Jehova välsignar våra bemödanden att sätta hans rike främst
”Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller moder eller fader ... för de goda nyheternas skull, som icke skall få hundrafalt nu i detta tidsskede ... och i den kommande tingens ordning evigt liv.” — Mark. 10:29, 30, NW.
1. Vad är att säga om den kurs, som Jesus uppmanade sina efterföljare att vandra enligt Matteus 6:33?
I SIN bergspredikan sade Jesus Kristus förmanande: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet.” När han lade sina efterföljare detta på hjärtat, uppmanade han dem att följa inte bara en rätt, kärleksfull och osjälvisk kurs utan också en förståndig, vis kurs. — Matt. 6:33, NW.
2, 3. Vilka nutida och framtida belöningar lovar oss Guds ord, om vi sätter Guds rike främst?
2 Att man handlar i överensstämmelse med sann vishet om man sätter Guds sak och rike främst i livet, det är något som vi om och om igen får vår uppmärksamhet fäst vid i Skriften. Aposteln Paulus ger oss till exempel denna förmaning: ”Gud är icke orättfärdig, så att han glömmer edert arbete och den kärlek ni hava visat för hans namn. ... Men vi önska att var och en av eder skall visa samma flit för att äga hoppets fulla visshet ända fram till slutet, på det att ni icke må bliva tröga, utan vara deras efterliknare som genom tro och tålamod ärva löftena.” — Hebr. 6:10—12, NW.
3 Men de välsignelser man får, därför att man sätter Guds rike främst, gäller inte bara framtiden. Nej, visst inte! Jehova har också välsignelser i beredskap nu åt dem som sätter hans rike främst. Ja, ”gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv”, inte bara ”för den tillkommande” tiden, utan också ”för denna tiden”. Också i den nuvarande onda tingens ordning är det så att ”den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt”. Lovade inte Jesus dessutom att de som ”för de goda nyheternas skull” hade lämnat allt skulle ”få hundrafalt nu i detta tidsskede”? Och skrev inte Paulus att ”den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse”? Jo, visst gjorde han det! — 1 Tim. 4:8; Ords. 11:25; Mark. 10:29, 30, NW; 2 Kor. 9:6.
Exempel från Skriften
4. Vilka belöningar fick Mose, därför att han satte Guds sak främst i livet, och vilka belöningar väntar honom?
4 Vi finner flera exempel i Guds ord, som framhäver dessa Skriftens principer och löften. Låt oss dra fram ett enda från de hebreiska skrifterna, profeten Mose. Vilka storslagna privilegier fick han inte, ”eftersom han aktade Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter”! Jehova använde honom till att låta tio förödande plågor drabba det egyptiska världsväldet, till att befria sitt folk ur träldomen i Egypten och till att leda dem i trygghet genom Röda havet, som slöt sig över egyptierna, när Mose bara räckte ut sin hand över det. Två gånger tillbringade han fyrtio dygn på ”Guds berg”, där han samtalade med Jehova förmedelst en ängel. Man skulle kunna kalla honom för den mest framstående av alla laggivare; och därjämte fick han privilegiet att skriva ned mera av Guds ord än någon annan människa har fått göra. Utrymmet tillåter inte att vi räknar upp fler av de privilegier och välsignelser han fick, för att inte tala om allt det som finns i beredskap åt honom: en tidig uppståndelse och förmånen att få tjäna såsom furste i Guds nya tingens ordning. Allt detta därför att Mose satte Guds sak främst! — Hebr. 11:26, NW; 2 Mos. 24:18; 34:28.
5, 6. Vilka välsignelser fick Jesus, därför att han följde sitt eget råd, som är återgivet i Matteus 6:33?
5 I de kristna grekiska skrifterna har vi så Jesu och hans apostlars exempel. Vilka välsignelser och vilken glädje och fröjd kom inte Jesus till del, därför att han vid trettio års ålder valde att göra Guds vilja i stället för att följa en egennyttig, materialistisk kurs! Den bibliska skildringen ger oss inte många detaljer, men vi behöver inte någon särskilt livlig fantasi för att av denna skildring förstå hur uppfyllt av glädje och fröjd Jesu liv måste ha varit. En läkare i våra dagar känner sig mycket lycklig, när han har kunnat hjälpa en människa, som varit allvarligt sjuk eller svårt skadad och till synes obotlig, att återvinna hälsa och krafter. Men Jesus kunde göra detta dag efter dag, förmodligen många tusen gånger under de tre och ett halvt år hans förkunnargärning varade. Vilken glädje måtte han inte ha känt i hjärtat, då alla slags sjukdomar försvann, när han rörde vid människor med handen! Och att få uppväcka döda människor! — Matt. 11:5.
