Apostlagärningarna

6 Vid den här tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande judarna, därför att deras änkor blev orättvist behandlade när de dagliga matransonerna delades ut.+ 2 De tolv samlade därför alla lärjungarna och sa: ”Det skulle inte vara rätt av oss att försumma undervisningen i Guds ord för att dela ut mat vid borden.+ 3 Bröder, välj i stället ut sju män som har gott rykte*+ och som är fyllda av ande och vishet,+ så ger vi dem ansvaret att sköta den här viktiga uppgiften.+ 4 Då kan vi koncentrera oss på att be och undervisa i Guds ord.”* 5 Alla tyckte om förslaget, och de valde ut Stefanus, som var full av tro och helig ande, Filippus,+ Prọkoros, Nikạnor, Timon, Pạrmenas och Nikolạos, som var en proselyt från Antiokịa. 6 De tog med dem till apostlarna, som bad och lade händerna på dem.+

7 Guds ord fortsatte därför att spridas,+ och antalet lärjungar ökade kraftigt+ i Jerusalem. Det var också många präster som blev troende.+

8 Stefanus, som hade Guds godkännande och var full av hans kraft, gjorde stora underverk* och tecken bland folket. 9 Då kom det några män från De frigivnas synagoga* och några från Kyrẹne, Alexandria, Kilikien och Asia, och de började diskutera med Stefanus. 10 Men i jämförelse med den vishet och ande som han talade med hade de inte mycket att komma med.+ 11 Så i hemlighet övertalade de några män att säga: ”Vi har hört honom tala hädiskt mot Mose och Gud.” 12 De hetsade upp folket, de äldste och de skriftlärda, så att de överföll honom och släpade med sig honom till Sanhedrịn. 13 Och de förde fram falska vittnen som sa: ”Den här mannen håller på och kritiserar denna heliga plats och lagen. 14 Vi hörde honom till exempel säga att den där Jesus från Nasaret ska riva ner den här platsen och ändra på de seder som Mose har gett oss.”

15 Alla som satt i Sanhedrịn stirrade på honom och såg att hans ansikte var som en ängels ansikte.