Färgrikedom från en lök

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Nederländerna

DIN första vårpromenad i stadsparken blev utan tvivel minnesvärd genom färgklicken som satte liv i den annars så enformiga gulgrå tonen. Innan något gräs alls börjar titta fram om våren, kan man få sikte på den, en rabatt vackra tulpaner, kanhända helt gula med röda kanter. Lökarna, som blivit planterade av stadsträdgårdsmästaren hade med all säkerhet importerats från Nederländerna, centrum för lökodlingsindustrin sedan flera århundraden tillbaka.

Från många håll i världen kommer blomsterälskande turister till lågländerna utmed Nordsjön för att få se sig mätta på färgrikedomen hos lökarna, som växer på fälten där. Men det är inte enbart tulpaner utan också krokusarter, hyacinter och narcisser, som var och en bidrar med friska färgtoner till den oförglömliga anblicken. Varje sort förekommer i de mest häpnadsväckande färgskiftningar. Det verkar som om all värmen från föregående års sommar blivit upplagrad i de där knöliga rötterna och nu sprakar fram för att bli till glädje för ögat.

Och vad man mest förundrar sig över är att hela färgskruden kommer från förpackningar som ser föga tilldragande ut. Ofta ser de ut som en lök rätt och slätt, en gammal en till på köpet. Men inuti dessa ointressanta ansvällningar har det upplagrats näringsämnen, som är nödvändiga för tillväxten av blad och blommor.

Men vartill tjänar löken eller knölen? Växer inte de flesta andra blommor ut från en vanlig stjälk eller stam med rötter som går ner i jorden? Jo, men löken har en annan funktion att fylla förutom det att den bär blad och blommor. Den skyddar växtens liv genom denna säregna isolering, så att den skall kunna överleva under jorden så länge vinterkölden varar.

Din färgrika inomhusträdgård

Du har säkert reda på att tulpanen, narcissen och andra blomsterlökar är särskilt lämpade att stå och skylta i blomrabatter utomhus. Men vet du om att du kan odla din egen lilla inomhusutställning och att det går för sig mitt i vintern? Om du också bor i en storstad, kan du driva fram vissa sorters lökar på fönsterbrädet till och med utan jord. Och hur trivsamt blir det inte, då du kan få en levande färgklick i vardagsrummet vid en tid på året då man minst väntar det!

Många människor har funnit att drivning av hyacinter och krokus i glasburkar är en mycket givande hobby. Vill du gärna veta hur man gör? Först ser du till att du köper lökarna i en fröhandel eller en handelsträdgård med gott anseende. Din leverantör kan tala om för dig vad det är för lökar som troligen lämpar sig bäst för ”glasodling”.

Hyacinten går lätt att driva upp. Bästa resultat får du emellertid om du är noga med att löken skall tillhöra en typ som blommar tidigt. Glasbehållare med vid botten, specialtillverkade för ändamålet, s. k. hyacintglas, finns i handeln. Glaset skall rengöras och sköljas grundligt och så fyllas med rent, filtrerat vatten så långt upp som till två eller tre millimeter nedanför undersidan på löken. Löken måste omsorgsfullt befrias från alla lösa skal, sand och annan smuts.

Sedan du har planterat löken i glashalsen på lagom avstånd från vattnet, kan du ställa glaset i mörker. Förvaringsstället måste vara absolut mörkt men dessutom, svalt och ventilerat. Fuktighet bildar mögel. Ett mörkt, svalt skåp duger eller bara en låda övertäckt på så sätt att frisk luft kan passera. För att minska fuktigheten kan du öppna lådan eller skåpet över natten.

Då och då bör du titta till löken. Finns det tillräckligt med vatten i glaset? Någon gång måste du fylla på vatten, men mycket försiktigt och om möjligt utan att flytta undan löken, eftersom rötterna lätt kan ta skada. Under tiden som din blivande ”inomhusträdgård” sitter där i mörkret, utvecklas rötterna och blomskotten långsamt.

Men hur länge dröjer det, innan du kan ta ut den i dagsljuset? Först måste blomskottet visa sig, och då det har blivit mellan sju och en halv och åtta centimeter långt, kan du sätta in hyacinten i vardagsrummet. Nu ser du också kraftiga, vita rötter inuti glaset. Det är bra om du tänker på att misslyckanden ofta beror på att man alltför tidigt utsatt sina lökar för ljus och värme.

