Sätt värde på privilegiet att predika!
1 Vilket storslaget privilegium är det inte att få vara vittnen för universums suveräne härskare, att bära hans namn, att ta del i ett verk som han har anbefallt! Detta är vårt dyrbara privilegium såsom Jehovas kristna vittnen. Sätter vi värde på det?
2 Jesus visade oss hur vi skall visa att vi verkligen sätter värde på detta privilegium. Han sade: ”Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sänt mig; natten kommer, då ingen kan verka.” Det verk som Gud har anförtrott oss är inte något som vi vårdslöst kan skjuta upp; nu är det tid att utföra det, medan vi ännu har tillfälle till det. Vad inbegriper detta verk? Jesus förklarade: ”Därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen.” (Joh. 9:4; 18:37) Detta inbegrep att han tog varje tillfälle i akt att predika de goda nyheterna och gjorde detta till en framträdande del av sitt liv. (Luk. 4:43) Han gav oss ett föredöme. Följer du hans föredöme? Sätter du värde på privilegiet att predika?
3 Att det är möjligt att förlora uppskattningen av detta privilegium framgår av att det finns ett ganska stort antal förkunnare här i landet som är oregelbundna i sin tjänst på fältet. Detta innebär att de då och då — och i vissa fall ofta — låter en hel månad gå utan att de delar med sig av sanningen åt andra. Och hur många andra finns det som endast tar del i tjänsten några få timmar varje månad — inte på grund av vacklande hälsa eller andra begränsningar, utan därför att de inte verkligen värdesätter privilegiet att predika? De kanske resonerar: ”Ja, men jag har ju i alla fall gjort något i tjänsten på fältet den här månaden.” Men är detta att tjäna av hela sin själ? — Luk. 10:25—28.
HAR DET NÅGON BETYDELSE?
4 Finns det skäl för en person, som blivit oregelbunden i sin tjänst på fältet, att känna sig bekymrad? Ja, det finns det sannerligen, om det inte beror på en oundviklig situation, utan i stället vittnar om likgiltighet. Jesus Kristus, ”det trovärdiga och sannfärdiga vittnet”, sade till dem i församlingen i Laodicea som hade blivit ljumma i fråga om sin tjänst för Gud: ”Nu, då du är ljum . . . skall jag utspy dig ur min mun.” (Upp. 3:14—16) Aposteln Paulus varnade också för likgiltighet, då han skrev: ”Vår åstundan är, att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp, så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem som genom tro och tålamod få till arvedel, vad utlovat är.” (Hebr. 6:11, 12) Det har alltså betydelse. Att man blir likgiltig, försumlig när det gäller privilegiet att predika, kan leda till att man förlorar de välsignelser man har arbetat för. Det finns väl ingen av oss som vill att detta skall hända oss?
5 Men har det någon betydelse för andras välfärd, om vi predikar för dem eller inte? Romarna 10:14 ger svaret: ”Huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade?” Kärlek till Jehova och till våra medmänniskor bör få oss att vilja tillhöra dem som tar full del i detta predikoverk. Människoliv står på spel. Sedan Paulus uppmanat Timoteus att vara uthållig i sin tjänst för Gud, påminde han honom: ”Om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.” — 1 Tim. 4:16.
VAD DU KAN GÖRA
6 Regelbundenhet i tjänsten på fältet beror i stor utsträckning av att man har ett gott schema. Det är bra att var och en av oss har ett schema som är rimligt, anpassbart och i överensstämmelse med våra personliga omständigheter. Om du ännu inte har något tjänsteschema, varför då inte göra upp ett sådant nu? Du kanske vill tala med någon av de äldste och låta honom få veta vad du har i tankarna, och han kommer utan tvivel att ha uppmuntrande förslag att ge dig. Du kanske då och då kan ordna så att du kan samarbeta med någon annan förkunnare; detta kan bli till ömsesidig uppmuntran för er. Sedan du tillämpat ditt schema någon tid, kanske du finner sätt att förbättra det, och det är bra att göra förändringar i överensstämmelse med vad som visar sig vara bäst för dig, din familj och distriktet.
7 Vår önskan att hjälpa människor på distriktet bör väga verkligt tungt, när vi utarbetar vårt schema. När är det troligast att vi finner dem hemma och mest mottagliga för budskapet? Om ingen är hemma på dagtid, kan vi då besöka dem sent på eftermiddagen eller tidigt på kvällen? Om vi handlar så, kan vi finna att vi når människor som sällan eller aldrig har fått höra de goda nyheterna. Genom att på detta sätt visa omtanke om individer visar vi att vi inser att det krävs mer än att bara tillbringa tid i tjänsten, om vi verkligen sätter värde på privilegiet att predika.
VAD FÖRSAMLINGEN KAN GÖRA
8 I församlingen kan vi allesammans hjälpa varandra att bevisa oss vara trogna vittnen för Jehova. När du planerar att ta del i tjänsten på fältet, varför då inte inbjuda någon annan att samarbeta med dig? Dela med dig åt andra förkunnare av olika sätt att hänvända sig till människor och metoder att sätta i gång bibelstudier som du funnit vara framgångsrika. Du bör också inse att när du ger ett nitiskt föredöme i Jehovas tjänst, påverkar detta andra gynnsamt, både inom och utanför din familj.
9 Ett gott föredöme från de äldstes sida är särskilt betydelsefullt. De äldste får uppmaningen i 1 Petrus 5:2, 3: ”Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård; varen det icke av tvång, utan av fri vilja. . . . Bliven föredömen för hjorden.” När de äldste är föredömliga i predikoverket, visar församlingen vanligen liknande uppskattning av privilegiet att predika. Många äldste har funnit att de, genom att i förväg avtala med förkunnare och pionjärer om att samarbeta med dem i tjänsten på fältet, ofta kan ägna behövlig personlig uppmärksamhet åt församlingens medlemmar, medan de går tillsammans från ett hus till ett annat. I synnerhet tillsyningsmannen för tjänsten på fältet, som har hand om rapporterna över tjänsten på fältet, kan lätt se vilka som skulle kunna få gagn av personlig hjälp, och om kärleksfull omtanke får honom att vidarebefordra dessa upplysningar till bokstudieledarna, kan de ordna med att dessa vänner får praktiskt bistånd av erfarna förkunnare. På så sätt får vi hjälp att vara aktpågivna för att göra framsteg i vårt predikande av budskapet om Riket.
10 Jehovas föranstaltningar för vår uppbyggelse är regelbundna, konsekventa, pålitliga. (Upp. 22:2) Vi sätter värde på det storslagna privilegium det är att få tjäna honom. Må vi därför allesammans allvarligt bemöda oss om att återspegla dessa egenskaper i vårt eget liv. Gör predikandet av de goda nyheterna till en framträdande del av ditt liv och rapportera sedan troget din verksamhet. Om du gör det, visar du att du sätter värde på privilegiet att predika ”medan dagen varar”.