Människans omänsklighet — dess slut är nära!
”ETT vackert ting är en glädje för evigt”, skrev poeten Keats. Många vackra ting — målningar, skulpturer och i synnerhet litterära mästerverk — uppenbarar något om dess skapare. Jorden, detta ”vackra ting” med sina under av liv, växtlighet, färger, smaker och tusentals andra glädjeämnen, uppenbarar en Skapare som är allsmäktig, vis och kärleksfull.
Bibeln, det största litterära mästerverket genom tiderna, har också varit ”ett vackert ting” och ”en glädje” för millioner människor i hundratals år. Den berättar för oss att ”Gud är kärleken”, att han är ”barmhärtig och nådig” och att människan skapades ”till Guds avbild”. (1 Johannes 4:8; 2 Moseboken 34:6; 1 Moseboken 1:27) Många människor återspeglar tydligt sin Skapares egenskaper och visar verklig barmhärtighet och vänlighet. De avskyr grymheter och omänskligt uppförande. Så —
Var har ”människans omänsklighet” sitt ursprung?
Sannerligen inte hos Gud. Innan han skapade det första människoparet, ställde han kärleksfullt i ordning ett underbart hem åt dem. En del av jorden smyckades med träd, blommor, frukter, vattendrag och djur i överflöd — ett paradis! För att kunna glädja sig åt allt detta vackra för evigt måste de vara lydiga mot Gud, göra saker och ting på hans sätt. Men de var inga robotar, som var programmerade att lyda; de hade fri vilja. Gud ville att hans mänskliga skapelser, kronan på hans synliga skapelse, skulle tjäna honom därför att de älskade honom och fann glädje i att göra hans vilja.
För Gud och hans osynliga änglaskapelser måste Edens lustgård och dess lyckliga, harmoniska invånare ha varit en underbar syn. Guds uppsåt var att hela jorden från detta underbara ursprung skulle bli ett enda världsomfattande paradis med lyckliga människor som ärade och prisade honom.
Men änglarna hade också moralisk handlingsfrihet. En av dem lät sig gripas av själviska begär och ärelystnad. Han började se sig själv som mänsklighetens gud. (2 Korintierna 4:4) Han försökte därför med list vinna de två första människorna över på sin sida. För att locka Eva att förena sig med honom i hans uppror lovade han henne: ”Era ögon [skall] öppnas, så att ni blir såsom Gud”, och ytterligare: ”Ingalunda skall ni dö” — den första lögn som uttalades. (1 Moseboken 3:4, 5) Eva gick i fällan, och senare förenade sig Adam med henne i att ge efter för rådet från denne upproriske ängel. Den tidigare ängeln blev sålunda Guds motståndare, eller ”Satan” på hebreiska.
”Du [skall] döden dö.” Gud hade varnat Adam att detta skulle bli följden av uppror. (1 Moseboken 2:17) Då Satans löfte att de inte skulle dö i köttet var falskt och Guds varning sann, dog verkligen Adam och Eva, och Satan visade sig sålunda vara ”en mördare då han började”. (Johannes 8:44) På grund av hans djävulska inflytande gick också friden och harmonin inom den mänskliga familjen förlorade. Längre fram blev Adams äldste son, Kain, avundsjuk därför att hans bror Abels offergåva till Jehova blev godkänd, medan hans egen blev förkastad. Kain blev ”mycket vred” och mördade obarmhärtigt Abel. ”Människans omänsklighet” hade börjat. — 1 Moseboken 4:2—8.
Detta mord riktade också uppmärksamheten på stridsfrågan om sann tillbedjan kontra falsk tillbedjan. Abel var den förste i en lång rad av vittnen för Jehova som fick dö martyrdöden på grund av sin tro.
Någon tid efter mordet på Abel förleddes andra änglar av Satan att materialisera sig för att sammanleva med vackra kvinnor på jorden, och de kom på så sätt under Satans inflytande. Genom dessa illegitima förbindelser frambringades ”nefilim” eller ”väldiga män” — tyranniska översittare. Det dröjde inte länge förrän ”jorden uppfylldes av våld” — människans ”omänsklighet” spred sig. (1 Moseboken 6:1—11; jämför NW.) I rättvisans och barmhärtighetens namn kunde Jehova inte tillåta dessa kaotiska förhållanden att fortsätta. Han sopade bort den dåvarande tingens ordning i vattenfloden på Noas tid. — 2 Petrus 2:5.
