Tid för en väktare lik Hesekiel
1. a) Sedan när har Gud låtit varningen ljuda genom sin ”väktar”-klass, och i vilket syfte? b) Vad har kristenheten gjort i stället för att låta varningen ljuda?
Mer än trettio år innan atombomberna sprängdes i Fjärran Östern hade Jehova barmhärtigt posterat sin väktare att låta varningen ljuda angående det som nu uppenbarligen snart skall inträffa, inom den här generationen. Till och med innan första världskriget bröt ut år 1914 hade han sin ”väktar”-klass posterad att låta varningen ljuda. Detta gjordes inte bara för att varna dem som ville veta hur de skulle överleva, utan också för att underrätta Jehovas uppsåtliga fiender. Sådana fiender skall således veta varifrån tillintetgörelsen kommer. Inga kritiker skall ha någon grund att klaga över att Gud inte varnade dem i förväg. Kristenheten, som har tillgång till bibeln på mer än ett tusen språk, borde ha varit det redskap som låtit varningen ljuda, med tanke på vad den gör anspråk på att vara. Men den har inte tjänat som sådant. Kristenheten har i stället tagit del i de två världskrigen och andra krig under det här århundradet, krig som i viss mån fördärvat jorden. Vem är då denne sammansatte ”väktare”?
2, 3. a) Vem utvalde Gud för att få varningen om den då stundande, världsomfattande syndafloden att ljuda, och vilka har han använt för att få en liknande varning att ljuda i vår tid? b) Varför kan Jehova inte klandras för att någon förlorar livet?
2 Noa predikade inte bara på sin tid, utan byggde också en stor ark som en bekräftelse på sitt muntliga budskap. Noa var då Jehovas framträdande vittne och väktare. Hans familj på sju medlemmar förenade sig med honom i uppdraget som väktare. Hebréerna 11:1—7 säger oss att Noa fick det vittnesbördet att han behagade Gud. Han var ett godkänt vittne för Jehova Gud. Han var ”en rättfärdighetens predikare”. (2 Petr. 2:5) I dag står vi ansikte mot ansikte med ett ”Guds ingripande” lika världsomfattande som syndafloden i Noas dagar. Vilka använder Jehova till att underrätta hela världen om detta, enligt vad vittnesbörden utvisar? Hängivna kristna som överallt är kända som ”Jehovas vittnen”. Ända till nu är Jehovas rykte följaktligen fläckfritt. Han har inte underlåtit att låta den gudomliga varningen ljuda genom millioner vittnen!
3 Ansvaret för förlusten av människoliv världen utöver under det kommande slutet för denna tingens ordning kommer därför inte att vila på Jehova. Det kommer med rätta att vila på alla som underlåtit att handla efter Guds tillkännagivande. Kristenheten själv har underlåtit att lyssna till den varning som Jehovas vittnen framburit. Tänk om den hade förenat sig med Jehovas vittnen i att låta den gudagivna varningen ljuda! Vilken skillnad detta skulle ha inneburit för de mänskliga angelägenheterna!
VÄKTARE FÖR DET FORNTIDA ISRAEL
4. a) Vem uppreste Jehova till att vara profet för sitt eget folk Israel, och till vilka var denne profet en förebild? b) Vilket uppdrag fick Hesekiel?
4 Genom sin gudomliga makt visste Jehova i förväg att även kristenheten skulle behöva delges hans slutliga varning. Han visste vad hans utvalda folks historia i förkristen tid antydde eller visade i förebild. År 613 f.v.t. uppreste han en jude som hette Hesekiel till att vara profet för sitt eget folk. Så även om Hesekiel då var landsflyktig i Babylons land, var han Jehovas väktare för Israel. Hans profetior vidarebefordrades åt sydväst, till Jerusalem i Juda land. Vad Jehova sade till Hesekiel då på den tiden är av intresse för oss i dag, för han var en förebild till Jehovas smorda vittnen i våra dagar. Denna smorda klass har handlat i enlighet med vad Jehova sade till Hesekiel med orden: ”Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. Om jag säger till den ogudaktige: ’Du måste dö’ och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.” — Hes. 3:17, 18.
