Frågor från läsekretsen

◼ Att Jesus gjorde så mycket vin vid bröllopet i Kana, antyder det att flera hundra var med vid festen?

Jesus tillhandahöll mirakulöst en stor mängd fint vin, tillräckligt mycket för en ansenlig grupp, men vi behöver inte mena att han gjorde bara så mycket som behövdes eller att alltsammans gick åt vid festen.

I Johannes 2:6—9 får vi veta att Jesus hade låtit fylla vatten i ”sex vattenkrukor av sten enligt judarnas reningsföreskrifter, var och en rymmande två eller tre metreter”. Jesus gav anvisningen: ”Fyll vattenkrukorna.” Detta gjorde de och fyllde dem ”till brädden”. Man tror att varje metret var en ”bat”, ett mått som mätte 22 liter. Om det förhåller sig så, rymde de sex vattenkrukorna omkring 260 eller 390 liter. — 1 Kungaboken 7:26; Esra 7:22; Hesekiel 45:14.

Jesus och hans lärjungar stannade kvar på den festen, så det måste ha rått måttlighet. Det kan således tänkas att det var hundratals närvarande och att Jesus annars inte skulle ha ansett det nödvändigt att göra så mycket vin. Men vid andra tillfällen när Jesus gjorde mirakulösa föranstaltningar, tillhandahöll han inte bara det minimum som behövdes. När han förmerade bröd och små fiskar för att mätta 4.000 män, utom kvinnor och barn, fyllde det som blev över ”sju proviantkorgar”, rörkorgar stora nog att rymma en man. (Matteus 15:32—38; Apostlagärningarna 9:25) Det kan likaså mycket väl ha varit så att det vid slutet av festen i Kana fanns gott om vin för framtida bruk, vin som ju var en vanlig måltidsdryck. Detta skulle ha lagt eftertryck vid att Jesus var frikostig, liksom hans Fader är. — Apostlagärningarna 14:17; jämför Matteus 14:14—21.

Bröllopsfesten i Kana kan följaktligen ha besökts av många från Kana och trakten där omkring, men den vinmängd Jesus gjorde bevisar inte nödvändigtvis att de närvarande uppgick till flera hundra.

◼ Varför har Vakttornet hänvisat till händelser som omtalas i Första Mackabéerboken, då ju den boken är en del av apokryferna?

Vårt referensverk Aid to Bible Understanding innehåller en längre artikel med rubriken ”Apokryferna”. I den framläggs det bevis för att apokryferna, även om de godtas av romersk-katolska kyrkan, måste betraktas som icke-kanoniska. De apokryfiska skrifterna blev aldrig betraktade av judarna som en del av den hebreiska kanon, och Hieronymus, den välkände katolske översättaren av den latinska Vulgatabibeln, medgav att de var icke-kanoniska. De apokryfiska böckerna är därför inte inspirerade skrifter, såsom bibelns böcker är. — 2 Timoteus 3:16.

De apokryfiska böckerna Första Mackabéerboken och Andra Mackabéerboken innehåller dock många faktiska upplysningar. I boken Aid heter det om Första Mackabéerboken: ”En historisk redogörelse för den judiska kampen för oberoende under 100-talet f.v.t., från och med början av Antiokus Epifanes’ regering (175 f.v.t.) till och med Simon Mackabeus’ död (omkring 134 f.v.t.). Den handlar särskilt om de lysande bedrifter som utfördes av prästen Mattatias och hans söner, Judas, Jonatan och Simon, i deras strider med syrierna. Detta är det värdefullaste av de apokryfiska verken på grund av de historiska upplysningar det skänker angående denna tidsperiod. Men, såsom det kommenteras i The Jewish Encyclopedia, i den boken ’är historien skriven ur mänsklig synvinkel’.”

I boken Aid tillfogas det angående Andra Mackabéerboken: ”Fastän denna redogörelse är placerad efter Första Mackabéerboken, hänför den sig till en del av samma tidsperiod (från och med omkring 180 f.v.t. till och med 160 f.v.t.) och skrevs av en annan författare än Första Mackabéerboken. Författaren presenterar boken som en sammanfattning av de tidigare verken av en viss Jason från Cyrene. Den beskriver förföljelserna mot judarna under Antiokus Epifanes, templets plundring och dess därpå följande återinvigning.”

Man kan således av historiskt intresse hänvisa till Mackabéerböckerna eller citera ur dem utan att detta skulle antyda att dessa eller andra apokryfiska skrifter skulle vara inspirerade eller kanoniska.