Men detta undanröjde inte Satans onda inflytande. Floden tvingade de olydiga änglarna att dematerialisera sig, och då de nu inte längre var en del av Jehovas heliga organisation, kom de att utgöra en osynlig demonisk organisation under Satans herravälde. (Efesierna 6:12) För att behärska människor använder de sig av spiritism, svartkonst, astrologi och andra ockulta företeelser. Även om de nu inte längre har förmågan att ikläda sig mänskliga kroppar, bemäktigar de sig ofta människor, djur och livlösa ting, till exempel fetischer. Under inflytande av demoniska krafter och den blinda fanatism som orsakas av falsk religion, nationalism och rasism gör människor omänskliga ting som de normalt inte skulle göra.
Det är därför inte att undra på att religiös förföljelse förekommer ännu i våra dagar. I inledningsorden på sidan 3 talades det om en grupp kristna som nära nog blev ihjälslagna. De fick lida på grund av att de var Jehovas vittnen. Vid detta tillfälle överlevde de misshandeln. Medan brutala slag haglade över mötesledaren, bönföll han Jehova ”att rädda livet på dessa Hans ’får’”. Till polisens förvåning dog inte en enda av dem. Jehova kan skydda de sina om han så vill. — 2 Krönikeboken 16:9.
I Förenta staterna har rasmotsättningar resulterat i brutala pöbelaktioner och till och med lynchningar. Den hårda, överlägsna attityd somliga afrikanska vita har mot de svarta är också allmänt känd. Religionen har ofta gått hand i hand med politiken, när det gällt att bygga upp den långa, blodbesudlade förteckningen över omänskliga gärningar som fyller historieböckerna. En professor i religionshistoria vid Ibadan University i Nigeria, E. Bolaji Idowu, skrev: ”Prästpolitiken med alla dess ... ohyggliga former av omänsklighet som begåtts i gudomens namn — de har ständigt varit en skam för religionen. ... Hur kan historien glömma korstågen, ’djihad’ [islams heliga krig], inkvisitionen, alla kättarbål och stympningar och skövlingar?”
Hur skall det bli slut på det?
Förvisso inte genom mänskliga ansträngningar. Vissa humanitära organisationer försöker förbättra människans lott, men världen har sjunkit alltför djupt ner i dyn av korruption och våld för att människors ansträngningar skall kunna lyckas.
Jesus sade emellertid: ”De ting som är omöjliga för människor är möjliga för Gud.” (Lukas 18:27) Han sade också till sina lärjungar: ”Fatta mod! Jag har segrat över världen.” (Johannes 16:33) Som Guds främste motståndare hatade Satan Jesus och använde sig av politiska och religiösa ledare för att angripa honom — från kung Herodes som försökte mörda honom som spädbarn till de präster som utnyttjade romarväldets makt för att döda honom på pålen. Satan försökte också locka Jesus med en storslagen frestelse — ”världens alla riken och deras härlighet” — om Jesus bara ville dyrka honom. (Matteus 4:8) Men Jesus omintetgjorde Satans ansträngningar att behärska honom; han bevarade sin ostrafflighet under det svåra lidande som gisslingen och döden på pålen innebar.
Det är intressant att lägga märke till att i detta mörka ögonblick av skenbart nederlag visade Jesus att en avgörande seger över Satan i själva verket hade ägt rum. En av dem som fick genomlida detsamma som han, en rövare, bad: ”Jesus, kom ihåg mig, när du kommer in i ditt rike.” Genom Jesus hade till och med denne simple brottsling kommit att få en viss uppskattning av Guds rike som människans enda hopp. Jesus svarade triumferande: ”I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” — Lukas 23:42, 43.
Här förknippade Jesus tydligt och klart sitt rike med paradiset och antydde att det skulle komma att spela en nyckelroll när det gällde att fullfölja Jehovas ursprungliga uppsåt för jorden. Men när? Hur? Det är uppenbart att Satans onda värld först måste undanröjas. Många tecken tyder på att detta kommer att ske mycket snart.
