Vad är vi skyldiga Gud?

1, 2. a) Vilka förhållanden i kristenheten visar vad flertalet människor där tänker om sina förpliktelser mot Gud? b) Vad anser framträdande människor i kommunistländerna om Gud?

HAR människan någon förpliktelse att ge Gud någonting? Vad är vi skyldiga Gud? Det ligger i öppen dag att den skapade, förnuftsbegåvade människan i något avseende måste känna sig stå i skuld till sin Skapare, Jehova Gud. Men ger genomsnittsmänniskan nu för tiden Gud det som tillkommer honom? En framstående religiös ledare i kristenhetens ledande nation klagade och sade: ”Vad är det för ett liv som den genomsnittskristne i genomsnittskyrkan i genomsnittssamhället har kommit att föra? Det innebär att han går i kyrkan till en gudstjänst per söndag ... är medlem av en eller flera av de kyrkliga föreningarna, som driver samkvämsverksamhet, förutom att han tillhör en ’loge’ av något slag, och lojaliteten mot denna är ofta i strid med lojaliteten mot kyrkan. Om han är en någotsånär samvetsgrann kyrkomedlem, försöker han fylla sina plikter mot kyrkan i ekonomiskt avseende. Han ser till att barnen går i söndagsskolan. Han ber bara under gudstjänsterna. Det är mycket sällan som han läser bibeln annat än i kyrkan. ... Familjen kommer ytterst sällan tillsammans för att bedja eller dryfta kristna spörsmål. Han är sorgligt okunnig om sin kristna tro.” Samtidigt meddelades det i Londontidningen News Chronicle: ”En gallupundersökning för en tid sedan gav vid handen att under två söndagar i augusti och september var det bara 12 procent av männen i Storbritannien och inte mer än 18 procent av kvinnorna som hade varit i kyrkan.” Och ifrån några av de västeuropeiska länderna meddelas det att procenten kyrkobesökare är mycket lägre än i Storbritannien.

² Genomsnittsmänniskan i kristenhetens många länder går följaktligen då och då i kyrkan, i kapellet eller i synagogan, men hon vet relativt litet om sin religion och verkar vara helt upptagen av sina affärer eller sin bekantskapskrets och av livets angenämare sidor. Man hör människor säga: ”Jag går i kyrkan.” De tycker vanligtvis att de därigenom har fullgjort sina förpliktelser, och de visar ringa, om alls något, intresse för bibeln eller för att studera den. Somliga säger sig leva efter de tio budorden eller den ”gyllene regeln”, men de hejdar sig sällan för att bedja eller tacka Gud för något av det som de har fått sig givet. Många bryr sig inte alls om kyrkan eller någon gudsdyrkan, och de menar att de vill ”vara fria att göra som de finner för gott”. I ett uppenbart försök att rättfärdiga sin likgiltighet för andliga ting väcker människor frågor om huruvida det alls finns någon Gud. Några förnekar att Gud finns till. I detta århundrade har kommunismen fått ett dominerande inflytande i många länder, och man gör sig där stor möda att främja ateistiska uppfattningar. I Sovjetunionen har sovjetiska ateister, sedan man började sända upp satelliter och raketer en jämförelsevis liten sträcka ut i rymden, meddelat såsom sin uppfattning att ”om det verkligen skulle finnas några övernaturliga väsen, då skulle de för länge sedan ha blivit upptäckta förmedelst den vetenskapliga forskningens kraftiga redskap. Det faktum att satelliter och raketer inte har träffat på den Högste, änglar osv. bär vittnesbörd emot de religiösa övertygelserna och stärker tron på att det inte finns någon Gud.” Men kommer sådana ord från förnuftiga människor?