5, 6. a) Under vilken tidsperiod levde Hesekiel? b) Varför kunde Gud inte anklagas för att ha tvingat på Hesekiel ett svårt uppdrag?
5 Varför talade Jehova så allvarligt till denne jude, Hesekiel? Därför att Hesekiel då, år 613 f.v.t., levde i de yttersta dagarna för det dömda Juda rike med dess huvudstad Jerusalem. Hans folk där i detta rike hade förts in i ett nationellt förbund med Jehova genom hans medlare, profeten Mose, och som en medlem av detta folk hade Hesekiel förpliktelser mot Jehova livet ut. Han var också en präst som skulle ha tjänat Jehova i hans tempel i Jerusalem. Helt naturligt var han därför skyldig Gud något. Gud kunde således inte anklagas för att orättmätigt tvinga på Hesekiel ett svårt uppdrag, denne Hesekiel som fötts in under det nationella förbundet och under det aronitiska prästerskapets förpliktelser, vilket då stod under översteprästen Serajas ledning. — 2 Kon. 25:18.
6 Det var till Hesekiels folk som Jehova tidigare hade sagt genom sin profet Jesaja: ”’Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt.’” (Jes. 43:10—12, NW) Hesekiel var därför en förebild till den organiserade skaran av Jehovas med anden smorda vittnen i vår tid, de andliga israeliterna. Dessa smorda vittnen lever i en tid som är mycket mer betydelsefull än Hesekiels dagar.
7. a) Vilken statsbildning var i fara på Hesekiels tid, men hur förhåller det sig i våra dagar? b) Hur länge fick Hesekiel låta varningen ljuda innan den förutsagda tillintetgörelsen inträffade?
7 På den tiden var det bara denna enda statsbildning, det lilla Juda rike, som var i fara. Det som i våra dagar är i fara är det som detta forntida rike förebildade, nämligen kristenheten, jämte alla dess världsliga bundsförvanter. I själva verket är hela denna tingens ordning världen över domfälld, alldeles som det i Noas dagar var världen som var dömd till tillintetgörelse. Guds varning genom Hesekiel var mer brådskande, för Hesekiel började låta varningen ljuda bara fyra år innan den babyloniska hären invaderade hans hemland eller sex år innan den förstörde det belägrade Jerusalem och dess tempel. Många av invånarna i den belägrade staden dog av svält, av farsoter eller genom krigets svärd. Många av de överlevande drevs bort i fångenskap för att dö i det avlägsna Babylon. Hesekiels egen generation hotades därför av denna katastrof.
8. a) Vilken överhängande förstöring under det första århundradet hjälper oss att avgöra i vilken tid Gud skall låta den stundande världsförstörelsen inträffa? b) Vilka fick då låta Guds varning ljuda, och hur viktigt var det att de frambar denna varning?
8 Hur kort tid som ännu återstår för oss i våra dagar kan vi bara sluta oss till av vad som hänt på jorden enligt bibelns profetior. I Jesu profetia, som finns upptecknad i Matteus, kapitel 24 och 25, varnade han dem av sina lärjungar, som skulle utgöra den första delen av hans ”trogne och omdömesgille slav”-klass, angående den förstöring som skulle drabba Jerusalem i deras egen generation. På så sätt gjorde han sina lärjungar medvetna om deras ansvar gentemot de judiska invånarna i provinsen Judeen. De var i allvarlig fara på grund av den överhängande nationella katastrofen. Om den kristna ”slav”-klassen i de kritiska dagarna på den tiden inte hade varnat och uppmanat de berörda judarna att dra sig ur farozonen så fort som möjligt, så skulle de ha delat ansvaret för att de ovarnade judarna förlorade livet och friheten.