6 Hans andliga helbrägdagörelseprogram var emellertid ännu viktigare. Vilken glädje måste det inte ha givit honom att se den stackars Lasarusklassen, de uppriktiga och trogna men föraktade och ringa judarna, föras in i ett tillstånd av ynnest hos Gud, vilket Abrahams sköte utgjorde en bild av! Ännu dyrbarare var hans privilegium att få dö för att återlösa människosläktet, och vilket privilegium förmer än alla de andra hade han inte i att få ära sin Faders namn och att få hävda och förhärliga det genom att bevara sin ostrafflighet trots allt det som Satan, djävulen, lyckades utsätta honom för! Hur stor lycka måste Jesus inte ha känt, när hans liv nu var så fullt av givande, eftersom det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot, såsom han själv sade! Det råder inte minsta tvivel om att Jehova Gud rikligen välsignade sin Son, Jesus, därför att denne följde sitt eget råd att fortsätta med att först söka Guds rike.
7. Hur välsignade Jehova apostlarna, därför att de satte Guds rike främst i livet?
7 Apostlarna följde Jesu exempel häri, och välsignade Jehova också dem för detta? Ja, det gjorde han verkligen. Vilka dugliga, frimodiga och oförskräckta Ordets förkunnare blev inte de fyra ringa fiskarna! Enbart på pingstdagen år 33 v.t. ”fogades omkring tre tusen själar till”, och en kort tid därefter uppgick antalet till ”vid pass fem tusen”. ”Och ännu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor.” ”Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem”, och till och med ”en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde”. Och tänk på alla de underverk apostlarna kunde utföra! — Apg. 2:41, NW; 4:4; 5:14; 6:7; 3:1—10; 9:32—42.
Jehova välsignar sin synliga organisation i denna tid
8. Hur låter Jehova sitt verk utföras på jorden? Vilka exempel i Skriften och i nutiden ger stöd åt svaret?
8 Jehova Gud har alltid låtit sitt verk här på jorden utföras på ett ordnat, organiserat och enhetligt sätt. Noas familj samarbetade med honom, liksom Abrahams stora hushåll samarbetade med honom; och alltifrån Mose hade Jehova Gud en hel nation, som representerade honom och arbetade tillsammans för att fullgöra hans uppsåt här på jorden. På samma sätt förhöll det sig i Kristi dagar och i hans apostlars dagar, och samma sak gäller i vår tid. Fakta utvisar att det finns en organisation av kristna vittnen för Jehova, som predikar de eviga goda nyheterna, och Jehova välsignar den. Dessa kristna har Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania som sitt redskap för att ge ut litteratur och får sina direktiv av en grupp åt Gud överlämnade, smorda efterföljare till Kristus, vilken Jesus benämnde ”den trogne och omdömesgille slaven”. — Matt. 24:45—47, NW.
9. I vilken utsträckning välsignade Jehova sitt folks organiserade bemödanden att sätta hans rike främst i livet under år 1964?
9 År 1964 fanns det gott och väl en million förkunnare världen utöver, som predikade de ”eviga goda nyheterna” till ”ett vittnesbörd för alla nationer”. I 194 länder, öar i havet inbegripna, predikade de och spridde biblar och biblisk litteratur på 162 olika språk, och härtill använde de mer än 162 millioner timmar. De gjorde omkring 55 millioner återbesök hos folk, och de ledde mer än 740.000 bibelstudier i människors hem en till fyra gånger varje månad. — Upp. 14:6; Matt. 24:14; NW.
10—12. Vilka välsignelser har kommit Guds folk till del, därför att de följt en sådan kurs?
10 På grund av sin varma nitälskan har de fått folks uppmärksamhet riktad på sig i radion, i TV-programmen och i tidningspressen. Myndigheterna börjar i allt större utsträckning erkänna deras verksamhetsmetoder, och allt fler människor läser om dem i uppslagsböcker och ordböcker. Det enda som kan förklara att vittnena uppnått ett sådant resultat under det kraftiga motstånd som de fått röna är att Jehovas välsignelse vilat över dem, därför att de satt hans rike främst. — Jes. 54:17.
