Kristet slaveri ger sanna vänner
HUR skulle du reagera, om någon föreslog att du skulle bli slav? Vad skulle du säga, om någon medgav att han var slav och sade att han i själva verket tyckte om det? Skulle du bli förvånad, om du fick reda på att Guds ord, bibeln, rekommenderar ett visst slags slaveri och att detta slaveri leder till sann och äkta vänskap?
Du kan hålla med om att tanken på varaktig vänskap är god. Men sedan drar du kanske slutsatsen att förslaget att vara slav är ett beskt piller att svälja. Det är sant att när man tänker på slaveri, förbinder man det i allmänhet med förtryck. Det slaveri som rekommenderas i Guds ord är emellertid någonting helt annat. Det inbegriper visserligen slavtjänst och arbete, men det är underställt en kärleksfull herre och för med sig bestämda fördelar.
Tänk på Guds Sons, Jesu Kristi, inställning så som den profetiskt kommer till uttryck i psalmen i bibeln: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” (Ps. 40:9; Hebr. 10:5—7) Jesus gladde sig åt att göra Guds vilja. ”Han utblottade sig själv”, säger bibeln, ”och antog en slavs gestalt och blev lik människor.” — Fil. 2:7, NW.
Vilket föredöme i fråga om ödmjukhet! Trots att han ägde ära och härlighet i himmelen, antog han villigt ”en slavs gestalt”, därför att det var hans Faders vilja. ”Just av den orsaken”, säger bibeln, ”upphöjde också Gud honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn.” (Fil. 2:9, NW) Vilka välsignelser för trohet mot Gud!
Kristna slavar
Alla som vill följa Jesus Kristus tätt i spåren måste bli slavar. ”Ni har blivit köpta förmedelst ett pris [Jesu lösenoffer]”, påminner bibeln de kristna. (1 Kor. 7:23, NW) De första lärjungarna gladde sig åt att kunna tillkännage sin ställning som slavar. Jakob inledde sitt brev: ”Jakob, en Guds och Herren Jesu Kristi slav.” (Jak. 1:1, NW) Paulus inledde flera brev på ett liknande sätt: ”Paulus, en Guds slav och en Jesu Kristi apostel.” (Tit. 1:1; Rom. 1:1; Fil. 1:1; NW) Dessa män var lyckliga över att vara slavar åt sin himmelske Fader och åt Jesus Kristus.
Frågan i dag är inte huruvida du önskar vara slav eller inte. Nej, du är slav oavsett vad du gör, alldeles som bibeln förklarar: ”Ni vet väl, att om ni ställer er till någons förfogande för att lyda honom, är ni slavar under den herre, som ni lyder. Antingen är ni slavar under synden, vilket får döden till följd, eller under lydnaden, vilket får rättfärdighet till följd.” (Rom. 6:16, Hd) Därför är den verkliga frågan: Vilken herre väljer du att tjäna?
Tänk på fördelarna med att vara Guds slav i jämförelse med att vara slav under det som han strider mot. Ett bibliskt brev adresserat till kristna säger: ”Men eftersom ni gjordes fria från synden och i stället blev slavar åt Gud, har ni nu er frukt på helighetens väg, och slutet är evigt liv. Ty den lön synden betalar är död, men den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 6:22, 23, NW) Ja, genom att bli trogna ”slavar åt Gud” äger de det säkra löftet om evigt liv.
Man kan inte komma ifrån detta faktum: Ingen människa är i verkligheten fullständigt fri. Människor som menar att de är fria att leva enligt sitt samvete är i själva verket i slaveri under sina egna köttsliga begärelser. De är slavar under synden. Men de kommer inte att erkänna det.
Vid ett tillfälle kritiserade en man en kristen förkunnare som gjorde besök från hus till hus: ”Bibeln som ni använder är er krycka. Era tankar är inte era egna. De kommer från den där boken!” Förkunnaren gjorde mannen uppmärksam på att han hade ett bibliotek med böcker som täckte några av väggarna i hans hem. Förkunnaren framhöll taktfullt att den här mannens tankar var de filosofers åsikter som han gång på gång citerade.
Det är ett faktum. Vi har allesammans tankar som vi har fått från någon annan. Dessa tankar formar både vårt tänkesätt och vårt handlingssätt. Hur lyckliga kan inte kristna slavar vara över att de påverkas av Guds och Kristi tankar och handlingar!
Man får sanna vänner
Jesus Kristus visade vilken storslagen vänskap som blir resultatet av kristen slavtjänst. Han sade till sina lärjungar: ”Ni är mina vänner, om ni gör allt som jag befaller er.” (Joh. 15:14, Hd) Lägg noga märke till det villkor som denna vänskap är grundad på. Den är beroende av att man gör det som Kristus och hans Fader säger. Vi önskar att vi aldrig förlorar detta faktum ur sikte. Här följer en ”vältalig” illustration av hur det verkar.
Det påminner om när en far promenerar på stranden med sin son. De leker och skrattar tillsammans. Fadern springer och klättrar uppför sanddynerna tillsammans med sin son, och de kommer verkligen bra överens. Sonen ser upp mot sin far och frågar: ”Pappa, är jag din vän?” Fadern svarar: ”Ja, min son, naturligtvis är du min vän.”
Litet senare ropar fadern till sonen att det är dags att gå hem. Sonen är motvillig: ”Men jag vill inte gå in. Jag vill stanna här ute och leka.” Fadern påminner: ”Det är bäst för dig själv att du lyder mig.”
”Men, pappa, jag tyckte du sade att vi var vänner.”
”Ja”, instämmer fadern. ”Vi är vänner så länge som du gör vad jag säger.”
På liknande sätt kan vi som kristna vara vänner med Gud och Kristus. Den underbara gemenskap vi äger beror på vår lydnad för deras bud. Vi önskar att vi aldrig skall förlora denna vänskap. Men kom ihåg att det är kristet slaveri som ger dessa sanna vänner.