Julen når mycket långt
Den sprider sig runt världen, men inte bara det — den når också långt tillbaka i forntiden
DU TRÄNGS med folkmassan som fyller det stora varuhuset. För femhundrade gången de senaste veckorna hör du över högtalarna den muntra melodin ”Bjällerklang”. Den går bra ihop med kassaapparaternas klocksignaler. Jultomten i röd dräkt och vitt skägg finns på plats och delar ut presenter till barnen som radat upp sig för att få sitta i hans knä. ”God jul”-skyltarna som finns överallt är på engelska — men sorlet av röster runt omkring dig är på ett annat främmande tungomål. Du kan undra var du är.
Du är i Japan, ett land där mindre än en procent av befolkningen bekänner sig till kristendomen. Sedan andra världskriget har julen blivit en allmän högtid där.
För inte så länge sedan firade japanska buddister jul genom att dekorera en 53 våningar hög byggnad i Tokyo med färgade lampor uppsatta i form av jungfru Maria.
Beträffande Japan konstaterade tidskriften Newsweek:
”Julen är nu årets största högtid. ... De sista dagarna i december översvämmas av en serie med fester i hem och på kontor, fabriker och nattklubbar. De ger nationen en kolossal baksmälla som det nya året skall börja med.”
Skogar av julgranar pryder affärsområdena. Det skyltas med julkort som vanligtvis visar den heliga familjen och änglarna med sneda ögon och svart hår. Jultomtar finns överallt; många av dem är kvinnor. En varuhuschef sade: ”Vi har upptäckt att kvinnor har lättare att vinna barnens tillit, speciellt de små barnens.” De är också populära bland de större firarna, för söta flicktomtar finns på restauranger och strip-tease-tomtar på nattklubbar.
HONGKONG, SINGAPORE, SYDKOREA, HAWAII, AFRIKA
I Hongkong är 90 procent av befolkningen icke-kristna kineser, men i mitten av oktober skimrar affärsdistrikten av juldekorationer, och det är fullt med folk som handlar. Och överallt finns de trinda, vitskäggiga, rödklädda herrarna som låter barnen sitta i knä, medan de delar ut presenter. Kommunistägda affärer har varit de främsta i att främja julhysterin.
Två månader före jul har väldiga skyltar på de stora varuhusen i Singapore förkunnat ”God jul och gott nytt år!” Tavlor avbildar jultomten och Jesu födelse. Levande tomtar i de traditionella röda dräkterna delar ut godsaker till barnen.
Julen är en av de största helgerna i Sydkorea för såväl de icke troende som för de 14 procent av befolkningen som bekänner sig till kristendomen. Nattklubbarna är fyllda på julaftonskvällen, men det är vanligare med familjebjudningar. Människor strömmar in i de stora varuhusen för att köpa presenter. Jultomtar såväl som julgranar är på plats.
På Hawaii utväxlar buddisterna julklappar, pryder sina hem för helgen och håller familjefester.
Många icke-kristna afrikaner i Kenya betraktar julen som en tid att roa sig på. På juldagen festar de, dricker öl, utväxlar gåvor och dansar. De arbetar upp sig till extas genom att trumma och dansa hela natten. Många av hyddorna har julträd prydda med blommor. I stället för de vanliga granarna använder de bananblad eller sådana ständigt gröna träd som cypresser.
DEN KOMMERSIELLA JULEN NÅR KOMMUNISTLÄNDERNA OCH JUDARNA
En resenär gav följande kommentar när han återvände till Förenta staterna:
”När vi nyligen gick igenom de inre delarna av Kreml, visade guiden på den nya ultramoderna Bolsjojteatern och sade: ’Det är där vi sätter upp en stor gran och håller vår julhögtid varje år. Den enda skillnaden är att vi har vårt firande den 7 januari och ni den 25 december.’ När jag i december var i Östberlin, blev jag förvånad över att få se mycket stora smyckade julgranar på offentliga platser.”