Det är förståndigt av dig att låta plantan stå i halvdager under de första fyra till sju dagarna, till dess den haft möjlighet att få litet färg. Sedan kan den flyttas fram på fönsterbrädet. Men vilket fönsterbräde? Inte ett där löken utsätts för starkt solljus, för då utvecklas knoppen alltför snabbt, och du skulle därigenom gå miste om mycket av det storslagna färgskådespelet.

Tänk på att det särskilda nöje som ges av att ”glasodla” lökar är att man kan följa blommornas utveckling steg för steg. Men förutom det att den fullt utvecklade blomman är en sådan fröjd för ögat, äger hyacinten den ljuvligaste doft, för vilken den är så populär.

En annan odlingsmetod

En annan fascinerande metod att odla hyacinter, krokus, korta, härdiga narcisser och tulpaner är i skålar fyllda med vatten och grus. Särskilt lämpad för detta odlingssätt är den förtjusande, väldoftande tazetten, en av de narcissarter som växer i södra Frankrike. Då du har köpt lökarna av en pålitlig försäljare och följt anvisningarna noggrant, misslyckas du mycket sällan. Och vad som är så bra med denna art är att man inte behöver låta dem stå i mörker först.

Så här skall du göra. Strö ett tunt lager av fin, rensköljd sand i skålen. Plantera lökarna tätt intill varandra i sanden. Fyll därpå skålen med grus och vatten. Du måste se till att vattnet är tillräckligt hela tiden. Gruset får inte bli torrt.

Andra narcissarter kan odlas på liknande sätt, men de måste placeras på ett mörkt och svalt ställe, till dess blomskotten har kunnat utveckla sig. När dessa skott har blivit sju och en halv till tio centimeter långa, kan lökarna utsättas för dagsljus och värme.

Den vanliga blomkrukan

Du känner naturligtvis till att dessa olika sorters lökar med enastående framgång kan odlas i mylla, eftersom du kan se framför dig stadsparkens färgsprakande blomsterrabatter. Också du kan odla din inomhusträdgård av dessa vackra blomster i jord i dina vanliga krukor. Om lerkrukorna du använder är nya, föreslår vi dig att du låter dem stå över natten i en hink med vatten för att därigenom avlägsna ett speciellt slags damm som annars skulle kunna vålla blomsterlökarnas rötter allvarlig skada.

Vanlig trädgårdsmylla, som varken är för torr eller för fuktig, är lämplig. Bor du i staden kan du få tag på rätt sorts jord genom din frö- eller blomsterhandlare eller från någon bekant, som du är ute hos på landet någon gång. Några glasbitar eller litet småsten bör läggas i botten på krukan för att eventuell överskottsfuktighet skall kunna samlas där.

Proceduren man följer är i detta fall densamma som för ”glasodling”, då man bara använder vatten. Det vill säga, man låter först plantan stå på ett svalt, torrt ställe och tar ut den i ljus och värme, när det första blomskottet har visat sig. Man får dock lov att ägna större omsorg åt plantan för att se till att jorden inte blir för torr. Någon gång emellanåt bör man undersöka jorden och vattna den, om det behövs.

Fördelen med att odla på detta sistnämnda sätt — i jord — är den att en så stor variation av lökar lämpar sig så väl för just den behandlingen: hyacinten i sina många variationer, den smäckra, eleganta tulpanen i ett förtrollande urval av färger och de vackra narcisserna med sina talrika nyanser.

Färger som mättar ögat

Man kan till och med få tag i lökar som inte fordrar vare sig jord eller vatten. Allt du behöver göra är att placera dem på något lämpligt ställe i rummet och så bara vänta på att blommorna skall komma fram. Kan du komma på något enklare? Namnet på detta naturens under är tidlösa. Den framträder i en mångfald färger — pastellviolett, mörklila, kritvitt, klarblått osv. Tänk bara! Vid en tid på året då man minst väntar sig det kan du bestå dig med en upplivande färgklick därhemma — en levande färgklick till på köpet!

Det finns anledning till begrundan för dem som iakttar hur dessa blomsterlökar utvecklar sig, som lägger märke till hur underverket av sprakande färg i rik sortering kan bryta fram ur en så intetsägande källa. Det tycks som om varje lök är ämnad att under gynnsamma förhållanden frambringa sin egen färg och form. Hur sker det? Löken kunde helt visst inte utrusta sig själv med en sådan underbar förmåga. Nej, i stället är detta endast ännu ett av alla de otaliga sätt varpå den store formgivaren och Skaparen av universum ger bevis på sin kärleksfulla omsorg för att hans mänskliga skapelser skall vara lyckliga.