9. På vilket sätt var Hesekiel ett utmärkt föredöme för Guds smorde ”slav” i våra dagar?
9 Hur hade det gått om Hesekiel då för länge sedan inte hade fullgjort det uppdrag han tilldelats att från fjärran varna sina hotade landsmän? Han skulle inte ha överlevt Jerusalems förstöring år 607 f.v.t., för Jehova skulle ha hållit honom ansvarig för deras blod. Det är tydligt att Hesekiel troget fullgjorde sitt gudomliga uppdrag så länge det ännu var möjligt att upprätthålla förbindelserna med det dömda Jerusalem, för det behagade Jehova att låta honom leva vidare. Det behagade Jehova att använda honom till att uttala en profetia i det tjugosjunde året av hans landsflykt i Babylon. Det var 16 år efter det fruktansvärda blodbadet i Jerusalem år 607 f.v.t. (Hes. 29:17; 40:1) I det här avseendet var han ett utmärkt föredöme för den smorda ”slav”-klassen i vår farliga tid. Det är sant att om enskilda individer i ”slav”-klassen skulle dra sig tillbaka från att vidare låta varningen ljuda och underrätta de ogudaktiga människorna, kommer sådana individer att få göra räkenskap inför Jehova. Men de flesta av ”slav”-klassens medlemmar kommer att bevisa sig vara lika Hesekiel. De kommer inte att kunna anklagas för blodskuld.
10. a) Hur betydelsefull är en väktares ställning? b) Hur visar Gud att han är intresserad av både dem som behöver bli varnade och sin väktare?
10 Det är mycket tydligt att en väktare har en ytterst ansvarsfull ställning. Om en soldat i krigstid somnade på sin vaktpost, blev han dödad, eftersom andras liv sattes på spel och man också riskerade att lida nederlag. (Dom. 7:19) Gud är därför intresserad inte bara av deras liv som behöver bli varnade, utan också av sin väktares liv. Detta framgår av vad han vidare säger till Hesekiel: ”Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ. Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör, vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg, och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall han väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet, som han förr har övat, skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna sig, och du själv har då räddat din själ.” — Hes. 3:19—21; 33:2—9.
11. Hur är det arbete som den ”trogne och omdömesgille slaven” utför likt det som en väktare utför?
11 I Psalm 127:1 heter det: ”Om HERREN [Jehova] icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.” Men en väktare på en stadsmur har ändå blivit betrodd med att skydda de människors liv som bor i staden. Han är förpliktad att varna invånarna för varje hot mot deras liv och frihet. Med all rätt bör han inte önska få skulden för deras blod. Om han håller sig vaken och vaktar, skall det räknas honom till godo att han skyddar andra människosjälars liv. Detta är den ”trogne och omdömesgille slav”-klassens situation i den här tiden, när den gamla tingens ordning står inför sitt slut, Jehova har förordnat ”slav”-klassen som sin ”väktare” till att vakta alla deras eviga intressen, vilka bekänner sig vara hans folk, alldeles som i Hesekiels fall.
VARNING GENOM EN NUTIDA VÄKTARE
12, 13. a) Vilket gensvar önskar Gud se som en följd av att han låter varningen ljuda? b) Vad blir möjligt genom att varningen ljuder, men vad händer med dem som inte lyder den?
12 Men är det bara de, som gör anspråk på att vara kristna, som hotas av tillintetgörelse vid denna tingens ordnings slut? Nej, alla andra religionsivrare är också hotade, även de som vägrar att ansluta sig till någon del av den organiserade religionen. Jordens skapare, Jehova Gud, vet detta. Han skulle helst inte vilja tillintetgöra människorna. Det är hans främsta önskan att så många som möjligt skall bli räddade undan evig tillintetgörelse och bevisa sig värdiga liv i hans rättfärdiga nya tingens ordning. Därför har han låtit sin varning ljuda ut vitt och brett.
