Vi uppskattar vår samhörighet med Jehova
”Visa er vara söner till er Fader som är i himlarna.” — Matt. 5:45, NW.
1. Varför sätter vi värde på en god vän, och varför måste vi betrakta Jehova som vår bäste vän?
EN PÅLITLIG vän bör räknas bland det värdefullaste vi äger. En sådan person ger lugn och tröst i en tid av nöd och är till underbar glädje när vi har välsignelser att dela med oss av. Om vi har ett antal lojala vänner, är vi verkligen rika. Men vem skulle du betrakta som din bäste vän? Sannolikt är det den som du har mest gemensamt med och vars samhörighet med dig bidrar mest till dina behov. Vi kan allesammans tänka på vänner som vi håller kära, men ingenstans kan vi finna någon som går upp emot Jehova som en vän som så fullständigt kan fylla våra behov. ”För den som är utan dynamisk energi låter han all makt överflöda”, i det han ger allt som krävs för att vi skall hållas uppe. (Jes. 40:29—31, NW) De som uppskattar sin samhörighet med honom fäster sig oskiljaktigt vid honom som en förtrolig medförbunden.
2, 3. a) Hur kan vi bli personligen bekanta med Jehova? b) Vilket ansvar åtföljer vänskapen med honom?
2 Somliga, som betraktar saken från mänsklig ståndpunkt, kan anse att samhörighet med honom är något som är orealistiskt. Hur kan jag vara förtrolig vän till någon som befinner sig så långt borta? Vilken möjlighet finns det att personligen få en uppfattning om hans egenskaper? Få av oss har utsikten att bli förenade med honom i hans bokstavliga närvaro, men detta betyder inte att vi aldrig kan veta hurudan han är som person. Han har genom sin Son gett oss exakt kunskap om sin personlighet. Jesus förklarade: ”Den som har sett mig, han har sett Fadern.” (Joh. 14:9) Lärjungarna kunde hos Jesus lägga märke till samma egenskaper som hans Fader äger. När han var bland människorna och arbetade bland dem, gav han oss en enastående möjlighet att bli personligen bekanta med hans Fader. ”Saliga [Lyckliga, NW] äro de ögon, som se det I sen”, sade Jesus. ”Många profeter och konungar ville se det som I sen, men fingo dock icke se det.” (Luk. 10:23, 24) Inte ens Mose, som fick erfara förtroligheten i ett personligt kommunicerande med Jehova, var så välsignad som de som kunde se och höra Jesus.
3 Jesus gjorde det möjligt för oss att veta hurudan Jehova är. Han visade oss hur vi skall nalkas hans Fader för att vinna Hans godvilja. Jesu personliga kunskap om Fadern blev en källa till informationer som vi kan ösa ur. Aposteln Paulus framhöll: ”I honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter fördolda.” (Kol. 2:3) Ett studium av hans läror och personliga egenskaper hjälper oss att förstå och uppskatta hans Fader som en betrodd vän. Ju närmare vi kommer varandra, desto större blir vår glädje. Likaså blir vårt ansvar större. Ansvarigheten inför honom ökar. Den som avsiktligt vänder ryggen åt Jehova efter att ha erkänt honom som en vän betraktas som en som ”har trampat på Guds Son och ... med förakt har kränkt den oförtjänta omtankens ande”. (Hebr. 10:28, 29, NW) I stället för att stöta oss tillbaka ger oss sådan kunskap ännu större skäl att söka hans vänskap.
Jesus uppskattar helt och fullt sin samhörighet med Jehova
4. Vilken möjlighet hade Jesus att lära känna sin Fader, och vilken arbetsuppgift fick han?
4 På alla sätt visade Jesus att han satte värde på sin samhörighet med sin Fader. Allt det han sade och gjorde visade att han kände sin Fader mycket väl och ville vara lik honom på alla sätt. I en föremänsklig tillvaro som sträckte sig över väldiga tidsåldrar var han ständigt i sin Faders närvaro, i stånd att se honom bokstavligen och erfara den nära samhörigheten mellan en kärleksfull far och en hängiven son. Hans arbetsuppgift var att genomföra sin Faders syften med skaparverket. Som ett resultat av detta sägs det att ”allting blev till genom honom”. (Joh. 1:3, NW) Hans fullkomliga utförande av detta arbete inbegrep en oändlig mångfald av plikter, vilkas omfattning och betydelse vi nätt och jämnt kan uppfatta. Han blev betrodd med att använda den starkaste kraft som finns: den heliga anden. Han använde den i trogen lydnad för sin Faders vilja, i det han uträttade allt det som Han hade föresatt sig.
