Dop av dem som är lärjungar
”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matt. 28:19, 20, NW.
1, 2. Hur har skapelsen blivit mera dyrkad än Skaparen, när det gäller vatten?
RENT, uppfriskande vatten — en av de många välsignelser i livet som människan fått av sin store Skapare. En upplyst, vördnadsfull människa frambär lovprisning och tacksägelse till flodernas Skapare, Jehova, den som ger liv och varje god gåva. Många forntida folk, som inte känt Skaparen, har emellertid vänt sin dyrkan till vattensamlingarna. Ett exempel på detta finner vi i den religion som omfattades av de forntida egyptierna, som tillbad Nilfloden, vilket visas av deras lovsång till Nilen: ”Välgång åt dig, som kommer till detta land för att ge liv åt Egypten ... när du vänligt lyssnar till människornas böner ... alla goda tings skapare, utsädets herre ... sädesmagasinen flödar över, förrådshusen är fulla, och de fattigas ägodelar mångfaldigas.”
2 Nilen har för länge sedan upphört att dyrkas som en gud av dessa människor, men ändå fortlever dyrkan av floder i våra dagar. I Indien och angränsande länder finns det ett stort antal ”heliga floder” och ”flodgudar” som intar en viktig plats i folkets liv. Välkänd bland de ”heliga floderna” är den mäktiga Ganges, vilken somliga tror flyter fram från Sjivas hår, hans som är en av gudarna i den hinduiska treenigheten. Lägg märke till att varje god hindu har den brinnande tron att han skall få andlig kraft och renhet genom att bada i Ganges’ vatten. Man tror rentav att en enda droppe av det ”heliga” vattnet på en döende mans tunga eller ögonlock renar honom från synd.
3. Förklara likheten mellan ceremoniellt bruk av vatten i kristenheten och i icke-kristna religioner.
3 Det kan hända att dyrkan av floder inte tilltalar dig. Du kanske anser att det inte är ett rimligt religiöst krav att du skall tillbedja vatten. Du kanske erkänner att vatten är en välsignelse för människan men inte en källa till välsignelse. Men vet du att det i allmänhet är så inom alla religioner att bruket av vatten betraktas på i stort sett samma sätt som bruket av det betraktas av de många människor som badar i floden Ganges’ vatten för att vinna andlig kraft och renhet? Likheten ligger i det förhållandet att man påstår att det ligger en viss förtjänst i handlingen att bada och, i fråga om andra religioner, handlingen att bestänka eller begjuta med vatten eller nedsänka i vatten, vilket senare är dop eller neddoppning.
4. Hur betecknas religiöst, ceremoniellt bruk av vatten?
4 Denna uppfattning, att synder är på något sätt vattenlösliga och att en viss andlig förtjänst eller gagnelig verkan blir resultatet av att man använder vatten i religiösa ceremonier av olika slag, kommer till synes i att kristenhetens kyrkor betecknar detta bruk som ett ”sakrament”. Enligt de grekisk-katolska och romersk-katolska religionerna är dopet det första av sju sakrament, och enligt de flesta protestantiska kyrkosamfund är dopet det första av två. Det finns ingen biblisk grund för den ståndpunkt som intas av religioner i såväl kristenheten som den icke-kristna världen — att nåd, helighet och andligt gagn vederfars någon som blir nedsänkt i vatten eller bestänkt eller begjuten med vatten i en religiös ceremoni.
5. Är något bruk av vatten i en kristen religiös ceremoni godtaget av bibeln?
5 Är något bruk av vatten i en kristen religiös ceremoni godtaget av bibeln? Ja, och av den text som citerats som en inledning till denna artikel kan du förstå att detta är fallet, eftersom det i den finns en befallning av Kristus Jesus, kristendomens grundare och ledare: Gå och döp. Han identifierade och beskrev också människor som skulle bli döpta i överensstämmelse med hans befallning såsom sådana som var berättigade att bli ”lärjungar”.
