Kommer vetenskapen verkligen att lösa dina problem?
”VI KAN lösa våra problem ...”, skröt en redaktör för en amerikansk vetenskaplig publikation förra året.
En gång i tiden kunde ett sådant påstående ha blivit godtaget utan bestridande, eftersom vetenskapens historia till helt nyligen tycktes vara en berättelse om lysande framgång. Men 1960-talet och det tidiga 1970-talet medförde en period av gäckande förhoppningar.
Det är sant att vetenskapen har gjort en del beaktansvärda framsteg. Men trots de ofta uppriktiga försök som gjorts för att förhindra hunger går fler människor än någonsin hungriga. ”Vetenskaplig” brottsbekämpande utrustning har inte minskat laglösheten — i stället har laglösheten fortsatt att frodas och sprida sig från storstadsgetton till tidigare lugna landsbygdsområden. Luft och vatten smutsas ner med föroreningar. Vetenskapen får också av somliga skulden för att raketvapen utrustas med ohygglig kraft och riktas mot de större städerna i världen.
Nu, år 1975, är därför inte ens de som en gång i tiden upphöjde vetenskapen längre så tvärsäkra på att den är en kraft i det godas tjänst. De ser att den har blivit en ”blandad säck”, som innehåller en del välsignelser men alltför många onda ting. Dessa fel och brister står emellertid i samband med en enda central, framträdande svaghet. Och denna svaghet är inte ny — den är bara mera framträdande på grund av vår tids världsomfattande problem.
Detta ursprungliga fel identifieras i Jobs bok i bibeln, som skrevs för mer än 3.400 år sedan. Job lade märke till människans vetenskapliga flit, som inbegriper hennes sinnrikhet när det gäller att gräva sig djupt ned i jorden för att hämta fram dess rikedomar. Men vad var det som inte stod att finna, enligt vad Job sade? Vi läser:
”Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?” — Job 28:12.
Sann vishet — det var och är den beståndsdel som saknas i vetenskapen. Den behöver tillbörlig vägledning, överinseende. Milton Katz, som är verksam vid Harvarduniversitetet, uttrycker det så här: ”Det är inte teknologin som är bekymret. Bekymret är det sätt på vilket vi har använt vår teknologi.”
Vishet, förmågan att på rätt sätt göra bruk av det vetenskapen har upptäckt, måste komma från någon källa utanför själva vetenskapen. Ger vetenskapsmännens ansträngningar att lösa människans problem belägg för att de har funnit sådan vishet? Granska meritlistan och se.
Problemlösning kräver klara tankar
Är det inte för det första logiskt att mena att om problem skall lösas, så måste personliga uppfattningar och fördomar sättas i andra hand? Helt visst är det så. Men detta kräver ödmjukhet.
Det är alldeles som bibeln säger i Ordspråksboken 11:2: ”När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.” Det hebreiska ord som här översatts med ”de ödmjuka” förmedlar tanken på att ”gömma sig”, dvs. i betydelsen att man ställer sig i bakgrunden. Detta betyder inte att en ödmjuk person ignorerar problem. Nej, i stället gräver han fram de verkliga problemen. En sådan person söker inte egen bemärkthet eller rikedom, och inte heller försöker han själviskt klamra sig fast vid någon ställning.
Många vetenskapsmän strävar uppriktigt efter att vara sådana, och detta är till heder för dem. I somliga fall har de ägnat hela livet åt att söka finna sanningen. Men när man läser vetenskaplig litteratur, kan man inte undgå att lägga märke till att trångbröstad dogmatism, ärelystet framförd med religiös glöd, ofta är tydligt framträdande. Beträffande detta skrev Robert K. Merton i vårnumret av tidskriften American Scientist:
”Faktum är att nästan alla som fått en fast och säker plats i vetenskapens panteon — Newton, Descartes, Leibniz, Pascal, Huggins, Lister, Faraday, Laplace, Davy — var engagerade i lidelsefulla ansträngningar att uppnå prioritet [dvs. att vara först med en viss upptäckt] och att få denna offentligt registrerad. ... Ibland ... drivs önskan att vinna erkännande så långt att den blir ostyrbar. Den blir en pådrivande åtrå efter bifall.”
”Ödmjukhet” har inte kännetecknat vetenskapens historia. I stället har det förekommit ”högfärd”, som bibelns ordspråk uttrycker det. Som en följd av detta har vetenskapen råkat ut för en viss ”smälek”.
Var finns det omsorg om andra eller samarbete?
Det är logiskt att tänka sig att visheten också skall komma till synes i äkta omsorg om dem som är betryckta. I Ordspråksboken 8:22—31 personifieras ”visheten” och får säga: ”Jag hade ... min lust bland människors barn.” Den sanna visheten är inte glömsk för andras behov, utan finner behag i att vara till hjälp.
Har vetenskapen följt detta ädla mönster?
Livsmedelsproblemen i världen förekommer huvudsakligen i tropikerna, men de flesta vetenskapliga undersökningarna gäller grödor som trivs i de tempererade zonerna. I själva verket finns 98 procent av världens forsknings- och utvecklingsresurser i de utvecklade nationerna och är inriktade på att lösa deras problem. Två tredjedelar av världen måste ”klara sig” med produkter som är avsedda för en annan kultur.