13 Barmhärtigt underrättade Jehova först ”slav”-klassen, som framställdes i bild genom Hesekiel. Så gjorde han denna klass till sin sammansatte ”väktare”. Denna ”väktar”-klass har speciellt blivit betrodd med att låta Guds varning ljuda. Tack vare att den varnar i tid blir det möjligt för fler och fler människor att höra och handla i enlighet med den varning de hör och få hopp om att bli räddade genom den gamla världens slut. Vad dem beträffar som vägrar att lyssna till den gudagivna varningen, så kommer deras blod över deras egna huvuden!
14, 15. a) Vilka har utan framgång försökt tysta ner frambärandet av varningen, men vilka har lyssnat och reagerat positivt? b) Tidsperioden av ”godvilja från Jehovas sida” kommer att ta slut. Vad kommer det att betyda?
14 Jehovas ”väktar”-klass har blivit känd över hela världen. Deras fiender skulle vilja tysta deras varnande röst. De betraktar varningen som fientlig mot deras tingens ordning. Men förgäves! Varningen har dånat i deras öron i synnerhet sedan år 1919, det år då världen började försöka återhämta sig från de sår den tillfogats genom första världskriget. Tidsperioden från och med då har varit en del av vad Jesaja 61:2 (NW) kallar ”året av godvilja från Jehovas sida”. Detta betyder att han ännu inte utgjutit sin vrede över den gudsförnekande tingens ordning. Vilket syfte har detta tjänat? Det har medgett att Jesu profetia har uppfyllts ända till nu: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matt. 24:14) Till följd av detta har många i våra dagar, som utgör en del av kvarlevan av detta rikes arvingar, reagerat positivt på budskapet om Riket. De har således dragit nytta av denna ”godvilja från Jehovas sida”. De har gjorts till en del av ”väktar”-klassen. De har förenat sig i att låta Guds varning ljuda.
15 Det symboliska ”året” som anslagits för ”godvilja från Jehovas sida” är en begränsad tid. Alla tecken i våra dagar visar att den snart är slut. Dess slut kommer inte att betyda ett ”Gott nytt år!”, utan en förändring från Jehovas ”godvilja” till hans vrede. Detta betyder att ”dagen av hämnd från vår Guds sida” är inne. (Jes. 61:1, 2, NW) Det kommer att bli den mörkaste dagen denna värld av människor någonsin upplevt.
16. Vad åstadkommer ”väktar”-klassen genom att låta varningen ljuda?
16 Detta gör det brådskande för ”väktar”-klassen att låta varningen ljuda om att ”året” av Jehovas godvilja snart är slut och att ”dagen av hämnd” snart skall bryta ut. Att den lydigt låter Guds varning ljuda kommer inte att rädda den här hoplappade gamla tingens ordning och dess hängivna understödjare från att bli tillintetgjorda i den kommande ”stora vedermödan”. Men detta faktum slår inte ner modet på ”väktar”-klassen. De är övertygade om att om de omvänder ogudaktiga människor från deras ogudaktiga väg till rättfärdighet, kommer dessa; att räddas från att bli tillintetgjorda tillsammans med den här gamla världen. ”Väktar”-klassen kommer således att undgå att ådra sig blodskuld i deras fall som har låtit varna sig och övergett sin livshotande ogudaktighet. ”Väktar”-klassen är också övertygad om att den, genom att ihärdigt fortsätta att ge varning, kommer att hindra många rättfärdiga människor från att bli onda och förena sig med den ogudaktiga världen och därigenom döma sig själva till att förgås med den i den ”stora vedermödan”. Detta är mycket tillfredsställande för ”väktar”-klassen. Deras tjänst skall inte vara förgäves!
17. a) Vilken belöning har ”väktar”-klassen fått erfara? b) Vilka har nu förenat sig med denna klass i att låta varningen ljuda?