6. Varför är det så viktigt att vara fullständigt och korrekt upplyst om det skriftenliga vattendopet?
6 I huvudsak lär bibeln att vattendopet är ett första steg av lydnad, som Skriften kräver att var och en som överlämnar sig åt Jehova Gud skall ta. Eftersom det förhåller sig så, bör vi önska känna till orsaken, och vi bör också önska känna till den verkliga innebörden. Men först ytterligare några punkter om vad det kristna dopet, sådant det framställs i bibeln, inte är. Den falska läran att dopet är ett sakrament är en av de stora religiösa oförrätter som har begåtts mot människorna. Varför är det så? Därför att en sådan lära leder människor till att tro att dopet har en viss förtjänst och förmedlar nåd och gagneliga verkningar till den som blir döpt, eftersom det påstås att detta att någon blir nedsänkt eller görs våt genom vatten medför häpnadsväckande resultat för honom som blir nedsänkt på detta sätt eller rentav bara bestänkt eller begjuten med vatten.
Beträffande påståendet att det är ett sakrament
7. Vilket anspråk beträffande ett sakrament kommer den katolska religiösa sekten med?
7 Följande upplysningar har hämtats från The Catholic Encyclopedia, band 2, och vi citerar dem nu i avsikt att visa vad den katolska sekten påstår angående dopceremonin. ”’Påbudet för armenierna’ i bullan ’Exultate Deo’ av påven Eugenius IV. ... ’Det heliga dopet intar första platsen bland sakramenten, eftersom det är dörren till det andliga livet, ty genom det görs vi till Kristi lemmar och blir införlivade med kyrkan. ... Verkan av detta sakrament är att alla synder, både arvsynder och verksynder, blir förlåtna och likaså att allt straff, som beror av synd, blir efterskänkt.’”
8. Ställ bibelns sanning i kontrast till kristenhetens påståenden beträffande a) förlåtelse för synder; b) frihet från synd och död; c) straff för uppsåtlig synd; d) medlemskap i den andliga församlingen.
8 Denna lära betyder att den som blir nedsänkt i vatten eller begjuten med vatten kommer att få liv i himmelen, ty enligt detta katolska påstående var det så att ”arvsynden berövade människosläktet en oförtjänt rätt till himmelen”. Härav följer att uppfattningen att nedsänkningen i vatten medför förlåtelse för arvsynd och därigenom är ett sakrament fördunklar många sanningar i Guds ord. Förlåtelse för synder kommer inte en människa till del därför att hon görs våt genom vatten; och detta gäller såväl arvsynd som de synder man själv begår. Förlåtelse kommer endast genom Jehovas föranstaltning med Kristi Jesu offer. Offrandet av Jesu fullkomliga mänskliga liv frigör människosläktet från synd och död, vilket förklaras i Johannes 1:29; 2 Korintierna 5:21; Hebréerna 9:24—26; 1 Johannes 2:1, 2. Inte heller skulle någon i den fördärvade världen genom att doppas i vatten kunna bli frälst från straff på grund av uppsåtlig synd, enligt vad som framhålls i Johannes 15:19; Galaterna 1:3, 4; Uppenbarelseboken 18:3—8. Nedsänkning i vatten gör inte en individ till medlem av kyrkan, Kristi kropp, den andliga församlingen. — 2 Tess. 2:13; Joh. 17:6; Rom. 8:30.
9—11. Hur bevisas det ytterligare att påståendet att ceremoniell tvagning skulle vara ett sakrament inte är kristet?
9 The Catholic Encyclopedia säger i fortsättningen av redogörelsen för vattendopet: ”Hur naturlig och uttrycksfull den yttre tvagningen såsom symbol för inre rening erkändes vara, det framgår tydligt också av de hedniska religionssystemens sedvänja. Bruket av vigvatten finner vi bland babylonierna, assyrierna, egyptierna, grekerna, romarna, hinduerna och andra.” Den här citerade katolska auktoriteten har rätt, när den säger att tvagning och dop i vatten också bland de hedniska religionerna betraktas som ett sakrament, som ger en viss förtjänst, ett visst värde. Icke-katolska auktoriteter instämmer med denna katolska auktoritet i att så är fallet, och följaktligen är det så att vi har två auktoriteter som förenar sig i att bevisa att det icke-kristna påståendet, den icke-kristna teorin, att vattendopet är ett sakrament är av demoniskt eller djävulskt ursprung.