5. a) Hur fortsatte Jesus att utöva myndighet också medan han var på jorden? b) Vilket tvåfaldigt syfte bestämde hans bruk av myndighet?
5 Sonen vet vad det innebär att ha stor makt. Han är ”över alla andra”, och Fadern har ”lämnat allt i hans hand”. (Joh. 3:31, 35, NW; Matt. 28:18) Medan han var på jorden fortsatte han att utöva ett mått av denna myndighet. När aposteln Petrus reagerade med våld då Jesus blev gripen, förebrådde Jesus Petrus och frågade: ”Menar du, att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?” (Matt. 26:53) I sitt handlingssätt med apostlarna talade han med myndighet. När de tilltalade honom som ”Herre”, erkände han det, i det han sade: ”Ni gör rätt i att säga det, för det är sant.” (Joh. 13:13, Levande Testamentet) Hans ord och sätt att uppträda lämnade inte något tvivel beträffande vem som hade ledningen. Han utövade emellertid alltid myndighet på ett vänligt sätt, för att uppnå ett tvåfaldigt syfte: för det första att förhärliga sin Fader och uppenbara hans uppsåt och för det andra att gagna dem som lydde. Hans sätt att handskas med angelägenheterna var avsiktligt uttänkt att rikta gynnsam uppmärksamhet mot hans Fader, upphöja hans namn inför andra. Han sökte ivrigt göra sin Faders underbara egenskaper och kärleksfulla föranstaltningar kända. Utan tveksamhet förklarade han gång på gång sin egen underkastelse under Jehova Gud, i det han förklarade sin föresats att alltid göra ”vad honom behagar”. — Joh. 8:29.
6. Hur visade Jesus uppriktig omsorg om andra?
6 Han hade omsorg om andras välfärd, var angelägen att hjälpa dem att göra sig förtjänta av hans Faders godkännande. Det var inte på något sätt så att han begagnade sig av sin myndighet för att utnyttja dem för egen vinnings skull. Hans fåtaliga materiella ägodelar var bevis för att han inte hade något begär att göra sig själv rik på deras bekostnad. Han gav inte egenmäktigt befallningar åt andra som han hade omkring sig; omtänksamhet och mildhet var kännetecknande för hans sätt. De som kom till honom blev alla mottagna på samma grundval — han visade inte förkärlek för de rika eller förakt för de fattiga.
7. Hur kände Jesus det i fråga om sin Faders myndighet, och hur påverkade detta hans lärjungar?
7 Han såg hos sin Fader allt som var gott, rättfärdigt och rätt. Lydnad var inte helt enkelt en plikt; han ville ha sin Fader som Herre över sig. Jesu fullkomliga återspegling av dessa egenskaper i sin egen personlighet alstrade samma önskan hos hans lärjungar. Det de såg hos honom gjorde också att de ville ha Jesus som sin Herre. Petrus talade för alla som har tro, när han identifierade Jesus som ”Guds Helige” och som den som har ”det eviga livets ord”. (Joh. 6:67—69) På grund av att hans vädjan alltid var grundad på kärlek, kände de sig instinktivt dragna till honom. (Joh. 15:12) Den tillgivenhet som skapades av denna kärlek vidmakthölls också när det kostade dem livet. En oupplöslig endräkt blev resultatet av detta, och den band dem samman i lojal lydnad mot Fadern. — Joh. 17:20, 21.
8. Hur visade Jesus fullständig tillit till sin Fader?
8 Jesus hade fullständig tillit till sin Fader och fullständig förtröstan på honom. Han var av hela sin själ övertygad om att hans Fader aldrig skulle göra honom besviken. Det fanns inget tvivel i hans sinne i fråga om hans Faders gärningars godhet, rättvisa, värde eller slutliga framgång. Utan att tveka ställde han sig till sin Faders förfogande — erbjöd sig villigt att göra ”icke såsom jag vill, utan såsom du vill”. (Matt. 26:39) Detta var de slutsatser som en person, som känner Fadern bättre än någon annan gör, kom fram till. Det är tydligt att han kände djup vördnad på grund av den obeskrivbara skönheten i de egenskaper han såg hos sin Fader.
