Jehovas tjänare är annorlunda

”Sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning, och bli i stället förvandlade genom att göra om ert sinne, för att ni må kunna för er själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” — Rom. 12:2, NW.

1, 2. a) Mot vilken fallen böjelse hos människohjärtat måste de kristna vara på sin vakt? Varför? b) Vilken skillnad var det mellan Jehovas tankar och vägar och Israels tankar och vägar på Jesajas tid? Varför?

BLAND det ofullkomliga hjärtats böjelser som de kristna måste akta sig för är önskan att vara populär, önskan att vara omtyckt av andra oberoende av vilka de är. På grund av denna böjelse har det stora flertalet människor kommit i slaveri, fastnat i likformighetens snara, den snara som består i att man fogar sig efter eller samtycker till de människors åsikter och uppförande som man har runt omkring sig. Alla som vill behaga Jehova Gud och vinna evigt liv i hans rättfärdiga nya himlar eller på hans nya jord måste akta sig för att ge efter eller falla till föga för denna påtryckning till likformighet. Varför det? Därför att det förhåller sig så som Jehova sade till ett folk som återföll i synd på hans profet Jesajas tid: ”Mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN [Jehova]. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.” — Jes. 55:8, 9.

² ”Så mycket som himmelen är högre än jorden” — vilken ofantlig skillnad innebär inte detta! I själva verket kan det sägas innebära den största skillnad som man kan föreställa sig. Vad var förklaringen till denna stora skillnad mellan Jehova och hans folk? Den berodde på att de hade upphört att handla rättvist, att älska godhet och att vara blygsamma, när de vandrade med sin Gud. (Mik. 6:8) I stället gick de i motsatt riktning och lät sig formas efter nationerna runt omkring dem, både i fråga om sin gudsdyrkan och sitt moraliska uppförande.

3. Hur kom böjelsen att foga sig efter kringboende till synes tidigt i Israels historia?

³ Denna böjelse att följa de kringboendes gudlösa handlingssätt visade sig redan tidigt i Israels nations historia. Medan Mose befann sig på Guds berg i fyrtio dagar började israeliterna ägna sig åt hednisk tillbedjan och hängav sig åt hednisk tygellöshet. (1 Kor. 10:7) Och knappt hade Josua dött och likaså de äldre män som överlevde honom och som ”hade sett allt Jehovas stora verk, som han hade gjort för Israel”, förrän Israels söner ”övergav ... Jehova och inlät sig på att tjäna Baal och Astartebelätena”. (Dom. 2:7—13, NW) Och på domaren Samuels tid krävde israeliterna att få forma sig efter nationerna runt omkring dem genom att ha en synlig konung: ”Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung, som dömer oss och som drager ut i spetsen för oss till att föra våra krig.” Jehova beviljade deras begäran, men han gjorde det med ogillande. — 1 Sam. 8:7, 20; Hos. 13:11.

4, 5. a) Varför kan Jehovas tjänare inte behaga honom och samtidigt foga sig efter världen omkring dem? b) Vilket råd är det därför mycket passande att Paulus ger de kristna?

⁴ Hur skulle Jehovas tjänare kunna vara lika människorna runt omkring dem och ändå behaga Jehova? Är det inte sant att bara med undantag av några få år efter floden på Noas tid har hela världen, alltifrån den tid då Adam och Eva syndade och förvisades ut ur Eden fram till nuvarande tid, legat i händerna på den onde, Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”? Det råder inget tvivel om detta! Vilken snara innebär det då inte för varje Jehova Guds tjänare att forma sig efter världen! — 2 Kor. 4:4, NW; 1 Joh. 5:19.

⁵ Det är därför mycket lämpligt att vi får följande råd i Romarna 12:2 (NW): ”Sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning, och bli i stället förvandlade genom att göra om ert sinne, för att ni må kunna för er själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” Eller som Paulus’ ord återges av mindre ordagranna eller mera fria översättningar: ”Anpassa er inte längre efter den nuvarande världens mönster.” (The New English Bible) ”Sluta upp att leva i överensstämmelse med denna världens seder.” (C. B. Williams: The New Testament) ”Ni får inte anta denna världens seder.” (An American Translation) ”Låt inte världen omkring er pressa in er i sin gjutform.” (The New Testament in Modern English) ”Anpassa er inte efter denna världen.” — Hd.