10 I detta sammanhang fastslår Hislop i boken The Two Babylons: ”Denna lära om pånyttfödelse genom dopet är också väsentligen babylonisk. Några kanske reagerar mot den tanken att begreppet pånyttfödelse alls skulle ha varit känt i hednavärlden, men de behöver bara gå till Indien för att nu i denna tid finna hur [personer], som aldrig har velat låna sitt öra till någon kristen undervisning, är lika förtrogna med uttrycket och begreppet som vi. ... Vi finner olika forntida författare som bär direkt vittnesbörd både om detta [babyloniska] dop som faktum och om avsikten med det. ... Åt dem som på detta sätt blev döpta utlovades, såsom Tertullianus försäkrar oss, dopets påföljd, ’PÅNYTTFÖDELSE, och förlåtelse för alla deras meneder’. Om våra egna hedniska förfäder, som dyrkade Oden, är det känt att de utförde dopriter. Om man betraktar dessa i samband med det som människorna själva erkände vara syftet med dem, så visar de att folket åtminstone ursprungligen måste ha trott att deras nyfödda barns naturliga skuld och fördärv kunde avtvås genom att barnen bestänktes med vatten eller genast efter födelsen doppades ner i sjöar eller floder. Ja, på andra sidan Atlanten, i Mexico, befanns samma lära om pånyttfödelse genom dop leva med full styrka bland infödingarna, när Cortez och hans krigare landade på deras kust. ... Läsaren har redan sett hur troget Rom har efterhärmat hedniska besvärjelser i samband med dopet. Alla de andra egendomligheter, som är förbundna med det romerska dopet, såsom bruket av salt, spott, krisma eller invigd olja att smörja med och seden att märka pannan med korstecknet, är likaså hedniska.”
11 Bland kristenhetens olika kyrkliga dopceremonier ingår i vår tid följande seder eller påfund: Faddrar eller gudföräldrar utses åt den som skall döpas, man andas på dopkandidatens ansikte för att besvärja onda andar, gör korstecknet, lägger händerna på dopkandidaten, lägger ”välsignat” salt i munnen på honom, berör öronen och näsborrarna med spott från prästen, smörjer dopkandidaten med olja, och vidare förekommer trefaldig tvagning, vit slöja, tända ljus och andra tillbehör för dyrkan som bibeln inte stadgar om. Allt detta identifieras av The Catholic Encyclopedia och andra religiösa auktoriteter som demonkultens eller djävulsdyrkans tillbehör och därför okristna.
Och nu till den bok som beskriver det kristna dopet
12, 13. a) Har vi en vägledare i denna fråga? I så fall vilken? b) När är Jesu befallning i Matteus 28:19, 20 tillämplig? c) Varför har den särskild kraft nu?
12 För att fastställa vad det kristna dopet verkligen innebär vänder vi oss inte till traditionen eller hedendomen utan till bibeln, Guds heliga ord, de kristnas religiösa vägledare. (Matt. 15:1—9; Mark. 7:1—8) I Matteus 28:19, 20 finns ett framträdande omnämnande av dop för kristna.
13 Jesu ord (Matt. 28:19, 20), som utgör anvisningar beträffande dop, uttalades någon tid innan han blev upptagen till himmelen på den fyrtionde dagen sedan han uppstått från de döda år 33 v.t. Dessa ord utgör en allmän befallning med gällande kraft från den tid då han gav den ned genom århundradena till avslutningen på tingens ordning. Sedan 1914 v.t. har mänskligheten befunnit sig i tiden för avslutningen på tingens ordning. I denna moderna tid är det därför, så länge som det finns människor som är kvalificerade som lärjungar, i det de har gjorts till lärjungar därigenom att de kristna förkunnat Guds ord för dem, tillbörligt och i lydnad för Jesu Kristi befallning att sådana blir döpta. I själva verket har denna befallning i Matteus 28:19, 20 större kraft och verkan nu under denna ”ändens tid” än någonsin förut, därför att detta verk att undervisa såväl som predika av Jehovas trogna vittnen har utvidgats till ”människor av alla nationer”, och det har kommit gensvar från lärjungar i alla dessa olika nationer på jorden, sannerligen över hela jorden! Över hela jorden blev 120.905 människor döpta under tjänsteåret 1969. — Mark. 13:10.
