Hur fick israeliterna sälskinn?

● Vi är vana att förbinda sälar med arktiska och antarktiska områden, men bibeln säger att israeliterna under sitt uppehåll på Sinaihalvön använde tahasskinn eller sälskinn vid tabernaklets uppförande. (2 Mos. 36:19, Åk) Hur kunde detta vara möjligt? En del sälar tycker om varmare klimat, och det finns alltjämt munksälar i vissa delar av Medelhavet såväl som i andra varmare hav. Under seklernas gång har människorna kraftigt reducerat antalet sälar och valar, så vid den tid, då bibeln skrevs, fanns det utan tvivel ett mycket stort sälbestånd i Medelhavet och i Röda havet. Den forntida grekiske geografen Strabon citeras i M’Clintock och Strongs Cyclopædia till bestyrkande av en uppgift om att det fanns gott om salar på Sinaihalvöns stränder. (Strabon: Geografika, xvi. 776) Så sent som 1832 framhöll Calmet’s Dictionary of the Holy Bible följande: ”På många av de små öarna i Röda havet runt om Sinaihalvön finns det sälar.”

De forntida egyptierna hade handelsfartyg som befor Röda havet och hämtade naturligtvis varor från många håll kring Medelhavet. Alltså måste egyptierna ha haft tillgång till sälskinn, vilka på grund av sin hållbarhet kunde användas för att skydda värdeföremål för väder och vind. När israeliterna drog ut ur Egypten, tog de förmodligen med sig de sälskinn, som de redan ägde, och flera sådana skinn fick de med all säkerhet när egyptierna till israeliterna överlämnade en mängd värdefulla ting. Längre fram använde man, enligt Jehovas föreskrifter, dessa sälskinn vid uppförandet av tabernaklet.