Har du lätt att ta anstöt?
JESUS KRISTUS sade: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall känna sanningen, och sanningen skall försätta er i frihet.” (Joh. 8:31, 32, NW) Innan en person blir en sann lärjunge till Jesus Kristus, utövar tro på återlösningsoffret och blir en Kristi efterföljare, är han slav under synd och död. Han måste göra en förändring. — Joh. 8:34.
Aposteln Paulus uppmanade de kristna i Efesus i Mindre Asien att ”lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter ert forna handlingssätt och som fördärvas enligt sina bedrägliga begär”. (Ef. 4:22, NW) Ja, den gamla personligheten var behäftad med orätta begär, som måste avlägsnas.
När en människa nalkas Gud för att få hans hjälp, måste hon följaktligen vara villig att arbeta hårt för att göra om sitt sinne. (Rom. 12:2) Hon inser då att ”’öga har inte sett, och öra har inte hört, och inte heller har i människans hjärta uppkommit någon föreställning om de ting som Gud har berett för dem som älskar honom’. Ty det är för oss som Gud har uppenbarat dem genom sin ande.” Vi bör rätta till vårt tänkesätt i enlighet med dessa uppenbarelser, som är nya för oss. — 1 Kor. 2:9, 10, NW.
Om du har en benägenhet att ta anstöt därför att du inte helt och fullt förstår en viss förklaring av Skriften eller något organisatoriskt tillvägagångssätt som kommer genom den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, kom då ihåg din ställning inför Gud. Tänk efter: Har jag inriktat mig på tillbörligt sätt? Har jag allt mer gjort om mitt sinne? Ämnar jag upphöra med detta nu? — Matt. 24:45—47, NW.
Rannsaka också ditt hjärta. Fråga dig själv: Finns det något begär, någon böjelse, någon självisk benägenhet som hindrar mig att förstå eller godta denna tanke? Är jag angelägen om att lära känna sanningen i varje sak, eller önskar jag att saker och ting skall vara på mitt sätt i vissa avseenden?
Ödmjukhet och eftertanke
Ödmjukhet är nödvändig för den kristne om han skall härda ut ända fram till slutet. Provsättningar som kommer av förföljelse är ofta inte lika svåra som kampen mot den gamla personligheten med dess stolthet och påtryckningar på individen att rätta sig efter dess begär. En person som tror att han vet bättre än den kristna församlingen bör fråga sig: ”Är jag fullständigt förtrogen med Guds folks historia?” Det du förespråkar eller det sätt på vilket du vill att saker skall skötas kanske redan har prövats för många år sedan och befunnits vara felaktigt. Tänk efter: ”Har jag större vishet än de som troget har tjänat Jehova Gud under flera årtionden, som har använt sitt liv till forskning, studium och tjänst för Gud och som har lett hans folks verksamhet över hela jorden? Har Gud plötsligt gett mig större vishet än de har?”
I detta sammanhang kan vi tänka på vad aposteln Paulus skrev till den kristne tillsyningsmannen Timoteus. Sedan Paulus talat om några som motstått sanningen, sade han: ”Förbli emellertid du vid det som du har lärt och genom övertygelse kommit till tro på, då du ju vet av vilka du har lärt det.” — 2 Tim. 3:14, NW.
Om du hyser tvivel kan du följa detta goda råd. När du studerade bibeln för att komma till kunskap om sanningen om Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, höll du på med att lära. Du prövade det som sades allteftersom du skred framåt. Du blev övertygad att tro det du lärde dig, men inte genom inställsamt tal eller påtryckningar från den person som undervisade dig. I stället var det Skriften i sig själv, med Guds andes hjälp, som övertygade dig. Du blev fast övertygad om sanningen. Du visste att du handlade rätt när du godtog den. Du kan ha önskat ge uttryck åt din hela och fulla tro genom att fullständigt överlämna dig åt Gud och bli döpt ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”. (Matt. 28:19, NW) Du sade i själva verket: ”Jag kommer ... för att göra din vilja, o Gud.” (Hebr. 10:7) Du gjorde det villigt, av hjärtat. Varför skulle du nu tvivla på det som du en gång grundligt prövat och fastställt? Varför skulle du ta anstöt och kanske vika av från denna väg av fortskridande kunskap, på grund av ett eller två ting som du inte helt förstår?
