Apostlagärningarna
11 Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även folk från andra nationer hade tagit emot Guds ord. 2 Så när Petrus kom upp till Jerusalem började de som höll fast vid omskärelsen+ kritisera honom 3 för att han hade gått hem till män som inte var omskurna och ätit med dem. 4 Då redogjorde Petrus noga för det som hade hänt:
5 ”När jag var i staden Joppe och höll på att be föll jag i trans och fick se en syn. Det var något* som liknade ett stort linneskynke som sänktes ner från himlen. Det hängde i sina fyra hörn och kom ända ner till mig.+ 6 När jag tittade närmare fick jag se jordens fyrbenta djur, vilda djur, kräldjur och himlens fåglar. 7 Jag hörde också en röst som sa: ’Res dig, Petrus, slakta och ät!’ 8 Men jag sa: ’Absolut inte, Herre, för jag har aldrig låtit något som är otillåtet eller orent komma in i min mun.’ 9 För andra gången talade rösten från himlen: ’Sluta kalla det som Gud har renat för orent.’ 10 Rösten hördes en tredje gång, och sedan lyftes allt upp till himlen igen. 11 I samma stund stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarẹa.+ 12 Då sa anden till mig att följa med dem utan att tveka. De här sex bröderna följde också med, och vi gick in i mannens hus.
13 Mannen berättade för oss att en ängel hade visat sig i hans hus och sagt: ’Sänd några män till Joppe och hämta Simon, som kallas Petrus.+ 14 Han kommer att berätta för dig hur du och hela ditt hushåll kan bli räddade.’ 15 Och när jag började tala kom helig ande över dem, precis som den kom över oss i början.+ 16 Då kom jag ihåg att Herren brukade säga: ’Johannes döpte med vatten,+ men ni ska döpas med helig ande.’+ 17 Gud gav alltså dem samma gåva som han har gett oss som tror på Herren Jesus Kristus. Så hur skulle jag ha kunnat hindra Gud?”*+
18 När de hörde detta kom de inte med fler invändningar,* och de ärade Gud och sa: ”Nu har Gud också gett folk från andra nationer möjlighet att ändra sig* och få liv.”+
19 De som hade skingrats+ på grund av förföljelsen i samband med Stefanus död kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokịa, men de förkunnade bara för judar.+ 20 Men några av de troende från Cypern och Kyrẹne kom till Antiokịa, och där började de förkunna de goda nyheterna om Herren Jesus för dem som talade grekiska. 21 Jehova* var med dem, och många började tro och följa Herren.+
22 Församlingen i Jerusalem fick höra vad som hade hänt och sände i väg Bạrnabas+ till Antiokịa. 23 När han kom fram och såg att Gud hade visat dem generös omtanke, blev han glad och uppmuntrade dem att fortsätta vara trogna mot Herren av hela sitt hjärta.+ 24 För han var en god man, fylld av helig ande och tro. Och många fler började tro på Herren.+ 25 Sedan gav han sig av till Tarsos för att leta upp Saul.+ 26 När han hade hittat honom tog han med sig honom till Antiokịa. Och under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade många människor. Det var i Antiokịa som Gud såg till att lärjungarna började kallas kristna.+
27 Vid den tiden kom några profeter+ från Jerusalem till Antiokịa. 28 En av dem hette Ạgabos,+ och han förutsade genom anden att hela den bebodda jorden skulle drabbas av stor svält.+ Det inträffade mycket riktigt när Claudius var kejsare. 29 Då bestämde sig lärjungarna för att samla in det som var och en hade råd med+ och skicka det som nödhjälp+ till bröderna och systrarna i Judeen, 30 och så blev det. Och de skickade hjälpen till de äldste med Bạrnabas och Saul.+