Skvaller kan vara dödsbringande
VAD får ordet ”skvaller” dig att tänka på? En trevlig pratstund om förtroliga ting med en gammal bekant? Eller vidarebefordrandet av en ”saftig godbit” av personliga nyheter på någon annans bekostnad?
Skvaller har i allmänhet sin grund i vårt intresse för folk och deras göranden och låtanden. Skvaller kan vara att berätta något obetydligt eller oklanderligt om andra, något som är av mänskligt intresse. Det kan till och med innefatta berömmande ord om personen i fråga. Det får ofta formen av ett flyktigt och humoristiskt samtal utan någon ond avsikt. Å andra sidan kan det som sägs ha en tendens att ställa den omtalade i en dålig dager. Det kanske sägs skämtsamt, kanhända tanklöst.
Även när det inte finns någon ond avsikt bakom skvallret, finns det tillfällen då det är bättre att man låter bli att säga en del saker. Det kanske är sant, men det kan vara saker och ting som den tredje parten inte skulle vilja att man talade om bland hans vänner och bekanta, och om dessa ting inte har att göra med deras välfärd, så finns det ingen orsak till att de skall få reda på dem. Här krävs det empati. Vad skulle du tycka om att dina privata angelägenheter figurerade i ett sådant samtal?
Skvaller som är till skada
Det är så lätt att glida över från oförargligt prat om personliga angelägenheter till fördärvbringande tal som kan vålla verkliga svårigheter! Det är detta som är farligt. Vet du var du skall dra gränsen? Kan du skilja det ena slaget från det andra? Det är nödvändigt, om du vill bevara dina läppar från sådant tal som blir till oro och bekymmer. — Ords. 24:2.
Den fråga du måste ställa dig är: Skadar det här skvallret någon? Detta är en mycket viktig fråga, eftersom bibeln tydligt uppmanar de kristna att ”inte tala skymfligt om någon”. (Tit. 3:2, NW) Även om ditt motiv är rent, kan du bli föremål för tillrättavisning från de män som har ansvaret för den kristna församlingen, nämligen om ditt tal länder någon till skada. Det är deras uppgift att upprätthålla frid och ett gott förhållande bland alla medlemmarna i Guds hjord.
Att man hade besvär med skvaller på apostlarnas tid lägger vi märke till i följande ord, som aposteln Paulus skrev om unga änkor: ”Samtidigt lär de sig också att vara sysslolösa, i det de löper omkring i husen; ja, inte endast sysslolösa, utan också skvalleraktiga och begivna på att lägga sig i andra människors angelägenheter, i det att de talar om sådant som de inte bör tala om.” (1 Tim. 5:13, NW) Skvaller är förenat med obefogat intresse för andra människors privata angelägenheter. Det tar sig ofta uttryck i kritik, ett dömande som är förhastat på grund av att man inte känner till alla fakta i fallet.
Skadligt prat om någon bakom hans rygg kan få tråkiga följder. Den som skvallrar kanske talar med någon som är nära vän till den omtalade, och då kan två saker hända. Antingen kan vänskapen kallna, eller också kan den som lyssnar på skvallret gå och tala om det för den som skvallret gällde. Detta kan väcka upp en vedergällningens ande och onda känslor i församlingen. Ordspråket säger: ”Den som håller i med att tala om en sak skiljer dem åt som är förtrogna med varandra.” (Ords. 17:9, NW) Det är säkert ingen kristen som vill bli orsak till det!
Förtal är dödsbringande
Medan skvaller under vissa omständigheter kan bli dödsbringande är allt förtal dödsbringande. Förtal definieras som ”uttalandet av falska anklagelser eller lögner som svärtar ned eller fördärvar en annans rykte”. Förtal är inte bara skvaller. Förtal är avsiktligt fördärvbringande tal. Det försöker avsiktligt ställa någon i en dålig dager. Hur fullständigt tvärtemot kärlekens och fridens ande är inte detta! Sådant tal som syftar till att skada en annan människa skiljer vänner åt, orsakar splittring, uppammar sektanda och omintetgör den kristna församlingens användbarhet. Det är inte att undra på att aposteln Paulus för alla dessa orostiftare till samma kategori, när han förklarar: ”Så prisgav Gud dem åt ett icke godkänt sinnestillstånd, till att göra otillbörliga ting, uppfyllda som de var av all orättfärdighet, ondska, vinningslystnad, uselhet, fulla av avund, mordiskhet, kiv, svek, elakhet; de var örontasslare, bakdantare, hatiska mot Gud, fräcka, högmodiga, inbilska, sådana som tänker ut skadliga ting.” (Rom. 1:28—30, NW) Lärjungen Jakob sade att tungan som talar skymfligt om andra är ”full av dödsbringande gift”. — Jak. 3:8, NW.
Den lag som Gud gav Israel uppmärksammade och varnade för förtalets dödsbringande verkningar. ”Du skall icke gå med förtal bland dina fränder; du skall icke stå efter din nästas blod.” (3 Mos. 19:16) Den som förtalar andra uppammar hat, och ”var och en som hatar sin broder, han är en mandråpare”. — 1 Joh. 3:15.
Fördärvbringande, ärerörigt tal är likt ett tvåeggat svärd. Det hugger i båda riktningarna. Det är nog så lätt att inse hur det går illa åt den det riktas mot — det väcker upp vrede, harm, bitterhet, ja, till och med desperation. Men hur går det för baktalaren själv? Må han inte bedra sig. Visheten från himmelen varnar: ”Dårens läppar fördärva honom själv. Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft. Och dåren är rik på ord.” (Pred. 10:12—14) Hans dåraktiga handlingssätt när sådana onda böjelser som avund, stolthet och illvilja och kommer att dra olycka över honom.
