Varför rymmer så många?

Bibeln och familjelivet — Detta ämne kommer att behandlas i fyra på varandra följande nummer av Vakttornet.

”Kan någon människa föreställa sig hur en mor lider när hennes dotter rymmer hemifrån? Det är en mardröm. Varför rymde hon? Jag kan inte fatta det. Hon var en så söt och glad flicka och så ung.

Var är hon nu i natt? Fryser hon? Är hon hungrig? Känner hon sig ensam? Jag älskar henne så mycket. Det finns ingen jag kan tala med. Det finns ingenting annat jag kan göra än att vänta.

Varje gång telefonen ringer hugger det till i hjärtat på mig. Men hon ringer inte, och jag har inte hört minsta livstecken. Jag har bett att hon skall vara välbehållen och att jag skall få styrka att klara av detta. Jag tror hela tiden att hon när som helst skall komma in genom dörren.

... Jag får så många konstiga tankar när jag försöker kväva min oro. O, gode Gud, låt min lilla flicka komma hem.”

OVANSTÅENDE brev sändes till en känd kolumnist i början av 1970-talet. Det var en tid då man trodde att barn i allmänhet rymde hemifrån av bagatellartade skäl: äventyrslust, ett försök att visa sitt oberoende, bråk om hemkomsttider, förtvivlan över en bruten romans. Även om somliga ungdomar fortfarande rymmer hemifrån av dessa skäl, har saker och ting förändrats under de 15 senaste åren.

I dag lämnar ungdomar ofta hemmet på grund av situationer som är mycket mer tragiska — allvarligt söndrade familjer där de känner sig oönskade och ouppskattade; de kanske till och med blir misshandlade. Och i stället för att fly till någonting — en mer lockande och tilltalande livsstil — flyr de från någonting, ett söndervittrande och olyckligt familjeliv. ”Rymningarna är helt annorlunda nu än de var när det skrevs så mycket om dem” i början av 1970-talet, säger dr Douglas Huenergardt, som förestår ett hem för unga rymlingar i Florida. ”På den tiden var det fråga om ungdomar som sökte alternativa livsstilar. Så är det inte i dag. De barn som rymmer hemifrån är sådana som helt enkelt inte står ut med förhållandena i hemmet längre.”

Nyare undersökningar bekräftar detta. Men de visar också något annat som är alarmerande. Det är inte helt enkelt så att många barn rymmer för att komma ifrån en outhärdlig familjesituation, utan närmare hälften av de barn som rymmer hemifrån i Förenta staterna gör detta mot sin vilja — deras egna föräldrar sparkar ut dem eller uppmuntrar dem att lämna hemmet! ”För många ungdomar är rymningen en reaktion på en otillfredsställande situation i familjen, förvärvsarbetet eller skolan”, sägs det i tidskriften Family Relations. ”Många unga rymlingar blir i själva verket utkastade, utkörda eller utsparkade. Dessa ungdomar uppmanas att ge sig av hemifrån eller överges av sina föräldrar. Somliga utsätts för allvarlig och återkommande misshandel och ser ingen annan utväg än att rymma.”

Så tragiskt! Så sorgligt för barnen! För när de väl hamnat på gatan, utan pengar och utan medel att försörja sig, tar de ofta sin tillflykt till tiggeri, narkotikalangning, prostitution och stöld, eller också blir de illa behandlade av andra. ”Det är inte socialarbetare och psykologer som hälsar rymlingarna välkomna vid busstationerna, utan hallickar, knarklangare och porrkungar”, sägs det i tidskriften Psychology Today. ”Åttiosex procent av de experter som tillfrågades sade att det för närvarande görs föga eller ingenting för att hindra ungdomar som rymt hemifrån från att falla offer för sådana rovlystna personer. Det är inte förvånande att rymlingarnas hälsa blir sämre ju längre de är på gatan.”

Det är sant att fler och fler hem upprättas för att härbärgera, mätta och bistå hemlösa barn. Men att få dit rymlingarna och verkligen kunna hjälpa dem är en annan sak. ”Vår uppgift är att ge dem ett visst mått av självaktning, att få dem att bry sig om sig själva”, svarar en rådgivare. ”Och det är den svåraste uppgift jag någonsin haft.” Vid den tid då ungdomarna kommer dit har de ofta blivit misstänksamma och skeptiska mot vuxna, känner sig sårade, arga eller missmodiga och kan till och med umgås med självmordstankar.

Skulle problemen kunna kvävas i sin linda? ”De allra flesta rymningar har sitt upphov i familjeproblem av något slag”, sägs det i Search, ett register över saknade personer i New Jersey. ”En i grund och botten lycklig person rymmer inte hemifrån.” Vad kan man då göra för att familjelivet skall bli lyckligt? Kan banden mellan föräldrar och barn stärkas?