åren har kommit att förknippas med julhögtidligheterna. Veckor i förväg innehåller tidningarna annonser om dessa julkonserter. Det är vid denna tid på året som man i konsertsalar och till och med i stora kyrkor framför Händels ”Messias”, Berlioz’”L’enfance du Christ” och andra musikaliska verk som handlar om Jesu Kristi jordiska liv.
Julmusikens utveckling
Har du någon gång undrat när och hur julmusiken började? Några kanske tror att den började med Jesus och hans apostlar eller bland de första kristna.
Innan vi undersöker när julmusiken började, måste vi få veta något om själva helgens ursprung. Lägg märke till denna kommentar i M’Clintock och Strongs Cyclopædia of Biblical, Theological, and Ecclesiastical Literature: ”Julfirandet är ingen gudomlig befallning och har inte heller något ursprung i NT [Nya testamentet]. Dagen för Kristi födelse kan inte fastställas med ledning av NT och faktiskt inte med ledning av någon annan källa heller. Fäderna [i den tidiga kyrkan] från de tre första århundradena talar inte om något särskilt firande av födelsen.” — Band 2, sidan 276.
Men hur utvecklades då julmusiken? William Muir Auld omtalar i sin bok Christmas Traditions (Julseder) att det från början bara fanns kyrkliga sånger. Men han fortsätter: ”Genom kontakt med den festglada miljö som [julen] växte upp i och som den sedermera skulle införlivas med kom den att bli världslig och materialistisk, glad och munter, rödblommig och kraftfull.” Och vad var det för en festglad miljö som den växte upp i? Auld framhåller att den 25 december ”klämdes in ... mellan två ofantligt populära folkfester, saturnalierna och kalendefesten i januari”. Saturnalierna var en hednisk romersk högtid till ära för Saturnus, jordbrukets gud. Högtidsfirarna hängav sig ofta åt stora utsvävningar i sitt tygellösa firande av den.
Den romerska kyrkan, som var oförmögen att utplåna de sedvänjor som var förbundna med dessa hedniska högtider, införlivade dem med sitt julfirande genom att ge dem ett kristet namn. Under årens lopp blev således olika seder, till exempel att smycka hemmen, ge presenter och sjunga julsånger, integrerande delar av denna högtid.
Med tanke på allt detta är det inte förvånande att läsa i Erik Routleys bok The English Carol (Den engelska julsången) att en julsång ”inte började som en from religiös åtbörd utan som en dans”. Det engelska ordet för julsång, ”carol”, betydde att dansa i ring, och i 1100-talets Frankrike betecknade det en kärleksdans som välkomnade vårens ankomst. Det förbands med majfestligheterna i Västeuropa. Boken All About Christmas (Allt om julen) av M. R. Krythe framhåller: ”Vid tidiga religiösa riter tog tillbedjarna varandra i hand och dansade i ring medan de sjöng tillsammans. ... Sedan den hedniska vinterhögtiden hade uppgått i den kristna, dansade de latinska och germanska folken fortfarande omkring julkrubborna till sånger med dansmelodi, som kallades Wiegenlieder i Tyskland, Noëls i Frankrike och carols i England.”
Julmusiken utvecklades gradvis under årens lopp, och omkring 1400-talet kom julsångerna till sin rätt. Från denna tid och framåt kom en viss traditionell musik att identifieras med julen, men även annan musik, som senare skrevs av religiösa ledare och kompositörer.
Händels ”Messias” skrevs inte för julen
Det vid jultiden kanske oftast framförda körverket är G. F. Händels stora oratorium ”Messias”. Därför att det vanligen framförs då, tror många att Händel skrev det just för julen. Men biografier över Händel visar att han komponerade ”Messias” därför att han behövde pengar, och de visar att verket första gången framfördes i ett hittebarnshus i Dublin på Irland — i april, inte i december.