Judarna förkastar i allmänhet Jesus Kristus, men de flesta av dem dekorerar sina butiker med julprydnader, deltar i firmafesterna och sänder kort med julhälsningar. Angående Hanukkah framhåller rabbinen Morris Kertzer i sin bok What Is a Jew?:
”Amerikanska judar har förvandlat denna lilla högtid till en stor högtid främst därför att dess traditionella sedvänjor överensstämmer så nära med julfirandet, som försiggår vid samma tid. ... Till efterliknande av den allmänna anda som råder i december kännetecknas Hanukkah nu av att man byter gåvor för gamla och unga och dekorerar hemmen med en mängd olika Hanukkah-symboler.”
En tidigare president för The Union of American Hebrew Congregations frågade: ”Har inte julen blivit en universell helgdag som firas av alla?” Efter att ha omnämnt hur judarna har ryckts med i gåvogivandet och de uppsluppna julfesterna säger han:
”Om jag var kristen präst i stället för judisk lärare, skulle det inte finnas något som jag skulle beklaga så mycket och bittert harmas över som denna oinskränkta förvandling som åstadkommits av oräkneliga mängder kristna, av en del judar, och av många icke-troende som inte tillhör vare sig judendomen eller kristenheten, ... denna förvandling av en sådan helig dag till något som är så hedniskt, till en helgdag som är utan djup andlig innebörd.”
JULEN NÅR LÅNGT IN I FORNTIDEN
”Återinför Kristus i julen!” Det är det rop som ofta hörs från många som uppriktigt önskar ära Kristus Jesus på årsdagen för hans födelse. De inser inte att Kristus aldrig har varit i julen. Den puritanska kyrkan i England inte endast förkastade julen — den förföljde rentav alla fördärvade själar som vågade fira den i hemlighet! I New England var under den första tiden julfirandet förbjudet i lag, eftersom puritanerna tog anstöt av det icke-kristna ursprunget till dess sedvänjor och traditioner.
Den 25 december firade både romare och forntida greker den obesegrade solens födelse. Denna sedvänja sträcker sig ända tillbaka till Babylon. Nimrod dyrkades såsom solguden. När han slogs ner av sina fiender, representerades han av en träkubb, och när han återföddes, symboliserades han av ett ständigt grönt träd. Efter att ha påvisat detta fastslår dr Alexander Hislops bok The Two Babylons:
”Nu är julkubben den döde Nimrod, upphöjd till solgud, men nedhuggen av sina fiender; julgranen är Nimrod redivivus — den dödade guden som fått liv igen.”
Träkubben blev uppbränd på kvällen den 24 december, men nästa morgon hade den blivit ersatt med ett ständigt grönt träd. Hislop visar på det hedniska ursprunget till de andra sedvänjorna kring julen — ljusen, kalasen, dryckesbålen, misteln, seden att ge gåvor och annat. — Sid. 91—103.
Jesus föddes inte den 25 december, utan på hösten när herdarna med sina hjordar var ute på de öppna fälten. Dessutom firade inte de kristna hans födelse, men de blev befallda att ihågkomma hans död genom Herrens kvällsmåltid, vilken han instiftade den kväll han blev förrådd. ”Fortsätt att göra detta”, sade han, ”till minne av mig.” — Luk. 22:19, 20.
Protestanterna fick sina julsedvänjor från katolikerna. Katolikerna fick dem från det forntida Rom. Den brittiske kardinalen Newman erkände att katolska kyrkan ”förvandlade demondyrkans själva hjälpmedel och tillbehör till ett evangelistiskt bruk” och att många av hans kyrkas sedvänjor ”är av hedniskt ursprung och helgade genom att de blivit upptagna i kyrkan”. Från romarna når julsedvänjorna långt bakåt genom Grekland, Persien, Egypten, Assyrien och slutligen till Babylon och Nimrod, solguden.
Julen har ingenting att göra med Kristus. Den är genomsyrad av demonism. Ingetdera av dessa förhållanden kommer att ta död på julen. Den överlever och sprider sig därför att den är kommersiell. Jultomten har mer och mer kommit att stå som symbol för habegär och vinningslystnad.