Jehovas vittnen före syndafloden var annorlunda

6, 7. Varför bör Jehovas tjänare inte rygga tillbaka för att vara annorlunda, och vem ger oss det första föredömet i detta avseende?

⁶ Eftersom människovärldens handlingssätt ända från den tid då våra första föräldrar drevs ut ur Eden fram till vår tid har kännetecknats av gudlöshet, blir följden att alla Jehovas tjänare ända från början måste ha framstått annorlunda, iögonenfallande, slående annorlunda, i förhållande till alla omkring sig. Må de Jehovas tjänare i vår tid, som av blyghet ryggar tillbaka för att framstå annorlunda i förhållande till människorna omkring sig när det gäller klädstil, uppförande eller gudsdyrkan, lägga märke till vad som i detta avseende sägs om Jehovas trogna tjänare från begynnelsen, enligt uppteckningen i Guds ord.

⁷ Vi kan börja med Abel, det första trogna vittnet för Jehova. Vi vet inte hur många andra det fanns på jorden vid den tid då han modigt tog ståndpunkt för Jehovas rena tillbedjan, men vi vet att Adam, Eva och Kain, de enda övriga som nämns vid namn i den gudomliga redogörelsen, stod under inflytande och kontroll av den onde, Satan, djävulen. Abel handlade sannerligen på ett helt annat sätt än dessa tre. Han hade mod att framstå annorlunda och bevisade sig på så sätt vara det första trogna vittnet, den förste martyren. — 1 Mos. 4:3—11; Hebr. 11:4; 1 Joh. 3:12.

8. Vilka fakta visar att Enok framstod annorlunda i jämförelse med människorna omkring honom?

⁸ Och vidare har vi Enok. Vi vet med bestämdhet att han inte formade sig efter den tingens ordning som fanns före syndafloden. Hur kan vi vara så säkra på detta? Därför att det på hans tid förekom mycken falsk tillbedjan på jorden, vilket man också kan förstå av det förhållandet att det redan på Adams sonson Enos’ tid tydligen förekom ett falskt, skrymtaktigt åkallande av Jehovas namn. (1 Mos. 4:26) Det antyds också genom att Enok framhävs som en som ”fortsatte ... att vandra med den sanne Guden”. (1 Mos. 5:22, NW) Ja, att Enok framstod annorlunda på ett iögonenfallande sätt visas tydligt av den varnande profetia som Jehova Gud lät honom tillkännage, enligt den uppteckning den kristne lärjungen Judas gjort: ”Se, Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom på alla och för att överbevisa alla de ogudaktiga i fråga om alla deras ogudaktiga handlingar, som de begick på ett ogudaktigt sätt, och i fråga om alla de upprörande ting, som ogudaktiga syndare talade mot honom.” Innehållet i ett sådant budskap visar verkligen att Enok var omgiven av ogudaktiga människor och att han därför modigt måste ha framstått annorlunda. — Jud. v. 14, 15, NW.

9. Hur visade sig Noa och hans familj vara annorlunda i jämförelse med sina samtida?

⁹ Den inspirerade skildringen berättar också om Noa och hans familj. Vi kan inte dogmatiskt säga huruvida Abel och Enok var de enda sanna tillbedjarna av Jehova på deras tid — Abel kunde till exempel ha varit gift och hans hustru kunde ha delat hans tro — men bibeln lämnar inget tvivel om att Noa och hans familj på sin tid var ensamma om att tillbedja den ende sanne Guden, Jehova. ”Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon. ... Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.” Genom att Noa fick detta vittnesbörd om sig vid en tid, då ”HERREN såg, att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda”, visar tydligt att han framstod annorlunda i jämförelse med människovärlden på den tiden. Vilket åtlöje måste inte han och hans familj ha utstått medan han fortsatte att uppe på land bygga på detta väldiga, laduliknande byggnadsverk, som skulle bevara honom själv, hans familj och representativa arter av djurskapelsen vid liv under den förutsagda syndafloden! Vilket mod krävdes det inte för att fortsätta med detta företag i mellan fyrtio och femtio år! Var han annorlunda i jämförelse med världen på den tiden? Ja, utan tvivel! — 1 Mos. 6:8, 9, 5.

