Vad folk säger om och till Jehovas vittnen
BLAND de många intressanta uttalanden som ämbetsmän, präster och andra människor har gjort om och till Jehovas vittnen finner vi följande, som är hämtade ur Jehovas vittnens årsbok för 1962:
Sedan en borgmästare i republiken Kongo hade sett vittnenas film ”Den lycka som präglar nya världens samhälle”, sade han: ”Detta är något man måste uppmuntra så mycket som möjligt.”
Borgmästarens närmaste man i en stad i Franska Guayana fällde ett snarlikt yttrande sedan han sett samma film: ”Det är första gången i mitt liv som jag har sett något dylikt! Alla borde få se den filmen!” Vidare träffade han avtal med borgmästaren själv om att filmen skulle få visas i den största samlingssalen i staden. Efteråt hörde man folk säga: ”Nu säger prästerna att vi skall läsa bibeln, men Jehovas vittnen är redo att förklara den för oss.”
En protestantisk präst på Madagaskar bekände efter flera samtal med ett av Jehovas vittnen: ”Jag törstar efter kunskap i bibeln, kunskap om sanningen. ... Jag inser att ni lär endast det som står i bibeln.”
Vid sammankomsten i Hamburg i Tyskland år 1961 blev många tusen av vittnena inlogerade i skolor, i vilka man hade ordnat sovsalar. Vaktmästaren vid en av dessa skolor, som hyste 500 vittnen, hade följande kommentar att göra: ”De här åtta dagarna har varit de trevligaste i hela mitt liv, och jag var mycket ledsen när bröderna tog avsked och lämnade skolan så tom.”
En präst på Sicilien, som råkade ett vittne som var i färd med att besöka folk i deras hem, bad att vittnet skulle komma hem till honom. När prästen sedan fick besök, sade han bland annat: ”I många år har ni nu kommit hit till trakten med edra skrifter, och mina församlingsbor har försett mig med tidskrifter; men i stället för att bränna dem har jag läst dem.” När han blev tillfrågad om han inte ville ta ståndpunkt på Jehovas sida, sade han orakelmässigt: ”När frukten är mogen, faller den till marken av sig själv.”
En man på Bahamaöarna, som stod och betraktade ett dop bland Jehovas vittnen, frågade: ”Är det här Jehovas vittnen?” När han fick ett jakande svar, sade han: ”Jag visste att det måste vara så; det finns inte någon annan organisation som skulle låta en vit man bli döpt av en färgad man. Det måste vara Jehovas vittnen.”
Ämnet ”helvetet” höll på att dryftas av ett vittne och en protestantisk predikant i en rättfärdighetsälskande människas hem i Dominikanska republiken. När predikanten inte kunde vederlägga de argument från Skriften som vittnet anförde, rusade han upp och skrek i vredesmod: ”Hör på här! Gud är inte en kärlekens Gud!” Därpå gick han och har inte visat sig där i huset sedan dess. Och hur gick det med värden? Han säger att nu är han och hans hus för Jehova! — Jos. 24:15.
En sanningshungrande man i Somalia i Afrika sade knotande till det vittne som besökte honom: ”Varför talar inte prästen här på platsen om dessa goda ting för oss i stället för att tillbringa kvällarna med att spela kort tillsammans med pojkarna på klubben?”
I Ghana hände det att en tillsyningsman och hans medhjälpare gick på besök till en av deras bröder bland vittnena som hade blivit svag andligen. Några andra i huset hörde vad besökarna hade att säga, och detta drev en av dem att fälla dessa ord: ”De här människorna är verkligen goda kristna; deras broder har inte varit med dem på en tid, och nu har de kommit för att styrka honom; och se bara hur lycklig han nu har blivit. Om vår präst hade gjort likadant, då kanske vi inte hade glidit bort från kyrkan. Jag måste undersöka den här religionen litet bättre.”
Några vittnen från Små Antillerna i Karibiska havet, vilka var på väg till ett konvent, blev mycket glada över att höra passkontrollören säga: ”Vi tar först alla Jehovas vittnen i klump. Jag vet att vi kan lita på att de återvänder när deras konvent är över. De där människorna har vi aldrig något besvär med.”
En kvinna i Tjeckoslovakien, som bad den romersk-katolske prästen om hjälp att förstå några bibliska lärofrågor, fick till sin stora förvåning följande svar av honom: ”Kära ni, jag kan inte ge er ett uttömmande svar på de där bibliska frågorna. Ja, i själva verket är det vi, kyrkan, som är ansvariga för att folket känner till bibeln så litet, och jag vet att vi kommer att få utstå straff från Gud för detta. Men om ni vill veta mera om bibelns sanningar, så finns det folk här i staden som kan ge er en hel del upplysningar till svar på edra frågor, och till dem [Jehovas vittnen] bör ni vända er.” Den här kvinnan hade börjat studera tillsammans med Jehovas vittnen och kände sig oroad över att deras undervisning var så annorlunda mot vad katolska kyrkan lär. Men nu behövde hon inte längre känna några samvetskval över att fortsätta att studera tillsammans med dem!