Kristus uppenbarade Jehova som en vän
9. Hur hjälpte Jesus oss att inse djupet av hans Faders kärlek till oss?
9 Vilken välsignelse skulle det inte vara för oss att känna Fadern som Jesus gjorde! Det var hans innersta önskan att hjälpa oss att göra detta, så att vi till sist får erfara den upphöjda glädjen som hans Faders vänskap ger. Genom hans handlingssätt blev hans Faders underbara egenskaper uppenbarade, så att vi alla kan se dem. Främst bland dessa egenskaper är hans oändliga kärlek. I Johannes 3:16 (Hd) heter det: ”Så högt älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son” som en lösen. Vi börjar förstå djupet av denna kärlek, när vi lägger märke till hur Jesus, påverkad av samma kärlek, frivilligt trädde fram för att ”utge sin själ för sina vänner”. (Joh. 15:13, NW) Vi känner en evig tacksamhetsskuld till Jesus för det han gjorde. När vi inser att hela anordningen gjordes möjlig av hans Fader till priset av hans innerligt älskade Son, dras vi till Jehova med hjärtan som flödar över av tacksamhet.
10. Hur efterliknade Jesus sin Fader i fråga om att visa ödmjukhet?
10 De som kom till Jesus fann att han var tillgänglig, redo att lyssna och alltid uppriktigt intresserad av dem. (Joh. 4:6, 30—34) Många blev förvånade över att hos honom finna en äkta ödmjukhet som man vanligen inte kan finna hos människor som äger myndighet. Hur hjärtevärmande är det inte att veta att vi kan nalkas Fadern, Jehova Gud, med samma förvissning om att han kommer att ta emot oss välvilligt, visa uppriktig omsorg om våra behov! Man kan också lägga märke till en förvånande ödmjukhet hos Fadern, och den drar oss oemotståndligen nära honom. — Ps. 18:36, NW.
11. Vad verkade tilldragande på människor, så att de blev lärjungar till Jesus, och vilken verkan hade detta på deras samhörighet med hans Fader?
11 Fastän Jesus var en fullkomlig man som ägde manliga fysiska egenskaper, var det inte på den grunden som han var tilldragande. De som inte hade någon kärlek till rättfärdighet eller några kyska egenskaper tog inte intryck av det de såg med avseende på honom, precis som det var förutsagt i profetian. (Jes. 53:1, 2) De som blev hans lärjungar var de som hade hög aktning för godhet och rättfärdighet och urskilde de tydliga bevisen på dessa egenskaper hos honom. Att vi själva har sett dessa beundransvärda egenskaper hos Jesus ökar vår högaktning för hans Fader, på grund av att vi också kommer att beundra Honom personligen. Och vi har kommit att älska den rättfärdighet som är tydligt framträdande på alla hans vägar.
Kristus uppenbarade vår samhörighet med Jehova
12. a) Hur kan vi vara benägna att reagera på tanken att vi kan bli vänner till Jehova? b) Vilken kunskap uppmuntrar oss att komma honom nära?
12 Vår första reaktion vid tanken att vi kan vara nära vänner till Jehova är att vi känner oss ovärdiga. Ändå uppmanar han oss med värme att komma till honom, alldeles som en far gör med sina barn. Han är verkligen vår Fader, och vi har en plats i hans familj av mänskliga söner. För att nalkas honom genom Jesus krävs det inte någon grundläggande förändring i vår kroppsliga natur, eftersom vi ursprungligen skapades till hans avbild och likhet, så att vi äger ett mått av hans egenskaper. (1 Mos. 1:26) Genom att dessa band redan finns kan vi uppnå samhörighet med honom på ett meningsfullt sätt. Det är sannerligen inom hans familj som vi har den enda verkligt naturliga platsen att befinna oss på; varje plats utanför lämnar oss utestängda, avskurna från de grundvillkor som är nödvändiga för vår tillvaro. Adam var ansvarig för klyftan i vår familjegemenskap med Gud; hans uppsåtliga synd ledde till att vi blev domfällda som utestängda syndare. Jehova har barmhärtigt sörjt för att vi skall få en möjlighet att återvinna det som gick förlorat. Jesus uppenbarade för oss vad vi saknar och visade oss exakt vilka förändringar som behövs i våra personligheter för att vi skall vara godtagbara igen som en del av Guds familj.