I en kommentar, som medföljde en inspelning av ”Messias”, skrev Jay Welch: ”Att ’Messias’ [dvs. texten] helt härstammar från Skriften gör inte verket till liturgisk kyrkomusik. Händel gav sina kyrkliga och profana motiv samma stilistiska behandling; han behandlade dem på ett osekteriskt sätt, ... upphöjde ingen kyrklig lärosats ... Vidare framförde han sina oratorier i konsertsalar, på teatrar och sjukhus, fastän kyrkor var tillgängliga för honom. Men detta gjorde de engelska prästerna så rasande att de en gång försökte stänga Covent Garden, där ’Messias’ skulle uppföras.” De ansåg att ett religiöst verk aldrig skulle framföras på en teater. ”Med karakteristisk raskhet förekom impressario Händel dem genom att ändra titeln till ’Ett heligt oratorium’.”
Många människor, som uppskattar seriös musik, tycker om att lyssna till detta vackra oratorium, i vilket de får höra många favorittexter från bibeln med förtjusande melodier. Den harmoniskt rika uppbyggnaden hos köravsnitten är verkligen gripande.
Men, kanske du undrar, hur är det med julsångerna, vilkas rötter går tillbaka till medeltiden?
Vad återspeglas i julsångernas texter?
På grund av julens ursprung återspeglar julsångerna, som blivit förbundna med den, de medeltida folkens tänkesätt. Dessa utövade sina förfäders hedniska sedvänjor, därför att de inte hade fått undervisning i bibeln. Boken All About Christmas framhöll: ”Eftersom många tidigare folk utövade naturdyrkan, var det följdriktigt att en del julsånger hade att göra med dess aspekter. En av dessa, ’Järneken och murgrönan’, är ... en kamp om ledarställningen mellan den ’manliga’ järneken och den ’kvinnliga’ murgrönan; och sången kan ha kommit från de hedniska danserna mellan grupper av pojkar och flickor.” Boken riktar också uppmärksamheten på att denna julsång ”är en blandning av naturdyrkan och kristendom”.
Erik Routley framhåller också att ”en naturmytologi, som står fruktbarhetskulten nära ... och som införlivats med civiliserade sedvänjor, ger upphov åt den julsång om ’järneken och murgrönan’, som vi känner”.
Låt oss betrakta två julsånger i vilka träddyrkan är framträdande. Den första är den i den anglosaxiska världen så populära ”O Christmas Tree! O Christmas Tree!” Krythe, författaren till All About Christmas, framhåller: ”I den prisas trädets eviga grönska; och idén om det ständigt gröna som en symbol av odödlighet betonas.” Den andra sången innehåller en strof som syftar på den hedniska seden att bränna julkubben. Krythe anmärker att denna sed är ”besläktad med skandinavernas dyrkan av sitt mystiska ... ’världsträd’”. Det var sed att sedan kubben hade släpats in i huset från skogen, skulle alla sitta på den. De skulle sjunga en sång till den och kyssa den i den fasta tron att ”familjen skulle bevaras i säkerhet till nästa jul”. Allt detta gjorde man innan man satte eld på den.
Detta kan låta som en sällsam gammal sedvänja, men kristna människor, som vill ha Guds godkännande, vill ha reda på hans syn på saker och ting. Behagar det Gud att se förnuftiga människor tillskriva ett träd eller en kubb sådant som endast han kan åstadkomma? (Jes. 44:14—20) Är inte naturdyrkan att vörda ”skapelsen i stället för ... [Jehova Gud] som skapade” allting? Gud förklarar naturdyrkare vara ”inskränkta i sin tankegång” och i ”ett icke godkänt sinnestillstånd”. Om du alltså önskar behaga Gud, håller du då inte med om att det skulle vara förståndigt att undvika att sjunga sånger som återspeglar något slag av naturdyrkan? — Rom. 1:21, 25, 28, NW; 2 Kor. 6:14, 15.
Vissa sånger, till exempel sådana som handlar om de tre konungarna från Österlandet, prisar stjärnan som ledde de så kallade vise männen (som i själva verket var astrologer) till Jesusbarnet. De återspeglar stjärndyrkan, som började i det forntida Babylon. En julpsalm som sjungs i många kyrkor riktar sig till ”stjärnan i öster”, och de som sjunger den dyrkar stjärnan. Routley kommenterade det faktum att det en gång i tiden var förbjudet att sjunga den, därför att ”den inbegrep dyrkan av en stjärna”. Han skrev: ”Sanningen kanske är den ... att [kompositören] skrev en julsång [carol]. Julsångerna är inte rädda för astrologi.”