17 ”Väktar”-klassen har ännu inte tröttat ut sin röst när det gäller att ropa ut varningen om ”dagen av hämnd från vår Guds sida”. Inte heller har den sänkt rösten, och den är fast besluten att inte göra det. Vilken syn, som förhärligar Jehova, möter inte deras ögon som en belöning! En tallös ”stor skara” hörare har tagit emot varningen och framträder inför ”väktar”-klassen. (Upp. 7:9) Den ”stora skarans” ögon har öppnats, så att de ser Jehovas skarprättares ”svärd” som skall slå ner de ogudaktiga motståndarna till hans messianska rike. Fyra år innan andra världskriget bröt ut började denna ”stora skara” ta bestämd form och förena sig med ”väktar”-klassen. Barmhärtigt nog kulminerade inte andra världskriget i ”dagen av hämnd från vår Guds sida”. Inte heller hindrade eller hejdade andra världskriget och dess efterverkningar den ”stora skaran” att strömma till ”väktar”-klassen mitt under världsvid förföljelse. Genom detta har de blivit förpliktade att förena sig med ”väktar”-klassen i att utan fruktan basunera ut Guds varning. De har inte undandragit sig denna skyldighet. På så sätt önskar de inte bara ge uttryck åt sin kärleksfulla lydnad för Jehova Gud, utan också ge uttryck åt sin kärlek till sina medmänniskor.
18, 19. a) Vilken aktion råder det ett verkligt stort behov av att vi tar del i, om vi skall handla i överensstämmelse med orden i Jesaja 52:8? b) Vad bör driva oss till att ta del i att låta denna gudomliga varning ljuda?
18 I denna sena tid, i de yttersta dagarna för kristenheten och hela den övriga delen av denna dömda tingens ordning, är behovet av en förenad aktion verkligen stort. För länge sedan förenade profeten Hesekiel och den samtida profeten Jeremia — trots att hundratals kilometer skilde dem åt — sina röster i att varna sin egensinniga nation för ”dagen av hämnd” som snart skulle bryta ut över den. Nu, i vårt århundrade, sedan första världskrigets slut, har orden i Jesaja 52:8 (NW) varit tillämpliga på Jehovas överlämnade folk: ”Hör, dina egna väktare har höjt sin röst! De håller i med att unisont ropa av fröjd; ty det skall vara ansikte mot ansikte som de skall se när Jehova återförsamlar Sion.” Alla de som återförsamlades under det himmelska Sion såg samma syn i ljuset av de bibliska profetior som då uppfylldes; tillsammans såg de Jehovas hand i verksamhet till gagn för dem. De stämde upp i ett unisont budskap till hela världen. I dag, mer än 60 år senare, måste de fortsätta sitt förenade vittnande, men nu inbegriper de den brådskande varningen om ”dagen av hämnd” från Jehova. Den ”stora skaran” ur många nationer och många tungomål måste förena sina röster med ”väktarens”.
19 Så framåt, som en förenad skara, med varningen om ”dagen av hämnd från vår Guds sida”! Må vi hålla oss fria från blodskuld. Detta därför att vi önskar bli skonade under ”dagen av hämnd”. Många av våra medmänniskor skulle också önska bli räddade. Må vår stora kärlek till Jehova och Kristus och kärleken till vår nästa, vår granne, vår medmänniska, driva oss till att oemotståndligt låta den livräddande varningen ljuda. Detta kommer att medföra ändlös glädje för oss! Bäst av allt, Jehova kommer att bli rättfärdigad för att han kärleksfullt visat sin omsorg om människorna!
[Bild på sidan 23]
Alldeles som Hesekiel hade varnat, förstörde den babyloniska hären Jerusalem och förde bort många av de överlevande i fångenskap
[Bild på sidan 25]
I likhet med Hesekiel låter den nutida ”väktar”-klassen varningen ljuda — nu med bistånd av den ”stora skaran”, dess medarbetare