13. Vilken barriär har stått i vägen för vår samhörighet med honom, och hur kommer den att övervinnas?
13 Hur intensivt vi än försökte, skulle vi naturligtvis aldrig i vår egen kraft kunna övervinna det hinder som den nedärvda synden utgör. Så länge den fanns kvar, skulle våra personligheter avspegla de syndiga benägenheter som är misshagliga för Gud. Paulus bekände: ”Det onda, som jag icke vill, det gör jag.” Han gladde sig över att begrunda det tillämpade gagnet av lösen, som till sist skulle avlägsna alla hinder som står i vägen när vi skall utveckla den nya personligheten. (Rom. 7:19, 24, 25) De som kvalificerar sig för det fulla gagnet av lösen lär sig att ge uttryck åt denna nya personlighet på ett sätt som behagar Gud.
14. Vilket privilegium erbjuds åt dem som äger god samhörighet med Jehova?
14 Att återvinna en god samhörighet med honom betyder att återvinna förlorade privilegier i tjänsten för honom. Han ger oss möjlighet att ta del i det arbete som han just nu utför, nämligen spridandet av budskapet om Riket. Han inbjuder oss att ta del, men inte som oansenliga slavar, utan som hans ”medarbetare”. (1 Kor. 3:9) Det erbjuds oss äran att arbeta ”tillsammans med honom”. (2 Kor. 6:1, NW) i denna tid är det mer än 2.000.000 ”medarbetare” som åtnjuter privilegiet att ta del med honom i detta livsfrälsande arbete.
15. Vad måste vi erkänna i fråga om resultaten, även om vi arbetar hårt?
15 Även om vi anstränger oss kraftigt, är det Gud som gör den ojämförligt största delen av arbetet. Vår arbetsuppgift är helt enkelt att bära ut de goda nyheterna till dem vi har omkring oss och göra vad vi kan för att undervisa dem som ger gensvar. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Vi kan vara tacksamma att han hänsynsfullt tilldelar oss en sådan sund, meningsfull verksamhet, som ger oss möjlighet att använda vårt sinne och våra förmågor helt och fullt. Vi gör det bästa vi kan, men vi inser att det skulle vara förmätet om vi tog åt oss äran för resultaten. Det är Jehova som har öppnat hjärtat på de hundratusentals människor som har gett gensvar, i det han har avlägsnat de barriärer som har hållit dem i okunnighet. När så hans lag finns i deras hjärta, beror det på att han har lagt den där i enlighet med sitt nya förbund. (Hebr. 10:16) De imponerande förändringar som har skett i deras liv kan inte tillskrivas vår skicklighet som lärare, utan måste tillskrivas hans kraftfulla heliga andes verksamhet.
16. I vilken utsträckning måste vi ge äran åt Jehova för nya lärjungar?
16 När vi ser nya troende ta fast ståndpunkt, bevittnar vi synliga bevis på att Guds ande är i verksamhet. Det är verkligen ett Guds underverk varje gång en människas hjärta öppnas till att godta bibelns sanning. Vi måste helt enkelt förundras varje gång någon blir botad från andlig blindhet och blir befriad ur djävulens snara. När människor till sist överlämnar sitt liv och underkastar sig vattendop för att bli Jesu lärjungar, måste all äran ges åt Fadern. Jesus själv erkände detta, när han förklarade: ”Ingen kan komma till mig, om icke Fadern ... drager honom.” (Joh. 6:44) Tänk vilket privilegium det är för en människa att inte bara bli godtagen som hans vän, utan också bli betrodd med ansvarsuppgifter som en arbetare vid hans sida! Uppskattningen förmår oss att vara djupt tacksamma.
Kristus uppenbarade våra ansvarsuppgifter gentemot Gud och människor
17. a) Vad är det Jehova förväntar av oss i vår samhörighet? b) Vilket fullkomligt föredöme gav Jesus i detta avseende?
