När ungdomar har något att leva för
MAN har beräknat att den näst största dödsorsaken bland studerande ungdom mellan femton och tjugo år är självmord. I synnerhet högskoleelever förefaller vara benägna att begå självmord, självmordsfrekvensen bland dem är 50 procent högre än bland icke studerande ungdom i samma åldrar. Hur kommer det sig att så många unga människor, för vilka livet just har börjat, tycker att de inte har något att leva för?
En ung flicka sade att det inte är någon mening med livet. En student vid Harvarduniversitetet påstår att han inte känner några värden som han kan tro på. En fjortonårig pojke som blev gripen efter ett rån i en livsmedelsaffär sade: ”Jag är trött på förhållandena hemma, sjuk vid tanken på skolan och uttråkad på livet.”
I många fall är det föräldrarna som bör få skulden, eftersom de tänker mera på materiella ägodelar och på att lyckas slå sig fram i livet än på behovet att ge barnen sådant som är av verkligt värde, sådant som ger livet innehåll och mening. En ung flicka sade: ”Jag är livligt medveten om hur otillräckliga de värden är som jag under min uppväxttid fick lära mig att hålla till godo med. Uppfattningen att en viss socialgrupp skulle vara förmer än andra; jakten efter ägodelar och efter att få makt över andra människor ... — allt sådant hämmar en människa i hennes sökande efter det som verkligen betyder något och efter en av värdighet präglad livsstil.”
Det finns emellertid föräldrar som har gett sina barn sådant som kan betecknas såsom sanna värden. Dessa ungdomar har funnit något som sannerligen är värt att leva för. Vi vill berätta om en sådan ung man från Centralamerika. Han blev erbjuden ett stipendium för att studera musik i Österrike; det kunde ha blivit inkörsporten till en lovande karriär inom musikens värld. Han blev också erbjuden att studera optik i Tyskland, vilket skulle ha förskaffat honom ett välbetalt arbete så småningom. Han tackade emellertid nej till båda erbjudandena, därför att han ansåg att dessa framtidsutsikter inte skulle göra livet verkligt meningsfullt. Han hade fostrats av föräldrar som lärt honom uppskatta Guds ords förträffliga värden och framhållit för honom vilket hopp bibeln ger om en fridfull ny tingens ordning på jorden, och därför valde han att tjäna Gud såsom ett Jehovas vittne. Han sade att ”det inte finns någon annan sysselsättning som kan skänka så stor tillfredsställelse, ge ett sådant mått av lugn och ro och en sådan lust att leva som denna tjänst”. En människa som ägnar sig åt den lär sig att använda sina krafter till att hjälpa andra.
Den unge mannen hade goda skäl att dra en sådan slutsats. Tjänsten för Gud utövar ett mycket kraftigt, välgörande inflytande på en människas nuvarande liv såväl som på hennes framtid. Just det som många unga människor längtar efter — frid, rättvisa och hederliga styresmän — skall enligt Guds pålitliga löfte bli en verklighet utöver hela jorden. (Jes. 2:4; 32:1) Det var detta som gav den unge mannen ett säkert hopp för framtiden, som han kunde sträva hänemot.
Han kunde också se att de värden som betonas i bibeln är praktiska redan nu. Bibeln lär oss till exempel att älska nästan som oss själva. Är det inte ett förnuftigt sätt att skapa fridfulla förhållanden människor emellan? Om alla utövade sådan kärlek, hur skulle det då kunna bli krig? Hur skulle det kunna förekomma mord, våldtäkt och stöld? Är detta inte något som ungdomar, vilka ropar på kärlek i stället för på krig, kan tro på? Det är en av bibelns grundläggande befallningar. — Matt. 22:39.
I bibeln finner vi också den här befallningen: ”Ljug inte på varandra.” (Kol. 3:9, Hd) Är det inte en förnuftig befallning? Om den efterlevdes, skulle ju folk kunna lita på varandra och stå på vänskaplig fot med varandra, eller hur? Sådana bibliska befallningar är praktiska och tillämpliga i vardagslivet, och de ger innehåll och mening åt en människas liv. De ger henne olika värden till vägledning i livet.
Detta fick en ung man som en gång tillhörde ett tonårsgäng i New York klart för sig. Under den tid då han drev omkring på gatorna och råkade i delo med polisen, tog han var dag som den kom. Han hade inga framtidsplaner och inget att leva för. Hans liv bar prägeln av den paroll som följdes av hans omgivning: var och en är sig själv närmast.
Han hade inga verkliga vänner att tala med och att få råd av beträffande vad som är gott och vad som är ont. Han var i behov av kärlek, som alla tonåringar är, men det fanns ingen kärlek i hans värld. Det var inte förrän han träffade Jehovas vittnen och kom till en av deras sammankomster som han fick upp ögonen för ett levnadssätt som skilde sig från hans eget lika mycket som dagen skiljer sig från natten. Han märkte att vittnena var innerliga och kärleksfulla. De visade intresse för honom och var villiga att lära honom rätta principer, vilket inga andra vuxna som han träffat tidigare hade brytt sig om att göra.
Genom de bibelstudier som vittnena höll med honom lärde han sig de förträffliga principer som finns i Guds ord. På så sätt fick han klart för sig att det fanns värden som kunde ge innehåll åt hans liv. Han fick också för första gången ett mål i livet, hoppet att få vara med i den nya tingens ordning som Gud har för avsikt att införa på jorden. Nu hjälper den här unge mannen andra att få något att leva för.
En annan ung man, som hade något att leva för, blev upprörd över den ytterligt materialistiska inställning som studenter och lärare vid den högskola där han gick visade sig ha. Studenterna hade inte något verkligt framtidshopp, utan de resonerade så här: låt oss ”leva upp det” i dag, för i morgon kanske vi dör. Den här atmosfären och det organiserade fusket vid examensproven övertygade honom om att det som han hade lärt vid sina bibelstudier tillsammans med Jehovas vittnen hade större värde än högskoleutbildningen. Han avbröt sina högskolestudier och gjorde sådana framsteg i studiet av bibeln att han inom kort kunde ägna all sin tid åt att hjälpa andra att vinna kunskap om Guds uppsåt. Bibeln hade gett honom värden, som han kunde tro på; den hade gett hans liv innehåll och mening.
Ett annat belysande exempel är de erfarenheter en sjuttonårig flicka bland ”hippies” har gjort. Genom samvaro med Jehovas vittnen började hon tillägna sig kunskap om Guds ords praktiska principer och om den nya tingens ordning, som Gud ämnar införa på jorden. Detta förändrade hennes liv. Hon sade: ”Jag förstår att hela den här ’hippie’-världen med dess narkotika bara är Satans snara för att fördärva oss ungdomar.” I stället för att planlöst driva omkring utan något att hoppas på har hon nu ett mål att leva och verka för.
Vi ser alltså att det finns unga människor som har funnit något att leva för, något som ger innehåll och mening åt deras liv och ger dem värden att tro på. Nu har de förträffliga vägledande principer, kärleksfulla vänner och en strålande framtid.