Guds namn i de kristna skrifterna
NÄR Jesus kallade Gud sin Fader, visste hans judiska åhörare vem han talade om. De såg Guds namn i de hebreiska skriftrullarna som fanns tillgängliga i deras synagogor. En sådan skriftrulle överräcktes åt Jesus i synagogan i hans hemstad, Nasaret. Han läste ett skriftställe från Jesaja som innehöll Jehovas namn två gånger. — Lukas 4:16—21.
Jesu första lärjungar såg också Guds namn i Septuagintaöversättningen — den översättning av bibeln till grekiska som de första kristna använde i sin undervisning och i sina skrifter. Det är sant att man en gång trodde att Guds namn inte förekom i Septuagintaöversättningen, men nu är det definitivt känt att detta namn var så respekterat att tetragrammaton (den term som språkkännare använder för de fyra bokstäver som Guds namn skrivs med på hebreiska) skrevs med hebreiska bokstäver mitt i den grekiska texten.
Aquila skrev Guds namn med hebreiska bokstäver i sin grekiska text så sent som på 100-talet. På 200-talet skrev Origenes att ”i de trognaste handskrifterna är NAMNET skrivet med hebreiska bokstäver”. På 300-talet skrev bibelöversättaren Hieronymus: ”Vi finner att Guds namn skrivet med fyra bokstäver (dvs.: יהוה) ännu i denna dag i vissa grekiska böcker återges med forntida bokstäver.”
Doktor Paul E. Kahle skriver: ”Vi vet nu att bibelns grekiska text [Septuaginta], i den mån den skrevs av judar för judar, inte översätter det gudomliga namnet med ky’rios [Herre], utan tetragrammaton, skrivet med hebreiska eller grekiska bokstäver, bibehölls i sådana handskrifter.” — The Cairo Geniza, sidorna 222, 224.
Vad innebär detta? Det innebär att Jesu åhörare, oavsett om de talade hebreiska eller grekiska, såg Guds namn, när de läste Skrifterna. Således är det bara logiskt att tänka att de, när de citerade dessa texter, följde sedvänjan som de hade iakttagit — att sätta in de fyra hebreiska bokstäverna för Jehovas namn i texten i sina kristna grekiska skrifter.
I Journal of Biblical Literature skrev George Howard, e. o. professor i religionskunskap vid University of Georgia i USA: ”Eftersom tetragrammet fortfarande stod skrivet i de exemplar av den grekiska bibeln som utgjorde Skriften för fornkyrkan, är det rimligt att tro att de som skrev NT [Nya testamentet], när de citerade från Skriften, bibehöll tetragrammet i bibeltexten.” — 1977, årgång 96, nr 1, sidan 77.
Guds namn ersätts
Det verkar som om Guds namn senare togs bort från både Septuagintaöversättningen och ”Nya testamentet”, när icke-judiska kristna inte längre förstod de hebreiska bokstäverna. Därför skriver dr Kahle: ”Det var de kristna som ersatte tetragrammaton med ky’rios [Herre], när det gudomliga namnet skrivet med hebreiska bokstäver inte längre blev förstått.” — The Cairo Geniza, sidan 224.
Av vilken betydelse var detta borttagande? Professor Howard säger: ”Detta borttagande av tetragrammet, som vi ser det, skapade förvirring i sinnena hos de första hednakristna när det gällde förhållandet mellan ’Herren Gud’ och ’Herren Kristus’.” — Sidan 63 i artikeln som citerats tidigare.
I Psalm 110:1 (NW) heter det till exempel: ”Jehovas utsaga till min Herre är.” Detta uttalande citeras i Matteus 22:44, där de flesta översättningar, till exempel Bibel 82, lyder, sedan namnet Jehova uteslutits: ”Herren sade till min herre.” För medlemmar av kristenhetens kyrkor gick därigenom den bestämda skillnaden mellan Jehova (”Herren”) och Jesus (”min herre”) förlorad.
Det finns stora fördelar med att följa det bibliska exemplet med att använda Guds namn: 1) Det hjälper oss att se Gud som en person och inte bara som en kraft. 2) Det bidrar till att vi dras närmare honom. 3) Det eliminerar förvirring, skärper vår uppfattning om honom och för våra tankar närmare det som bibeln verkligen lär.
[Bild på sidan 8]
Guds namn, skrivet med hebreiska bokstäver, förekom i de första grekiska översättningarna av de hebreiska skrifterna