Mogna kristna skyr förtalaren som pesten. Aposteln Paulus ger sina medtroende rådet att ”hålla ögonen på dem som orsakar söndringar och tillfällen till anstöt ... och undvika dem”. (Rom. 16:17, NW) Jehovas tjänare måste leva tillsammans i frid och kärlek om de vill bli välsignade av sin Gud.
Det grekiska ordet för ”förtalare” eller ”baktalare” är diábolos, vilket också betyder ”anklagare”. Det har blivit ett av namnen på Guds ärkefiende, djävulen. De som förtalar andra, liksom han förtalar den rättfärdige Guden, gör sig i verkligheten själva till djävlar eller barn till djävulen.
Vanvördnad mot myndighet
Skadligt skvaller om de män som har ansvaret i den kristna församlingen är lika allvarligt. Det påverkar nämligen omedelbart lojaliteten hos alla som berörs av det. Det kan utveckla sig till förtal och nedkallande av ont över dem vars plikt det är att vara herdar för Guds hjord. Detta slags tal beskrivs ibland som ”smädelse”. Sådan brist på tillbörlig respekt betraktas som en allvarlig sak av Jehova själv. ”Du får inte nedkalla ont över Gud och inte heller förbanna en hövding bland ditt folk”, befallde Gud israeliterna. (2 Mos. 22:28, NW) Ett exempel på detta var händelsen med Kora och hans medförbundna, vilkas vanvördnad mot Mose och Aron ledde till att Jehova snabbt verkställde domen på dem. — 4 Mos. 16:1—3, 12—14, 31—35.
Den kristne bibelskribenten Judas riktar uppmärksamheten på dessa upprorsmän och framhåller det slut de fick som en varning för alla baktalare och smädare. (Jud. v. 10, 11, 14—16) Apostlarna Petrus och Paulus fick båda tillfälle att fördöma denna onda inställning. (2 Petr. 2:10; Rom. 3:8) Aposteln Johannes nämner särskilt Diotrefes såsom en som inte hade någon respekt för apostlarna, som Jehova hade förordnat. Han fortsatte nämligen att prata om dem ”med onda ord”. (3 Joh. v. 9, 10, NW) Kommer Gud i dag att överse med liknande vanvördnad mot dem som han väljer att ära med speciella ansvarsfulla uppgifter?
Guds tjänare Judas påminner oss om det fina exempel som ärkeängeln Mikael gav oss. När han ”hade en tvist och ordväxling med djävulen om Mose kropp, vågade han inte uttala en dom över honom i skymfliga ordalag, utan sade: ’Må Jehova näpsa dig.’” (Jud. v. 9, NW) Denne härlige ärkeängel nedlät sig inte till att tala skymfligt ens mot djävulen, utan han hade respekt för myndigheten och sade: ”Må Jehova näpsa dig.”
Undvik farorna med skadligt skvaller
Att bli stämplad i Guds tillbedjares församling såsom en som talar fördärv, en örontasslare, baktalare, förtalare eller smädare kan få onda följder för den som gjort sig skyldig till detta. Sanna kristna kommer att undvika en sådan person. Församlingens andliga hälsa kan sättas i fara. Man har blivit tvungen att kasta ut somliga individer ur den behagliga gemenskapen till mörkret utanför på grund av att de låtit tungan röra sig alltför lättvindigt, till skada för andra. Detta är sannerligen situationer som vi aldrig skulle vilja befinna oss i! Men hur kan man undvika dessa faror?
I första hand är det nödvändigt att Guds ande får vägleda våra sinnen och hjärtan. Detta kan vi uppnå genom att studera de fina principerna i bibeln och genom att be Gud om hjälp att tillämpa dessa principer i vårt liv. Det är också nödvändigt att utplåna alla onda tankar man kan gå och bära på gentemot en andlig broder eller syster, vare sig de beror på förakt, avund, förbittring, rivalitet eller någon liknande ande. Om vi kommer ihåg att var och en av Guds tjänare är ansvarig endast inför honom, är det högst sannolikt att vi kommer att avhålla oss ifrån att rikta några angrepp mot deras rykte. Annars skulle vi göra gemensam sak med djävulen och hans demoner, som njuter av att förtala alla Guds slavar och ställa dem i en dålig dager. — Upp. 12:10.
Lägg märke till det fina råd som aposteln Paulus ger oss om hur vi kan utöva kontroll över våra tankar och på så sätt undvika de faror som är förenade med fördärvbringande tal och förtal: ”Vadhelst som är sant, vadhelst som har vikt och betydelse, vadhelst som är rättfärdigt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att älska, vadhelst som blir väl omtalat, vad dygd som finns och vadhelst lovvärt som finns — fortsätt med att tänka över dessa ting.” (Fil. 4:8, NW) På det sättet kommer det inte att bli någon plats för skadliga tankar, tankar som har en tendens att framträda i vårt tal med långtgående och förödande konsekvenser. — Jak. 3:5—10.
Bland dem som älskar Gud och som önskar vinna liv i enlighet med hans kärleksfulla anordning bör det finnas en hälsosam fruktan för att befinnas skyldig till att föra ett fördärvbringande tal. Kristus Jesus varnade: ”Varje onyttigt yttrande, som människorna fäller, det skall de avlägga räkenskap för på domens dag; ty genom dina ord skall du bli förklarad rättfärdig, och genom dina ord skall du bli domfälld.” (Matt. 12:36, 37, NW) Den som går med fördärvbringande skvaller följer en väg som slutar i en återvändsgränd. Den kan leda till döden för honom.