Hur ser Gud på astrologi eller spanandet i himlen efter tecken om framtiden? Han svarar i 5 Moseboken 18:12: ”Ty var och en som gör sådana ting är något avskyvärt för Jehova.” (NW) Är det inte ett bevis på gott omdöme att sky det som Jehova Gud avskyr och fördömer? — 2 Kor. 6:17.
Den fråga som nu kommer upp är om de julsånger som handlar om Jesu själva födelse är i överensstämmelse med bibelns berättelse. Lägg märke till första strofen av ”The First Noel” (Den första julen). Där sägs det att fattiga herdar var ute på fälten och vaktade sina får i den kalla vinternatten, men bibeln säger inte att det var vinter, och på natten är inte herdarna ute på fälten i Palestina på vintern. Den andra strofen gör felaktigt gällande att dessa herdar tittade upp och fick se stjärnan som vägledde de vise männen. Detta påstående görs också i den svenska julsången ”Betlehems stjärna”. William J. Reynolds kommenterar misstaget i den engelska julsången i sin bok Christ and the Carols (Kristus och julsångerna): ”Stjärnan visade sig för de vise männen, inte för herdarna. Det finns inget skriftställe som tyder på att herdarna, som omnämns i Lukas 2, såg stjärnan, som omnämns i Matteus 2.” Krythe framhåller också att denna julsång ”inte exakt stämmer med den bibliska skildringen”.
Om vi noggrant analyserar orden i vissa julsånger, till exempel ”När juldagsmorgon glimmar”, lägger vi märke till att påståendet görs att Jesus är den allsmäktige Guden. Är detta vad bibeln lär? Jesus sade: ”Fadern är större än jag.” Det finns inte en enda vers i bibelns inspirerade redogörelse som säger att Jesus är den allsmäktige Guden eller en del av en treenighet. Den visar att han är Guds Son. — Joh. 14:28; Kol. 1:15, 16.
Vad har vi alltså fått lära oss om julsånger? Vi har sett att de är fyllda med hedniska idéer och sedvänjor, men också att de är bibliskt inexakta och i många fall direkt motsäger vad Jehova har sagt i sitt heliga ord, bibeln. När en människa som älskar sanningen inser detta, förlorar julens sång och musik den attraktion den tidigare kan ha haft på honom eller henne.
En förnuftig syn på saken
Man kan inte förneka att julsångerna, på grund av sina vackra melodier, spelar starkt på människans känslosträngar. De rör hennes innersta. Men är Gud tillfreds med lovsånger som är bemängda med hedniska sedvänjor? Kommer han att godkänna dem som tar del i sådana sånger som förnekar hans suveräna överhöghet? Skulle ”Jehova, sanningens Gud”, kunna skänka sitt bifall åt uppfattningar som går stick i stäv mot hans heliga ord? — Ps. 31:6, NW.
Fastän musiken kan vara nog så förtjusande, får man inte glömma att man inte så lätt kan skilja orden från den. Brukar inte de välbekanta tonerna av en känd sång framkalla orden i ens sinne? När du njuter av musik i ditt hem, är det inte något fel med en vacker melodi i sig själv, men om denna musik för oskriftenliga tankar in i ditt sinne eller väcker till liv minnen av falska religiösa högtider som du tidigare brukade ta del i, är det då förståndigt att välja detta slags musik som avkoppling?
Det har komponerats ett stort överflöd av musik, och det mesta av den har inget samband med julen. Den som tycker om musik och som önskar behaga Gud har således mycket att välja på. Det finns tusentals symfonier, konserter och sonater för alla slags instrument, sånger och danser i stor myckenhet och förtjusande, lättare klassisk musik, som kan bidra mycket till att göra en kväll angenäm. Genom att välja förståndigt kan man undvika musik som kan visa sig vara till förfång för ens ansträngningar att göra om sinnet i överensstämmelse med Jehova Guds vilja.
Om du uppriktigt strävar efter att fortsätta att vara ”rustad med tro och med ett gott samvete” inför Jehova Gud, gör då det som behagar honom genom att oförbehållsamt avhålla dig från det som han ogillar. — 1 Tim. 1:19.