Frågor från läsekretsen
● Vad var ”meningen med bröden”, som omnämns i Markus 6:52?
Markus 6:51, 52 lyder: ”Han [Jesus] steg upp till dem [lärjungarna] i båten, och vinden lade sig. Då blev de oerhört förundrade inom sig, för de hade inte fattat meningen med bröden, utan deras hjärtan var fortfarande tröga till att förstå.” Tidigare hade lärjungarna sett Jesus Kristus förmera fem bröd och två fiskar, så att de räckte till att mätta omkring 5.000 män, förutom kvinnor och barn. Överskottet, som samlades ihop, fyllde 12 korgar, vilket utgjorde ett påtagligt bevis för att alla de närvarande hade blivit mätta. Detta borde ha lärt lärjungarna att Gud hade bemyndigat Jesus att utföra underverk. — Matt. 14:19—21; Mark. 6:41—44.
När därför Jesus senare gick på vattnet och vinden lade sig, när han steg upp i båten, hade lärjungarna orsak att förknippa dessa underverk med att bröden hade förmerats på mirakulöst sätt. Om Jesus Kristus kunde ge den stora folkhopen mat, så borde det helt visst inte ha verkat så märkligt eller fantastiskt att han också kunde gå på vattnet och kunde få vinden att lägga sig.
Men lärjungarna kunde ännu inte se ett underverk i ljuset av ett annat. Deras hjärtan fattade helt enkelt inte vilken stor makt som hade getts Jesus Kristus genom helig ande. De blev lika förvånade som de människor som saknade bakgrund till att tro att Guds Son kunde gå på vatten och få vinden att sluta blåsa skulle ha blivit.
● Vad menade aposteln Paulus, när han skrev att förekomsten av sekter bland korintierna skulle uppenbara människor som var godkända?
På grund av det aposteln Paulus hade hört från andra skrev han: ”Jag [hör] nämligen att det, när ni kommer tillsammans som församling, finns söndringar bland er; och i någon mån tror jag det. Det måste ju också finnas sekter bland er, för att de godkända också skall kunna bli uppenbara bland er.” — 1 Kor. 11:18, 19.
Aposteln var medveten om att det andra berättar inte alltid ger en fullständig bild av den verkliga situationen. Men på grund av det han själv kände till om församlingen i Korint visste han att de upplysningar han fick var sanning. Därför kunde han säga: ”I någon mån tror jag det.” Han drog den slutsatsen att det måste finnas partier eller sekter bland korintierna. Men själva förekomsten av dessa partier skulle uppenbara vilka som ägde Guds godkännande.
När det bildas partier, söker ofta vissa individer att själva skaffa sig anhängare. Deras missnöjda ande och önskan att få en framskjuten ställning eller att få synas kommer snart att visa sig. Men människor som är den Högstes godkända tjänare fortsätter att ödmjukt hjälpa sina medtroende. De visar, genom det de säger och gör, att de är övertygade om att Herren Jesus Kristus är huvudet för den kristna församlingen. De kommer inte att ansluta sig till grupper som upphöjer ofullkomliga människor; och inte heller kommer de själva att försöka få människors bifallsrop.
Människor som i sanning är Guds godkända tjänare tar helt avstånd från bildandet av partier och har inte något som helst med dem att skaffa. Också när det uppstår sekter, gör dessa godkända individer allt de kan för att främja enhet och kärlek. Ja, sanningsälskare märks genom att de tar avstånd från partianda och genom att de fortsätter att hjälpa andra att inse behovet av enhet under Kristi Jesu ledarskap. På det sättet tjänar sekter eller söndringar faktiskt till att identifiera sanna troende, människor som har rena motiv.