14. a) Ge bevis för att man i den första kristna församlingen lydde Jesu befallning. b) Vilka nationer omfattas av den nu?
14 Kort efter det att Jesus hade gett befallningen om att göra lärjungar och döpa dem, tio dagar efter hans uppstigande till himmelen, på pingstdagen, blev omkring tre tusen judar och omskurna judiska proselyter omvända till tro på Jesus Kristus. Genast började Kristi apostlar där i Jerusalem ett verk i lydnad för Jesu befallning: De döpte dessa tusentals omskurna troende i vatten ”i Jesu Kristi namn till ... [deras] synders förlåtelse”. (Apg. 2:1—41) Enligt vad som visas i skildringen i Apostlagärningarna 10:1—48 var det senare så att människor som inte var judar och som aldrig hade befunnit sig inom Israels anordning med lagförbundet började bli döpta, likaså i Jesu Kristi namn. Denna dophandling, som Jesus gav befallning om, utfördes alltså vid den kristna församlingens begynnelse, och den har fortsatt genom åren, och i den nuvarande tiden för ”avslutningen på tingens ordning” har den sannerligen utvidgats till att omfatta lärjungar av alla nationer. Här finner vi ett i bibeln förordnat bruk av vatten i förbindelse med den kristna religiösa ceremonin neddoppning, nedsänkning eller dop. Människor fortsätter att följa Jesu anvisningar.
Alla är inte kvalificerade
15. Vem är kvalificerad för det kristna dopet?
15 Av Jesu ord kan man tydligt se vilka som är kvalificerade för dop: ”Gör lärjungar ... döpande dem.” (Matt. 28:19, NW) Lärjungar är människor som får undervisning, människor som har upplysningar och bildar sig ett omdöme om den sak som de får upplysningar om, vilket i detta fall är angående Kristus Jesus, hans himmelske Fader, Jehova Gud, Guds ord, Guds uppsåt och det förhållande som sådana människor genom Jesus Kristus står i till Jehova. Då frågar du kanske: ”Om detta är sant, hur kan då barn, spädbarn, bli döpta? Är de berättigade att genomgå det kristna dop som Jesus gav befallning om?”
16, 17. a) Varför strider barndopet mot Matteus 28:19? b) Varför är barndop inte av apostoliskt ursprung?
16 Kan små barn ångra sig, förvärva kunskap, utöva tro, överlämna sig åt Jehova Gud? Nej, de kan inte göra detta. Med andra ord uttryckt: De kan inte bli lärjungar. Och eftersom dopet inte är ett sakrament, ger det inte i sig självt någon förtjänst åt den som blir döpt, och av detta följer att dop av små barn är utan allt värde, alldeles som det också är utan stöd i Guds ord. Läs i Apostlagärningarna 10:44—48 om Kornelius’ omvändelse och lägg märke till att den heliga anden föll på dem som hörde Guds ord; dessa människor blev berättigade att genomgå dop, och de blev döpta. Det kan inte sägas att små barn kan höra Guds ord och förstå det, så att det gör verkan på dem och kvalificerar dem för kristet dop.
17 Den främsta historiska auktoriteten i fråga om den tidiga efterapostoliska kristna församlingen är sannolikt Neander, och han har följande att säga om dop av spädbarn: ”Tron och dopet förbands alltid med varandra; och därför är det i högsta grad sannolikt att dopet bara utfördes i de fall där dessa båda kunde förenas och att spädbarnsdopet såsom en sedvänja var okänt under denna period.” ”Men att det inte är förrän så sent som (i varje fall inte tidigare än) på Irenaeus’ tid som spår av att man döpte spädbarn dyker upp och att man först på 200-talet började anse denna sedvänja vara apostolisk tradition talar snarare emot än för ett erkännande av apostoliskt ursprung.” — Planting and Training of the Christian Church.