När lärjungarna frågade när detta skulle ske, talade Jesus om världskrig, livsmedelsbrist, jordbävningar, farsoter, tilltagande laglöshet, egendomliga och skräckinjagande händelser i himlarna, stor oro inför framtiden och andra faktorer, som skulle utgöra ett sammansatt tecken på att ”slutet” var nära. (Matteus 24:3—14; Lukas 21:10, 11, 25, 26) Dessa ting har inträffat i en aldrig förut skådad omfattning sedan år 1914. Som Jesus sade: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er ... , därför att er befrielse närmar sig. På samma sätt vet ni också, när ni ser dessa ting inträffa, att Guds rike är nära.” (Lukas 21:28, 31) Äntligen är slutet på ”människans omänsklighet” nära!
Det är därför Jehovas vittnen redan gör stora förändringar i sitt liv genom att flitigt studera bibeln och göra vad den säger. De blandar sig inte i politiska konflikter och vill ”inte mer lära sig att strida”. De försöker bli milda till sinnes och älska sina medmänniskor. Jesus sade: ”Lyckliga är de fredstiftande” och ”lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden”. — Jesaja 2:4; Matteus 5:5, 9.
Paradiset återupprättas
Vid Guds fastställda tid kommer Jesus Kristus att strida mot ”jordens kungar och deras härar” och fullständigt rensa denna jord från varje spår av Satans värld. Denna förkrossande seger kommer att utgöra höjdpunkten av en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början”. Satan och hans demoner kommer sedan att ”bindas”, eller hindras från att utöva sitt onda inflytande över mänskligheten, i tusen år. — Matteus 24:21; Uppenbarelseboken 16:14—16; 19:11—20; 20:1—3.
Och sedan? ”Nya himlar och en ny jord” där ”rättfärdighet [skall] bo” — Guds rike, som fullständigt har övertagit makten, medan hans vilja sker ”såsom i himmelen så också på jorden”. (2 Petrus 3:13; Matteus 6:10) Under Rikets ledning kommer jorden undan för undan att återställas till ett paradis. Och det är i detta paradis som rövaren, som dog tillsammans med Jesus, kommer att uppväckas från de döda som en av de millioner ”som är i minnesgravarna” som skall höra Jesu röst ”och komma ut”. — Johannes 5:28, 29.
Vad kommer denne tidigare brottsling att finna? De ogärningar och grymheter som begåtts av romarriket och alla andra världsvälden och regeringar är borta för alltid! I stället för den sataniska ande av girighet, själviska begär, hat och fruktan som har behärskat jorden kommer det att råda en underbar atmosfär av frid, glädje, endräkt och kärlek. Det andliga paradis som redan åtnjuts av millioner av Jehovas folk kommer att breda ut sig över hela jorden. ”Köttets gärningar”, till exempel ”otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar, sekter, känslor av avund, dryckesorgier, bullersamma festupptåg och ting som dessa”, kommer att försvinna, för ”de som ägnar sig åt sådana ting skall inte ärva Guds rike”. — Galaterna 5:19—21.
Rövaren hade utan tvivel utövat en del av dessa ting, men när han uppväcks kan han dra ett streck över det förflutna och börja ett nytt liv, ty ”den som har dött har ... blivit frikänd från sin synd”. Rövaren har redan fått ”den lön synden betalar ut ... död”, och han har möjlighet att få motta ”den gåva Gud ger”, det vill säga ”evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre”. — Romarna 6:7, 23.
Vilken lättnad, och vilken framtidsutsikt för rövaren och millioner andra människor! När Guds rike på ett rättfärdigt och vist sätt styr över hela jorden, kommer den att ge sin avkastning och bli förskönad. Den fascinerande mångfalden levande varelser på jorden kommer åter att underställas människan, så som det var i begynnelsen. (1 Moseboken 1:28; Jesaja 11:6—9) Detta jordiska paradis, ”ett vackert ting”, kommer att bli en ”glädje för evigt”.
Och vad som är ännu viktigare — när Jehovas heliga ande flödar fritt, kommer frukterna av denna ande att överflöda — ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Galaterna 5:22, 23) Alla raser och nationer kommer att bli ett enda stort brödraskap. Hur då? Genom att iföra sig kärleken, som är ”ett fullkomligt föreningsband”. ”Människans omänsklighet” kommer att försvinna för alltid. — Kolosserna 3:14.