17 Genom sitt exempel och sina läror hjälper Jesus oss att se var vi står i vår samhörighet med hans Fader och även de ansvarsuppgifter vi har i denna gynnade ställning. Hans Fader förväntar att vi skall förlita oss på Honom. Jesus förtröstade inte på något sätt på sin egen omdömesförmåga. Han sökte sin Faders vägledning och hjälp i allting och bad till honom oavlåtligen. (Luk. 6:12) Lydnad är också av stor vikt. Dessutom är det nödvändigt med lydnad av det rätta slaget. Gud vill inte ha en oreflekterande slavs krypande trältjänst och inte heller den ängsliga lydnad som helt enkelt framkallas av fruktan för straff. Jesus gav föredömet i fråga om detta, i det han inte bara var en ”rättfärdig” människa, utan också var ”god”. Det var inte så att han undvek orätta handlingar helt enkelt därför att Guds lag förbjuder dem. Han gjorde det därför att han själv inte kunde finna sig i sådant. I likhet med sin Fader ”älskade [han] rättfärdighet” och ”hatade laglöshet”. (Hebr. 1:9, NW) Det var otänkbart för honom att hysa tankar på någonting som var uselt. — Matt. 16:22, 23.
18. När människorna blir fullkomliga, i vilken utsträckning kommer de då att behöva skrivna lagar?
18 När vi undersöker motivet bakom Jesu fullkomliga föredöme, blir våra tankar upphöjda, så att vi inser på vilket högt plan hans Fader kommer att handla med oss, när vi till sist uppnår fullkomlighet. När människor visar den gudaktiga egenskapen godhet som Jesus gjorde, blir det onödigt med utförliga lagar. Paulus bekräftade detta och sade: ”Lag utfärdas, inte för en rättfärdig människa, utan för laglösa och motspänstiga.” (1 Tim. 1:9, NW) Sedan han räknat upp Guds andes frukter, tillfogade han: ”Mot sådant finns ingen lag.” (Gal. 5:22, 23, NW) När människor får motiv genom rättfärdiga böjelser som kommer inifrån, blir de inte på något sätt kringskurna eller hindrade av skrivna lagar. När vi uppnår fullkomlighet, kommer vi att göra det som är rätt på grund av att vi som fullkomliga människor väljer att älska det som är rätt. Vi ”skall försättas i frihet från slaveri under förgängligheten och få Guds barns härliga frihet”. (Rom. 8:21, NW) En omfattande lagsamling kommer att vara någonting som är föråldrat. All den vägledning som människan behöver kommer att vara sammanfattad i den enkla befallningen att ”du skall utöva rättvisa och älska godhet och vara blygsam, när du vandrar med din Gud”. (Mik. 6:8, NW) Salomo sammanfattade det i ännu färre ord, när han sade att ”människans hela förpliktelse” är: ”Frukta den sanne Guden och håll hans bud.” — Pred. 12:13, NW.
19. Hur kommer vi att betrakta ett orätt handlingssätt, om vi efterliknar Jesus?
19 Vi bör sträva efter att hålla oss så nära Jesu fullkomliga norm som möjligt. Om vi har hans sinnesinställning, kommer vi aldrig att betrakta Guds lag negativt, lyda i den minsta utsträckning som är nödvändig för att vara i överensstämmelse med den. På grund av att vi älskar rättfärdighet och hatar laglöshet kommer vi aldrig att mena att vad som helst går för sig så länge den kristna församlingen inte kan straffa oss för det. Inte heller kommer vi att se hur nära vi kan komma ett orätt handlingssätt utan att bryta mot någon lag eller framhärda med någonting tvivelaktigt, därför att de äldste inte kan befalla oss att handla på annat sätt. På grund av att vi älskar Jehova kommer vi att ”hata det som är ont” och hålla oss så långt borta från det som möjligt. — Ps. 97:10, NW.
20, 21. a) Vad ger oss uppskattning motiv att göra? b) Varför är detta nödvändigt för en god samhörighet med Jehova?
20 En nära samhörighet med Jehova är det bästa människan kan få erfara. Den belöning den ger överträffar vida varje materialistisk skatt. De lovvärda egenskaperna godhet och kärlek till andra, som den frambringar hos oss, är ovärderliga. Uppskattning förmår oss att inbjuda andra att förena sig med oss i denna familjesamhörighet med Gud. Ivrigt vinkar vi åt dem att komma och ”ta livets vatten för intet”. (Upp. 22:17, NW) Med personligheter som nu är formade av den äkta kärlek som Jesus lärde oss höjer vi oss över den ofullkomliga benägenheten att tänka bara på oss själva med uteslutande av andra. Denna kärlek lär oss att en vägran att dela med sig av gagnet av hans oförtjänta omtanke innebär att förfela dess syfte. (2 Kor. 6:1, NW) Allteftersom vår uppskattning av denna gudaktiga egenskap fördjupas blir vår omsorg om andras välfärd större.
