Inblick i nyheterna

”Babylon sover obekymrat om kriget”

Under den rubriken kunde man i The New York Times läsa om det forntida Babylons ruiner i det nutida Irak. Medan ett oförsonligt krig mellan Irak och Iran rasar i närheten ”är allt lugnt i Babylon. ... Där finns inga guider, inga vakter, knappast några besökare.” Varför är Babylon bara en ruinhög utan invånare, när en del forntida städer — Rom, Aten, Alexandria — fortfarande är livliga storstäder? Och vilken lärdom kan man dra av det?

De som studerar bibeln drar sig till minnes Jeremia 50:38 och 51:64, där det förutsades att Babylon skulle falla och för alltid ligga i ruiner. Vi läser: ”Må torka komma över dess vatten, så att de blir uttorkade! Ty det är ett gudabildernas land.” ”Babylon [kommer] att sjunka ner och aldrig mer stiga upp, för den olyckas skull som jag [Jehova] låter komma över henne.” — NW.

Babylon hade varit centrum i människans första politiska välde, som grundades av Nimrod. Senare blev det en världsmakt, från år 632 f.v.t. till år 539 f.v.t. Kort före dess fall skröt Nebukadnessar II om stadens härlighet: ”Detta är det stora Babel, som jag har byggt upp!” (Daniel 4:27) Dess hängande trädgårdar anses ha varit ett av den antika världens sju underverk. Det var en mycket religiös stad med minst 53 tempel. Dess murar ansågs ointagliga, men varken de eller stadens falska gudar och tempel kunde rädda den från att erövras av mederna och perserna år 539 f.v.t. Med tiden lades den helt i ruiner, såsom det hade förutsagts i Guds ord, och i ruiner ligger den fortfarande i vår tid.

Många falska religiösa läror som hade sitt ursprung i Babylon har överförts till kristenhetens religioner och till religionerna i icke-kristna länder. Alla dessa religioner kallas med rätta ”det stora Babylon”, och i Uppenbarelseboken 18:21 sägs det att den staden skall ”slungas ner och aldrig mer bli funnen”. Även om den forntida staden Babylon ligger i ruiner, gör vi således väl i att följa befallningen angående det nutida stora Babylons religiösa välde: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” — Uppenbarelseboken 18:2—4.

Surrogatmammor

Ett fall av artificiell insemination på människor rapporterades så tidigt som år 1799. Men på senare år har detta kommit att ske i större utsträckning. Enligt The New York Times kallas en kvinna som får artificiell insemination och som föder ett barn åt någon annan kvinna, som en ersättare för henne, surrogatmamma. Den ofruktsamma kvinnan och hennes man är överens om denna anordning, och när surrogatmamman har fött, adopteras barnet av paret. Sperman kan i det här fallet komma från mannen eller från någon annan givare.

Även om många i världen kan godta en sådan anordning, undrar den kristne med rätta om den är i överensstämmelse med Guds lagar. Bibeln är tydlig på den här punkten, när det sägs i 3 Moseboken 18:20: ”Du skall inte ge din utgjutning som sädesvätska åt din medbroders hustru, så att du därigenom blir oren.” (NW) När en kvinna får artificiell insemination med sperma från någon annan givare än sin äkta man, gör det henne skyldig till äktenskapsbrott, en synd mot Gud. (5 Moseboken 5:18) Mannen som gav sperman och kvinnan som tar emot den har inte av Gud fogats samman i äktenskap. — Matteus 19:4—6.

Blind religiös tro

”Den främsta motivationen till krig är inte längre girighet, utan religion”, skrev kolumnisten H. Gordon Green i The Toronto Star. Green hänvisade vidare till det som ligger bakom krigen i Iran, på Irland och i Mellersta Östern. Han hävdar att blodet flyter ”därför att människor för evigt är övertygade om att den tro man har ärvt från sina förfäder är den enda sanna tron och att allt annat är villfarelser och Satans verk”.

Denna religiösa uppfattning driver människor att döda andra som har en annan tro, säger Green. I somliga fall får unga män som utför mycket av dödandet lära sig av sina religiösa ledare att sådant dödande är Guds vilja och att deras belöning för att de gör så kommer att bli evig lycka i himmelen. Green säger att ayatollah Khomeini beskriver de unga martyrer som strider för sin tro som ”Guds soldater” och att han åt var och en av dem ”har gett en liten metallnyckel som de skall ta med sig i striden — en nyckel som med säkerhet skall öppna portarna till denna himmel”.

Men utgör sådan ”tro” det slag av tro som kommer att leda människor på den väg som leder till eviga välsignelser från Gud? Kom ihåg det Jesus sade om de religiösa ledarna på hans tid: ”De är blinda vägledare. Om nu en blind vägleder en blind, kommer båda att falla i en grop.” Jesus gav uppmaningen: ”Låt dem vara.” (Matteus 15:14) Exakt kunskap i bibeln hjälper oss att undvika blind religiös tro och att tjäna Jehova Gud med rena händer och ett rent hjärta. — Psalm 24:3, 4.