3. Vad har några framstående naturvetenskapsmän sagt om Gud?

³ Den sanna vetenskapen ställer sig bakom det faktum att Gud finns till. Hans skaparverk utgör bevis nog. Detta har erkänts av naturvetenskapsmän. Den berömde vetenskapsmannen Einstein bar vittnesbörd om att Gud finns till, i det han sade: ”Det är nog för mig att begrunda mysteriet av medvetet liv som förnyar sig självt i all evighet; att tänka på den underbara strukturen av universum, vilket vi endast dunkelt kan fatta, och att ödmjukt söka uppfatta om ock endast en oändligt ringa del av den intelligens som är uppenbar i naturen.” ”Jag tror inte att Gud spelar tärning med kosmos!” Den välkände nestorn bland Förenta staternas vetenskapsmän, nobelpristagaren i fysik dr Robert A. Millikan, yttrade i ett föredrag inför Amerikanska sällskapet för fysisk forskning i Washington, D. C.: ”Det finns en Gudomlighet som styr till vårt bästa. ... Just var vi passar in i den store arkitektens planer och hur mycket han har tilldelat oss att göra vet vi inte. ... Men passar in gör vi helt visst på ett eller annat sätt, ty annars skulle vi inte erfara känslan av ansvar. En rent materialistisk filosofi framstår för mig som höjden av dårskap. I alla tider har tänkande människor alltid sett tillräckligt för att åtminstone gripas av vördnad.”

4, 5. a) Hur kan alla människor veta att Gud finns till? b) Hurudan blev människan skapad?

⁴ Det är inte bara genom att tänka ärligt, djupt och logiskt som man får detta faktum bekräftat, att Gud finns till. Bibeln kungör det också, ty Romarna 1:20 (NW) säger att Guds ”osynliga egenskaper kunna tydligt ses alltifrån världens skapelse, emedan de förnimmas genom de frambragta tingen, ja, hans eviga makt och gudom”. Alla skapelsens under är de bevis Gud har givit människan för sin suveränitet och makt. Om människan beskådar vårt väldiga solsystem och universums stjärnsystem eller ett litet frö, som när det gror frambringar ett vekt blad som tränger undan den tunga jorden för att nå solljuset, ser hon bevis för det faktum att Gud finns till. Årstiderna kommer och går enligt den ”tidtabell” som Gud har fastställt. Hur förhåller det sig med det under som livet självt utgör? Ja, den enda förnuftiga och tillfredsställande förklaringen till allt vi ser omkring oss är att detta är Guds skaparverk. ”Den oförnuftige har sagt i sitt hjärta: ’Det finnes ingen Jehova.’” — Ps. 14:1, NW.

⁵ Den levande Guden, Jehova, har inte låtit sig vara okänd på något hemlighetsfullt sätt. Han har låtit framställa en exakt skildring av skapelsen, som också talar om människans ursprung, nämligen i bibelns två första kapitel. Om människan sägs det där: ”Och Jehova Gud begynte dana mannen av stoft från marken och i hans näsborrar blåsa in livets andedräkt, och mannen blev en levande själ.” (1 Mos. 2:7, NW) Hurudan blev människan skapad? Till att vara en robot? Visst inte. Hon skapades med ett sinne och med fri vilja, så att hon kunde välja livskurs själv. Bibeln säger att människan skapades till Guds avbild, att hon fick ett visst mått av vishet, rättvisa, kärlek och makt. Men förmågan att utöva den fria viljan var ett heligt anförtrott gods, som människan skulle använda med förstånd.

6. a) Är det någon skillnad på den ställning människan intar och den djuren intar? b) Visar sig människorna alltid vara förståndiga?

⁶ Danades människan bara för att leva, äta, skratta, gråta, sova, arbeta, fortplanta sin art? Djuren lever, tillägnar sig föda, fortplantar sig och sover. Människan danades för ett högre syfte. Hon fick förmåga att resonera, förnuft, intelligens. Men det verkar ibland som om en del människor inte lyckas så bra som djuren. Det fanns en tid i den forntida nationen Israels historia då Gud sade så här om människorna: ”Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig. En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet, mitt folk förstår intet. ... Vanartiga barn, som haven övergivit HERREN [Jehova], föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!” (Jes. 1:2—4) Ja, en människa ropar på sin hund och får hunden att lystra, men hur många människor hörsammar Guds ord? Folket i den här forntida nationen tänkte inte på sina plikter mot honom som hade skapat dem. De hade inte förstånd att lyda Gud. Vem i denna tid skulle väl vilja att Skaparen sade om honom att han inte hade så stort förstånd som en oxe eller en åsna?