Vad blir resultatet? Den brittiske vetenskapsmannen lord Ritchie-Calder påminner oss: ”Vi ger efterblivna länder traktorer som de inte vet hur de skall använda och inte har resurser att hålla i gott skick. Vi borde i stället koncentrera oss på tekniskt samarbete. ... I stället för att behandla eskimåerna som museiföremål och ge oss ut i Arktis med blåkopior borde vi ingå ett kompanjonskap med eskimåerna.”
Att man håller fast vid att ett enda tillvägagångssätt — kanhända ”Västerlandets vetenskapliga metoder” — kommer att lösa problemen har i själva verket intensifierat de ogynnsamma omständigheterna. En svår hungersnöd har på senare år förhärjat delar av Afrika, i synnerhet det område som kallas Sahel. Många faktorer har bidragit till problemet. Men har Västerlandets vetenskap varit till hjälp? I en artikel i tidskriften Science heter det: ”Västerlandets vetenskap och teknologi ... har i själva verket gett ett stort bidrag till förstörelsen. ... När folken i Sahel har varit konservativa och motstått förändringar som förespråkats av Västerlandets experter, har de i själva verket ofta haft goda skäl. ... Få ingripanden från Västerlandets sida i Sahel har, när de betraktas i ett längre perspektiv, verkat till förmån för invånarna.”
Brist på verklig omsorg om andra och samarbete med dem har gjort att vetenskapen ökat problemen på andra sätt. Den har ofta gått förbi sådana varningar för kommande katastrofer som problem i fråga om livsmedel, transporter, bostäder och energi. Just dessa problem har nu hopat sig över människosläktet med oerhörd fart.
Med detta vill vi naturligtvis inte säga att någon människa eller grupp av människor med exakthet kan känna detaljerna i framtiden. Men det är alltid tillbörligt att vidta rimliga försiktighetsmått när man får befogade varningar. När kris hotar, är man förpliktad att gå till aktion. Men gång på gång har det bästa vetenskapen kunnat prestera varit en reaktion i efterhand. ”Den kloke ser faran och söker skydd”, säger bibeln, och sedan tillfogar den, ”men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför”. (Ords. 22:3) Millioner människor lider, känner att de får ”plikta”, på grund av bristen på klokt förutseende och handlande från den vetenskapliga världens sida.
Det är tydligt att vetenskapen inte har löst människans problem; den saknar sann vishet för att göra det av sig själv. Men innebär detta att en gudfruktig person bör vara ”mot vetenskapen”?
En balanserad syn på vetenskapen
En kristen sätter värde på sann lärdom och vetenskapliga upptäckter. Men han har gagnet av verklig vishet till ledning för sina tankar. Denna tillbörliga vägledning kommer inte från någon människa. Den rättrådige man, Job, som omnämndes i inledningen till denna artikel, erkände detta faktum. Sedan Job medgett att inte ens vetenskapligt sinnade människor äger vishet, ställde han, inspirerad av Gud, den frågan:
”Men visheten, var finnes hon?” Hans svar lyder:
”Se, Jehovas fruktan — det är vishet, och att vända sig bort ifrån det onda är förstånd.” — Job 28:1—28; v. 28 enl. NW.
Hur blir resultaten när man vänder sig till Gud för att få vägledning för sina tankar i angelägenheter av vetenskaplig art? Mycket fördelaktiga — livets problem blir lösta.
Detta kan belysas med hjälp av en händelse i forntiden. En kung i Babylon befallde att unga fångar, judar, skulle hämtas för att få särskild undervisning. Vilka? Enligt Daniel 1:4 (Åk) var det sådana som ”förstodo sig på all visdom och voro skickliga i kunskap och förstodo vetande [vetenskap, Eng. aukt. övers.]”. Men i denna vers betyder inte ”vetenskap” de dåraktiga astrologiska och magiska vetenskaper som var grundade på den tidens filosofiska och religiösa uppfattningar. Forntidens judar var inte okunniga om grundläggande astronomi, kemi och så vidare, och de blev inte heller vilseledda av Babylons pseudovetenskap.
I stället var de särskilt kända för den vishet och moral som kom till uttryck i deras litteratur, arkitektur, naturhistoria, jordbruk och andra praktiska vetenskaper. ”I många av dessa avseenden”, framhåller kommentatorn Albert Barnes beträffande judarna, ”var de utan tvivel långt före kaldéerna [babylonierna], och det var förmodligen den kaldeiske monarkens syfte att dra nytta av det de visste.”
