4:17

som Skriften säger: Dvs. i 1Mo 17:5, där Jehova sa till Abram: ”Jag ska låta dig bli far till många folk.” Det här löftet låg till grund för att Jehova ändrade Abrams namn till Abraham, som betyder ”far till en mängd (hop)”, ”far till många”. Det här löftet uppfylldes på följande sätt: Abrahams son Ismael blev far till ”12 hövdingar” och ”deras klaner”. (1Mo 25:13–16; 17:20; 21:13, 18) Abrahams sex söner med Ketura ledde till att ännu fler nationer härstammade från Abraham. (1Mo 25:1–4; 1Kr 1:28–33; Rom 4:16–18) Och från Abrahams son Isak härstammade israeliterna och edoméerna. (1Mo 25:21–26) Abraham blev dessutom far till människor från många nationer i bildlig bemärkelse, bland annat till dem i den kristna församlingen i Rom, som hade ”tro som Abraham”. (Rom 4:16)

som talar om det som inte finns som om det redan fanns: Dvs. eftersom det är absolut säkert att Guds avsikter kommer att förverkligas. (Jes 55:10, 11) Paulus anspelar här på Guds löfte till Abram att han skulle ”bli far till många folk”, trots att Abram och Saraj vid den tiden fortfarande var barnlösa. (1Mo 17:4–6) Det var som att Abrahams söner och deras avkomlingar fanns till långt innan de föddes. Detta grekiska uttryck i slutet av vers 17 kan också återges med ”som ser till att det som inte existerar börjar existera”. Den lydelsen skulle betona Guds skaparkraft, som han utan tvekan använde för att Abraham skulle kunna bli ”far till många folk”.