Fotnot

a Pontifex maximus Julius Caesar ökade antalet pontifices i prästkollegiet till sexton. I The Encyclopædia Britannica, elfte upplagan, band 22, sidan 66b, läser vi under ordet PONTIFEX: ”Benämningen är uppenbart hämtad från pons [bro] och facere [att göra], men om detta bör betraktas såsom en antydan om någon särskild förbindelse med den heliga bron över Tibern (Pons Sublicius) eller vad den ursprungliga innebörden kan ha varit, det är en sak som nu inte kan avgöras. Prästkollegiet existerade under [den romerska] monarkien, vid vilken tid det förmodligen bestod av tre personer; det kan tryggt sägas att de var juridiska rådgivare åt rex [konungen] i alla frågor som hade med religionen att skaffa. Under [den romerska] republikens tid kom de att få en framskjuten ställning under en pontifex maximus [överste brobyggare], som övertog konungens plikter såsom den religiösa lagens främste handhavare, ... Alla innehade de sitt ämbete på livstid. Prästkollegiets oerhörda makt och myndighet låg huvudsakligen i händerna på pontifex maximus, och de andra pontifices utgjorde hans consilium eller krets av rådgivare. Hans uppgifter hade delvis med offer eller ritualer att göra, men dessa var de minst betydelsefulla; den verkliga makten låg i hans utövande av jus divinum [den gudomliga rätten]. ... Det är uppenbart att ett prästerskap, som hade sådana uppgifter som dessa och som innehade sitt ämbete på livstid, måste ha utgjort en väldig makt i staten, och under republikens tre första sekler är det möjligt att pontifex maximus i själva verket var den mäktigaste medlemmen. ... Julius Caesar innehade det [ämbetet såsom pontifex maximus] under de sista tjugo åren av sin levnad, och Augustus övertog det efter Lepidus’ död år 12 f. Kr., varefter det blev oskiljaktigt förbundet med den makthavande kejsarens ämbete. När [det romerska] kejsardömet började förfalla, tillföll titeln helt naturligt påvarna, vilkas uppgifter såsom den religiösa lagens handhavare nära överensstämde med dem som hörde samman med det forntida romerska prästadömet. Här finner vi ursprunget till de gängse orden ’pontiff’ [engelska för pontifex, överstepräst, påve] och ’pontifical’ [pontifikal, påvlig].”