Internationella konvent behöver många villiga arbetare
JEHOVAS kristna vittnen är med rätta kända för sin nitälskan, sin villighet att arbeta tillsammans för att få saker och ting gjorda. Det som skedde när de byggde en sammankomsthall nära Pittsburgh i USA är utmärkande för dem. I en illustrerad tidningsartikel hette det att ”omkring 200 män med skyddshjälmar och arbetskläder göt betong och murade vid en byggnadsplats, och inte en enda av dem fick betalt”. Bland annat stod det att läsa att ett av de vittnen som hade tillsyn över arbetet förklarade: ”Ibland ... har vi mer folk här än vi behöver.” Några dagar längre fram berättade samma tidning om en diakon som, i kontrast till detta, beklagade sig över att knappast någon ställde upp för att hjälpa till i ett projekt som stöddes av ett ”stort antal protestantiska kyrkor”.
Nitälskan har alltid kännetecknat Jehovas sanna tjänare. Tabernaklet i öknen och dess tillbehör krävde sannerligen mycket hårt arbete. Fann Mose det nödvändigt att tvinga eller pressa sitt folk eller betala dem för att utföra det nödvändiga arbetet? Absolut inte! Israeliterna på den tiden var uppskattande frivilliga, alldeles som vi läser: ”Därefter kallade Mose till sig ... alla de ... konstförfarna männen, åt vilka HERREN [Jehova] hade givit vishet i hjärtat, alla som av sitt hjärta manades att träda fram för att utföra arbetet.” (2 Mos. 36:2) Skildringen omtalar också vad alla dessa som hade villigt hjärta kunde uträtta.
Aposteln Paulus sade om sig själv att han utförde sin tjänst frivilligt. (1 Kor. 9:17) Och han gav rådet att ge materiell hjälp åt behövande medtroende frivilligt, inte av tvång, ”ty Gud älskar en glad givare”. (2 Kor. 9:7) Och aposteln Petrus förmanade de äldste att fullgöra sina plikter ”inte under tvång, utan villigt”. — 1 Petr. 5:2.
Varje år erbjuder våra områdessammankomster utmärkta möjligheter för villiga själar att tjäna sina bröder nitiskt och osjälviskt. Och vid de kommande internationella konventen kommer det att vara så i ännu högre grad.
Som Jehovas lojala överlämnade tjänare är vi alla intresserade av att låta Guds ord befinnas sannfärdigt, alldeles som Jesus gjorde genom att fullgöra allt som hade blivit förutsagt om honom. (Rom. 3:4; Luk. 24:26, 27, 44—46) Har vi samma lojala ande beträffande Guds profetiska ord? Då kommer vi villigt och glatt att ställa oss till förfogande vid dessa konvent, eftersom Jehova Gud lät följande bli nedtecknat i sitt ord: ”Ditt folk skall erbjuda sig villigt på din militära styrkas dag. ... Du [har] ditt unga manskap alldeles som daggdroppar.” (Ps. 110:3, NW) Har vi inte levat på dagen för Jesu Kristi militära styrka sedan år 1914? Det har vi sannerligen. Han fullgör fortfarande Jehovas förutsagda vilja beträffande honom. Bör vi då inte också fullgöra vad Jehova har förutsagt om oss?
De kommande internationella konventen lovar att bli tillfällen av stor andlig njutning. Bröderna i den styrande kretsen arbetar hårt, tillsammans med andra bröder vid huvudkontoret, för att se till att det blir en god andlig festmåltid för alla Jehovas tjänare som är i stånd att vara närvarande. Detsamma kan sägas om bröderna vid avdelningskontoren i de länder där dessa sammankomster skall hållas. Men det är inte nog att bara förbereda denna andliga föda. Det måste också finnas anordningar för att dela ut detta närande andliga bröd till alla som är närvarande vid dessa konvent, liksom det också behöver göras anordningar för att sörja för deras övriga behov. Detta betyder att det behövs frivillig arbetskraft till att hjälpa till vid dessa konvent. Det finns verkligen arbete för alla. Alldeles särskilt behövs det sådana som är ”visa”, som har yrkeserfarenhet eller förmåga att öva tillsyn med att ta ledningen över de olika avdelningarna. Alla andra kan frivilligt erbjuda sig varhelst ”behovet är stort” — som ordningsmän eller i renhållningsavdelningen, i cafeterian eller i förfriskningsstånden, för att nämna bara några få avdelningar.
Ja, villiga arbetare, många sådana, kommer att behövas för att de bröder som är närvarande vid 1978 års internationella konvent skall få det bekvämt och skall kunna höra och njuta av det program som utarbetats av den ”trogne och omdömesgille slaven”. De bröder som tjänar på podiet har privilegiet att dela ut den andliga födan. Att sörja för de materiella behoven och bekvämligheterna är också betydelsefullt. Det är bara om både de andliga och de materiella behoven tillgodoses på tillbörligt sätt som alla de som kommer till dessa konvent kan bli verkligt uppbyggda i andligt avseende. De kommer då att kunna återvända hem med samma sinnesinställning som israeliterna i forna tider hade, när de återvände hem från överlämnandet av Jehovas tempel i Jerusalem — ”de voro fulla av glädje och fröjd över det goda som HERREN hade gjort mot ... sitt folk”. — 2 Krön. 7:10.