18. Vilka vuxna är kvalificerade?
18 Kravet att en kandidat till den tillbörliga kristna nedsänkningen skall vara en lärjunge utesluter inte bara att spädbarn skulle vara berättigade, utan också att andra personer, till och med vuxna, skulle vara berättigade, om de är okunniga om och oemottagliga för Guds ord. Jesu befallning framhåller inte bara det förhållandet att godtagbara dopkandidater måste göras till lärjungar utan framhåller också att de måste ha inhämtat undervisning, eftersom han sade: ”lärande dem att hålla allt som jag har befallt er”. (Matt. 28:20, NW) Att de har blivit lärda att hålla Jesu befallningar betyder mera än att de bara har blivit upplysta om vad dessa befallningar innebär. En människa kan få reda på eller vara upplyst om en sak och ändå inte ge något gensvar; men när en människa har blivit lärd eller undervisad i dessa saker, visas detta förhållande genom hennes gensvar.
19. Visa det gensvar till Guds ord som gör en person kvalificerad och vilka förträffliga resultat det ger.
19 Därför läser vi i Apostlagärningarna 2:41 (NW) att ”de som av hjärtat omfattade hans ord [blev] döpta”. Andra människor i den första kristna församlingen blev döpta ”när de trodde Filippus”. Sådana troende ”lät ... döpa sig, både män och kvinnor”. (Apg. 8:12, NW) Lärjungens gensvar till Guds ord kan ses i att han slår in på en kurs som måste följas av alla människor som vill vinna liv, den kurs som verkligen är den högsta och ädlaste i fråga om mänskliga önskningar och strävanden. (Joh. 17:2, 3; Ps. 119:1, 2) Det är detta som för en människa in i det rätta förhållandet till hennes Skapare. Det är den enda verkliga tillbedjan av Gud. Utan den kan det faktiskt inte förekomma någon tillbedjan av Gud från enskilda människors sida i vår tid. Och dessutom är det den kurs som leder till evigt liv. Det är ett liv av personligt överlämnande åt Jehova.
Överlämnandet kommer först
20. Vad är inbegripet i det kristna överlämnandet?
20 Som du vet har överlämnande innebörden att förklara, försäkra, högtidligt tillkännage, helga. Det har avseende på handlingen att avskilja eller helga någonting för ett visst bruk. Det är den handling varigenom en person eller en sak förs in på någon väg eller kurs eller börjar användas på något visst sätt. När vi tillämpar detta på en Kristi Jesu lärjunge, ser vi med lätthet att överlämnandet för en sådan människa innebär den kristnes odelade hängivenhet för Jehova Gud och följaktligen för hans tjänst eller tillbedjan. Det är en personlig sak. Det är den handling varigenom en person beslutar sig att förbehållslöst och utan villkor göra Jehova Guds vilja genom Kristus Jesus. (Ords. 14:27) Överlämnandet visar fullständig tillit till och förtröstan på Jehova och visar att den enskilde vet att Jehova är Gud, att Gud är rättvis, att hans sak kommer att segra, att det inte finns något tvivel i den överlämnades hjärta och sinne och att han är lycklig och glad över att kunna ta ståndpunkt på Jehovas sida. ”Ni skulle lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter ert forna handlingssätt och som fördärvas enligt sina bedrägliga begärelser, ... ni skulle förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och ... ikläda er den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” (Ef. 4:22—24, NW) De kristna är Kristi Jesu efterföljare och är i denna egenskap Jehova Guds tjänare, och därför tjänar de honom, är honom hängivna, överlämnade åt honom. — Apg. 11:26.
21. Vilka har nu nära gemenskap med Jehova Gud?
21 Jesu befallning betonar att överlämnandet ger lärjungarna en nära gemenskap med Jehova Gud. Här på jorden finns det för närvarande hundratusentals trogna kristna vittnen för Jehova som har tagit detta steg av överlämnande, symboliserat det genom dop eller nedsänkning i vatten och som troget tjänar Jehova och förkunnar hans ord till lovprisning för honom och till välsignelse för deras medmänniskor.