11 Att Jehovas välsignelse vilar över den organisation, som sätter hans rike främst, framgår också av de många glädjerika sammankomster, som dessa människor har kunnat hålla år efter år — krets- och områdessammankomster, landskonvent och internationella sammankomster. Dessa har tjänat till att bekantgöra Jehovas namn och rike och till att i stor utsträckning stimulera de kristna förkunnare som varit med vid dem. Detta gäller i synnerhet om de tjugofyra sammankomster som hölls världen runt under sommaren år 1963.
12 Ett ytterligare vittnesbörd om att Jehovas välsignelse vilar över dessa kristna utgör de många segrar, som de har vunnit vid domstolarna i många länder i sina bemödanden att försvara och lagligen stadfästa de goda nyheterna. Vi bör inte heller glömma bort att de uthärdat pöbelangrepp och andra slag av förföljelse. Detta fick de utstå särskilt i Förenta staterna och Kanada under andra världskriget och kort därefter. Under ett eller ett par av de senast förflutna åren har av präster uppeggade folkskaror misshandlat vittnen i Mexiko och på Cypern, och nyligen har våldsgärningar begåtts mot dem på olika håll i Afrika, och i sådana länder som Spanien och Portugal och på Kuba blir de gång på gång mycket illa behandlade. — Matt. 24:9; Fil. 1:7, NW.
Bakom järnridån
13, 14. Vad har följden blivit av den förföljelse som vittnena i Ryssland fått utstå?
13 Ett särskilt slående exempel på att Jehova välsignar bemödandena att sätta hans rike främst utgör Jehovas vittnen i Ryssland och i andra länder bakom järnridån. I sin bok Religion in the Soviet Union framlägger Walter Kolarz, som är en auktoritet i frågor som gäller det nutida Ryssland, bevis för att det förhåller sig så. I denna bok har han ägnat åtta och en halv sida åt Jehovas vittnen och kommunistmyndigheternas ansträngningar att förtrycka dem. Bland annat säger han:
14 ”När sovjetmyndigheterna deporterade dem, kunde de inte ha gjort någonting bättre för att utbreda deras tro. Från isoleringen i sina byar fördes ’vittnena’ ut i en vidare värld, även om detta bara var den hemska värld som heter koncentrations- och slavarbetsläger. ... När amnesti proklamerades i Sovjet år 1955 ... dök de på nytt upp i alla västerut belägna sovjetrepubliker. De bildade nya organisationer i ... Fjärran Östern och republiken Komi, ... i Sibirien och Kasakstan, där de är särskilt talrika. ... I gruvstäderna Karaganda och Dzhezgan och i Tekeli i Taldy-Kurganområdet, som gränsar till Kina. ... Den ryska avdelningen av Jehovas vittnen kan kort och gott betraktas som en av de starkaste i världen, och ingen annan avdelning någonstans ägnas så mycken illvillig publicitet från statsmaktens sida. ...
15. Hur har vittnena i Ryssland visat sig vara försiktiga såsom ormar?
15 De olika grupperna av ’vittnen’ i SSSR står i nära kontakt med varandra. Kontakten vidmakthålls genom brev, i vilka en enkel men synnerligen betecknande kodtext används. ’Familj’ betecknar den jehovistiska avdelningsorganisationen, ’moder’ organisationen som ett helt, ’mat’ eller ’föda’ jehovistpublikationerna och ’skördemän’ dem som tar emot dessa publikationer. Sovjetmyndigheterna ges det bibliska namnet ’ammoniter’. Det här sista ordet ur koden har knappast valts av en slump. Det verkar som om jehovisterna tänkte på orden i Hesekiel (25:2) ’Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Ammons barn [eller ammoniterna] och profetera mot dem.’ ...
16—18. Vilket vittnesbörd har givits om det organiserade och hängivna nit som Jehovas folk i Ryssland har visat?
16 Om det inte hade varit för de fotografier, som illustrerar tidningsartiklarna emot jehovisterna, skulle allmänheten ha haft svårt att tro att någon i Sovjetunionen skulle våga framställa och sprida tidskrifter som är emot regimen. Ingen annan skara i Sovjetryssland, vare sig religiöst eller politiskt inspirerad, har någonsin drömt om att sätta i gång en så omfattande och illegal propaganda- och tryckeriverksamhet. Det nit och mod, med vilket Jehovas vittnen utbreder sin tro, har likaså sin grund i deras egendomliga [?] teologiska uppfattningar. ...