21 Ingen samhörighet med den himmelske Fadern kan vidmakthållas utan sådan omsorg. En godtagbar ställning inför honom kommer ständigt att vara beroende av vår villighet att efterlikna hans kärlek i vårt sätt att ha med andra att göra. Varje uttryck för välvilja som han visade upprepades i Jesu handlingssätt gentemot oss, och detta framhävde hans Faders djupa kärlek till människorna. Vem det vara må som visar självisk ringaktning för sin medmänniska kan aldrig göras fullkomlig i sin kärlek till Gud. Hänsyn till andra är en grundläggande nödvändighet för rätta relationer till honom.
22. a) Hur kan vi visa äkta kärlek till vara bröder? b) Hur kan vi visa denna kärlek mot dem som befinner sig utanför församlingen?
22 I det vi inser detta är vi uppriktigt intresserade av andra. Detta gäller i första hand dem som vi har omkring oss i den kristna församlingen. Vi är angelägna att ”göra det som är gott gentemot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron”. (Gal. 6:10, NW) Vi anstränger oss på varje sätt för att ge hjälp, när våra bröders behov blir uppenbara, vare sig de är andliga eller materiella. Men vår kärlek är inte alls begränsad till den trånga kretsen av våra andliga bröder; den utvidgas till att omfatta alla människor, också dem som nu är långt avlägsnade från Gud. Vi känner medömkan med dem, och det ger oss motiv att arbeta för deras bästa, alldeles som vi önskar att andra skall göra för oss. (Matt. 7:12) Att de lär känna det som Jesus undervisade om betyder att de lär känna livets väg. Att vi predikar budskapet om Riket hjälper dem att vinna en rätt samhörighet med Jehova och visar den högsta aktningen för deras välfärd. (Matt. 28:18—20) Det är ett av de bästa sätt på vilka vi kan göra gott mot dem. Med glädje tar vi vara på varje möjlighet att ta del, i det vi inte är tillfredsställda med enbart en symbolisk ansträngning. Vi analyserar ständigt vårt bruk av vår tid och våra tillgängliga resurser och har som mål att skapa extra möjligheter att predika. Pionjärtjänst, tjänst där behovet är större osv. betraktar vi som utsökta privilegier, som gör det möjligt för oss att verkligen visa att vår kärlek är av äkta beskaffenhet.
23. Vilket gagn blir resultatet av vara ansträngningar att bevara en god samhörighet med Jehova?
23 Detta arbete resulterar i det som är gott för var och en som berörs av det. Jehova finner behag i vår villiga lydnad och våra ansträngningar att hävda och rättfärdiga hans namn. Jesus gläder sig över att ha oss som blivande undersåtar under sitt tusenåriga styre. Våra andliga bröder kommer oss nära i ett hjärtligt band av endräkt. De fårlika känner en varaktig tacksamhetsskuld för det som vi kärleksfullt har gjort för deras skull. Ja, vårt hjärta gläder sig över att se de underbara välsignelser som härrör från vår samhörighet med Jehova! Hur glada är vi inte att vi har fått lov att bli vänner med honom och få hans försäkran om en framtid ”i de eviga boningarna”! — Luk. 16:9, NW.
24. Varför bör vi uppskatta vår samhörighet med Jehova?
24 Jehova har sannerligen visat sig vara den bäste och mest pålitlige vän vi någonsin kommer att känna. Att lära känna honom som en nära medförbunden är den mest berikande erfarenheten i vårt liv. Som ”den lycklige Guden” uppfyller han redan sitt löfte att göra också oss lyckliga. (1 Tim. 1:11, NW) Framgång i fråga om att orubbligt befästa detta band av vänskap kommer att uppehålla vår aldrig upphörande glädje. I det vi uppskattar den trygghet och sinnesfrid och det hopp vi har funnit i vår samhörighet, drivs vi att ge uttryck åt vårt djupaste och innerligaste tack till vår bäste vän, Jehova.
[Bild på sidan 415]
Jesus hjälpte andra att uppnå samhörighet med Jehova, i det han tog emot alla på samma grundval, utan att visa förkärlek för de rika eller förakt för de fattiga