22. Varför måste den lydige lärjungen bli döpt?
22 De symboliserar sitt överlämnande genom vattendopet; det är här som nedsänkningen kommer in, som Jesus sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem ... lärande dem.” (Matt. 28:19, 20, NW) Lärjungen måste bli döpt om han skall vara lydig mot bibelns krav. Dopet är en öppen, offentlig, högtidlig ceremoni, som visar att man har fattat ett beslut att göra Guds vilja. Att detta skall göras i vittnens närvaro är ett krav på den överlämnade individen. Det måste med nödvändighet finnas iakttagbara bevis på det överlämnande den enskilde har gjort, eftersom ett sådant överlämnande utmärker en förändring eller vändpunkt i en människas liv, och hennes medkristna har rätt att få reda på detta, för att de skall kunna veta vad de kan förvänta av denna människa från och med detta tillfälle.
23. a) Varför utför Jehovas vittnen den symbol som är tillbörlig enligt omständigheterna, och vad är den? b) Vad bevisade dopet när det gäller Jesus? c) Hur förhöll det sig med hans judiska lärjungar fram till år 36 v.t.? d) Och därefter?
23 Vi behöver inte leta efter någonting som skulle kunna vara en tillbörlig symbol av överlämnandet och representera det, eftersom bibeln framhåller nedsänkningen som en sådan, och det skulle inte kunna finnas en lämpligare och tillbörligare symbol. De kristna är efterföljare till Kristus Jesus. ”Ja, till detta handlingssätt blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren.” (1 Petr. 2:21, NW) Denne ledare, Kristus, blev av Johannes döparen nedsänkt i vatten som en symbol av att han framställde sig själv som en medlem av den överlämnade judiska nationen. ”Därefter kom Jesus från Galileen till Jordan till Johannes för att bli döpt av honom. ... Jesus [sade] till honom: ’Låt det ske denna gång, ty på det sättet är det lämpligt för oss att utföra allt som är rättfärdigt.’ ... Sedan Jesus hade blivit döpt, kom han genast upp ur vattnet. ... Se, det kom också en röst från himlarna, som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” (Matt. 3:13—17, NW; Ps. 40:8, 9; Hebr. 10:7) Att hans himmelske Fader, Jehova, godkände att han framställde sig och symbolen för det visas tydligt i redogörelsen. Medlemmarna av den första kristna församlingen följde det föredöme som Jesus hade gett i det att de blev döpta. (Apg. 10:48; 8:12, 36, 38, 39) I fråga om dem som tillhörde den judiska nationen gällde deras nedsänkning i vatten fram till år 36 v.t. också såsom en symbol av att de framställde sig som medlemmar av en överlämnad nation. Därefter skedde dop av kristna, oavsett om de var av judiskt eller icke-judiskt ursprung, som en symbol av deras överlämnande, eftersom Jehovas handlande med judarna i enlighet med lagförbundet hade upphört efter Jesu död år 33 v.t. och efter utgången av den tid av särskild ynnest mot Israel, som föregick frambärandet av det kristna evangeliet till icke-judar. I vår sena tidsperiod har alltså både judar och icke-judar, människor av alla raser och ursprung, samma ställning inför Jehova Gud, dvs. var och en har möjligheten att personligen överlämna sig och, sedan han gjort detta, uppfylla förpliktelsen att symbolisera detta genom nedsänkning i vatten.
[Bild på sidan 415]
Hinduerna tror att bad i deras heliga flod Ganges är ett sakrament som förlänar förtjänst och avtvår deras synder
[Bild på sidan 416]
Eftersom spädbarn inte kan vara lärjungar, ligger det inget värde i att döpa dem
[Bild på sidan 419]
Dopet är en offentlig ceremoni som visar att lärjungen har överlämnat sig till att göra Guds vilja; 120.905 lärjungar blev döpta förra året