17 De för noggrann statistik över sina medlemmar, de publikationer som de sprider, de timmar de ägnar åt bibelstudium och t. o. m. över den omfattning, i vilken Jehovas vittnens hävdvunna propagandaverksamhet från dörr till dörr blir utförd. Det är förunderligt att det alls är möjligt att utföra en sådan verksamhet under sovjetförhållandena, med tanke på den fara detta innebär för en illegal organisation. Likväl har Jehovas vittnen, åtminstone vid en rättegång mot dem, beskyllts för att ha ofredat fridsamma sovjetmedborgare i deras hem. ... [Jehovas vittnen] i Ryssland begagnar, såsom de gör på andra håll, alla möjligheter till att förkunna Jehovas rike. De försöker vinna proselyter var de än befinner sig, i affärer och kolgruvor, i bussar och på gator. ...
18 Det är dessa trosuppfattningar, som ger ’vittnena’ deras moraliska och ideologiska kraft och styrka och som gjort det möjligt för dem att bilda den verkningsfullaste och mest vittutbredda illegala organisation som någonsin har funnits under sovjetiskt styre. ... I Kasakstan fann man t. o. m. bandspelare, vilka användes för att spela in predikningar.”
19. Vad utvisar denna skildring beträffande Jehovas vittnen i Ryssland?
19 Om man tänker på denna skildring, vem kan då förneka att Jehova välsignar sitt folk, när de sätter hans rike främst? Allt detta har man emellertid inte utfört i egen kraft utan genom Guds heliga ande, alldeles som vi läser: ”’Icke genom någon militär styrka, icke heller genom makt, utan genom min ande’, har härskarornas Jehova sagt.” — Sak. 4:6, NW.
Jehovas välsignelse över enskilda individer
20. Vilka skriftenliga principer har med Jehovas tjänares ansvar och deras belöning att göra?
20 Eftersom Jehova Gud i en sådan utsträckning välsignar den organisation, som sätter hans rike främst, är det inte då rimligt att förvänta att han också kommer att välsigna enskilda individer, som gör detsamma och som tillsammans bildar en sådan organisation? Jo, naturligtvis, och det är just vad förhållandena visar att han har gjort. Dessa enskilda kristna tjänar på olika poster, och med varje slag av tjänst följer välsignelser som hör ihop med den eller som kommer av att vederbörande begagnar de tillfällen som erbjuder sig. Detta är helt i överensstämmelse med de principer Jesus angav: ”I sanning, envar åt vilken mycket har blivit givet, av honom skall mycket krävas, och den vilken människor sätta över mycket, av honom skola de kräva mer än vanligt”, och: ”Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.” — Luk. 12:48; Apg. 20:35; NW.
21, 22. a) Vilka giltiga skäl finns det till att inte alla är heltidspredikare? b) Men vilka välsignelser kan de likväl få, om de sätter Guds rike främst i livet?
21 Det stora flertalet av de kristna, som tar del i att predika de eviga goda nyheterna om Guds rike, kan bara använda en liten del av dagens timmar härtill. Det kan bero på att de har förpliktelser mot en familj såsom fäder och mödrar har eller på att de är unga till åren eller har uppnått en mycket hög ålder, och vidare kan det bero på att de är fysiskt handikappade. Vad orsaken än kan vara, så är det omkring 96 procent av de något över en million i predikoverket sysselsatta människorna som är sådana deltidsförkunnare eller församlingsförkunnare, och de strävar efter att nå det föreslagna målet att predika tio timmar i månaden.
22 Men även om den tid de kan använda är begränsad, så vet deras kärlek, hängivenhet och nitälskan inte av några gränser, och därför gör de förståndigt bruk av varje tillfälle som yppar sig. De får många intressanta upplevelser, då de predikar från hus till hus, för yrkesmän eller affärsmän, som de får besök av hemma eller som de själva söker upp, och för folk som de träffar på sin arbetsplats. Genom att sätta Guds rike främst i livet får de många välsignelser från Jehova. I ett latinamerikanskt land finns det till exempel en man som är far till tio barn och som använder mer än femtio timmar varje månad till att predika de eviga goda nyheterna och leder fem bibelstudier i veckan samt dessutom placerar en hel del bibliska publikationer hos folk varje vecka. Men antingen dessa deltidsförkunnare använder femtio eller fem timmar i månaden till att predika, är den Skriftens princip till stor tröst för dem, som säger att Gud ställer krav på varje individ ”efter vad en person har, icke efter vad en person icke har”. — 2 Kor. 8:12, NW.
