Visa respekt för den som har rätt till respekt
REGELN ”så som ni vill, att människor skall handla mot er, så skall ni handla mot dem” inbegriper att man skall visa respekt för den som har rätt till respekt. Att man gör detta är emellertid inte bara rätt och riktigt, utan det är också förståndigt, eftersom det bidrar till ett gott förhållande både till Skaparen, Jehova Gud, och till nästan. — Luk. 6:31, Hd.
Att visa respekt för den som har rätt till respekt kräver eftertanke och gott omdöme, och därför kan det sägas vara en konst. Eftersom det är ett rätt och rättfärdigt krav, kan det också sägas vara en dygd. Den inspirerade aposteln Paulus gav denna förmaning: ”Betala dem alla vad de har rätt till, ... respekt till den som har rätt till respekt.” (Rom. 13:7, RS) Den nutida tendensen är att visa allt mindre respekt; i synnerhet märker man detta bland ungdomar. Så här uttryckte en lagens väktare det: ”Barn visar sällan vördnad nu för tiden när de tilltalar äldre människor.”
Respekt har förklarats vara ”känslan av högaktning, hänsyn eller vördnad, framkallad av att man är medveten om en persons värde, värdighet eller makt; det som någon har rätt till på grund av sitt värde och sin makt”. Respekten förutsätter en förnuftig värdering av en människa och det mått av erkännande som hon har rätt till.
Den som mer än alla andra är förtjänt av respekt är vår Skapare, eftersom han sannerligen har ”värde, värdighet ... makt” framför alla andra. Likväl har det kanske aldrig förr i människans historia förekommit en sådan vittomfattande vanvördnad för honom som det gör i dag, en vanvördnad som till och med kristenhetens präster visar, vilkas själva kall, enligt vad man skulle kunna tycka, borde kräva att de ingjuter respekt för Gud hos andra. Alla som säger att ”Gud är död” och som förkunnar en lära utan en levande Gud tillfogar sannerligen Gud en skymf genom att förneka att han finns till.
Men alla förnuftsbegåvade skapelser som har verklig insikt kommer att visa Skaparen sådan respekt som tillkommer honom. Ett sätt, på vilket vi kan göra detta, är naturligtvis att alltid behandla Guds namn med respekt genom att undvika allt hädiskt och gudlöst tal. Men det finns också ett annat sätt. Såsom aposteln Petrus påvisar kan vi genom själva vårt handlingssätt visa ”respekt för Jehova”. Ja, det heter ju att ”gärningar talar högre än ord”, och genom att vi tar oss i akt, så att vi inte misshagar Gud med våra handlingar, visar vi honom den respekt som han har rätt till. — 2 Petr. 2:11, NW; 2 Mos. 20:7.
Liksom Skaparen är förtjänt av vår största respekt på grund av sin ställning, sina egenskaper och sin makt, så är andra människor i den mån de såsom personer har ”värde, värdighet ... makt” förtjänta av ett visst mått av respekt. Bland dessa kan vi nämna fäder, som på grund av att de gett liv åt sina barn och drar försorg om dem är berättigade till respekt, såsom bibeln framhåller: ”Vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn [respekt, NW] för dem.” Barn kan visa respekt för sina fäder (och mödrar) genom att alltid använda en respektfull ton då de talar till dem och uppträda hänsynsfullt. Barnen kan i synnerhet visa sin respekt för föräldrarna genom att lyda dem. I denna tid underlåter emellertid många barn att visa respekt för föräldrarna, och många föräldrar är oförståndiga nog att ha fördrag med barnens vanvördiga uppförande. — Hebr. 12:9; Ords. 15:5; Ef. 6:1—3.
Äkta män är — på grund av den ledarställning som bibeln tillskriver dem och den säkerhet de ger sina hustrur — förtjänta av hustruns respekt, alldeles som bibeln bjuder: ”Hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad” eller ”djup respekt” (NW). Detta utesluter sannerligen helt att hustrun skulle ha rätt att dirigera sin man. Hon bör inte säga, såsom somliga gör: ”Jag skickade min man till affären efter mjölk.” Nej, hon kan skicka barnen, men hon frågar respektfullt sin man om han skulle vilja göra henne den eller den tjänsten. Det påpekas för kristna hustrur att de har stora utsikter att vinna en icke troende äkta man för kristendomen genom sitt ”kyska uppförande, förbundet med djup respekt”. (NW) Å andra sidan kommer en förståndig och kärleksfull äkta man att behandla sin hustru med tillbörlig respekt såsom det blygsamma, ärbara ”svagare kärlet”, ”det kvinnliga” (NW). — Ef. 5:33; 1 Petr. 3:2, 7.
Ett visst mått av respekt bör också visas andra, t. ex. lärare, förmän på en arbetsplats och statstjänstemän. Också i sådana fall kan man visa sin respekt genom tonfallet och genom att rätta sig efter tillbörliga befallningar, önskningar och uppmaningar. En person befallde vid ett tillfälle att man skulle slå aposteln Paulus på munnen. Paulus vände sig då till honom och kallade honom ”du vitmenade vägg”, men när han fick veta att den här mannen var överstepräst, bad han om ursäkt och citerade lagens ord: ”Mot en hövding i ditt folk skall du icke tala onda ord.” Ja, detta är ett annat sätt, på vilket man kan visa respekt för dem som blivit beklädda med myndighet, nämligen genom att inte tala onda ord mot dem. I synnerhet när de som utövar myndighet kräver att de kristna skall ge skäl för det hopp de har, skall de göra detta ”med saktmod och i fruktan”, ”med ... djup respekt” (NW). — Apg. 23:3—5; 1 Petr. 3:15; Ef. 6:5.
Vidare bör kvinnor över lag visas ett visst mått av respekt. Vad det vara må som gränsar till otillbörlig förtrolighet bör undvikas. Aposteln Paulus visade gott förstånd då han rådde den unge förkunnaren av Guds ord Timoteus att uppträda mot äldre kvinnor såsom han skulle uppträda mot sin egen mor och mot de yngre kvinnorna såsom mot egna köttsliga systrar, vilket allt innebar respektfullhet. — 1 Tim. 5:2.
Denna princip, att man skall visa respekt för den som har rätt till respekt, gäller naturligtvis också i den kristna församlingen. De som har till uppgift att öva tillsyn och som skall ta ledningen bör självfallet visas respekt, eftersom de representerar Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus. Man får inte heller glömma bort att de yngre medlemmarna i församlingen bör visa respekt för dem som kommit till åren. — 3 Mos. 19:32; Ords. 16:31; Hebr. 13:17.
Den vittutbredda bristen på respekt för Skaparen, Jehova Gud, för föräldrar och för andra som är beklädda med myndighet är ett av vittnesbörden om att vi lever i de ”yttersta dagarna”. Men de som är förståndiga och vill göra det rätta ger inte vika för denna tendens utan visar verkligen respekt för den som har rätt till respekt. — 2 Tim. 3:1—5.