Patriarkerna var annorlunda

10, 11. Hur visade patriarkerna Abraham, Isak och Jakob att de var utlänningar och tillfälligt bosatta?

¹⁰ Vidare har vi patriarkerna eller Israels tolv stammars första familjeöverhuvuden. Vi kan börja med Abraham. Han framstod annorlunda på ett iögonenfallande sätt genom sin tro på den ende sanne Guden, Jehova, mitt ibland ett folk som var genomsyrat av alla slags religiösa sedvänjor, speciellt tillbedjan av månguden Sin, stadsguden i Ur. I själva verket var Ur, Abrahams hemstad, ett verkligt Mecka eller Rom som ett slags huvudstad för babylonisk tillbedjan och religion. När Jehova befallde Abraham: ”Gå ut ur ditt land och från dina släktingar och från din faders hus till det land, som jag skall visa dig”, framstod Abraham annorlunda på ett ännu mer iögonenfallande sätt. — 1 Mos. 12:1—3, NW.

¹¹ Vilket åtlöje måste inte Abraham ha uthärdat, då hans grannar och bekanta såg honom dra ut från Ur på vad som de med säkerhet måste ha betraktat som ett vanvettigt företag! Samma förhållande gällde i stor utsträckning Isak och Jakob. De tillkännagav alla ”offentligen att de var främlingar och tillfälligt bosatta i landet”. De kunde ha återvänt till sitt eget land och bosatt sig där, men de visste att det inte var Jehovas vilja för dem. Det kommer att hjälpa Jehovas tjänare i vår tid att modigt vara annorlunda i förhållande till världen omkring dem, om de inser att de också är utlänningar och tillfälligt bosatta, så långt det gäller denna tingens ordning och dess människor. — Hebr. 11:8—15, NW.

12. På vilka satt var Josef ett gott föredöme i fråga om att vara annorlunda, och hur blev han belönad?

¹² Vi har också Josef, patriarken Jakobs älsklingsson. Hur lyser inte hans liv i de heliga skrifterna! Sedan han blivit såld till slav och därigenom blivit isolerad från alla sanna tillbedjare av Jehova, skulle det ha varit lätt för honom att i fråga om uppförande och tillbedjan anpassa sig till de hedniska gudsdyrkarna omkring honom och låta sig gestaltas efter den tingens ordning! Han höll fast vid sin rena tillbedjan och sina gudaktiga principer och blev därigenom ett framträdande exempel på en människa som bevarade sin ostrafflighet trots de starkaste frestelser. Och mer än så, när han blev kastad i fängelse därför att han bevarade sin ostrafflighet inför Jehova, fortsatte han att stå fast. När han var helt ensam, kunde han liksom så många före och efter hans tid ha dragit slutsatsen: ”Vad tjänar det till?” och följt de människors exempel, som var runt omkring honom, i fråga om gudsdyrkan och uppförande, men han gjorde inte det. Han vägrade att låta sig gestaltas enligt den tingens ordning. Han fortsatte att vara trogen mot Jehova. Och hur välsignad blev han inte av Jehova för detta! Josef blev statsminister i Egypten och kom att frälsa detta land såväl som sin faders familj. — 1 Mos. 37:1—36; 39:1—45:28.

Profeternas föredömen

13, 14. Hur visade Mose att Jehovas tjänare skall vara annorlunda?

¹³ Bland de många andra trogna tjänare åt Jehova Gud som hade mod att vara annorlunda, som inte lät sig gestaltas enligt det trolösa exempel människorna omkring dem gav, var de hebreiska profeterna, från Mose tid till Daniels tid och ännu längre. Sedan Mose nått vuxen ålder vid Faraos hov, kunde han lätt ha format sig efter alla som var omkring honom, glömt sin hebreiska fostran och religion och fortsatt att ta del av de njutningar, den ryktbarhet och den makt som tillkom honom som son till Faraos dotter. Vilka förmåner låg inte framför honom med tanke på att han hade blivit ”undervisad i all egyptiernas visdom” och var känd för att vara ”mäktig i ord och gärningar”! — Apg. 7:22.