Förhållandet mellan Gud och människan

7. Hur beskriver bibeln förhållandet mellan Gud och människan?

⁷ Vad har då varit och är alltjämt det sanna förhållandet mellan människan och hennes Gud? Bibeln förklarar det med dessa ord: ”Detta är det ord, som kom till Jeremia från HERREN; han sade: ’Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.’ Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på krukmakarskivan. Och när kärlet, som krukmakaren höll på att göra av leret, misslyckades i hans hand, begynte han omigen och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort. Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Skulle jag icke kunna göra med eder, I av Israels hus, såsom denne krukmakare gör? säger HERREN. Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.” (Jer. 18:1—6) ”O, människa, vem är du då egentligen, att du skulle svara emot Gud? Skall den sak som har blivit formad säga till honom som har format den: ’Varför gjorde du mig sådan?’ Vad, har icke krukmakaren myndighet över leret till att av samma lerklump göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till vanhedrande bruk?” (Rom. 9:20, 21, NW) Varje människas hjärta bör fyllas av tacksamhet mot Gud för livet.

8. Varför är det förnuftigt av människan att ge akt på Guds anvisningar?

⁸ Inte nog med att Gud hade rätt att göra människan sådan han ville, utan såsom Skapare hade Gud fullkomlig rätt att fastställa sådana regler för människans verksamhet, som skulle vara till människans bästa. Ingen ifrågasätter en uppfinnares eller konstruktörs rätt att utfärda en bruksanvisning för något som har konstruerats. Om en firma framställer flygplan, tillhandahåller den då inte också föreskrifter för hur de skall flygas och skötas, vilka den som äger planet noga måste följa för att det skall fungera tillfredsställande och vara säkert? Vem skulle väl vilja påstå att firman inte vet vad den gör då den utfärdar sådana föreskrifter? Men människan vill inte göra bruk av sitt förnuft och ägna uppmärksamhet åt de anvisningar som människans Skapare har givit till nytta för människan. Adam var den första människan; han var en fullkomlig man, och till och med han förmåddes handla tvärtemot de regler som fastställts för människan. Denna underlåtenhet att akta på Skaparens föreskrifter medförde fördärv och död för honom. Fram till denna dag har flertalet människor underlåtit att ge akt på de anvisningar som utfärdats av människans Skapare. Det som Gud har sagt människan i sitt ord skulle vara till människans nytta, såväl fysiskt som mentalt. Att människan har missbrukat sin kropp och ignorerat Gud har medfört ökat lidande, ökad ohälsa och olycka för henne. Människans underlåtenhet att följa Guds väg kan delvis förklara varför så många människor nu lider av mentala och känslomässiga störningar. — 1 Mos. 2:16, 17; 3:17—19.

9, 10. a) Vad önskar Gud att människan skall göra i motsats till vad Adam och Eva gjorde? b) Vad menas med plikt?

⁹ Det behagade Gud att göra människan fullkomlig, men hon fick valfrihet. Den starkaste naturdrift, som Gud har nedlagt hos människan, är hennes önskan att tillbedja någon. Det är ständigt människans plikt att välja att behaga och dyrka sin Skapare och att leva i överensstämmelse med de regler som Gud har utfärdat. Adam och Eva menade att de förstod bättre än Skaparen vad som var gott för dem. Därför kom de att synda. På så sätt kom döden över alla människor. Fastän detta är välkänt, följer alltjämt flertalet människor inte de regler som Gud har fastställt till gagn för människan.

¹⁰ Vad förväntade då Gud att finna hos Adam och Eva? Vad förväntar han av hela människosläktet? Gud har inte lämnat människan i tvivelsmål härom, ty Gud har sagt: ”Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” (2 Mos. 20:5, NW) Jehova gav människan förstånd och tankeförmåga, och han förväntar att människan skall använda dessa gåvor rätt. Ett klart resonemang jämte vishet kommer att leda människan till att av fri vilja överlämna sig åt Jehova Gud, sin Skapare, till att dyrka och tjäna honom, ty hon förstår att det är rätt. Odelad dyrkan av Jehova Gud är varje människas plikt mot sin Skapare. Ordet plikt har avseende på ett handlingssätt gentemot en överordnad som man måste följa; och till plikten hör att man skall visa vördnad och lydnad. Ett studium av etiken uppenbarar att det är en plikt att följa ett visst handlingssätt, om det är något ont förbundet med att avhålla sig från att följa det. Människan har en moralisk plikt att tjäna Gud; och alltså är detta något som gäller hennes samvete. Man hör folk oförbehållsamt tala om en husfaders eller barnens plikter i hemmet och om tjänares, läkares eller Ordets förkunnares plikter. Men borde man inte i första hand tänka på människans plikter mot Gud?