Kom också ihåg ”av vilka du har lärt” dessa ting. Var de ute efter dina pengar? Var de ute efter att bedra dig för att kunna utnyttja dig? Eller var de okunniga och oförmögna att lära dig de grundläggande tingen om Gud? Utövade den församling som du kom tillsammans med onda gärningar, under det att den skrymtaktigt gav sig ut för att undervisa om sanningen? Var det inte i stället så att dess medlemmar var mer intresserade av din andliga välfärd än någon annan tidigare hade varit?
Timoteus visste att hans mor och mormor, och längre fram aposteln Paulus och andra kristna, hade undervisat honom med hans eget bästa för ögonen. De var också goda föredömen. Men Paulus visste att han måste säga dessa ting till Timoteus för att styrka honom inför de provsättningar och prövningar han kunde komma att utsättas för och kanske också med tanke på de tvivel han skulle kunna angripas av.
Om du är benägen att ta anstöt, bör du följaktligen tänka på dessa ord av Paulus och dessutom på hans råd till de hebreiska kristna i Jerusalem. Han uppmanade dem: ”Kom ihåg dem som har ledningen bland er, som har talat Guds ord till er; och när ni begrundar hur deras vandel utfaller, efterlikna deras tro.” — Hebr. 13:7, NW.
Ja, håll fast vid ett troget handlingssätt. Hur vill du att din vandel skall utfalla? Lyckosamt, naturligtvis, så att den leder till liv. Då har du ett tillförlitligt råd i apostelns ord: ”Efterlikna deras tro.” Dessa bröder har förblivit i tron; de har ”väntat efter HERREN [Jehova]”. (Ps. 130:5, 6) De har uthärdat prövningar och bevarat sin trohet under omständigheter då ofullkomliga, mänskliga böjelser skulle ha lutat åt ett annat handlingssätt. De ”osedda verkligheterna” kan ibland ha varit svåra att urskilja. Men dessa bröder har bevarat sin tro, och de är lyckliga i sin tjänst för Jehova. — Hebr. 11:1, NW.
Ta dig till vara för att olyckligt söka finna ett sätt att lämna sanningen
När det gäller din lycka finns det ett annat sätt på vilket du kan rannsaka din ställning. Fråga dig: ”Är jag fylld av glädje; finner jag verklig glädje i att tjäna Jehova?” Om du har förlorat din glädje, är det något som inte står rätt till, men inte med Jehova eller hans folk. Det är du som saknar något. Du har förlorat ett mått av din andlighet. Om du blir alltmer tillbakadragen och inte har lycklig gemenskap — av hela ditt hjärta — med dina bröder, om du isolerar dig och blir inåtvänd, då är det fara å färde! Det är en allvarlig varningssignal. Det inspirerade ordspråket lyder: ”Den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” — Ords. 18:1, NW.
Om du finner att du tar anstöt av något som lärs ut inom Guds organisation eller av vissa förändringar som vidtas, kom då ihåg följande: Gud har låtit nedteckna tillräckliga upplysningar i bibeln för att ge oss en fullständig grundval för tron. (2 Tim. 3:16, 17) Men han har också utelämnat många detaljer om olika händelser som omtalas i bibeln — tillräckligt många för att den som inte har en rätt hjärteinställning, som önskar finna skenbara felaktigheter, som vill finna på en ursäkt för att lämna sanningens väg, också skall kunna göra det.