¹⁴ Men nej, han ryggade inte tillbaka för att vara annorlunda! Hur måste inte hans tidigare bekanta vid hovet ha skakat på huvudet, förvånade över att den blivande arvtagaren valde ”att bli illa behandlad tillsammans med Guds folk hellre än att till en tid äga syndens njutning, eftersom han aktade Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter”. (Hebr. 11:25, 26, NW) Genom att följa detta handlingssätt tillförsäkrade han sig inte endast ett gott namn inför Jehova Gud utan blev också använd på ett mäktigare sätt av Gud än någon annan ofullkomlig människa någonsin blivit använd. Och i synnerhet uppmanades de trogna profeterna Jesaja, Jeremia och Hesekiel att ha mod att vara annorlunda i jämförelse med de israeliter de hade omkring sig, som ständigt återföll i synd. — Jes. 20:3; Jer. 16:2; 7:16; Hesekiel, kapitel 4 och 5.

15, 16. På vilka sätt visade Daniel och hans tre kamrater att de var annorlunda i förhållande till människorna omkring dem?

¹⁵ Vi har också det talande exemplet med Daniel och hans tre kamrater. Hur lätt skulle det inte ha varit för dem att forma sig efter den kungliga babyloniska tingens ordning i fråga om vad slags mat de skulle äta! Men nej, de lät sig inte formas efter de människor de hade överallt i sin omgivning utan hade mod att framstå annorlunda, såsom Jehova Guds sanna tillbedjare. Och därför berättar skildringen för oss: ”Men Daniel [och hans tre kamrater] lät sig angeläget vara att icke orena sig med konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad” — ja, han tog inte upp denna sak bara en gång och stillade sedan sitt samvete med att han hade försökt, utan han bad upprepade gånger ”överste hovmannen, att han icke skulle nödgas orena sig”. Slutligen lyssnade hovmannen ”till denna deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar”. Och hur välsignade blev inte Daniel och hans tre kamrater av Jehova Gud för detta modiga ståndpunktstagande! På grund av att de modigt stod emot det åtlöje och den ringaktning människor i deras omgivning visade dem, därför att de vägrade att äta den utsökta kungliga maten och föredrog att äta enkla grönsaksrätter (som var utan fett, blod osv.), fann man att de vid slutet av den tre år långa utbildningsperioden var både friskare och förståndigare än alla de andra eleverna! — Daniel, kapitel 1.

¹⁶ Och var det inte så att Daniels tre kamraters vägran att böja sig ned för den bildstod, som konung Nebukadnessar lät ställa upp på Duraslätten, på nytt gjorde dem iögonenfallande, annorlunda? Hur många tusen höga och låga människors ögon måste inte ha varit fästa på dem, när konung Nebukadnessar kallade dem inför sig på grund av deras vägran att böja sig ned för hans bildstod! På liknande sätt var det när Daniels rivaler lyckades få en lag antagen genom vilken de hoppades kunna röja Daniel ur vägen. Daniel behövde inte fortsätta att bedja tre gånger om dagen inför ett öppet fönster vänt mot Jerusalem och på så sätt låta alla människor se hur annorlunda han var i jämförelse med alla andra, inte sant? Han kunde ha framburit sin bön till Gud i hemlighet. Men han ville inte ge någon det intrycket att han ens på ett ytligt sätt rättade sig efter konungens påbud som var riktat emot Gud. Och hur blev inte han och hans tre kamrater av Jehova belönade med mirakulösa befrielser och upphöjelser på grund av sitt mod att framstå annorlunda! — Daniel, kapitel 3 och 6.

Jesu Kristi föredöme

17—19. Vilka fakta i Jesu liv visar att han inte tvekade att framstå annorlunda?