Heltidstjänsten såsom en Ordets förkunnare
23. Nämn några välsignelser som tillfaller de heltidstjänare som är resande representanter för Sällskapet Vakttornet.
23 Mycket mera gynnade i varje avseende är de vilkas omständigheter tillåter dem att visa sin nitälskan och uppskattning genom att ägna hela sin tid åt förkunnartjänsten, vilket de något mer än två tusen förkunnare gör som kan tjäna såsom Sällskapet Vakttornets resande representanter. De har många privilegier och erfar stor glädje i samband med sina besök i de olika församlingarna och kretsarna, då de tjänar enskilda Ordets förkunnare genom att hjälpa dem att växa till mogenhet och då de talar till hela församlingar var för sig eller församlade vid Jehovas folks sammankomster. Det är ingen tvekan om att de är välsignade av Jehova och känner sig rika och lyckliga, därför att de sätter Guds rike främst i livet.
24. Förklara hur heltidstjänarna vid Betelhemmen är särskilt välsignade.
24 Omkring 1.500 kristna Ordets förkunnare har privilegiet att tjäna vid så kallade Betelhem i anslutning till avdelningsexpeditioner. Dessa använder minst fyrtioåtta timmar i veckan till arbete på kontoret eller i tryckeriet för att förse kristna Ordets förkunnare med biblar och bibliska publikationer eller för att ge annat bistånd. Andra medlemmar i dessa hem bistår dem av sina bröder, som arbetar på kontoret och i tryckeriet, genom att laga mat, sköta om sjuka och ta hand om tvätt och städning. Alla dessa är också storligen välsignade, ty de får vistas i en kristen miljö såsom en del av en kristen familj, som kan variera i storlek från ett mycket litet antal till över sju hundra medlemmar, vilka är i stånd att använda all sin kraft och styrka till att utföra Guds rikes verk och inte behöver bekymra sig om de nödvändiga materiella behoven. Dessa Ordets förkunnare har därtill möjlighet att ta del i tjänsten på fältet, och detta t. o. m. i större utsträckning än flertalet av deras bröder kan göra.
25. a) Hur många är det som tjänar såsom missionärer och pionjärer med särskilt uppdrag? b) Vilka krav måste de fylla, och vilka välsignelser får de?
25 Så finns det de som använder hela sin tid i tjänsten på fältet och som kallas pionjärer. Bland dem finns det över 7.900 som ägnar 150 timmar eller mera varje månad åt tjänsten på fältet och som har möjlighet att tjäna varhelst de kan behövas och som får ekonomisk hjälp, så att de kan ägna så mycket av sin tid åt förkunnartjänsten, antingen som missionärer eller som pionjärer med särskilt uppdrag. Till deras många glädjeämnen hör tjänst i främmande länder eller på platser där det inte finns någon organiserad församling, varvid de rent bokstavligen utför pionjärtjänst, alldeles som aposteln Paulus gjorde, eller förmånen att få bistå svaga församlingar förutom att fullgöra sin egen tjänst på fältet. — 2 Kor. 10:16.
26. Hur många tjänar såsom reguljära pionjärer, vilket mål har de, när det gäller timmar, och vilka välsignelser får de röna?
26 Men flertalet av heltidsförkunnarna, över 35.000, är pionjärförkunnare, som varje månad använder ett hundra timmar eller mera till förkunnartjänsten och som samtidigt vanligen försörjer sig genom att ha ett deltidsarbete eller sköter sina husliga plikter, såsom t. ex. de husmödrar gör, vilka tjänar som pionjärer. De erfar många välsignelser, då de dagligen går från hus till hus, gör återbesök och leder bibelstudier i andra människors hem, övar mindre erfarna förkunnare och avbördar sig sitt ansvar inom församlingen på platsen, ofta såsom tillsyningsmän eller biträdande tjänare. — Fil. 1:1.
