Vad har hänt med ärligheten?

ETT visst företag i Förenta staterna fick lägga ner sin verksamhet. I mer än 60 år hade det sålt trädgårdsfrön. Dess försäljare var unga pojkar och flickor som skickade efter frön, sålde dem till sina grannar och sände tillbaka en del av pengarna till företaget. Varför fick företaget lägga ner sin verksamhet? Därför att de unga försäljarna var oärliga. Alltför många av dem underlät att sända tillbaka fröna eller behöll de pengar de fick från försäljningen.

Vad skulle du vilja dra för slutsats av det förhållandet att ett företag som har förlitat sig på barns ärlighet kunde verka i 60 år, men nu har tvingats lägga ner sin verksamhet? Det verkar som om barn inte är lika ärliga som de var förr, eller hur? Det är emellertid inte bara barn som är oärligare. Medelålders människor kommer fortfarande ihåg den tid då de lugnt kunde lämna huset med ytterdörren olåst eller lämna en cykel på trottoaren utan att den blev stulen. Det är inte så längre på de flesta håll.

I en enkät som sändes ut av tidskriften Psychology Today medgav de flesta av de tusentals människor som besvarade den att de hade begått oärliga handlingar antingen i mindre eller större skala. Nittiotre procent medgav att de tillfälligtvis körde fortare än hastighetsbegränsningen tillät. Sextioåtta procent hade tagit kontorsmaterial eller andra saker från arbetet. Sextiosju procent hade fuskat vid skrivningar eller skoluppgifter när så var möjligt. Fyrtiofem procent hade bedragit sina äktenskapspartner. Och många hade lämnat in felaktiga deklarationer, hade underlåtit att deklarera tullpliktiga varor i tullen, hade utan lov använt företagets telefon för att ringa långväga samtal eller hade lämnat felaktiga uppgifter i utgiftsredovisningar.

Varför all denna oärlighet?

Man har föreslagit många orsaker till oärligheten. Här följer några av dem.

Föräldrarnas exempel: När det företag som sålde frön skrev till föräldrarna till de barn som var skyldiga företaget pengar, fick det ofta ett brev som löd ungefär så här: ”Ni är ett stort företag; ni behöver inte pengarna, och ni försöker bara lura mitt barn.” Det är inte så svårt att förstå hur de barnen hade lärt sig att vara oärliga.

Därför att det är lätt: En ung elev skrev till svar på den ovan nämnda enkäten: ”Man har alltid trycket på sig att utmärka sig för att få höga betyg, och även om jag är förberedd för ett prov, kanske jag fuskar ändå. ... Elever fuskar helt öppet och helt uppenbart, och många lärare gör lite eller ingenting alls åt det. Kort sagt: Jag gör det därför att jag kan klara mig undan utan påföljd.”

Fattigdom: Fattigdom — eller fruktan för fattigdom — leder utan tvivel till många stölder och bedrägerier, även om människor i allmänhet tycks ha varit ärligare under depressionsåren före andra världskriget trots den utbredda fattigdomen. Och många oärliga människor är långt ifrån fattiga. Lägg märke till ett fall som rapporterades från Japan. En grupp män upptäcktes lura ett järnvägsbolag. De hade kommit på ett sätt att betala lite mindre än vad de skulle för resan hem efter en dags golfspel. Gjorde de så på grund av fattigdom? Knappast. En av dem var direktör i ett företag!

Girighet: En tidningskolumnist skrev: ”Detta nakna begär efter pengar ligger bakom de flesta av landets moraliska problem.”

Dåliga föredömen: Samme kolumnist skrev: ”Titta om du vill på våra ledare. Våra kongressmedlemmar lämnar det de så gärna kallar ’det allmännas tjänst’ med feta pensioner och oanständigt rika på grund av mutfonder och diverse ’extraförmåner’. Och hur är det med våra industriledare? Rovriddaren är inte utdöd. Det finns knappast en bolagsmagnat som inte har gjort sig klöver genom att lura Amerika.”

Ett klimat av oärlighet: Det sades i en rapport i tidskriften Newsweek: ”Många av de amerikaner som högljutt klagar över manschettförbrytarna är i själva verket själva småbovar. Fattiga amerikaner bedrar socialtjänsten, och medborgare i medelklassen och höginkomsttagarna betraktar i lika mån utgiftsredovisningarna som möjligheter att lura till sig extra pengar och rapporterar för lite av sina skattepliktiga inkomster till skatteverket. ’I det här samhället tar alla del.”’

Men, oavsett vilka orsakerna är, vad anser du om oärlighet? Tycker du om att man ljuger för dig eller lurar dig? Är du glad över att få betala högre försäkringspremier på grund av de utbredda försäkringsbedrägerierna eller högre priser för att betala det som stjäls av butiksnattare och anställda? Skulle du ge ditt samtycke till att din hustru eller din man bedrog dig? Troligen inte. Men detta är vad som händer i dag, och vi påverkas alla på ett eller annat sätt. Vem kan man lita på i en sådan värld? Måste det vara på det här sättet?