¹⁷ Behovet för Jehovas tjänare att modigt framstå annorlunda upphörde inte i och med att Messias, Jesus Kristus, Guds Son, kom till jorden. Han kom till Jehovas eget folk, som stod i förbundsförhållande till Gud och som hade hans ord, hans lagar, hans prästerskap och dessutom gagnet av Johannes döparens förberedande verk. Men vilken kontrast utgjorde inte Jesus i förhållande till deras religiösa ledare, och vilken kontrast innebar inte hans handlingssätt i förhållande till deras religiösa seder och bruk! Långt ifrån att kompromissa eller förringa skillnaden mellan sin tillbedjans ”nya vin” och den traditionella judaismens ”gamla skinnläglar” framhöll han modigt skillnaden, så att alla skulle se den. — Matt. 9:14—17.

¹⁸ Å ena sidan framstod Jesus annorlunda både genom sitt sätt att undervisa, eftersom han undervisade med myndighet, och genom att han obehindrat blandade sig med vanligt folk här på jorden. (Matt. 7:29; 9:11) Å andra sidan var han iögonenfallande annorlunda på grund av vad han lärde. Hur tydligt framgick det inte av hans ord att han inte sökte behaga människor; att han inte sökte vinna de styrandes eller de styrdas popularitet, trots att hans underverk gjorde honom till den populäraste personen i nationen, så att hans fiender klagade: ”Hela världen löper ju efter honom.” (Joh. 12:19) Modigt sade han: ”Ni har hört att det sades: ... Men jag säger er.” (Matt. 5:27—48, NW) ”Bryt ned detta tempel, och på tre dagar skall jag resa upp det.” ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva.” ”Sannerligen säger jag er: Förrän Abraham blev till, har jag varit till.” Det var som om han önskade chockera och ruska om sina åhörare. Han var ingen öronkliande predikant! — Joh. 2:19; 6:53; 8:58; NW.

¹⁹ Till och med hans egna lärjungar förundrade sig ibland över hans rättframhet, och vid ett tillfälle sade de: ”Vet du att fariséerna stötte sig på det som de hörde dig säga?” (NW) Och om fariséerna stötte sig på att Jesus sade till dem att de hade gjort Guds ord utan verkan genom sina traditioner, hur mycket kraftigare måste de inte ha reagerat, när han strängt kritiserade dem som skrymtare, ormar, huggormars avföda och söner till ingen annan än djävulen, Satan själv! Jesus tvekade aldrig för ett ögonblick att framstå annorlunda på grund av vad han sade. Inte heller genom vad han gjorde, som man kan se av att han vid två tillfällen jagade ut de giriga handelsmännen ur sin Faders tempel. — Matt. 15:12; 23:13—39; Mark. 11:15—18; Joh. 2:13—17; 8:44.

Jesu lärjungar var också annorlunda

20, 21. Hur bevisade Jesu apostlar och tidiga lärjungar att de var annorlunda i jämförelse med människorna omkring dem?

²⁰ Eftersom Jesu lärjungar efterliknade honom och tillbad samme Gud på samma sätt, kunde resultatet inte bli annat än att de skilde sig lika mycket från sina judiska landsmän som Jesus gjorde. Såväl deras ovanliga budskap, att Jesus från Nasaret var den Messias man länge väntat på och att Jehova Gud hade upprest honom från de döda, som deras sätt att predika gjorde att de framstod annorlunda. När motståndarna lade märke till Petrus’ och hans kamraters oräddhet i att vittna om Jesus Kristus ”och förnam att de var olärda, helt vanliga män, blev de förundrade”, ja, förundrade över vad som kunde göra dem så annorlunda i jämförelse med vanliga, olärda fiskare. ”Och de började komma underfund med om dem att de hade brukat vara med Jesus.” — Apg. 4:13, NW.