Det behövs tro

11. a) Vilket slags tillbedjan vill Gud att man ägnar honom? b) Vem har verkligen tro?

¹¹ Gud förväntar att hans mänskliga skapelser på jorden skall låta sig ledas av sitt förstånd, att de skall tillbedja honom genom tron och inte med några beläten eller bilder som hjälpmedel. Skapelsen bevisar att Gud finns till. Dessutom har Gud sörjt för att en skriven vägledning, bibeln, ger fullgod kunskap om Gud. Skulle en människa använda beläten eller bilder, visar hon sig, enligt orden i Romarna 1:18—23, både ha fåfängliga tankar och vara oförståndig. Om en människa förbinder den kunskap, som hon vinner genom att ge akt på skaparverket, med den hon förvärvar genom att studera bibeln, kan hon komma till tro, och det är tillbedjan av Gud, grundad på tro, som Gud söker hos människan. ”Utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro, att han är till och att han lönar dem som söka honom.” (Hebr. 11:6) Men hur kan en människa veta att hon har en sådan tro som är välbehaglig för hennes Skapare? Tron är inte en hemlig egenskap som inte kommer till uttryck på ett eller annat sätt. Man kan mycket lätt avgöra hur stark ens tro är genom att tänka på vad man gör med avseende på det som hör Gud till. Gör man Guds vilja enligt anvisningarna i Guds skrivna ord? På tal om vad Abraham och Rahab hade gjort säger Jakob 2:14, 24, 26 (NW) så här: ”Till vilket gagn är det, mina bröder, om någon säger att han har tro, fastän han inga gärningar har? Den tron kan icke frälsa honom, eller hur? Ni se att en människa skall förklaras rättfärdig genom gärningar och icke genom tro allena. Ja, såsom kroppen utan andedräkt är död, så är också tro utan gärningar död.”

12, 13. a) Vad säger Skriften i korthet om människans förpliktelser mot Gud? b) Hur är det möjligt för människor att göra detta?

¹² Jehova Gud lämnar oss inte i tvivelsmål om vad han önskar att hans mänskliga skapelser skall göra. Det framgår av några få verser i bibeln: ”Vad begär Jehova, din Gud, av dig annat än att du skall frukta Jehova, din Gud, så att du vandrar på alla hans vägar och älskar honom och tjänar Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ; att du håller Jehovas bud och hans stadgar, som jag giver dig befallning om i dag, till ditt bästa?” ”Och du skall älska Jehova, din Gud, och fullgöra din förpliktelse mot honom och hålla hans stadgar och hans rättsliga beslut och hans bud alltid.” (5 Mos. 10:12, 13; 11:1; NW) ”Var bara mycket noga med att fullgöra det bud och den lag, som Jehovas tjänare Mose gav eder befallning om, genom att älska Jehova, eder Gud, och genom att vandra på alla hans vägar och genom att hålla hans bud och genom att hålla fast vid honom och genom att tjäna honom av allt edert hjärta och av all eder själ.” (Jos. 22:5, NW) ”Han har sagt dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska godhet och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?” (Mik. 6:8, NW) ”Giv mig, min son, ditt hjärta och låt mina vägar behaga dina ögon.” — Ords. 23:26.

¹³ Men hur är det möjligt för en människa att göra detta? frågar du. Det säger sig självt att man måste känna till Guds bud, om man skall kunna hålla dem. Detta antyder att man måste läsa Guds ord, bibeln, omsorgsfullt. Kunskap utgör trons grundval. Det är människans plikt att ådagalägga sin tro på Gud. Tron hjälper henne att göra sådana gärningar som behagar Skaparen. Människor med tro i flydda århundraden har fullgjort sina förpliktelser mot Gud, och därför kan vi vara vissa om att vi skall kunna göra detsamma och skall kunna ge Gud vad vi är skyldiga honom. Ett framträdande exempel på hur man kan ge Gud det som tillkommer honom har vi i Guds första förnuftsbegåvade skapelse. I vem då? Inte i Adam. Nej, utan i Ordet, som blev en människa här på jorden. (Joh. 1:1; Kol. 1:15; Upp. 3:14) Jesus Kristus visade människorna hur man kan betala det man är skyldig Gud. Se efterföljande artikel.