Jehova har också förmedelst den kristna församlingen gjort tillräckliga anordningar för hela sitt folks andliga välfärd. Om du hör tvivelaktiga ord eller ser tvivelaktiga handlingar, ja, till och med orätta eller felaktiga handlingar hos någon i församlingen, ta då inte anstöt och gå miste om Jehovas ynnest på grund av detta. Eftersom Guds församling i sanning består av ofullkomliga människor, kan den som i verkligheten inte älskar Jehova och hans folk säkerligen finna en ursäkt för att lämna sanningen. Aposteln Johannes skrev att några hade vänt sig bort. Han sade: ”De gick ut från oss, men de var inte av samma slag som vi; ty om de hade varit av samma slag som vi, skulle de ha blivit kvar hos oss. Men de gick ut för att det måtte bli avslöjat att inte alla är av samma slag som vi.” (1 Joh. 2:19, NW) Jehova ville bara ha sådana människor som var lojala, kärleksfulla och förstående, det slags människor som uthärdar. De som vände sig bort fann utan tvivel någon orsak till klagomål, som rättfärdigade deras handlingssätt i deras eget sinne och hjärta. Men ”Jehova känner dem som tillhör honom”. Den fasta grundvalen för hans församling kommer inte att svikta. Han inspirerade psalmisten att skriva: ”Överflödande frid tillhör dem som älskar din lag, och för dem finns ingen stötesten.” — 2 Tim. 2:19; Ps. 119:165; NW.
Den rätta inställningen
Svårigheter, tvivel och stötestenar måste komma i vår väg. Vad skall vi då göra? Aposteln gav uttryck åt den ande alla bör ha när han sade: ”I det jag glömmer det som är bakom och sträcker mig mot det som ligger framför, jagar jag hän emot målet, efter den segerlön som tillhör Guds kallelse uppåt förmedelst Kristus Jesus. Må vi därför, så många av oss som är mogna, ha denna sinnesinställning; och om ni i sinnet är annorlunda benägna i något avseende, kommer Gud att uppenbara den nämnda inställningen för er. Må vi i alla händelser, i den utsträckning vari vi har gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt enligt denna rutin.” — Fil. 3:13—16, NW.
Om du blir utsatt för svårigheter och prövningar eller om du lägger märke till saker och ting som du inte helt förstår inom sanningens ram, så som du har lärt känna den, vänd dig då till Gud i bön. Jakob säger: ”Om någon av er brister i vishet, må han då fortsätta med att bedja Gud, ty han ger frikostigt åt alla och utan förebråelse; och den skall ges honom. Men må han fortsätta med att bedja i tro, utan att alls tvivla.” (Jak. 1:5, 6, NW) Nalkas Gud med dristighet i tider av svår provsättning eller dom. Aposteln Johannes säger: ”Det är så kärleken har blivit fullkomnad hos oss, att vi må dristigt tala ut på domens dag.” (1 Joh. 4:17, NW) Om vi närmar oss den ”oförtjänta godhetens tron” närhelst vi är i behov av det, kan vi förtrösta på att vi skall få hjälp. Gud kommer då att uppenbara den rätta inställningen för oss. — Hebr. 4:16, NW.
Handla därför i överensstämmelse med dina böner. Tänk efter: I vilken utsträckning har jag gjort framsteg i min tjänst för Jehova? Var har jag gjort detta? Var det inte genom att studera Guds ord, umgås med Guds folk, tillämpa bibelns principer i mitt dagliga liv, ge kommentarer vid mötena och fullgöra andra uppdrag? Var det inte också genom att ta del i predikoverket? Är det inte på dessa sätt som du utvecklat din dristighet att tala ut i förbindelse med tron och din förmåga att lägga fram de goda nyheterna för andra? Må vi i så fall ”fortsätta att vandra ordningsfullt enligt denna rutin”, råder oss Paulus.
Om du gör allt detta när du löper risk att snava, kommer Gud att återställa din lycka och glädje i tjänsten för honom, och du kommer att kunna ge uttryck åt samma övertygelse som aposteln Paulus, som skrev: ”Ty jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller herradömen eller ting som är här nu eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre.” — Rom. 8:38, 39, NW.