Jesu liv och tjänst
Jesu dop
OMKRING sex månader efter det att Johannes börjar predika kommer Jesus, som nu är 30 år gammal, till honom vid Jordan. Varför det? För att hälsa på? Är Jesus bara intresserad av hur Johannes’ arbete går framåt? Nej, Jesus ber Johannes döpa honom.
Johannes protesterar genast. ”Det är jag som behöver döpas av dig, och kommer du då till mig?” frågar han. Johannes vet att hans släkting Jesus är Guds särskilde Son. Johannes hade till och med hoppat till av glädje i sin mors moderliv när Maria, som var havande med Jesus, besökte dem! Johannes’ mor Elisabet berättade utan tvivel för honom om det senare. Och hon berättade troligen också för honom om ängelns meddelande om Jesu födelse och om hur änglarna visade sig för herdarna den natt han föddes.
Jesus är därför ingen främling för Johannes. Och Johannes vet att hans dop inte är för Jesus. Det är för dem som ångrar sina synder, men Jesus är syndfri. Men trots Johannes’ invändning insisterar Jesus: ”Låt det ske denna gång, för på det sättet är det lämpligt för oss att fullgöra allt som är rättfärdigt.”
Varför är det rätt av Jesus att bli döpt? Därför att Jesu dop är en symbol, inte av att han ångrar sina synder, utan av att han framställer sig för att göra sin Faders vilja. Jesus har varit timmerman, men nu har tiden kommit för honom att börja den tjänst som Gud sände honom till jorden för att utföra. Tror du att Johannes förväntar att något ovanligt skall hända när han döper Jesus?
Johannes berättade i alla fall senare: ”Just han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: ’Vemhelst som du ser anden komma ner över och bli kvar över, denne är det som döper i helig ande.’” Johannes förväntade alltså att Guds ande skulle komma ner över någon han döpte. Kanske blev han därför inte särskilt förvånad när han efter det att Jesus hade blivit döpt fick se ”Guds ande sänka sig ner lik en duva och komma över honom”.
Men det var inte bara det som hände vid Jesu dop. Himlarna öppnades för Jesus, och en röst sade: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” Vems röst var det? Var det Jesu egen röst? Naturligtvis inte! Det var Guds. Det är helt tydligt att Jesus är Guds Son, inte Gud själv, som vissa människor påstår. Matteus 3:13—17; Lukas 3:21—23; 1:34—36, 44; 2:10—14; Johannes 1:32—34; Hebréerna 10:5—9.
◆ Varför var Jesus inte någon främling för Johannes?
◆ Varför blev Jesus döpt, med tanke på att han inte hade begått några synder?
◆ Varför kan det hända att Johannes inte blev förvånad när Guds ande kom över Jesus, med tanke på vad han kände till om Jesus?