Feriepionjärtjänsten
27, 28. a) Tack vare vilken anordning har deltidsförkunnare tillfälligt kunnat glädja sig åt att vara heltidsförkunnare? Tala om vilka krav som ställs på en feriepionjär. b) Vilka är det i synnerhet som kan ägna sig åt detta slag av tjänst?
27 Ett annat välsignat privilegium, som allt fler vittnen finner det möjligt att begagna, är feriepionjärtjänsten, förmedelst vilken deltidsförkunnarna kan erfara heltidstjänstens glädje och välsignelse under en eller flera månader. Minimikraven för att kunna bli feriepionjär är att vederbörande har varit verksam såsom en döpt förkunnare i sex månader och ser sig vara i stånd att använda femtio timmar till att predika under två veckor och därtill tjugofem timmar under de återstående två veckorna i en månad. De flesta feriepionjärerna använder ett hundra timmar till att predika, och en stor del av denna tid använder de i arbetet från hus till hus.
28 Ganska många har begagnat denna möjlighet, under det att de använt åtta timmar om dagen under fem dagar i veckan till förvärvsarbete. Men denna tjänst är ett privilegium som anbefalls speciellt åt dem som ännu går i skolan att dra nytta av under ferierna, åt husmödrar, säsongarbetare och pensionärer, ja, åt envar som kan se sig någon möjlighet att på detta sätt ”köpa den lägliga tiden” åt sig. Somliga har begagnat denna möjlighet under tillfälliga driftstopp eller när de blivit sysslolösa på grund av någon strejk. Många har också funnit det möjligt att ägna sig åt denna tjänst när Sällskapets resande representant, kretstjänaren, besökt den lokala församlingen.
29, 30. Hur många feriepionjärer var i verksamhet enbart i Förenta staterna under april år 1965, och hur har deras verksamhet varit till gagn för dem själva och andra?
29 I april 1965 var 25.448 sådana feriepionjärer i verksamhet enbart i Förenta staterna. Att dessa på detta sätt ökade sin verksamhet och satte Guds intressen främst i livet blev till nytta för alla. Många som har tjänat såsom feriepionjärer har alltsedan den tiden kunnat uträtta mera i tjänsten, i likhet med den förkunnare som tidigare i medeltal hade använt 9,6 timmar i månaden men ökade sitt medeltal timmar till 21, och i all synnerhet har kvaliteten på deras förkunnartjänst förbättrats. Åter andra har som en följd av att de tjänat såsom feriepionjärer funnit det möjligt att bli reguljära pionjärer. Denna tjänst har också varit en lämplig klivsten för de unga, vilka tjänat som feriepionjärer under sina skolår, ty den har hjälpt dem att träda in i heltidsförkunnartjänsten, sedan de fullbordat sin skolutbildning.
30 Att några har kunnat tjäna som feriepionjärer har också varit till stor nytta för andra i den församling de tillhör. Feriepionjärerna har kunna hjälpa till med att öva andra, ingjuta större nitälskan hos dem och en åstundan att predika mera och bättre, vilket fått till följd att hela församlingar gjort stora framsteg i alla grenarna av tjänsten för Riket. I synnerhet har det blivit goda resultat på de håll där tillsyningsmannen ivrigt givit sitt stöd åt detta slag av tjänst.
31. Hur visar Jehova att han infriar sina löften och håller fast vid sina principer?
31 Det råder inget tvivel om att Jehova infriar sina löften. Han har sagt i sitt ord att de som sår rikligt skall få skörda rikligt, och de erfarenheter, som Rikets förkunnare i våra dagar har haft, är ett tydligt vittnesbörd om att det förhåller sig så. Samtidigt försäkrar han oss att hans krav på var och en endast är i överensstämmelse med vad denne har, inte med vad han inte har. De två skärvar, som änkan lade ned i offerkistan i Jerusalem, medan Jesus såg på, är lika godtagbara för Gud som de många dollar, kronor eller pund som de välbärgade i våra dagar kan skänka, och denna princip är också tillämplig på vår tid och vår kraft. (Luk. 21:1—4) I samma utsträckning som envar ger efter vad han kan ge, i samma utsträckning kan han förvänta att bli rikligen välsignad av Jehova med en ”välsignelse ... som gör rik, och han [Jehova] lägger ingen plåga därtill”. Många enskilda Ordets förkunnare, som på detta sätt tjänar tillsammans, bildar en organisation som kommer att bli välsignad av Jehova, ja, som redan är det. — Ords. 10:22, NW.