²¹ Vi vet mer om aposteln Paulus än om någon annan av Jesu tidiga lärjungar och apostlar: ”omskuren på den åttonde dagen, av Israels släkt, av Benjamins stam, en hebré, född av hebréer” och ”vad beträffar lagen en [sträng, fanatisk] farisé”. Och hur annorlunda måste inte Paulus vara i förhållande till alla sina tidigare bekanta, när han blivit kristen! Paulus var nu så annorlunda att judarna i Tessalonika anklagade honom och hans medarbetare för att ha ”uppviglat hela världen”. Det är inte att undra på att Festus, när Paulus framförde sitt försvar inför konung Agrippa II, utropade: ”Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.” Det var inte bara så att Paulus lärde andra kristna att inte foga sig efter denna tingens ordning, utan han levde verkligen som han lärde. — Fil. 3:5, 6, NW; Apg. 17:6; 26:24; Rom. 12:2.

De kristna var annorlunda i den efterapostoliska tiden

22—25. a) Hur framstod de kristna i den efterapostoliska tiden annorlunda i fråga om sin religion? b) I fråga om sitt förhållande till kejsaren? c) I fråga om sin moral? d) I fråga om sin kärlek till varandra?

²² Fastän en fiende, Satan, djävulen, kort efter det att apostlarna somnat in i döden, ”medan människor sov”, kom och sådde ogräs i veteåkern, blev veteåkern inte omedelbart en åker med ogräs. (Matt. 13:25, NW) Och därför kan historiker som studerat fornkyrkan tala om för oss att de kristna under dessa första århundraden framstod annorlunda i jämförelse med människorna omkring dem. Denna skillnad var påtaglig i åtminstone fyra olika avseenden. För det första var det i fråga om religion som de framstod annorlunda i jämförelse med alla andra. Det var inte bara det att deras trosuppfattningar och form av tillbedjan var särskiljande, utan säreget nog gjorde de ensamma anspråk på att de representerade den enda sanna religionen och att alla övriga var falska. Det krävdes mod för att komma med detta anspråk. Så här uttryckte en kyrkohistoriker det: ”När det gäller den kristne, kunde hans Gud aldrig bli placerad i samma kategori som Isis eller Mitra eller Augustus.” De romerska kejsarna var toleranta mot olika religioner men inte mot en som lärde ”att Roms och alla andra religioners gudar var lika falska och som strävade att vinna hela mänskligheten för denna tro”.

²³ Dessa första kristna framstod också annorlunda i sitt förhållande till andra delar av denna tingens ordning. Å ena sidan vägrade de att inneha ämbeten i staten och att tjäna i kejsarens härar, och å andra sidan upphörde de att vara materialister. Materiella rikedomar var inte längre målet för deras strävanden utan bara ett medel som de använde för att befrämja sin predikoverksamhet.

²⁴ På liknande sätt framstod de första kristna annorlunda i fråga om moralen. Allt slags omoraliskhet frodades i de grekiska och romerska civilisationerna vid den tiden, sexuell omoraliskhet var till och med en del av deras gudsdyrkan, och sexuella perversiteter, till exempel homosexualitet, var utbredda. Historiker omtalar hur annorlunda de första kristna var i jämförelse med alla de hade omkring sig också i detta avseende: ”Vi har vittnesbörd om deras klanderfria liv, deras oförvitliga moral, deras goda uppförande som medborgare och deras kristliga dygder.”

²⁵ Och till sist framstod dessa första kristna annorlunda i sin stora, osjälviska kärlek till varandra, alldeles som Jesus sade att det skulle vara: ”Därigenom skall alla veta att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek inbördes.” — Joh. 13:34, 35, NW.

26. Vilka fakta är framträdande i fråga om Jehovas tjänare alltifrån Abel till den efterapostoliska tiden, och hur är det med var tid?

²⁶ Det är utom all fråga. Det skriftliga vittnesbördet, det som inspirerats såväl som övriga skildringar, vittnar om det förhållandet att Jehovas tjänare har varit annorlunda i förhållande till sin omgivning, alltifrån Abels tid till de första århundradena efter apostlarnas tid. Men hur är det i våra dagar? Är det fortfarande på detta sätt? Ja, det är det, och det kommer nästa artikel att visa.

[Bild på sidan 7]

Daniel och hans tre kamrater hade mod att framstå annorlunda