Jungfrufödelsen — dikt eller verklighet?
DE FLESTA människor känner till bibelns berättelse om att Jesus föddes av en jungfru. Men det är inte alla som godtar den som sanning. Anser du jungfrufödelsen vara trovärdig? Spelar det någon roll om du tror på den eller inte?
Bland människor som förkastar bibelns redogörelse finner vi dem som betraktar en jungfrufödelse som biologiskt orimlig. Men en del av dem kan nu börja tänka om på grund av nyligen gjorda upptäckter på genmanipulationens område. Är det möjligt att någonting sådant var inbegripet i Jesu jungfrufödelse?
Andra människor har blivit avskräckta av såväl romersk-katolska som ortodoxa kyrkans utbroderingar av bibelns enkla skildring av jungfrufödelsen. Att jungfru Maria till exempel har blivit upphöjd och dyrkad har fått en del att tappa tron på hela berättelsen.
Åter andra finner tanken på jungfrufödelsen i viss mån motbjudande. De menar att om Gud är allsmäktig skulle han helt visst inte ha behövt använda ett sådant konstgrepp för att fullgöra sitt uppsåt. De kan anse att jungfrufödelsen helt enkelt är en bildlig berättelse, en liknelse.
Vi skall granska var och en av dessa uppfattningar och utröna hur saken skulle kunna påverka vårt liv och vår tro. Men först kommer det att vara mödan värt att helt kort undersöka vad bibeln egentligen säger om jungfrufödelsen.
Vad bibeln egentligen säger
Det finns två redogörelser, båda skrivna av intelligenta män som levde då Jesus var på jorden. Det är passande att den ena redogörelsen skrevs av en läkare, Lukas. Den andra skrevs av Matteus, en man som var van vid att hålla god ordning — han hade nämligen arbetat med räkenskaper — och som Jesus hade utvalt till att vara en av de 12 apostlarna.
Matteus’ skildring riktar uppmärksamheten på Josefs roll, hans som var ”Marias man; av henne föddes Jesus”. (Matteus 1:16) I kapitel 1, vers 18, förklaras det att Maria, en jungfru, befanns vara havande, innan hon hade blivit förenad med sin fästman, Josef. När Josef, som var en ”rättsinnig” man, fick veta detta, beslutade han att de i hemlighet skulle slå upp förlovningen, så att Maria inte skulle bli utsatt för offentlig skam. Men Gud uppenbarade för Josef att avlelsen hade skett genom helig andes kraft och att han hade utvalt Maria för den speciella rollen som frälsarens moder. Med den här försäkran tog Josef Maria till sig, ”men han hade inget umgänge med henne förrän hon hade fött en son”. — Matteus 1:25.
Lukas däremot skildrar händelsen från Marias ståndpunkt. De väsentliga dragen är desamma, men han beskriver detaljerat samtalet mellan Maria och den ängel som uppenbarade för henne privilegiet att bli mor. Maria svarade förvånat: ”Hur skall detta gå till, då jag ju inte har något umgänge med en man?” För henne verkade det hela otroligt, precis som det kan verka för dig. Ängeln förklarade sedan att hennes avlelse skulle vara mirakulös, genom helig ande, genom den Högstes kraft, och att barnet på så sätt skulle bli Guds son. Maria godtog villigt den här hedern, och när tiden var inne födde hon en son, Jesus. — Lukas 1:26—38.
Bibeln har jämförelsevis litet att säga om Maria efter Jesu födelse. Hon omnämns ett antal gånger i förbindelse med honom, men det finns inget som antyder att hon var framträdande bland lärjungarna. Hon hade helt visst inget inflytande på Jesus efter barndomen. Han var då och då tvungen att påminna henne och andra om detta. (Johannes 2:4; Matteus 12:46—50) Men han hade ändå tillgivenhet för henne. I den stund då Jesus stod inför döden gav han aposteln Johannes i uppdrag att ta vård om henne. — Johannes 19:26, 27.
Maria var också bland lärjungarna efter Jesu uppståndelse, och hon var troligen närvarande vid pingsten, då omkring 120 lärjungar blev uppfyllda av helig ande. (Apostlagärningarna 1:13, 14; 2:1—4) Det är uppenbart att Marias roll under hennes senare år var en trogen, ödmjuk lärjunges, som inte gjorde det minsta anspråk på bemärkthet, myndighet eller speciell utmärkelse.
När vi nu har sett vad bibeln har att säga om jungfrufödelsen, kan vi betrakta de frågor som uppstår i många människors sinnen med avseende på om den kan godtas från vetenskaplig ståndpunkt och om den är förnuftig och trovärdig.