Det är på liknande sätt i vår tid — sanna kristna har en balanserad syn på vetenskaplig kunskap, och detta har med sig goda resultat. De blir inte vilseledda av ”vetenskapliga” idéer som ofta innehåller mera av personlig uppfattning än av säkra fakta. Filosofen Karl Popper erkänner om naturvetenskapen: ”Vetenskapen är inte ett system av säkra eller välgrundade uttalanden; ... vi vet inte: vi kan bara gissa. Och våra gissningar vägleds av det ovetenskapliga, det metafysiska ...” Det som den kristne aposteln med vishet sade till Timoteus är riktigt också i denna tid; han rådde honom att vända sig bort ”ifrån de oandliga, tomma ord och gensägelser, som komma från den falskeligen så kallade ’kunskapen’”. — 1 Tim. 6:20.
Den gudaktiga visheten, som vi finner i bibeln, hjälper sanna kristna att rätt värdera allt vetenskapligt stoff. När till exempel en vetenskapsman talar om att göra om den nuvarande världsvida tingens ordning ”till det bättre”, blir en sann kristen inte förd bakom ljuset. Han vet att enligt bibeln är det så att ”världen förgår”, och bevisen tyder på att dess sorti ligger nära i tiden. En ny ordning — utformad av Gud — skall följa, och i den skall all kunskap, också vetenskaplig lärdom, användas till människans bästa och till Guds ära. — 2 Petr. 3:7—13; 1 Joh. 2:15—17.
I själva verket är det mycket förståndigt att vända sig till Gud för att få hjälp med att lösa mänsklighetens problem. Varför säger vi så? Jo, ligger inte de flesta av de stora problem som möter vetenskapen utanför dess kontroll? Så är det verkligen. För det första är vetenskapen nära förknippad med de nutida politiska och ekonomiska systemen. Människor svälter således fortfarande, trots att vetenskapen åstadkommit en ”grön revolution”. Varför är det så? Därför att politiska byråkrater eller andra som är intresserade bara av personlig vinning förhindrar att maten alls kommer fram till de svältande människorna. Ja, det går inte att komma ifrån att vetenskapen är lamslagen av den ordning som den befinner sig i.
En annan sak: vetenskapens kunskap är vanligen ofullständig, också när den är exakt. Vetenskapen har till exempel på senare tid minskat dödligheten på grund av sjukdom i vissa länder genom att använda mirakelmediciner och DDT; men vetenskapen har inte förhindrat att just dessa människor sedan svultit till döds på grund av livsmedelsbrist. Assuandammen i Egypten anlades för att ge elektrisk kraft och möjliggöra konstbevattning. Men den har också bidragit till en snabbare spridning av den fruktade sjukdomen bilharzia. Vad som ser ut att vara ett vetenskapligt framsteg motverkar således ofta någonting annat. Vad som behövs är kunskap om människans hela miljö. Vem har detta?
Han som skapat universum har helt visst kunskap om jordens ekologi och kraft till att behärska den. Eftersom han från början danade jordens invecklade system för framställning av livsmedel, är han verkligen bäst i stånd att bota den skada som människan, i sin okunnighet om sambanden mellan olika livssystem, varit upphov till och på så sätt göra att dessa anordningar fungerar till mänsklighetens bästa. Hans i bibeln upptecknade löften om att göra slut på sådant som hunger och förorening är därför tillförlitliga.
Vi kan tro Gud när han säger: ”HERREN [Jehova] Sebaot skall ... göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin.” (Jes. 25:6) Likaså kan vi med full förtröstan godta hans löfte att ”fördärva dem som fördärva jorden”. — Upp. 11:18.
Det finns ytterligare ett skäl att hoppas på att Gud — inte den mänskliga vetenskapen — skall lösa människans problem.
Vetenskapen kan inte förändra människor — men Gud kan det
Roten och upphovet till många av människans problem är människan själv. Vetenskapen kan inte verkligen förändra människor — deras motiv. Som ett belysande exempel kan vi tänka på problemet med brottsligheten. Experter kan konstruera särskild utrustning för att söka förhindra att brottsligheten sprids, men de kan inte utrota orätta begär hos människor, som, om de är förslagna nog, helt enkelt finner på sätt att överlista varje nytt hjälpmedel. Men Gud har danat människohjärtat. Är han inte bäst i stånd att veta vilka som, om så visar sig nödvändigt, måste avlägsnas ur det mänskliga samhället för att andra skall leva utan att bli ofredade?
Det är således av detta skäl som han med visshet kan försäkra oss om att när den nuvarande tingens ordning är borta och hans nya ordning kommer, så skall den inte plågas av brottslighet: ”Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är.” — Jes. 11:9.
Den vishet som kommer från Gud kan visa människor hur de skall använda sin lärdom och vetenskap på rätt sätt. Genom att studera bibeln kommer du att finna att den visar dig hur du skall lösa eller bättre ta itu med de verkliga problem som du möter varje dag. Den erbjuder dig också ett pålitligt hopp för framtiden. Är det inte detta du önskar? Helt visst gör du det. Tala med Jehovas vittnen — de kommer gärna att hjälpa dig att lära känna mer om denna sant gudaktiga vishet.
[Bild på sidan 292]
Man har gjort häpnadsväckande ting med teknologins hjälp — men bibeln påminner människorna: ”Se, Jehovas fruktan — det är vishet, och att vända sig bort ifrån det onda är förstånd.” — Job 28:28, NW.